Att sova halva dygnet
Nu är det den höst då nya tag skulle tas och jag är tröttare än nånsin. Att leva som jag gör med ständigt flängande och resande har också gjort det svårare att hålla kurs. Även om jag till största del hållt mig till en kost utan gluten och vitt socker har där varit småfusk, utekvällar med vin, en smoothie-maskin som fått vänta kvar där hemma samt burkar med tillskott som jag envist burit med mig men sällan öppnat. De tillfällen jag fått i mig sellerijuice har det varit en stjälk jag mixat ihop med kranvatten och kramat ur genom en silduk. Eller ännu värre, mixat, frusit in och tinat innan den druckits.
Under ett tag fungerade det ändå helt okej från maj och framåt. Åkte till Helsingfors och Tallinn med Charlie även om mina sovmorgnar till slut lockade så mycket att jag vände tillbaka hem istället för vidare ner till Riga och Vilnius. Klarade av att spela Tag med Niklas och Gabriel i Frankrike/Luxemburg under flera dagar, var flera vändor i Polen även om jag ibland var så svag att Daniel bar mig upp för trapporna, och var på EMAG i Rotterdam även om dagarna gick åt att sova. Slog mitt rekordbästa där och sov 20 timmar under ett dygn, så jag vet inte om jag egentligen fick ut så mycket av deltagandet förutom isbrytarkvällen, ett par föreläsningar och en heldag av escape rooms. Min tur till Oslo ledde till häng med gamla kumpaner på rock in, en promenad genom Grönland, gamla Oslo, förbi operahuset och genom fästningen, men för det fick jag böta med en veckas sömn och förkylning. Helgen efter min födelsedag anordnade jag en leklördag i Stockholm med en drös kompisar. Vi körde ett utmaningsspel i tre grupper följt av en middag på söder och jäklar vilken dag! Om jag ska summera dagen i några ord: cykelparkeringsantastning, Jånas, samt "NU??!!"
Men även i mina försök till balans mellan vila-aktivitet och nyttighet-fusk under sommaren och hösten kraschade jag efter den helgen. Jag var kvar en vecka som kattvakt i Stockholm men klarade knappt att lämna lägenheten. Vissa dagar gick jag bara några hundra steg. Det har fortsatt trots den ständiga vilan och till slut bestämde jag mig för att följa Anthony Williams böcker ordentligt. Jag vill inte se mitt liv passera för att jag inte kommer på fötter igen, och det är mitt ansvar att ändra mina vanor hur förbannat svårt det än är att ta sig ur sängen. Så jag köpte en juicemaskin, och sen förra fredagen har jag druckit ett par deciliter sellerijuice varje morgon. Jag håller mig borta från mejeriprodukter, halvfabrikat, ägg, och gluten. Jag har druckit tungmetallssmoothien flera gånger och tar B-vitamin, C-vitamin, B12, D-vitamin, ashwaganda, zink, magnesium och L-lysin i princip varje dag. Jag gör matlådor en gång i veckan i form av soppor som är lätta att värma upp samtidigt som jag får i mig tillräckligt med näring.
Igår tvingade jag mig ut att se Dark funeral. Min kompis Johan hade hypat dom live och dom levererade allt och lite till. Ändå stod jag och gäspade och ville sova. Samma ljuskänslighet som tidigare fått mig att skruva ut en glödlampa på en restaurang i Stockholm fick mig att stå och kisa mot strålkastarna. När en tjej kom fram för att småprata kändes det knappt som att jag var där. Och idag har jag föga förvånat sovit större delen av dagen. Det är frustrerande att inte börja se någon form av resultat efter nio dagar, men det är samtidigt många som fått vänta i flera månader, särskilt om deras kroppar varit tungt belastade av virus och tungmetaller. Jag får bara lita på processen och vara stolt över att jag fortsätter dag ut och dag in med samma beslutsamhet.
