Estland Lettland Finland

Fortsättning följer alltså, det är inte lätt att hålla er uppdaterade alla gånger.
 
Under kvällen stack vi ut till en stor park där green day spelade. Ingen av oss hade någon större lust att betala femhundra spänn för spektaklet, så vi köpte kex, ost, paprika och cider och satte oss utanför och snackade istället. Efteråt var båda galet kissnödiga, och jag hittade senare en video där vi sprang runt ett staket till en park och skrek på tyska om vem som hade det värst.
 
Jag och Håkan tog oss vidare med buss mot Riga där vi båda sov dreglandes på vars ett bussäte. Kom fram och insåg att vi varken hade adressen eller namnet till hostelet. Vi smet in på ett ekorreställe och fick en till synes bakvänd karta men hittade rätt i delen av stan med star wars-övergångsställen. 
 
Väl inne hittade vi en tysk som hängde med ut på våra lettländska äventyr i natten. Vi hittade ett rockabilly-torg och en östeuropeisk buffé innan vi gick vilse och hittade varenda del av gamla Riga förutom den med folk i. Håkan fick kartan och ledde oss i en cirkel, jag fick kartan och ledde ut i en annan cirkel. Vi hittade statyer att klättra på istället, vilket sen även blev väggstegar, husprydnader och trähästkonstverk.
 
När vi äntligen hamnade rätt stängde allt, så vi fick dricka shots på raken innan vi drog ut och filmade i en park av att alla stod på händer och gjorde ninjasparkar i en salig röra. Dagen efter fann vi ett kylskåp täckt med utklädningsgrejer, gissa vad vi gjorde fram till utcheckning tillsammans med en gigantisk sköldpaddekudde som låg på golvet.
 
Vi tog tysken under armen och drog ut sista dan i Riga. Tysken roade sig med att ställa sig en centimeter från glasrutor och göra människor besvärade på restauranger och gym. Håkan och jag dog. Vi gick även förbi en hysterisk och kristen tant som satt i en gatukorsning och sjöng när folk närmade sig. Gällt och snabbt. Vi gick mot henne och hon började sjunga, vi gick tills hon slutade, vände och gick tillbaka igen. Det var helt omöjligt att hålla sig från skratt. Vi drog sen till en marknad med trettio procent av alla skor i världen och en stor vit sal full med grishuvuden och andra godigheter innan bussen tillbaka till Tallinn. 
 
Återvände till samma hostel, tog en arbetare med oss ut och gick till krogar som vägrade ta vår order. Vi fick fler med oss och spatserade ner längs gatorna förföljda av en gitarrist och en bjäller-kille som spelade och sjöng i våra fotspår fram till nästa bar där en kille försökte berätta om sin dricka, men på så dålig engelska att det misstolkandes rejält vilket fick mig och Håkan att ösa ur frågor gällande denna misstolkning och hans dricka. Efter en kvart skrattade han nervöst och försvann med ett "I'm not sure if I understand". Vi slog följe med en estländare tillbaka och klättrade på byggnadsställningar.
 
Dan efter hamnade vi mitt i en medeltidsmarknad innan båten tillbaka. Vi stack till Tusca-festivalen i Helsingfors med två andra vi hittade på stationen, men eftersom Håkan var den enda med biljett hängde jag utanför med diverse gäng jag snubblade över. Några bjöd på en lakritsgrej som visade sig innehålla stört stark chili. Det blev bättre att skölja ner med cider sa en, jag provade och kunde inte andas. Tugga på den, sa nästa. Tårarna rann och jag sprang i cirklar i tio minuter. Flätade ihop deras år under total smärta då ingen av dom borstat håret på en vecka innan the return of the Håkan i stan dit jag anlände med ännu ett gäng finländare.
 
Vi tänkte dra till en efterfest på Tavastria men fastnade i en park där vi spelade bowling med ciderflaskor, hittade en sandbox och tänkte se om båda fick plats. Packade in oss och insåg att det var rätt bekvämt, båda somnade och vaknade först tre timmar senare, kalla och stela i nacken. Vi la oss på stationen men blev bortschasade av vakterna. Smög in på hostelet och slocknade i vars en lobbysoffa. 
 
Vaknade och kunde knappt gå, benhinneinflammation? Drog till kamppi och skivaffärerna på området innan ännu ett tusca-besök där en kille sov hängandes på ett staket. Hängde med ett nytt gäng, jag sa att jag var från Norge då alla finländare jag träffat hatat Sverige. Dessa tillhörde nåt band men gick under benämningen retarded finns. Håkan kom dit och bytte även han landstillhörighet innan en helvetespromenad till rock the beach-festivalen där vi satt utanför och lyssnade på rammstein några timmar. Smög in på vip-toaletterna med några vi kallade "my lord" på brittiska. Hängde i stan till mitt i natten då vi satt på en snabbmatsrestaurang och Håkan hintade om sandlådan på skämt.. innan vi insåg att vi inte hade något bättre alternativ, och promenerade dit i regnet.
 
Vid åtta på morgonen tog vi oss stelfrusna till hostelet vilka hade plats! En dusch och fyra timmars sömn senare var man människa igen och antog staden en sista gång med Håkan innan han stack hem till Turkiet. Vid det laget hade vi internskämt om bland annat Hosé och garagedrickan, pedofilloppet "release the pedofiles", "that's my only rule" och tolvhundra till som är för långa och sjuka för att nämnas här.
 
Efter någon timme kunde jag inte hålla mig vaken längre, gick tillbaka till hostelet och somnade så fort jag rörde sängen, med kläderna på. Klockan åtta på kvällen. Sov femton timmar och drar nu ut i allas vårt fantastiska Helsingfors!
 
På återseende mitt herrskap
Udda och äventyrssökande skrivare vars visioner och mål ligger långt utanför gränserna av den östskånska stad jag växte upp i. Är både ifrågasättande och normbrytande, black metal-lyssnande och miljödebatterande, jämställdhetsivrande och filmskapande, lugn men galen och med hopp om att lämna ett stort avtryck i världen.