Andra uppdateringen av Italien

Denna gangen sitter jag pa var campingplats i Rom. Det var ett rekomenderat stalle att bo pa och jag kan verkligen forsta varfor. Vi bokade ett rum att dela tillsammans med arton andra manniskor, men nar vi kom hit idag fick vi reda pa att vi far en egen liten hydda att bo i de narmsta tre natterna, for samma pris. Dessutom har de pool, en skitnajs restaurang, massa natur och lampor i olika farger.

Vi kom fram i Rom for ungefar tva dygn sen och hade bestamt tid med en kille fran couchsurfing att bo hos, dock dok han aldrig upp och horde inte ens av sig, sa vi gick in pa diverse hotel och fragade om ett rum over natten, men det kunde vi glomma eftersom det var pask och alla ville ga hem till Paven. Sa vi fick ta oss ut med tunnelbana, buss och sen promenera en stund till ett hostel som hade en plats for ett rimligt pris. Massa ungdomar dar som reste runt i Italien.

Dessa dagarna har vi nu spenderat som akta turister och gjort vad vi borde gora under forsta besoket i Rom.
Dock har det regnat nastan hela dagen idag, sa vi forsokte halla oss inomhus mestadels av tiden.

Jag har massor av  mer att beratta, och det skriver jag alltsa nar jag ar tillbaka i Tyskland och aven har de sista tre bokstaverna att anvanda mig av. Nu ska jag och Hannah ga och ata kvallsmat.

Pa aterseende mitt herrskap

Runtresa i Italien

Sitter just nu på ett internetcafe i byn Corniglia längs Italiens norra västkust och har idag gått absolut minst femtusen trappsteg på Chinque terre, en vandringsväg på olika berg längs vattnet. Det är fem olika byar att gå mellan och idag var vår andra och sista dag här i norr innan vi drar en bit söderut.

Vi landade med ett plan i Venedig Treviso i lördags, och utforskade den otroliga staden under två dagar innan vi for vidare till Bologna där vi bodde hos en otroligt trevlig man ute på landsbygden. Hannah kände till en sida som hette couchsurfing, och där hittade jag honom, så vi bodde helt gratis. Första kvallen träffade vi hans vänner inne på en pub, och alla kände varandra genom en skola då de jobbade inom filmindustrin. Renato, vår herre, var regissör.

Vi tog oss nästa dag till Florence under en dagsutflykt och vår sista dag i Bolognatrakterna promenerade vi runt i en naturskyddspark där vi liftade upp i bergen till en plats dar många manniskor blev mördade under andra världskriget.

En lång tågresa senare under den dagen befann vi oss alltså här, och vi bor i ett tält på en campingplats i Deiva Marina.

Imorgon drar vi på en lång tur till Rom, med ett stop under dagen i Siena, och efter det kommer jag förhoppningsvis hitta ännu en dator att använda till att uppdatera vad som händer. Jag har redan fyllt mitt minneskort i kameran på över niohundra bilder, och ändå har jag raderat maximalt till de jag verkligen vill spara.

Synd att jag inte kan ladda upp några bilder från resan, men vänta bara, när jag kommer tillbaka till Tyskland så!

Men haha

Någon måste väl ha upptäckt förändringen i min blogg?

Nu är det sommar

Förra helgen drog värmen igång på riktigt så jag, Robert, Hannah, Silvia och Kristina tog oss till ån en bit från stan med Roberts kompisar som hade den fantastiska idén att grilla. Vi satte oss på filtar och koftor, slängde korvarna på elden och njöt av solen tillsammans med hundratals andra människor som befann sig på samma stora gräsfält, vilket även var en enorm lekplats.

Några timmar spenderades där innan Silvia och Kristina begav sig hemåt. Jag och Hannah satte oss i en stor gunga och pratade ett tag, och när även hon tackat för sig och försvunnit promenerade jag och Robert hela vägen hem till honom.
Underbar dag, jag älskar att sommaren börjar här redan i början av april.


 

Tyskland en stund till

Jag började nästan känna att det var lika hopplöst att hitta ett jobb i Tyskland som det var hemma i Sverige, men helt plötsligt så fanns där så många alternativ att jag kunde välja och vraka.

Mitt första provarbete var som sagt på restaurangen vid floden här i Würzburg. Ett jobb som gick ut på att diska, torka disken och ställa på hyllor, hålla ordning och hjälpa till med att fixa drinkar och kaffe.
Strax över ett på natten stängde vi och jag gick beskedet att jag fått jobbet!

Dock åkte jag de kommande dagarna till ytterligare några ställen för att kunna ha alternativ om något skulle gå fel på restaurangen. Fler tider för provarbete bokades in och det kändes så jäkla bra. Dock fick jag snabbt så många tider på jobbet att dessa andra provarbeten avbokades, och jag har nu varit iväg torsdag, lördag, söndag och måndag för att komma in i rutinerna. (Och vänja ryggen vid att stå upp i timmar då vi inte har någon paus under de sju-åtta timmar jag ofta jobbar.) De två killarna jag jobbar ihop med är lika snabba som fyra man och jobbar upp till tio timmar om dagen, sex dagar i veckan. Jag är sateimponerad över hur duktiga och stresståliga dom är.

Nu har jag ledigt fram till fredag och jag ska ta tag i ansökningarna för olika folkhögskolor som jag behöver skicka idag för att ha en chans att få en plats till hösten.

På återseende mitt herrskap!

And here we go

Jag tänkte dra igång och skriva om vad jag haft för mig på sistone.

För ett ganska bra tag sen var jag och en hel drös av tjejer från alla möjliga länder i Frankfurt. Jag och australienska Hannah gick och småpratade i rulltrappan upp från tunnelbanan och jag berättade om den tiden jag var barn och brukade springa ner för rulltrappan på Kappahl som gick uppåt tillsammans med Frits.

Helt plötsligt hade vi en storslagen plan; en lista över femtio saker att göra innan vi åker hem från Tyskland, varav den första punkten var att antingen ta oss upp eller ner för den längsta rulltrappan vi kunde hitta, så länge det var i fel riktning.
Varje gång vi träffades drog vi till med nya planer för att kunna fylla pappret och börja kryssa av så fort som möjligt, femtio saker tar en stund att genomföra, och vi har en begränsad tid att stanna i landet.

Listan slutfördes under norska Kristinas födelsedagsfest för ett par månader sen, vilken förövrigt var sjukt rolig då vi körde limbo, åt chips och hade grymt sällskap.

Snart hade vi även bestämt oss för vilket nummer vi skulle börja med. En kväll band vi fast mitt ena ben med ett av hennes och promenerade/snubblade omkring sådär fram till vi tackade för oss och gick hem. Ett uteställe släppte inte in oss, nästa var fullt av cigarettrök och tredje gången gillt, då slog vi oss ner på en bänk inne i en källarkrog där dom spelade gammal tjejfilmsmusik, och vi tog bilder.

 


Nu ska jag och Robert gå och göra köttbullar. Fasen vad jag saknar svensk mat ibland..
På återseende mitt herrskap!

Uppdaterad kärlek

Jag fick idag en anonym kommentar om det inlägg jag tidigare skrivit om kärlek mellan homosexuella, och min åsikt om deras rätt till att adoptera barn. Den kommentaren vill jag gärna ge svar på.

Jag förstår hur du tänker, eller rättare sagt hur naturen tänker, men jag ser det såhär:
Långt bak i tiden sågs homosexualitet som en sjukdom, och är fortfarande inte helt accepterat här i världen år tjugohundraelva. Även i hyfsat jämnställda länder som Sverige ligger det fortfarande orättvisor och särbehandlingar som tär på många av invånarna som fötts utanför ramarna av naturens rundgång. Det är en självklarhet för dom, precis som det för mig är att ha känslor för en person med motsatt kön. Det är naturen som säger att barn ska tillhöra mannen och kvinnan, inte viljan hos två samkönade.

Låt oss tänka att allt vore tvärtom här i världen. Större delen av alla människor på jorden är heterosexuella, och det är ett faktum att homosexualiteten är spridd över hela världen. Dock är det de homosexuella som enligt naturen kan få barn, vilket självklart inte ändrar vad heterosexuella personerna känner för varandra. Hade du tyckt samma sak, att alla heteropar ska fortsätta drömma efter barn men aldrig se det som något verklighetstroget på grund av att naturen vill ha det på ett visst sätt?

Vi tänker vidare. Här i världen finns det massor av olyckliga barn. Föräldrar som inte bryr sig och inte vill ha sina barn, ger upp omhändertagandet, tar sina egna liv och överger. Barn som mist föräldrarna i olyckor, droger, alkohol och sjukdomar. Barn till mammor som var för unga, mammor som vill adoptera bort, barn som uppfostras som misstag. Pappor som våldtar, mammor som slår, hotar och skriker. Det finns barn som skulle vara tacksamma livet ut för att få möjligheten att byta eller få en familj, även för ett homosexuellt par som önskar tillökning men inte kan på grund av sin kropp.

Och snackar vi onaturligt som något vi bör förakta, så kan jag påbörja en lista över något som naturen inte valt för oss människor. Operationer, högklackat, piercingar, silikonbröst, fettsugningar, tatueringar, rakade kroppsdelar också vidare..

Det finns massor av olika sätt för oss att ändra vad naturen egentligen vill. Att låta två flickor eller två pojkar adoptera är en av dom, och enligt mig en av de bättre.

Trehundrafyrtiofemte gången gillt

Jag kommer ihåg hur det var efter jag tog studenten. Jag trodde alla människor genom alla tider slitit för att hitta ett arbete, och precis så var det. Dock kände jag på mig att där skulle finnas öppningar lite här och var om jag bara la ner en jäkla massa tid på det, och med fördelen att blivit undersköterska vid skolans slut. Jobbansökningar skickades iväg, och jag väntade på svar, nöjd med hårt arbete de dagar då jag verkligen la ner tiden på att plöja genom fältet av tänkbara arbetsplatser.

Till en början var jag förväntansfull och längtande, efter ett tag skickades ansökningarna iväg på rutin och i slutet var jag helt tom på nya idéer och enda chansen att hitta en inkomst var genom att vänta till sommaren kom och platserna för alla som skulle på semester behövde fyllas. Tre månader om året fick man ett tillfälle att jobba ihop en eller två slantar. Det livet tröttnade jag på att leva, jag gav upp jobbsökandet på hemmaplan och flydde fältet till Tyskland där det visade sig att var och varannan familj var i behov av en au pair.

Igår avslutade vi kontraktet, jag och familjen. Sedan början av november har jag jobbat tillsammans med två föräldrar och deras tre barn, men nu slutar mamman jobba och jag står utan arbete. Som tur var berättade familjen detta för mig i förväg, så jag fick goda tillfällen att starta jobbsökandet på nytt, denna gången i ett annat land.

Utan att veta svårighetsgraden på detta nya jobbsökarprojekt som jag nu dragit igång var jag än en gång exalterad över detta tillfälle att söka genom en hel stad efter möjliga framtida arbetsplatser, även om det bara gällde tre månader.

Mitt första steg var att lämna ut CV till alla barer och klubbar jag kunde hitta, därefter skickades mailansökningar till alla fabriker, lager, affärer, restauranger, caféer och hotell runt om Würzburg, och även i ett par städer här i trakterna.

Igår skickade jag iväg min trehundrafyrtiofemte jobbansökan och snabbt droppade svaren in, det var på restaurangerna och hotellen jag behövdes! Plötsligt hade jag dagarna fyllda med provarbeten och intervjuer.

Ikväll ska jag till en restaurang vid floden, imorgon har jag en tid på ännu en restaurang, på lördag drar jag till ett hotell och på söndag flyr jag en bit söderut för en pratstund på en restaurang med tillhörande hotell.

Wish me good luck!

Äntligen!

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN har mitt i-landsproblem sedan en och en halv månad löst sig!
Vissa internetsidor vägrade samarbeta, och jag kunde inte blogga från min dator utan fick använda Roberts istället.

Nyss fick han idén att uppdatera till nya firefox och vips så fungerade bloggen, couchsurfing och allt annat som tidigare skulle hålla på och krångla.

Så tidigare höll jag och bloggen på att bråka om ett inlägg där jag ville be er att komma med förslag på saker för mig att skriva om. Gällande mig, frågor, vad jag tycker om saker, om ni vill se fler bilder, historier från Tyskland också vidare..


Annars kör jag på som vidare och drar till med det ena och det andra, dock oftare nu.
Men skulle ni önska något särskilt så fram med det!

Och hej och hå, vi har tjugosju grader!

uppgift - Sexobjekt

För ungefär en vecka sen frågade en gammal kurskamrat mig om jag kunde hjälpa honom med att posta en musikvideo i min facebookprofil som han hjälpt till att göra. Jag öppnade länken han skickat med och tittade på videon två gånger innan jag svarade nej.

Videon började med en avklädd kvinna, där kameran filmade över i princip alla hennes kroppsdelar i olika små klipp. Killen som medverkade i samma scen hade en arm och en bröstkorg att visa innan det gick över till handlingen om att tjejen dumpade honom, medan han bad om att få henne tillbaka.
Det sa han inte direkt till henne förstås. Detta förklarade han i en dyr sportbil där unga människor slog volter omkring honom. Även en tunnel under kvällstid fick höra hur han saknade tjejen.

Därefter fortsatte videon på en nattklubb där killarna hade kläder, medans tjejerna visade hud.
Ja så kan det förstås alltid se ut på vilket uteställe som helst, i alla städer, men här åkte dessutom en av tjejernas trosor av mitt på dansgolvet, då en annan kille stod framför och intresserat tittade på.

Självklart insåg ju tjejen som lämnade sångaren till slut att hon ville ha honom, och smög sig in på klubben och såg överlycklig ut över att vara tillbaka i hans armar.

Det intressanta var sen diskussionen som uppstod efter att denna föredetta kurskamrat på ett schysst sätt ifrågasatte varför. Diverse åsikter byttes, och några av de mest intressanta kommentarerna var dessa:

 

Vår pratstund avslutades strax efter detta, men jag kunde inte ungå att spåna vidare på hans resonemang.
Så anledningen till varför tjejerna är med i musikvideon är tydligen i detta fallet på grund av att de vill visa upp sin kropp för män som är sugna att se, för att dom gillar sin "perfekta" kropp. Ja nu verkar ju först och främst dessa tjejer ha självkänslan och dessutom sin självrespekt tryckta långt ner i skorna, men det signalerar även ut saker till omvärlden.

Musikvideor är, som alla vet, till för människor att titta på, och visst kan vi se dom överallt. I den moderna musikvärlden är större delen av dessa videoklipp bestående av en eller flera manliga artister som i bakgrunden låter tjejerna spela trånande, avklädda och villiga sexobjekt. I fallen med de kvinnliga artisterna har de knappt några kläder på sig i vilket fall som helst. Underkläder, högklackat, smink och jäkligt synliga urringningar för att nämna några exempel.

Killar kan självklart också finnas med som objekt för de kvinnliga huvudrollsinnehavarna, men har ni någonsin sett en video med en fullt påklädd kvinna utan några synliga sexuella kroppsdelar tillsammans med en man som spelar den attraktiva, avklädde mannen? Och har ni det.. grattis!

Vi gör mer eller mindre alltid kvinnan till den sexuella symbolen som svärmar runt männen. De har just den där "perfekta" kroppen med bröst, smal midja och suktande blick. Jag ser det, du ser det, din kollega ser det och så även de unga tjejerna du möter på stan. De hinner ta in mycket information varje dag, både medvetet och omedvetet. De får komplex av att inte se ut som tjejerna som syns i media. De söker vägar för att komma dit.

"Vissa älskar sig för sin kropp och lever helt ut av det". Ska det betyda att man inte borde vara nöjd med sig själv förrän man känner sig smal och har medias version av en perfekt kropp? Ska man älska sig själv för att man ser "perfekt" ut? Och framför allt, ska vi lära ungdomarna att vägen till männens uppskattning sitter i det yttre? För det är just precis vad massor av tonåringar tror på. Jag skriver aldrig i syftet att dra alla över en kam, men har jag fel om jag säger att utseendefixeringen till större del inte beror på att tjejerna vill se bra ut endast för sin egen skull? Nej de vill att andra ska se deras yttre skönhet. Massor, och jag menar verkligen massor av unga tjejer får en klump i magen bara av tanken på att visa sin kropp som de av olika anlednigar inte är nöjda med. Kanske lite för breda lår och magen som måste sugas in i andra människors umgänge. Fel på deras kroppar som de själva inbillar sig och som de lärt sig att hitta på grund av den yttre pressen.

Barn och ungdomar ska inte behöva lära sig att vägen till välmående är att få uppskattning av det andra könet. Vi borde inte få låta media vrida tjejernas och killarnas syften på detta viset. "Tjejerna som gillar sin kropp får visa upp den. Killarna som vill se den får se den."

Jag förstår inte hur de vuxna människorna i de stora mediala maktpositionerna tänker när de så oansvarigt väljer att ge omvärlden denna bild av tjejers och killars olika syften. Det ger alldeles för unga flickor ämnen att fundera över som de inte borde utsättas för på långa vägar, vilket bidrar till år av otillfredställelse över sig själva och sin egen kropp.

Jag och andra vuxna med ett vettigt etiskt tänkande kan se genom det, men det sätter jävligt onödiga spärrar för ungdomarna. Ungdomar som faktiskt fortfarande är barn.

Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se