Edinburgh och jakten på flyget

Har ju glömt att skriva om äventyret jag åkte iväg på förra veckan. Tog flyget till Edinburgh. Kom fram rätt sent på måndagkvällen och tog bussen in till centrum. Har aldrig tappat hakan över en stad förut. Från att jag steg av bussen till jag var framme på hostelet kände jag ett enormt lyckorus, hela staden var fantastisk. Nästan overklig.
 
Under tisdagen åt jag frukost på ett väldigt klassiskt skottskt café. Maten smakade förfärligt men det var en annan femma. Gick sen en gratis stadstur med storbritanniens motsvarighet till Rebel Wilson, hon var så rolig att de tre timmarna bara flög iväg. Vi fick se hela gamla stan, höra om Edinburghs historia, se vart J.K. Rowling hittat inspiration till både Hogwarts och karaktärernas namn osv.
 
Under dagen fick jag även hålla i en bergsuv, kolla in shoppinggatan och gå på de konstigaste uteställena. En nattklubb var Frankenstein-inspirerat och i en källarbar gick jag vilse.
 
Dag tre innehöll Edinburgh dungeon och ett cykelköp. Under eftermiddagen började jag cykla söderut, tanken var att ta mig till London. Kom utanför staden, hade varken sovsäck eller tält, och cykeln var den sämsta någonsin gällande annat än stadscykling. Cyklade sammanlagt tre mil på åbäket och det var så tungt att cykeln stannade så fort man slutade trampa. Kom ut till nån liten by och funderade över hur bra idé det egentligen var att fortsätta. Gick till en sportsbar där alla blev eld och lågor gällande vart jag kunde sova, hur jag kunde ta mig tillbaka till stan och om jag hade tillräckligt med växel för bussen.
 
Bussen tog inte cyklar och kände mest att "faaaaaan". "You'll have to bike, love", sa chauffören till mig när desperat undrade hur jag kunde ta mig till Edinburgh. Kom tillbaka och däckade på hostelet. Dagen efter fick jag sålt cykeln efter många om och men. Träffade även en ryss på hostelet som var hemskt rolig, och på kvällen gick jag på en gratis spöktur med en tysk tjej från förra rummet.
 
Ännu en dag senare tog jag bussen till London. Fick bärhjälp till stationen av ryssen and off I went. Tog nästan elva timmar. Hittade hostelet, somnade. Dagen efter vaknade jag vid halv sju och stack till marble arch och shoppinggatorna. Stack vidare till camden town, åkte för att hämta mina grejer på hostelet och de följande fem timmarna innehöll vanvettigt mycket stress, svett och ilska, lång historia. Slutade med att jag missade mitt flyg. Fick vänta tolv timmar på nästa. Tre av dessa spenderades sovandes i en rullstol på flygplatsen. Träffade en trevlig slovak som varit i Alaska över sommaren och köpte en mycket intressant bok så det var okej.
 
Alltså, fem stjärnor till Edinburgh, en stjärna till bartendern i London som gav mig gratis saft för jag missade flyget.
 
 
 
 
 
 

De små sakerna i livet

Tänkte dra till med ytterligare en lista med tjugofem peppande saker. Som högkänslig är det lätt att dras ner av de negativa sidorna då de framgår tydligast i vardagen, men högkänsligheten är samtidigt det starkaste inflytandet i många av mina karaktärsdrag jag är mest tacksam över. Det behöver inte ens handla om högkänslighet, det går att känna tacksamhet för miljontals saker omkring en.
 
1. Att vissa låtar greppar tag så man förstelnat med gåshud lyfter en centimeter från marken. Minns när jag upptäckte Satyricon för några år sen och gick av bussen för att ostört kunna höra de låtar som gav mig ett vansinnigt lugn och lyckorus på samma gång.
 
2. Att vissa ljud ger mig gåshud och en så stark känsla av välbehag. Det kan vara allt från när en särskild typ av papper viks ihop, när vissa människor låter aningen täppta i näsan utan att vara förkylda eller allergiska eller när gamla människor sätter fast ljus i ljusstakar eller vattnar blommorna. Hysteriskt random.
 
3. Att jag blir så löjligt glad varje gång jag hör eller ser Per Andersson. 
 
4. Att jag lägger märke till om någon inte hänger med eller är ledsen. Är såklart inte en grej bara för högkänsliga men den här inbyggda känslodetektorn är användbar och  berikande.
 
5. Att det kan kännas lika skönt att sätta sig ensam hemma med en skål chips och en bra serie eller bok som att vinna på lotto. Ah, den där känslan efter att ha rusat runt bland folk, kommer hem och stänger dörren.
 
6. Att jag gråter hela tiden. Många av tårarna kommer från skratt, empati, glädje, igenkänning och videor av människor som räddar djur från katastrofer.
 
7. Att det finns inspiration precis överallt. För varje land jag reser till upptäcker jag fler destinationer att skriva ner på listan över framtida resmål. Det finns inspiration i hur folk klär sig, vilka språk man kan lära sig, vilken mat man kan laga, vilka utbildningar man kan gå och så vidare i all oändlighet.
 
8. Att man efter morgonens tionde klädbyte har en outfit som ger en tio gånger mer energi.
 
9. Att det bästa nånsin kan va att lägga sig i en perfekt mjuk säng med en helt perfekt kudde.
 
10. Att möten med vissa människor kan kännas så spännande eller betydelsefulla eller djupa eller roliga. När man verkligen klickar med någon.
 
11. Att det finns ett sånt oerhört lugn i att sätta sig mot ett träd i skogen. Helt ensam, gärna med solglimtar mellan träden, ibland med musik i öronen, ibland med ett skrivblock, ibland bara sittandes.
 
 
 
12. Att vissa loppisar bara är sådär perfekta. Ofta otippade på landsbygden med saker man aldrig kunnat föreställa sig man skulle hitta. Nästan alltid med trevliga originella människor. En fin grej bara.
 
13. Att jag ibland får plötsliga idéer jag måste rusa upp och skriva ner. Kreativt överflöde som aldrig verkar ta slut eller hitta några gränser.
 
14. Att mat kan va så god att man aldrig någonsin vill att den ska ta slut. 
 
15. Att planerande ibland kan va mer än halva nöjet. Kan få en idé men måste städa rummet först för att få ro nog att koncentrera mig. Och bara städningen ledde till hittade fotoalbum, några traderaauktioner och två kassar till röda korset. Går sen vidare till själva idén som gör en så exalterad att dagar, till och med veckor går åt att tänka ut alla fantastiska möjligheter.
 
16. Att lärande är så spännande. När man snöar in sig på ett nytt ämne. Det senaste var skinheadkulturen. 
 
17. Att julen kommer tillbaka varenda år. Stockholm i jultider, allt i jultider, julmat, julmys, julmusik, granklädning, att träffa släkten, julkalendern, frost, snön och lamporna. Ja ni vet.
 
18. Att fotorundor både kan va magiska och nyskapande. I soluppgång, i solnedgång, när rapsblommorna slår ut på våren, när man tar med stativ till annorlunda ställen och experimenterar, när man hittar nya ställen, när man hittar nya vinklar, när man tar den där perfekta bilden man minns i flera år.
 
19. Att det går att sprida glädje genom att ge bort nånting med mycket tanke bakom. Eller att överraska, eller göra något för någon annan som den verkligen skulle behöva eller hade uppskattat. 
 
20. Att man kan bryta en massa vanor. Som att testa något helt nytt vare sig det är brödsort, klädstil eller att börja lajva.
 
21. Att min katt nästan varje morgon kommer in på mitt rum och lägger sig tätt intill mig. Och att man varje dag möter en lycklig Micko som kommer springandes med ett stort leende.
 
22. Att man kontinuerligt kan sätta upp mål och delmål. Att kunna kryssa av efter hand är både stärkande, utvecklande och ger en större känsla av mening då det ofta är saker man gått och längtat efter men skjutit upp.
 
23. Att man får den sjukaste och roligaste omgången träning genom squash. Tills ingen kan stå upp.
 
24. Att det finns mysiga saker överallt. Tända marschaller utanför hus när folk ska ha över folk på middag, vintermarknader på slott där folk säljer egenstöpta ljus och brända mandlar, spelkvällar, Pippi Långstrump-filmer, grillkvällar på nån stor sten vid kusten, program med Carina Berg. 
 
25. Att man upptäcker fler och fler saker hela tiden så fort man börjat. När man väl stannat för att kolla på de sprakande röda löven eller uppmärksammar tacksamheten över partnern man sitter tätt intill eller inser hur gott ens parfym faktiskt luktar så hittar man saker lite varstans.
 
 

7 - Estland

Estland ja. Med tanke på mitt tidigare motstånd mot Finland fanns aldrig Estland, Lettland och Litauen med på kartan över länder jag ville besöka. Tanken på de tre baltiska länderna kändes lite som att åka till Ukraina, fast med mindre städer. Men när min cykelresa slutligen tog mig till Helsingfors och jag träffade Håkan blev Tallinn näst på tur. Jag minns att vi tog båten över. Båda somnade och vi dreglade som småungar på varsitt säte. Personalen ombord hittade oss efter alla andra gått av båten och vi staplade nyvakna in mot centrum.
 
Det första som hände var att en estländsk kvinna bad Håkan klättra upp på en stege och ta ner en flagga. Samma kväll bestämde vi oss för att försöka fylla en hel vattenmelon med vodka och bjuda alla på hostelet. Det gick kanske inte riktigt som planerat. I affären var vattenmelonerna så dyra att vi bara hade råd med en kvarts bit, och gällande spritfyllningen var en tratt det bästa vi kunde hitta. Så vi satt helt enkelt och drog av bitar med händerna och drack melonvattensspriten på botten av skalet med sked. 
 
Amerikanen som jobbade på hostelet tog sen med oss in till stan. Otippat sjuka uteställen. Vi tog en shot per bar under hela kvällen, bland annat i en bar som såg ut som ett kemilabb på lsd, en bar där skyltfönstret var en gubbe i tvångströja med en tom rullstol och en bar som liknade en hotellreception där dom satte eld på drickan. Under promenaden mellan två barer fick vi sällskap av två musikanter som tjugo meter bakom oss gick och spelade glada medeltidssånger. I en bar fanns det kundvagnar så vi kunde köra varandra runt och runt och runt. Livsfarligt. I sista baren fanns en bastu. 
 
Dagen efter blev det sightseeing i denna bedårande medeltidsstad. Självklart gick vi vilse också, och när vi hittade tillbaka till muren kom en gammal gubbe och ville sälja skivor bara sådär. Sen gick vi till en park utanför stan, köpte med oss kex, ost och cider och satt och lyssnade på green days spelning intill. 
 
Kanske gillar jag Tallinn så mycket just för att vi hade så kul, men seriöst så är staden skitcool.
 
 
 
 
 

Stilikon

Börjar misstänka att modeindustrin är ute efter att ta över min stil. 
 
 
Först bomberjackan jag hittade bland en massa rafs på loppis i Reno för $1,50 förra våren. Den har nu i höst har blivit största grejen som alla affärer säljer.
 
 
Sen de inbakade flätorna som jag haft till och från under några år, i sommar slog de visst också igenom.
 
 
Och sist men inte minst mina kära hängslen. Gjorde ju en egen hängseltröja när jag gick på gymnasiet, har haft mina hängsleshorts sen kanske tre år tillbaka och gjorde om en klänning till hängsleklänning förra vintern. Nu när 70-talsmodet är tillbaka är visst hängslen nya grejen.
 
Bara dom låter mina kängor va.
 

Äventyr på ingång

Fyrtio minuter tills nästa äventyr drar igång. Det kan bli att jag är iväg tre dagar lika gärna som att jag kommer hem om två och en halv vecka. Jag har faktiskt ingen aning om hur det kommer bli men det är så spännande!
 
 

Freakin victory

Tänkte skriva ett väldigt ärligt inlägg. Jag tror jag har kommit ett steg närmare att förstå mig själv, och därmed även ett steg närmare att kunna få hjälp. Kan börja med en genomgång så ni hänger med lite.
 
Ända sen jag gick i mellanstadiet har jag fått korta olycklighetsattacker. Från ingenstans föll ett mörker över mig och tog tag, ryckte undan glädjen i ett par minuter innan det släppte och jag blev mig själv igen. Det har hänt så många gånger att jag inte riktigt noterar det längre. När jag blev tonåring och allt strulade växlade min vardag mellan roliga galenskaper och djup olycka. Min dagbok vittnar om hur jag både hängde med kompisar och kände ett desperat behov av att få hjälp. 
 
När jag var nitton och hade gått ut gymnasiet jobbade jag hela sommaren uppe i Stockholm och när jag kom hem och mötte verkligheten sa det pang och panikångestens entré i mitt liv var ett faktum. I fyra år drogs jag konstant med ett tryck över bröstet och inte sällan med längre perioder av rejäla anfall. Jag bodde och pluggade i Tranås, bodde i Würzburg, bodde i Berlin och jag jobbade i Flachau innan jag fick ordning på ångesten. Under denna period hade jag haft en tacksam sommar med festivalbussen där jag fick dricka bort misären med råge. I Österrike fick jag de insikter jag behövde för att stenen skulle släppa men rastlösheten tog vid. 
 
Efter Österrike kunde jag börja leva igen, kunde börja njuta av vardagen men jag jagades konstant av behovet att känna mig stimulerad. Reste till London, åkte på festivaler, åkte på tågluff flera gånger, stack på cykelresa, besökte ett tiotal olika länder varje år. 
 
Sen flyttade jag till Oslo och jobbade på sammanlagt fyra olika jobb under ett år men behovet av att fly fanns ständigt där. Jag gick för tredje gången i mitt liv ner i diket. Drack varje helg och till slut även vissa vardagar. Sov bort all överflödig tid och spenderade min energi åt jobben. Tog det som en stor seger att ha jobbat fem månader på samma ställe och reste över till USA. Mötte samma rastlöshet och behovet av att fly. Hade bara tur som träffade Evan just där och då. Ett och ett halvt år har gått sen dess och tiden i Reno har varit förvånansvärt enkel. Fått lite tid att bara andas. 
 
Men innan jag flyttade från Norge tog jag kontakt med psykiatrin för att göra en adhd-utredning. Något står ju inte rätt till. Det är inte normalt att behöva leva såhär hektiskt och med så snabba dalar. Långa köer ledde till ingenting och tiden gick. Övertalade till slut mig till en diagnos men fick ingen hjälp. Började experimentera på egen hand i förhoppning om en förändring. Kosttillskott, långa promenader, ingen alkohol, slutade äta både socker och gluten, och läste böcker från biblioteket. 
 
Fick sen en oväntat lyckad kontakt med en läkare på vårdcentralen och jag kände åter lite hopp. Jag fick järntabletter utskrivna och blev ombedd att höra av mig när jag kommit hem från höstens amerikaresa för en genomgående utredning. Jag kom hem i tisdags och redan samma kväll hade glädjen börjat rinna av mig. Tillbaka till att försöka hålla mig över ytan. Idag googlade jag efter kronisk depression och blev chockad. Fick fram sjukdomen dystymi och en symtomlista som likväl kunde vara en personlig review, och inte bara på den mörka sidan utan även adhd/asperger-dragen. 
 
Ska ringa läkaren imorgon.
 
 

Vikingar och hembygdsgårdar

Igår var en mycket bra dag. Bestämde med Husam, en av killarna från Syrien, och hans kusin att vi skulle till vikingabyn i Näsum. Så vi körde dit för att inse att man bara kunde betala inträdet kontant vilket ingen av oss hade på oss så vi strosade runt utanför ett tag innan vi körde vidare mot en sjö i närheten av där min farmor brukade bo. Vi stack sen tillbaka till byn dom bor i och gick till hembygdsgården i strålande solsken och drack cider och drinkar med tranbärsjuice. 
 
Tror vi kom dit vid halv två på eftermiddagen och satt där till kanske sju på kvällen när solen började gå ner. Eftersom både Husam, Nour och jag lyssnar på metal blev det en hel del godbitar dagen igenom. När det var som varmast fick jag och Sam för oss att springa till en vattenspridare ute på fotbollsplanen intill gården och hoppa igenom vattenstrålarna. Bästa delen på hela dan kan ha varit när han med byxorna nere vid fötterna småsprang mot vattenspridaren, snubblade och ramlade i den mest blöta delen av gräset. Vi jämförde sen vem som sprang snabbast, vem som var bäst på att stå på händer och hjula och sen höll dom på att skratta ihjäl sig åt att en gammal man med hund kom gåendes, fick syn på dom, sa "hejhej" och snabbt tog av nittio grader åt vänster. 
 
Även om det är fantastiskt roliga människor att hänga med dök alltid flyktingfrågan upp. Livet i Sverige plågar dom även om dom är eniga om att dom älskar landet för att ha skyddat dom från krig och misär. Sorgligt nog tyckte en av dom att det vore bättre att inte leva alls än att lida igenom den nuvarande situationen. Jag frågade hur ofta dom möter rasism varpå jag fick svaren varje vecka och varje dag. Det dom saknade mest från hemlandet var att bara få vara. Deras problem var inte bara kommentarer, det var även folks blickar, undvikanden och hur låsta dom var i förbud och lagar. 
 
Drömmen om Tyskland dök ofta upp. De kände många som flyttat vidare dit och sett tillbaka på tiden i Sverige som en förfärlig del av deras liv. De kan inte åka buss utan att folk blänger, de kan inte handla utan att ha personal diskret smygande bakom, de kan inte gå ut och möta folk på stan eller uteställen för de undviks alltid. En av dom hade nyligen varit i Tyskland och fått flirtande blickar från en tjej och han kunde inte minnas senaste gången han på det sättet fått känna sig som en människa. 
 
En av dom sa ödmjukt att han förstår varför många svenskar har en så kylig attityd mot invandrare. Med tanke på den skara män som syns mest, har de mest extrema sätten, begår brott och så vidare tvingas resten med på tåget. Han förstod varför folk bytte trottoarsida och kunde till och med erkänna att han själv kunde vara rädd för de grupper killar med det beteendet. Och så är det ju, och svenskarna värnar om sin trygghet. Men det är hjärtskärande att höra deras berättelser. Alla de killar jag träffat genom tidningen jag skrev har varit varma, generösa och roliga men djupt olyckliga över sin situation. I början frågade de om råd, hur kan man få kontakt med svenskar och komma in i samhället? Nu är dom så vana vid rasistiska bemötanden att de inte vågar eller orkar försöka längre. 
 
Positivt nog hade dom tillräckligt med distans för att kunna skämta om det. När vi gick tillbaka till Husams lägenhet skämtade dom om vad de kunde göra ifall de mötte en svensk på en gångbana och inte ville att denna skulle bli rädd. Skrattade nästan så jag grät men i själva verket är det så sorgligt. 
 
Men det var, trots en del tunga samtalsämnen, en fantastisk dag.

100 mål och drömmar

Har nu efter mycket funderande skrivit klart listan. Dock får jag nya idéer precis hela tiden, men här är iallafall mina 100 nuvarande främsta mål och drömmar.
 
1. Bli mer allmänbildad
 
2. Kunna flytande ryska
 
3. Besöka Island
 
4. Besöka Kina
 
5. Besöka Nya Zeeland
 
6. Öppna ett kattpensionat
 
7. Resa i östra USA. West virginia, Tennessee, Michigan, Illinois, Kentucky, Alabama och Mississippi.
 
8. Jobba en säsong i Schweiz
 
 
 
9. Driva ett självkänsleläger för unga tjejer
 
10. Utbilda mig till något inom psykologi
 
11. Skriva en bok
 
12. Volontärarbeta på en farm
 
13. Besöka Serbien
 
14. Besöka St. Petersburg
 
15. Besöka Ecuador
 
16. Besöka Sydafrika
 
17. Skapa en app
 
18. Lära mig dansen till A1 - Same old brand new you
 
19. Åka på cykelsemester i Skottland
 
20. Resa längs transmongoliska järnvägen
 
21. Se Satyricon live minst fem gånger
 
 
 
22. Göra allt på min 250 saker att göra-lista
 
23. Köpa en gård och anordna workshops
 
24. Jobba minst en sommar som guide. Helst på någon historisk plats.
 
25. Designa en kollektion kläder
 
26. Bli bättre på att förlåta och gå vidare
 
27. Lära mig åka skateboard
 
28. Jobba som reseledare på bussresa genom Europa
 
29. Börja medeltidslajva
 
30. Göra fler photoshoots, med andra fotointresserade
 
 
31. Se Backstreet boys live
 
32. Utbilda mig till spaterapeut
 
33. Bli bättre på skytte
 
34. Få ordning på rastlösheten, utredningen och hela köret
 
35. Ha långt hår med lila toppar
 
36. Anställa någon i ett framtida företag
 
37. Jobba som aktivitetsvärd på äldreboende
 
38. Åka på skidresa med en bunt kompisar. Helst som är lika dåliga som jag på att åka snowboard.
 
39. Besöka Japan
 
40. Under en period bara leta efter och äta mat man aldrig annars lägger märke till i affären
 
41. Utbilda mig till utredningskriminolog
 
42. Besöka Chesky krumlav, Tjeckien
 
43. Besöka minst tre koncentrationsläger
 
44. Gå minst fem sträckor på skåneleden
 
 
45. Vara statist i en film
 
46. Hyra ett hus under minst ett par veckor i Vilnius, Litauen
 
47. Lära mig vardagsfinska
 
48. Lära mig vardagsholländska
 
49. Lära mig förstå och kunna prata arabiska
 
50. Besöka Harry Potter-stället i London
 
51. Skapa ett event som typ countryfestivalen
 
52. Träffa Daron Malakian
 
53. Bli bra på att fixa bilar
 
54. Gå med i hemvärnet igen när jag bosätter mig i Sverige
 
55. Anordna ett swap-event
 
56. Vara stödförälder för äldre barn/tonåringar
 
57. Besöka Portugal
 
58. Besöka Iran
 
59. Besöka Georgien
 
60. Besöka tunnlarna i Vietnam
 
61. Öppna ett veganskt, gluten- och sockerfritt café eller matställe
 
62. Arbeta över telefon på typ rädda barnen
 
63. Bo i minst tio olika länder
 
64. Jobba som fotograf och få betalt
 
65. Se die Antwoord live
 
66. Vandra i alperna
 
67. Jobba på tullen eller i fängelse
 
 
68. Bli hyfsat bra på trummor
 
69. Besöka Sequoia nationalpark
 
70. Åka en riktigt lång linbana eller rodelbahn
 
71. Gå en vegansk matlagningskurs
 
72. Hitta ett jobb jag inte tröttnar på inom ett halvår
 
73. Regissera en film eller musikvideo
 
74. Pierca öronen på minst tre ställen till
 
75. Anordna en bakluckeloppis
 
76. Besöka Hellfest i Frankrike
 
77. Springa ett helt lopp
 
78. Göra fler smycken att sälja
 
79. Bli stark i kroppen genom yoga
 
80. Släktforska på mammas sida
 
81. Bli bättre på att leta inspiration
 
82. Engagera mig mer i djurrätt
 
83. Leva ett tag i en energisnål husbil
 
 
84. Bestiga ett icke extremt berg
 
85. Bli bättre på ledarskap
 
86. Besöka norra delen av norden typ Umeå, Vasa, Rovaniemi och norska fjordar
 
87. Testa minst femtio olika yrken
 
88. Bjuda mina föräldrar på resa 
 
89. Hitta roliga träningsformer som balanserar upp rastlösheten
 
90. Besöka många gamla fina slott
 
91. Jobba med folks privatekonomi ungefär som i lyxfällan fast inte på tv
 
92. På ett eller annat sätt jobba inom polisen
 
93. Vara med i color me rad eller festivalen i Indien där man kastar färg
 
 
94. Se the Offspring live
 
95. Utbilda mig inom zonterapi. Som trycker under fötter och händer för att minska problem i kroppen.
 
96. Undvika gluten i ett helt år
 
97. Ha ett jobb där man arbetar aktivt mot trafficking
 
98. Alltid kunna stå för tanken bakom min tatuering
 
99. Förstå mig själv bättre och bli trygg i vem jag känner att jag är
 
100. Alltid kunna känna glädje och tacksamhet för de små sakerna
 
 

Salig blandning

Har hunnit få en hel del gjort sen jag kom hem. Eftersom många saker försvann med väskan har jag fått gå på skattjakt i stan. På erikshjälpen köpte jag en perfekt röd plattång från obh nordica för fyrtioåtta spänn, som hittat.
 
Har spenderat resten av tiden åt att läsa. Kan rekommendera "omgiven av idioter" av Thomas Eriksson. Under de första sju kapitlen tänkte jag att han var helt ute och cyklade, folk är inte så överdrivna i sina karaktärer. Och vad med de vanligaste egenskaperna som inte passar in i någon av de fyra personlighetsdragen? Men sakta pusslade det ihop sig bättre även om jag fortfarande har en del frågetecken. Nu märker jag automatiskt ifall jag möter en självklar "blå" person. Låter kanske lite rörigt så jag föreslår att ni lånar hem boken, man lär sig en del. 
 
Har även fått ett märkligt intresse för bilar. I USA skickar man bilen på reparationer och oljebyten flera gånger om året, däcken får punka, varningslampor börjar lysa och delar går sönder. Har varit med hos Evans mekaniker några gånger och mitt tredje däckbyte tog bara tio minuter till skillnad från det första som vi säkert höll på med i trekvart. Pappa har lärt mig en del men han berättade idag att nya bilar endast har några saker man kan fixa på egen hand, resten är upp till mekaniker att ändra. Hade varit grymt att ha såna skills. 
 
Är rastlös så jag håller på att bli galen, tror det får bli en långpromenad.
 
 

Easy come easy go

Bestämde mig för att åka hem till Sverige igen när jag hade varit i USA ett par veckor. Jag och Evan funkar bra på det sättet, vi är båda så självständiga att vi inte har något emot att vara ifrån varandra några månader och bara snacka en gång i veckan på skype. Hann ändå komma in i vardagslunken där borta men att sitta halva dagarna och kolla på film eller försöka hitta på tidsfördriv i området passade inte alls denna vändan. Så vi hade drygt två intensiva veckor istället där vi bland annat hann med en vända till lake Tahoe, en helg i Las Vegas och en i Yosemite. Tyvärr hade jag en del otur på vägen då greyhound tappade bort mitt bagage, jag fick influensa och halsfluss när vi var i Las Vegas och bilen gick sönder mitt i Yosemite så vi bara hann se halva parken. Men jag är nöjd ändå och det känns rätt att ha åkt tillbaka. Jag kommer definitivt inte vara sysslolös, nya planer håller på att smidas as we speak. Nu är det bara jetlaggen jag ska få ordning på, har varit vaken sen tio i två inatt efter fyra timmars sömn. 
 
 

And it's back

Okej jag tar tillbaka allt jag sagt om att resa. Kände mig fasligt mätt på det ett tag men nu är det tillbaka. Kan inte avslöja riktigt än vad det är som händer men min impulsiva sida har tagit över helt. 
 
 

Idol 2016

En av mina nästkusiner sökte in till idol och denna veckan kommer det avslöjas ifall han gick vidare eller inte, sitter som på nålar. Kolla på hans audition här!
 
 

Yosemite

Har inte tillgång till internet varje dag så jag får passa på nu när här är fri wifi. I fredags körde jag och Evan till en hot spring några timmar söder om Reno. Mysigt med middag ute i naturen och nån timme i den varma källan under stjärnhimmel. Igår körde vi vidare till Yosemite, äntligen! Men efter några timmar gav bilen upp och började gnissla. Vi bytte till reservdäck (tur pappa lärde mig när jag var yngre) men utan förändring så vi fick krypköra ut ur parken och bo på närmsta motell. Idag kom bärgningsbilen efter några timmars biljardspelande och poolsimmande vid motellet. Nu är vi i Merced och har tagit in på ännu ett motell med pool. Helt klart mysigt även om det inte gick precis som planerat. 
 
 

Bättringsvägar

Vi är nu tillbaka i Reno. Igår morse svimmade jag nästan när jag skulle köpa värktabletter och sen fick jag så hög feber att svetten seriöst bara rann. Min pyjamas såg ut att ha duschat. Men när vi började köra norrut fick jag lite mer energi och efter frukosten var jag nästan människa igen. Fick en förkylning igår med nio nysningar i minuten som nu verkar ha försvunnit så jag har ingen aning om vad det var min kropp höll på med hela helgen. 
 
Nu ikväll hyrde vi "the Danish girl" och imorgon blir det eftermiddagsäventyr. 
 
Vid Lake Tahoe förra helgen

Miserable Las Vegas baby

Har det helt fantastisk. Är tillbaka i USA och under dessa nio dagar har greyhound tappat bort allt mitt bagage och nu när jag, Evan, TJ och Lilly fått en efterlängtad helg i Las Vegas har jag fått både influensa och halsfluss. Försökte gå ut igår men jag frös så mycket trots de 35 graderna att jag fått spendera det senaste dygnet i sängen. Tog en och en halv timme igår innan jag fick upp värmen, under dubbla täcken. De har åtminstone Harry Potter-maraton på tvn och utsikten från lägenheten är helt magnifik så det kunde ju varit värre. 
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se