Årets år

Som tonåring undrade man ifall det var någon man kände som skulle bli känd eller framgångsrik i vuxen ålder och i år känns det som att det börjar hända grejer. 
 
Först var det nästkusinen som sökte till idol och gick vidare tre omgångar.
 
 
 
Sen hans skådespelande storebror som dök upp i reklam.
 
 
 
Och nu ställer Yosefin, tidigare potentiellt au pair-barn, upp i melodifestivalen för Tyskland.
 

Befrielser

Jag kan icke minnas senast jag mådde såhär bra, eller såhär balanserat rättare sagt. 
 
Ända sen jag började träna mer än bara mina dagliga promenader är det helt annorlunda, plus att järntabletterna verkar funka och att terapin går utmärkt. Är ute och springer varannan dag, sker det mer sällan än så kommer rastlösheten som ett brev på posten. 
 
De senaste två-tre veckorna har det hänt saker konstant. På det bra sättet. Har inte hunnit bli riktigt uttråkad eller rastlös en enda gång. Och terapin är uppfriskande som fasen. Får satt ord på så mycket, får bolla tankar, får nya sätt att se på situationer, får aha-upplevelser.
 
Känner att jag vill frigöra mig på något sätt för att ta ett steg framåt. Började med vänlistan på fejjan. Rensar regelbundet ut de jag aldrig snackar med men nu kände jag att jag ville ta steget längre. Ifall jag skulle bli framgångsrik eller känd, (bara för att leka med tanken, att vara känd är inget jag varken vill eller strävar efter), vilka skulle jag besväras av att bli kontaktad av? Vilka har jag kvar för att det är nostalgiskt? Vilka har jag kvar för att jag är van vid det? Vilka kommer från en olustig tid där jag hade en helt annan självbild? Vilka skulle jag inte kontakta om jag så åkte på besök i staden/landet? Är redan väldigt selektiv gällande människor men där rök drygt en femtedel av listan och det kändes bara befriande.
 
Älskar att där finns så många guldkorn i mitt liv, och att där finns en hel drös runt i världen jag inte träffat än, det är där jag känner mig hemma. 
 
 

Slovaker och monopol

Och grejen är att jag verkligen försöker hitta tillfällen att blogga men det händer alldeles för mycket.
 
Förrförra helgen liftade jag upp till Oslo. Först med en man som stirrade på mig, sen med min all time-liftarfavorit från Slovakien som kunde ett och annat ord på engelska, något mer på tyska och därefter var google translate vår "vän". Sist men inte minst åkte jag med en man från Ukraina. Väl framme i denna älskade stad mötte jag upp Samir, vi lagade mat, skålade i sura äppel-drinkar och stack ut på stammisstället. Där sprang vi på en av mina gamla godingar och efterfest var givet. Precis som förra gången innehöll detta målning, men denna gång ett försök att rädda vad vi tidigare åstadkommit. Blev rätt bra förutom att jag råkade kasta färg på både fönstret och ett av hans spel. 
 
Dagen efter blev det en promenad in till staden och Samirs jävla arga doktorn-maraton haha. Han har varit så sjukt trött på Oslo ett bra tag nu medan jag suktat och längtat tillbaka. Men det bara försvann. Jag kände mig så nöjd, har inget behov av att bo där igen. Det är fortfarande en magisk stad i mina ögon men jag kan aldrig få tillbaka den där nyfikenheten jag hade när jag flyttade dit för snart tre år sen.
 
Vi fortsatte iallafall sista dygnet på samma spår med utekväll där vi mest stod och tog bilder på folk utanför toan, vilket ledde till fantastiska samtal med fulla norrmänn. Dagen efter liftade jag söderut igen. Först med en gobit som skickade med mig matsäck, sen ett äldre par med vansinnig humor och sist men inte minst två oerhört kristna typer som tog bibelns ord på allvar. Jag tror kvinnan välsignade mig innan jag gick ur bilen.
 
Sen spenderades mycket tid i en by norr om stan, sen hos mormor, sen i föregående by, sen i stan, sen i byn, ja du fattar. Mycket monopol, goda drinkar, cream cheese-chips, bra filmer, promenader och gött häng. Var även hos mormors syster med man och bakade pepparkakor. 
 
Den här veckan kommer bli så sjukt fullspäckad, har en miljarrrd saker att ordna inför nästa. Ska försöka skärpa till mig här.
 
 

What is up

Ska försöka ta mig i kragen och börja skriva mer. 
 
Är inne i en period där det känns som att det händer mycket rent mentalt. Efter jag tog bort gluten och socker ur kosten, samt började ta järntillskott, har jag börjat märka en viss skillnad även om jag inte kan avgöra precis vilken del det beror på. 
 
Har även börjat på psykodynamisk terapi och känner att det redan gett väldigt mycket, hon ger mig ofta helt nya sätt att tänka. Känner även en helt ny drivkraft och ett behov av en ny variant av självständighet. Även fast jag fortfarande ofta har svårt att komma igång med saker så känns det som ett mindre hinder än det gjorde tidigare. 
 
Dessutom har jag kommit in ett väldigt läs-flow, väldigt varierat. Om tjejers liv i Indien, biografier om ex. Lincoln och Hillary Clinton, svenskars uppfostran under olika årtionden, Gynnings självbiografi och en massa annat. 
 
Har sen faktiskt hittat ett sätt att hantera rastlösheten som ofta kickar in på kvällen. Tar på löparkläderna, sticker ut och springer, dansar, styrketränar, går och bara skakar av mig det. Ikväll införde jag en ny träningslek liknande drickspelet där man dricker varje gång dom sjunger "blue" i Eiffel 65s låt, men där man istället gör målvaktshopp och slänger sig på mage varje gång Bieber sjunger "boyfriend", "girlfriend" och "gentleman". Träning kan va sjukt underhållande.
 
Sen var där osttemafesten hos Sessan för några veckor sen där alla klädde upp sig. Jag, Sessan, Nour, Sam och sist men inte minst André. Innehöll madrassåkning ner för trappan, fuldans såklart, peruker och nattpromenix. Kvällen efter var det halloweenfest i stan där jag försökte mig på en modern gycklarlook, Sessan var zombie och de flesta andra killar var utklädda till tjejer. Blev mycket beerpong där tjejerna krossade killarna, vi gjorde en drink av allt i kylskåpet och det slutligen blev ballonghandboll och kattgos i säng. 
 
Imorgon blir det nya äventyr för helgen och snart är det större grejer på g.
 
 

Stockholmsweekend

Var i Stockholm i helgen, torsdag till söndag. Lånade morbrors lägenhet på Hornstull och hängde med mamma och bror. Lite snökaosigt med isgata men med mycket sol. Blev lite promenader, en dramatenpjäs, Gina Dirawis pjäs "Donna Juanita", mexikansk och kinesisk mat, mysiga turer i gamla stan, second hand-shopping, tur till utsiktsstigen på Mariaberget, fotboll på O'Learys med god vegansk mat, NK och en spårvagnstur ut till Djurgården och tillbaka.
 
Hittade den perfekta jackan på Emmaus för bara 130 spänn, är så sjukt nöjd. Den perfekta stockholmsweekenden alltså.
 
 

Throwback day

Eftersom jag är alldeles för oorganiserad för att ha en throwback thursday får det helt enkelt bli en ny kategori där det när som helst kan komma nostalgiska inslag. 
 
För första gången sen det tog slut med Evan har jag på riktigt börjat sakna tiden i USA. Vetskapen om att det inte kommer kunna hända igen, slutet på en viktig livsepok trots att det bara handlade om ett och ett halvt år. Tiden i Nevada var ändå att vända ner på hela ens värld, som att leva ett dubbelliv.
 
Så idag kändes som rätt dag för ett inlägg om vad jag gjort vid samma tidpunkt de senaste åren.
 
Månadsskiftet Oktober-November 2010
 
Halloween med Joe och annat gött folk
 
 Gick sista utbildningen i försvaret
 
Häng på sjätte tunnan med Louis och herrarna på bilden i Stockholm
 
Och flyttade utomlands för första gången till underbara älskade Würzburg
 
Månadsskiftet Oktober-November 2011
 
 Gick polisförberedande i Tranås och hade studiebesök hos sjöpolisen
 
 Och ridande poliserna
 
 Med helt okej skoldagar
 
Månadsskiftet Oktober-November 2012
 
Bodde i Berlin där det var "city of lights"
 
Hade Sverigebesök
 
 Och besökte alla möjliga ställen i stan
 
Månadsskiftet Oktober-November 2013
 
 Åkte ner till Hamburg några gånger och träffade en kille, ena gången fastnade tåget
mitt i ett oväder i Danmark så alla fick åka till brandstationen i Roskilde och sova haha
 
 Bodde på torpet och fixade en kardbordkarta med nålar på platser jag besökt. Var även när jag satte igång tidningen "om bara Sverige", strax innan jag flyttade in hos en främling i Göteborg. Lång historia.
 
Månadsskiftet Oktober-November 2014
 
 Bodde andra rundan i Oslo, hade börjat jobba som parkeringsvakt och öppnade dörren fel
 
 Bodde på Majorstuen och spenderade all ledig tid åt att lära mig
BSB - Everybody-dansen med Samir och hänga på favoritstället i stan med grabbarna
 
Månadsskiftet Oktober-November 2015
 
 Första rundan tillbaka i USA efter roadtrippen
 
 Utflykter överallt i Nevada och Kalifornien
 
 Och en galen amerikansk halloweenfest där seriöst hela huset var pyntat
 
Månadsskiftet Oktober-November 2016
 
Detta året..
 
 Mycket häng med bland annat dessa galningar
 
 Och andra äventyr

Halloweengycklare

Det har varit en lång men bra helg, bilder och historier kommer imorgon. Är precis hemkommen från en halloweenfest i stan där Sessan var utklädd till zombie efter mitt kladdande i hans ansikte med en smet som luktade fisk. Jag improviserade ihop en modern gycklar-kostym och större delen av festen spenderades åt att spela beerpong i köket och göra en häxblandning i köket av allt vi hittade i kylskåpet. 
 
 

Byxor i Varberg

När jag var i Fredrikstad sist hittade jag de perfekta gröna byxorna på kappahl, sista paret och i min storlek på rea. Hade med mig dessa i resväskan när jag åkte till USA men den försvann på greyhoundbussen. Har sen dess letat i stan, i Malmö, Göteborg och Stockholm utan framgång, och till slut mailade jag deras kundtjänst för att höra om det fanns butiker med exemplar kvar. 
 
Igår fick jag svar av en kvinna som trodde hon hittat vilka byxor jag syftade på och gav mig ett tiotal butiker som kunde tänkas ha dom kvar. Började ringa runt men alla butiker i södra Sverige var slutsålda. Ringde vidare till Varberg, de hade ett par kvar, och i min storlek! Jag bad henne hänga undan dom till veckoslutet och åkte sen in till stan med mamma. Men jag hade ju inget att göra igår så jag tog en bok under armen, lånade mammas resekort och åkte bort till Båstad. Liftade därifrån med en kille från stationen och vidare norrut med en polsk lastbilschaffis. Sen fastnade jag i Halmstad. Länge. Det regnade och ingen stannade. Sprang ner till macken och frågade bil efter bil om de skulle norrut. Efter vad som kändes som år och dar, en timme innan butikerna stängde, fick jag napp med ett par från Bosnien vars ena dotter var stridsvagnsförare i försvaret (så coolt). De skulle dessutom till Varberg så vi for iväg. Tio minuter i sex nådde vi stadens galleria, jag tackade och bockade och sprang in i butiken. Och där var dom, byxorna!
 
Tog sen bussen ut till motorvägen och stod där återigen i tvåhundra timmar. Det regnade, var kallt och dessutom mörkt. Till slut chansade jag på att istället åka till närmsta mack norrut och fick lift med en lastbil. Och väl framme på macken fick jag tag på ett äldre par som skulle ända ner till skåne. Därifrån blev det buss och buss igen med Adrian i telefon, och den vänligaste chauffören släppte av mig vid en avfart så jag kunde springa hem därifrån. 
 
Avslutade dagen med vegetarisk tacos.
 
Icke dessa byxor dock

Rock of 80's

Har spenderat helgen åt att sälja program på föreställningen "rock of 80's". I fredags var det i Malmö arena och vi var tre personer som gick runt med en bunte program i folkhavet. På vägen hem skulle jag ta ett tåg men lyckades på något sätt ta fel så jag fick först spendera tjugo minuter på en station och sen drygt en timme på en annan. Var hemma halv tre på natten istället för kvart i ett.. 
 
Igår var det i Karlskrona och vem står i foajén om inte Per Andersson? Eftersom det inte var så länge sen sist kom han ihåg att vi sågs efter grotescos revy i våras. Oundvikligt kom vi in på temat "blixtkuk" och sen skakade Europes gitarrist Kee Marcello hand med mig och trodde jag var någon jag inte alls var. 
 
Hann gå in ett par varv och kolla på föreställningen och det bästa var igår när en ganska berusad medelålders man i kavaj börjar dansa som att det inte fanns en morgondag. Så när Per har en sketch där han ska ragga upp en kvinna i publiken med repliker från 80-talet ställer sig denna man framme vid scenen. Per tänker en sekund innan han får ur sig ett "äh vafan", hoppar ner från scenen och börjar dansa tryckare med honom. 
 
När vi var färdiga stack jag till mormor och idag var jag hos Sessan för att hälsa på hans nya kattunge. Sen kom André och åt tiramisu. Åkte sen hemåt med ett snabbt stopp på en hembygdsgård för att ta lite bilder.
 
Eftersom jag sett alla avsnitt gilmore girls nu får det bli nya favoriten "land girls".
 
 

Tomhylsor

Igår blev det kvällsäventyr ut till skyttebanan för att försöka få tag på fler tomhylsor. Det var ju nästan ett år sen jag kom hem från USA och började göra halsband. Var jetlaggad som tusan och Miriam Bryant samt Justin Biebers "love yourself" spelades om och om och om igen på radion. I och med min konstiga dygnsrytm då jag vaknade senast sex varje morgon fick jag sysselsätta mig på nåt sätt och det blev med en såg och en bunte tomhylsor nere i verkstan.
 
Där var ett gäng skyttar på plats igår och vi gick allihop ner till utebanan och letade i mörkret utan större framgång. Ska testa igen nästa vecka. Stod sen och snackade med en ung rysk kille som lärt sig svenska på bara fyra år. Sen åkte jag hem igen, tog en långpromenad och snackade med Adrian.
 
Resten av veckan blir det äventyr åt alla möjliga riktningar, uppdateringar och bilder kommer.
 
 

Kreativitet för livet

Jag vet inte om det bara är jag men nu som ung vuxen har jag sökt efter någon form av svar. Frågor som uppkommer och som man velat få lite perspektiv på, som man kunnat bli lite klokare över och som man är medveten om går att uttrycka i skrift av den som vet mer än jag. Och för inte så länge sen läste jag en bok som bara gick ut på att "det finns inga svar, de kommer från dig själv förr eller senare". Vagt och förvirrande. 
 
Men så igår högg jag in på en bok som sen visade sig vara en av de mest insiktsfulla och hjälpande böckerna jag nånsin läst. Sträckläste ut den med små indianpauser men det var verkligen helt rätt vägledning. 
 
Och det är ju så att inget går av sig själv. Om man vill ändra något krävs det arbete, men hela dagen har jag stannat upp i situationer och vridit på tankarna. En del saker känns självklara och en del förändringar är jag redo att göra. 
 
Kort beskrivet handlade boken om att alla människor genom hela livet kommer ha 53 problem, varken fler eller färre. Så fort ett problem försvinner kommer ett nytt och det får många att vänta på att livet verkligen ska börja. Istället läggs ett femtiofjärde problem till i listan, att vi har problem, och därmed sätts en process igång som aldrig kommer få oss att känna oss nöjda. Vi strävar ständigt mot att vi bara ska fixa tvättmaskinen, få undan ett stort arbete och färga håret, sen kommer vi äntligen kunna andas ut och ladda om.
 
Vidare delade författaren in jaget i "egot" och "självet". Självet är min verkliga personlighet. Den lugna, sanna och välmenande sidan. Men de fyra delarna av egot; dansaren, försvaret, smärtkroppen och presteraren tar över och leder oss på olika sätt bort från vad vi verkligen vill och vilka vi verkligen är. Allt beroende på hur vi ser problem och hur vi vuxit upp att hantera dessa. 
 
En av frågorna i boken handlade om av vilken anledning man höll fast vid vissa personer. Är det för att man verkligen känner att de kommer bli viktiga i ens liv eller av någon slags skuldkänsla? Och det ligger något i frågan. Ofta kan nostalgin ta över och hoppet om att saker ska bli som de var, men det leder i nuläget snarare till att ibland agera som någon jag inte riktigt är.
 
För om jag granskar "självet" är jag väldigt intensiv som person. Jag vill att saker ska hända, jag vill att det ska va kreativt och galet men med en touch av friheten att vara fullkomligt ärlig och gå på djupet. Och gällande många gamla relationer håller jag ibland tillbaka i oron att göra saker värre, att inte mötas på samma våglängd, att ställa till det. Men det leder i sin tur endast till medvetenhet om hur detta inte är jag. Ibland är det kanske nödvändigt att gå vidare istället. 
 
Ska läsa om boken vid tillfälle, den sköljde över en med så många insikter att det krävs minst en runda till. 
 
 

Go helg

Är så jäkla trött, har knappt sovit de senaste tre nätterna. 
 
Igår var hela familjen, inklusive bror, i Malmö och firade mammas födelsedag. Blev svingod lunch, lite shopping, moderna muséet, fika och häng på mammas hotellrum. Sen på kvällen var det fest med högskolefolket. Tjejen från nyår som jag åkte kundvagn med och som fastnade i min bh så vi båda ramlade omkull fyllde år så det var fullt hus. Och en massa springandes mellan folks lägenheter. Efterfest sen i en korridor med några killar där vi hoppade en massa och spelade ett spel där man skulle dissa ett tilldelat ämne. Var hemma vid sex på morgonen.
 
Idag överraskade vi mamma med middag med några vänner, jag ska sticka iväg och spendera kommande dygn med att läsa en hel drös nya böcker.
 
 

Marin reunion och källarfynd

I onsdags träffade jag en gammal kurskamrat från sjövärnskårens sommarskola. Vi och fem andra hade några reunions efteråt men nu har vi inte setts på nästan sju år. Kan icke fatta att det gått så lång tid sen sist. Vi gick hur som helst och fikade för att sen kolla på Tom Hanks nya "inferno". Så kul att ses, både hon och jag jobbade som instruktörer men på helt skilda håll efter vi sågs sist och vi hann även gå igenom en massa gamla minnen från Kungsholmen. Sen tog vi några förfärliga selfies i biosalongen och slutligen körde jag henne hem i regnet medan vi pratade om snygga kursledare och medeltidslajv.
 
Hittade en bild på oss båda från sommarskolan 2008, sjukligt nostaligiskt att kolla igenom 
 
Igår var det fullt upp vid datorn hela dagen så by the time jag skulle gå och lägga mig blev jag vanvettigt rastlös. Bestämde mig för att dra ut och springa. Sagt och gjort, blev typ två kilometer och en massa styrketräning. Väl hemma igen fick jag för mig att gå ner i källaren och väl där hittade jag en stor låda med mitt namn på. Visade sig vara en massa studentpresenter jag inte sett sen dess och dessutom alla halsband vi fick hängda runt halsen. Så fin avslutning på dagen ändå.
 

Det är på tiden att ni också blir förbannade

Läste precis ett inlägg av Kenza där hon berättade om olika situationer hon varit med om. Situationer där hennes kropp inte är hennes, där hennes ord aldrig väger lika tungt som mäns och där hennes vilja inte spelar någon roll. Och jag känner hur jag kokar av ilska. Jag känner ilskan av alla de tjejer som igenkännande kommenterade inlägget. Det gör mig förbannad hur män alltid ska vända diskussionen till sin fördel, hur de måste neka, ta illa upp, argumentera emot, berätta att kvinnor också våldtar. 
 
Ni har ingen aning. Stanna upp för en sekund och lyssna på vad det är vi säger. Ta av offerkoftan och se verkligheten för vad den faktiskt är. Kvinnor kan också slå män men det är en helt annan debatt. Den är relevant men hör inte hemma i den här diskussionen. Släta inte över och få det att låta som att män har det lika dåligt ställt eller att män har det ännu värre. 
 
Tjejer vet vad det är som gäller, alla har vi våra historier, alla. Men det är inte vi som kan göra en förändring. Blir vi förbannade är vi extremfeminister som behöver ligga, säger vi ifrån blir vi skrattade i ansiktet och anmäler vi får vi frågan hur vi hade kunnat undvika att mannen tog på oss mot vår vilja. Det är inte kvinnoföraktet vi ska motarbeta, det är kvinnors val av klädsel och dryck. 
 
Behöver jag också berätta om vad jag varit med om? Tafsande kollegor, obehagliga män som ringer, catcalls, män som förföljer en med bil, härskartekniker, droger i drickan, antaganden om att man varken är intelligent, kapabel eller har något viktigt att säga. Och andra saker jag ännu inte vill prata om. 
 
Det har varit killar som tagit credit för saker man själv sagt och gjort, killar som avbryter och är sådär sjukligt viktiga att de måste ta upp allt syre i rummet samt måste tränga sig i köer. Killar som är hotfulla, som i grupp ropar efter en och får hjärtat att slå tre gånger så snabbt, som visar hur lite de bryr sig om min vilja och känsla av trygghet.
 
Att tvingas se varje man som en potentiell våldtäktsman är en tragisk säkerhetsåtgärd, inte en tro om att varenda man skulle våldta. Men ni måste lära er se det från vår sida. Slå näven i bordet och bli lika förbannade som vi är. Känn att det inte får gå till såhär. Om inget annat så iallafall för era egna systrar och döttrar. 
 
 
 

Lekhelg

Vilken helg alltså!
 
I fredags var det fest med högskolefolket, med färgtema. En hel drös folk som körde drickspel, dansade och hängde ute i korridoren och lägenheterna. Fick även hjälpa en stackars kille hem som inte ens kom ihåg vilket husnummer han bodde i.
 
I lördags mötte jag upp Adrian och körde till torpet mitt i skogen, sen kom även Sessan, Nour, Klas, Sam och Jihad. Temat var överklass och pyjamas tack vare Samirs förslag, som inte ens var där, och folk hade definitivt överträffat sig själva. Sessan och Adrian matchade med fräsiga pyjamasbyxor, skjorta och slips.
 
Därifrån spårade festen totalt. Det blev viskleken, dans, hoppfoton, skype med nån kille i Tyskland, leken där två personer sätter olika kroppsdelar mot varandra tills man ramlar, arabisk magdans, bugg, arabisk dans i grupp, rysk dans och klädbyten. Nour spelade metallica på gitarr, vi blåste upp en massa ballonger och smällde, vi lekte leken där man sätter en lapp av en person på sin panna och ställer frågor för att lista ut vem det är, vi spelade de konstigaste låtarna vi kände till, vi tog en massa bilder och sen slutade det med ännu mer dans.
 
Igår var det bara jag, Adrian, Klas och Sessan i stugan och de två senare åkte hem tidig eftermiddag. Jag och Adrian hängde några timmar och väntade sen ut att glöden skulle slockna i kaminen genom att göra en eldsläckardans aka fuldans. Sen stack vi till stan, gick en lång runda, kollade på halva tenacious d och idag var vi och spelade squash i en timme. 
 
Hämtade sen ut en ryggtavla på posten som jag letat efter i säkert tre år, resten av dagen blir det gilmore girls!
 
 
 
 
 
 
 
 

Heldag i Malmö

Spenderade hela dagen i Malmö. Fastnade inne på Emmaus i seriöst fem timmar. Kan inte minnas sista gången jag hittade så mycket snygga grejer. Gick och testade grejer stup i kvarten, bar runt på en hel korg kläder. Avslutade med en runda på myrorna och åkte hem. Så mina fynd efter att ha kollat igenom varenda plagg, obs tyvärr ej ironi, blev åtta superbt snygga grejer för under femhundra spänn. Måste erkänna att det är Rory i gilmore girls som inspirerat mig till ett helt nytt stilspår.
 
Och sen har jag ett svinbra tips till alla som löser metros sudoku men tycker det är för lätt. Börja med att leta upp en etta, sen en tvåa osv ända tills det är löst. Det blir seriöst svinsvårt. 
 
Nu blir det nattäventyr.
 
 

Den längre versionen

I onsdags tog jag nattåget till Stockholm, gick runt ett par timmar och hade sen ett möte om en affärsidé innan jag åkte vidare till Göteborg och hängde med min bror. 
 
Dagen efter, i fredags, fyllde jag 26 och började dagen med ett skypesamtal med Evan som tog en otippad vändning och slutade med att jag gjorde slut. Resten av förmiddagen spenderades sen med att gråta, prata med Adrian, äta glass och kolla på gilmore girls. 
 
På eftermiddagen kläddes det upp till oktoberfest med något dirndl-liknande och mot staden bar det av. Vid Göteborgsoperan möttes ungefär sextio festivalbussrelaterade människor, somliga gamla rävar, andra helt nya. Vi åkte till skogs och hamnade vid en scoutstuga, alla mycket pepp och kvällen började med lekar. Hoppa säck, apelsinleken, smälla folks ankel-ballonger och twister. Och folk blev fullare och fullare. By the time maten serverades var alla i full gång att måla olämpliga saker på sin klädsel, fläta varandras hår och förolämpa festens alla skåningar. En helt vanlig festivalbussenfest med andra ord. 
 
Vi var sen ett gäng som skulle gå ner till en bastu men gick fel, gick med ett annat gäng och kom rätt, hamnade i bråk med någon som tyckte att jag bara var en brud, han röstades ner och försvann, och det sista jag minns är att jag och Joda gick rätt ner i ett dike i sökandet efter scoutstugan. Mitt nästa minne är att jag sitter som en boll vid en brasa och att jag sen börjar må väldigt väldigt illa.
 
Dagen efter vaknade jag på ett liggunderlag i matsalen medan alla städade och båda skorna var borta. Letade i säkert en halvtimme och var nära på att ge upp när någon sa att de hade sett en klänning, en bh och en sko i en garderob. Bingo. Sen åkte vi till okänd ort och jag var så bakis att jag knappt kunde blunda. När vi sen randomly kom fram till en oktoberfest i Emmaboda kastade jag in handduken, hängde med partyfolket i bussen några timmar och åkte sen hem. 
 
I söndags var det släktträff och jag nyktrade till först där vi lunchtid. Pastorn undrade om jag hade druckit raketbränsle och det kändes rimligt. Breakups och festivalbussenfester är en farlig men underhållande kombo. Men släktträffen blev bra även om mormor inte kunde va med av skäl. 
 
Den här veckan blir ett helt annat inlägg.
 
Har absolut ingenting passande

Ja fast nej

Har hamnat lite efter med bloggandet då väldigt mycket hänt den senaste veckan.
 
Ett möte i Stockholm, resa till Göteborg, storslagen fest på över ett dygn med festivalbussen, födelsedag, släktträff och så tog det slut med Evan vilket kanske har tagit större delen av min energi.
 
Återkommer inom kort med mer detaljer om helgens bravader. 
 
 

Hektiskt och galet

Det går lite trögt med bloggandet för tillfället. Har några inlägg på gång men tar gärna emot tips och önskningar om ni sitter på några bra idéer. Hade tänkt börja en throwback-thursday-kategori efter helgen men nu försvinner jag fram tills måndag. Hektiskt och galet, precis som det ska va!
 
 

Snabbversion av dagarna

Har spenderat de senaste dagarna med diverse grejer. I torsdags när jag och Evan firade ett och ett halvt år tillsammans åkte jag till Hyllie och gick på Emporia. Älskar att dom har myrorna där.
 
I fredags kom Sam och Nour hit på förfest.  Vi promenerade sen in till stan och drack en massa shotar på diverse ställen. Måste skaffa en telefon för jag hade behövt ta bilder på när vi knöt ihop Sam i en filt.
 
Igår var det kalas och namngivning för ett kusinbarn vilket inkluderade umgänge med diverse trevliga släktingar i slottsmiljö. Innan dess hade jag, mamma och pappa åkt genom bland annat Vittskövle, Tomelilla (Bo Ohlssons) och Marsvinsholm. Väl på kalaset vann mitt lag i ett quiz trots att jag personligen inte kunde svaret på en enda fråga. Det var till slut lagnamnet som tog hem vår vinst, "Philemon Arthur and the dung". Kvällen innehöll sen även bordsdukskonst, självförsvarslektioner och en liten ettåring som somnade som en stock.
 
Idag blev det en tur bort till några kompisar som hamnade på villovägar så det blev ett besök hos mormor istället. På bussen satt en långhårig metalkille som jag både hann snacka korsord och förvirrade norska blackmetalband med.
 
Imorgon är dagen helt fullspäckad. Funderar även på att byta antingen hårfärg eller frisyr, eller båda.
 
Kanske såhär, inklusive pingvintröjan?

Edinburgh och jakten på flyget

Har ju glömt att skriva om äventyret jag åkte iväg på förra veckan. Tog flyget till Edinburgh. Kom fram rätt sent på måndagkvällen och tog bussen in till centrum. Har aldrig tappat hakan över en stad förut. Från att jag steg av bussen till jag var framme på hostelet kände jag ett enormt lyckorus, hela staden var fantastisk. Nästan overklig.
 
Under tisdagen åt jag frukost på ett väldigt klassiskt skottskt café. Maten smakade förfärligt men det var en annan femma. Gick sen en gratis stadstur med storbritanniens motsvarighet till Rebel Wilson, hon var så rolig att de tre timmarna bara flög iväg. Vi fick se hela gamla stan, höra om Edinburghs historia, se vart J.K. Rowling hittat inspiration till både Hogwarts och karaktärernas namn osv.
 
Under dagen fick jag även hålla i en bergsuv, kolla in shoppinggatan och gå på de konstigaste uteställena. En nattklubb var Frankenstein-inspirerat och i en källarbar gick jag vilse.
 
Dag tre innehöll Edinburgh dungeon och ett cykelköp. Under eftermiddagen började jag cykla söderut, tanken var att ta mig till London. Kom utanför staden, hade varken sovsäck eller tält, och cykeln var den sämsta någonsin gällande annat än stadscykling. Cyklade sammanlagt tre mil på åbäket och det var så tungt att cykeln stannade så fort man slutade trampa. Kom ut till nån liten by och funderade över hur bra idé det egentligen var att fortsätta. Gick till en sportsbar där alla blev eld och lågor gällande vart jag kunde sova, hur jag kunde ta mig tillbaka till stan och om jag hade tillräckligt med växel för bussen.
 
Bussen tog inte cyklar och kände mest att "faaaaaan". "You'll have to bike, love", sa chauffören till mig när desperat undrade hur jag kunde ta mig till Edinburgh. Kom tillbaka och däckade på hostelet. Dagen efter fick jag sålt cykeln efter många om och men. Träffade även en ryss på hostelet som var hemskt rolig, och på kvällen gick jag på en gratis spöktur med en tysk tjej från förra rummet.
 
Ännu en dag senare tog jag bussen till London. Fick bärhjälp till stationen av ryssen and off I went. Tog nästan elva timmar. Hittade hostelet, somnade. Dagen efter vaknade jag vid halv sju och stack till marble arch och shoppinggatorna. Stack vidare till camden town, åkte för att hämta mina grejer på hostelet och de följande fem timmarna innehöll vanvettigt mycket stress, svett och ilska, lång historia. Slutade med att jag missade mitt flyg. Fick vänta tolv timmar på nästa. Tre av dessa spenderades sovandes i en rullstol på flygplatsen. Träffade en trevlig slovak som varit i Alaska över sommaren och köpte en mycket intressant bok så det var okej.
 
Alltså, fem stjärnor till Edinburgh, en stjärna till bartendern i London som gav mig gratis saft för jag missade flyget.
 
 
 
 
 
 

De små sakerna i livet

Tänkte dra till med ytterligare en lista med tjugofem peppande saker. Som högkänslig är det lätt att dras ner av de negativa sidorna då de framgår tydligast i vardagen, men högkänsligheten är samtidigt det starkaste inflytandet i många av mina karaktärsdrag jag är mest tacksam över. Det behöver inte ens handla om högkänslighet, det går att känna tacksamhet för miljontals saker omkring en.
 
1. Att vissa låtar greppar tag så man förstelnat med gåshud lyfter en centimeter från marken. Minns när jag upptäckte Satyricon för några år sen och gick av bussen för att ostört kunna höra de låtar som gav mig ett vansinnigt lugn och lyckorus på samma gång.
 
2. Att vissa ljud ger mig gåshud och en så stark känsla av välbehag. Det kan vara allt från när en särskild typ av papper viks ihop, när vissa människor låter aningen täppta i näsan utan att vara förkylda eller allergiska eller när gamla människor sätter fast ljus i ljusstakar eller vattnar blommorna. Hysteriskt random.
 
3. Att jag blir så löjligt glad varje gång jag hör eller ser Per Andersson. 
 
4. Att jag lägger märke till om någon inte hänger med eller är ledsen. Är såklart inte en grej bara för högkänsliga men den här inbyggda känslodetektorn är användbar och  berikande.
 
5. Att det kan kännas lika skönt att sätta sig ensam hemma med en skål chips och en bra serie eller bok som att vinna på lotto. Ah, den där känslan efter att ha rusat runt bland folk, kommer hem och stänger dörren.
 
6. Att jag gråter hela tiden. Många av tårarna kommer från skratt, empati, glädje, igenkänning och videor av människor som räddar djur från katastrofer.
 
7. Att det finns inspiration precis överallt. För varje land jag reser till upptäcker jag fler destinationer att skriva ner på listan över framtida resmål. Det finns inspiration i hur folk klär sig, vilka språk man kan lära sig, vilken mat man kan laga, vilka utbildningar man kan gå och så vidare i all oändlighet.
 
8. Att man efter morgonens tionde klädbyte har en outfit som ger en tio gånger mer energi.
 
9. Att det bästa nånsin kan va att lägga sig i en perfekt mjuk säng med en helt perfekt kudde.
 
10. Att möten med vissa människor kan kännas så spännande eller betydelsefulla eller djupa eller roliga. När man verkligen klickar med någon.
 
11. Att det finns ett sånt oerhört lugn i att sätta sig mot ett träd i skogen. Helt ensam, gärna med solglimtar mellan träden, ibland med musik i öronen, ibland med ett skrivblock, ibland bara sittandes.
 
 
 
12. Att vissa loppisar bara är sådär perfekta. Ofta otippade på landsbygden med saker man aldrig kunnat föreställa sig man skulle hitta. Nästan alltid med trevliga originella människor. En fin grej bara.
 
13. Att jag ibland får plötsliga idéer jag måste rusa upp och skriva ner. Kreativt överflöde som aldrig verkar ta slut eller hitta några gränser.
 
14. Att mat kan va så god att man aldrig någonsin vill att den ska ta slut. 
 
15. Att planerande ibland kan va mer än halva nöjet. Kan få en idé men måste städa rummet först för att få ro nog att koncentrera mig. Och bara städningen ledde till hittade fotoalbum, några traderaauktioner och två kassar till röda korset. Går sen vidare till själva idén som gör en så exalterad att dagar, till och med veckor går åt att tänka ut alla fantastiska möjligheter.
 
16. Att lärande är så spännande. När man snöar in sig på ett nytt ämne. Det senaste var skinheadkulturen. 
 
17. Att julen kommer tillbaka varenda år. Stockholm i jultider, allt i jultider, julmat, julmys, julmusik, granklädning, att träffa släkten, julkalendern, frost, snön och lamporna. Ja ni vet.
 
18. Att fotorundor både kan va magiska och nyskapande. I soluppgång, i solnedgång, när rapsblommorna slår ut på våren, när man tar med stativ till annorlunda ställen och experimenterar, när man hittar nya ställen, när man hittar nya vinklar, när man tar den där perfekta bilden man minns i flera år.
 
19. Att det går att sprida glädje genom att ge bort nånting med mycket tanke bakom. Eller att överraska, eller göra något för någon annan som den verkligen skulle behöva eller hade uppskattat. 
 
20. Att man kan bryta en massa vanor. Som att testa något helt nytt vare sig det är brödsort, klädstil eller att börja lajva.
 
21. Att min katt nästan varje morgon kommer in på mitt rum och lägger sig tätt intill mig. Och att man varje dag möter en lycklig Micko som kommer springandes med ett stort leende.
 
22. Att man kontinuerligt kan sätta upp mål och delmål. Att kunna kryssa av efter hand är både stärkande, utvecklande och ger en större känsla av mening då det ofta är saker man gått och längtat efter men skjutit upp.
 
23. Att man får den sjukaste och roligaste omgången träning genom squash. Tills ingen kan stå upp.
 
24. Att det finns mysiga saker överallt. Tända marschaller utanför hus när folk ska ha över folk på middag, vintermarknader på slott där folk säljer egenstöpta ljus och brända mandlar, spelkvällar, Pippi Långstrump-filmer, grillkvällar på nån stor sten vid kusten, program med Carina Berg. 
 
25. Att man upptäcker fler och fler saker hela tiden så fort man börjat. När man väl stannat för att kolla på de sprakande röda löven eller uppmärksammar tacksamheten över partnern man sitter tätt intill eller inser hur gott ens parfym faktiskt luktar så hittar man saker lite varstans.
 
 

7 - Estland

Estland ja. Med tanke på mitt tidigare motstånd mot Finland fanns aldrig Estland, Lettland och Litauen med på kartan över länder jag ville besöka. Tanken på de tre baltiska länderna kändes lite som att åka till Ukraina, fast med mindre städer. Men när min cykelresa slutligen tog mig till Helsingfors och jag träffade Håkan blev Tallinn näst på tur. Jag minns att vi tog båten över. Båda somnade och vi dreglade som småungar på varsitt säte. Personalen ombord hittade oss efter alla andra gått av båten och vi staplade nyvakna in mot centrum.
 
Det första som hände var att en estländsk kvinna bad Håkan klättra upp på en stege och ta ner en flagga. Samma kväll bestämde vi oss för att försöka fylla en hel vattenmelon med vodka och bjuda alla på hostelet. Det gick kanske inte riktigt som planerat. I affären var vattenmelonerna så dyra att vi bara hade råd med en kvarts bit, och gällande spritfyllningen var en tratt det bästa vi kunde hitta. Så vi satt helt enkelt och drog av bitar med händerna och drack melonvattensspriten på botten av skalet med sked. 
 
Amerikanen som jobbade på hostelet tog sen med oss in till stan. Otippat sjuka uteställen. Vi tog en shot per bar under hela kvällen, bland annat i en bar som såg ut som ett kemilabb på lsd, en bar där skyltfönstret var en gubbe i tvångströja med en tom rullstol och en bar som liknade en hotellreception där dom satte eld på drickan. Under promenaden mellan två barer fick vi sällskap av två musikanter som tjugo meter bakom oss gick och spelade glada medeltidssånger. I en bar fanns det kundvagnar så vi kunde köra varandra runt och runt och runt. Livsfarligt. I sista baren fanns en bastu. 
 
Dagen efter blev det sightseeing i denna bedårande medeltidsstad. Självklart gick vi vilse också, och när vi hittade tillbaka till muren kom en gammal gubbe och ville sälja skivor bara sådär. Sen gick vi till en park utanför stan, köpte med oss kex, ost och cider och satt och lyssnade på green days spelning intill. 
 
Kanske gillar jag Tallinn så mycket just för att vi hade så kul, men seriöst så är staden skitcool.
 
 
 
 
 

Stilikon

Börjar misstänka att modeindustrin är ute efter att ta över min stil. 
 
 
Först bomberjackan jag hittade bland en massa rafs på loppis i Reno för $1,50 förra våren. Den har nu i höst har blivit största grejen som alla affärer säljer.
 
 
Sen de inbakade flätorna som jag haft till och från under några år, i sommar slog de visst också igenom.
 
 
Och sist men inte minst mina kära hängslen. Gjorde ju en egen hängseltröja när jag gick på gymnasiet, har haft mina hängsleshorts sen kanske tre år tillbaka och gjorde om en klänning till hängsleklänning förra vintern. Nu när 70-talsmodet är tillbaka är visst hängslen nya grejen.
 
Bara dom låter mina kängor va.
 

Äventyr på ingång

Fyrtio minuter tills nästa äventyr drar igång. Det kan bli att jag är iväg tre dagar lika gärna som att jag kommer hem om två och en halv vecka. Jag har faktiskt ingen aning om hur det kommer bli men det är så spännande!
 
 

Freakin victory

Tänkte skriva ett väldigt ärligt inlägg. Jag tror jag har kommit ett steg närmare att förstå mig själv, och därmed även ett steg närmare att kunna få hjälp. Kan börja med en genomgång så ni hänger med lite.
 
Ända sen jag gick i mellanstadiet har jag fått korta olycklighetsattacker. Från ingenstans föll ett mörker över mig och tog tag, ryckte undan glädjen i ett par minuter innan det släppte och jag blev mig själv igen. Det har hänt så många gånger att jag inte riktigt noterar det längre. När jag blev tonåring och allt strulade växlade min vardag mellan roliga galenskaper och djup olycka. Min dagbok vittnar om hur jag både hängde med kompisar och kände ett desperat behov av att få hjälp. 
 
När jag var nitton och hade gått ut gymnasiet jobbade jag hela sommaren uppe i Stockholm och när jag kom hem och mötte verkligheten sa det pang och panikångestens entré i mitt liv var ett faktum. I fyra år drogs jag konstant med ett tryck över bröstet och inte sällan med längre perioder av rejäla anfall. Jag bodde och pluggade i Tranås, bodde i Würzburg, bodde i Berlin och jag jobbade i Flachau innan jag fick ordning på ångesten. Under denna period hade jag haft en tacksam sommar med festivalbussen där jag fick dricka bort misären med råge. I Österrike fick jag de insikter jag behövde för att stenen skulle släppa men rastlösheten tog vid. 
 
Efter Österrike kunde jag börja leva igen, kunde börja njuta av vardagen men jag jagades konstant av behovet att känna mig stimulerad. Reste till London, åkte på festivaler, åkte på tågluff flera gånger, stack på cykelresa, besökte ett tiotal olika länder varje år. 
 
Sen flyttade jag till Oslo och jobbade på sammanlagt fyra olika jobb under ett år men behovet av att fly fanns ständigt där. Jag gick för tredje gången i mitt liv ner i diket. Drack varje helg och till slut även vissa vardagar. Sov bort all överflödig tid och spenderade min energi åt jobben. Tog det som en stor seger att ha jobbat fem månader på samma ställe och reste över till USA. Mötte samma rastlöshet och behovet av att fly. Hade bara tur som träffade Evan just där och då. Ett och ett halvt år har gått sen dess och tiden i Reno har varit förvånansvärt enkel. Fått lite tid att bara andas. 
 
Men innan jag flyttade från Norge tog jag kontakt med psykiatrin för att göra en adhd-utredning. Något står ju inte rätt till. Det är inte normalt att behöva leva såhär hektiskt och med så snabba dalar. Långa köer ledde till ingenting och tiden gick. Övertalade till slut mig till en diagnos men fick ingen hjälp. Började experimentera på egen hand i förhoppning om en förändring. Kosttillskott, långa promenader, ingen alkohol, slutade äta både socker och gluten, och läste böcker från biblioteket. 
 
Fick sen en oväntat lyckad kontakt med en läkare på vårdcentralen och jag kände åter lite hopp. Jag fick järntabletter utskrivna och blev ombedd att höra av mig när jag kommit hem från höstens amerikaresa för en genomgående utredning. Jag kom hem i tisdags och redan samma kväll hade glädjen börjat rinna av mig. Tillbaka till att försöka hålla mig över ytan. Idag googlade jag efter kronisk depression och blev chockad. Fick fram sjukdomen dystymi och en symtomlista som likväl kunde vara en personlig review, och inte bara på den mörka sidan utan även adhd/asperger-dragen. 
 
Ska ringa läkaren imorgon.
 
 

Vikingar och hembygdsgårdar

Igår var en mycket bra dag. Bestämde med Husam, en av killarna från Syrien, och hans kusin att vi skulle till vikingabyn i Näsum. Så vi körde dit för att inse att man bara kunde betala inträdet kontant vilket ingen av oss hade på oss så vi strosade runt utanför ett tag innan vi körde vidare mot en sjö i närheten av där min farmor brukade bo. Vi stack sen tillbaka till byn dom bor i och gick till hembygdsgården i strålande solsken och drack cider och drinkar med tranbärsjuice. 
 
Tror vi kom dit vid halv två på eftermiddagen och satt där till kanske sju på kvällen när solen började gå ner. Eftersom både Husam, Nour och jag lyssnar på metal blev det en hel del godbitar dagen igenom. När det var som varmast fick jag och Sam för oss att springa till en vattenspridare ute på fotbollsplanen intill gården och hoppa igenom vattenstrålarna. Bästa delen på hela dan kan ha varit när han med byxorna nere vid fötterna småsprang mot vattenspridaren, snubblade och ramlade i den mest blöta delen av gräset. Vi jämförde sen vem som sprang snabbast, vem som var bäst på att stå på händer och hjula och sen höll dom på att skratta ihjäl sig åt att en gammal man med hund kom gåendes, fick syn på dom, sa "hejhej" och snabbt tog av nittio grader åt vänster. 
 
Även om det är fantastiskt roliga människor att hänga med dök alltid flyktingfrågan upp. Livet i Sverige plågar dom även om dom är eniga om att dom älskar landet för att ha skyddat dom från krig och misär. Sorgligt nog tyckte en av dom att det vore bättre att inte leva alls än att lida igenom den nuvarande situationen. Jag frågade hur ofta dom möter rasism varpå jag fick svaren varje vecka och varje dag. Det dom saknade mest från hemlandet var att bara få vara. Deras problem var inte bara kommentarer, det var även folks blickar, undvikanden och hur låsta dom var i förbud och lagar. 
 
Drömmen om Tyskland dök ofta upp. De kände många som flyttat vidare dit och sett tillbaka på tiden i Sverige som en förfärlig del av deras liv. De kan inte åka buss utan att folk blänger, de kan inte handla utan att ha personal diskret smygande bakom, de kan inte gå ut och möta folk på stan eller uteställen för de undviks alltid. En av dom hade nyligen varit i Tyskland och fått flirtande blickar från en tjej och han kunde inte minnas senaste gången han på det sättet fått känna sig som en människa. 
 
En av dom sa ödmjukt att han förstår varför många svenskar har en så kylig attityd mot invandrare. Med tanke på den skara män som syns mest, har de mest extrema sätten, begår brott och så vidare tvingas resten med på tåget. Han förstod varför folk bytte trottoarsida och kunde till och med erkänna att han själv kunde vara rädd för de grupper killar med det beteendet. Och så är det ju, och svenskarna värnar om sin trygghet. Men det är hjärtskärande att höra deras berättelser. Alla de killar jag träffat genom tidningen jag skrev har varit varma, generösa och roliga men djupt olyckliga över sin situation. I början frågade de om råd, hur kan man få kontakt med svenskar och komma in i samhället? Nu är dom så vana vid rasistiska bemötanden att de inte vågar eller orkar försöka längre. 
 
Positivt nog hade dom tillräckligt med distans för att kunna skämta om det. När vi gick tillbaka till Husams lägenhet skämtade dom om vad de kunde göra ifall de mötte en svensk på en gångbana och inte ville att denna skulle bli rädd. Skrattade nästan så jag grät men i själva verket är det så sorgligt. 
 
Men det var, trots en del tunga samtalsämnen, en fantastisk dag.

100 mål och drömmar

Har nu efter mycket funderande skrivit klart listan. Dock får jag nya idéer precis hela tiden, men här är iallafall mina 100 nuvarande främsta mål och drömmar.
 
1. Bli mer allmänbildad
 
2. Kunna flytande ryska
 
3. Besöka Island
 
4. Besöka Kina
 
5. Besöka Nya Zeeland
 
6. Öppna ett kattpensionat
 
7. Resa i östra USA. West virginia, Tennessee, Michigan, Illinois, Kentucky, Alabama och Mississippi.
 
8. Jobba en säsong i Schweiz
 
 
 
9. Driva ett självkänsleläger för unga tjejer
 
10. Utbilda mig till något inom psykologi
 
11. Skriva en bok
 
12. Volontärarbeta på en farm
 
13. Besöka Serbien
 
14. Besöka St. Petersburg
 
15. Besöka Ecuador
 
16. Besöka Sydafrika
 
17. Skapa en app
 
18. Lära mig dansen till A1 - Same old brand new you
 
19. Åka på cykelsemester i Skottland
 
20. Resa längs transmongoliska järnvägen
 
21. Se Satyricon live minst fem gånger
 
 
 
22. Göra allt på min 250 saker att göra-lista
 
23. Köpa en gård och anordna workshops
 
24. Jobba minst en sommar som guide. Helst på någon historisk plats.
 
25. Designa en kollektion kläder
 
26. Bli bättre på att förlåta och gå vidare
 
27. Lära mig åka skateboard
 
28. Jobba som reseledare på bussresa genom Europa
 
29. Börja medeltidslajva
 
30. Göra fler photoshoots, med andra fotointresserade
 
 
31. Se Backstreet boys live
 
32. Utbilda mig till spaterapeut
 
33. Bli bättre på skytte
 
34. Få ordning på rastlösheten, utredningen och hela köret
 
35. Ha långt hår med lila toppar
 
36. Anställa någon i ett framtida företag
 
37. Jobba som aktivitetsvärd på äldreboende
 
38. Åka på skidresa med en bunt kompisar. Helst som är lika dåliga som jag på att åka snowboard.
 
39. Besöka Japan
 
40. Under en period bara leta efter och äta mat man aldrig annars lägger märke till i affären
 
41. Utbilda mig till utredningskriminolog
 
42. Besöka Chesky krumlav, Tjeckien
 
43. Besöka minst tre koncentrationsläger
 
44. Gå minst fem sträckor på skåneleden
 
 
45. Vara statist i en film
 
46. Hyra ett hus under minst ett par veckor i Vilnius, Litauen
 
47. Lära mig vardagsfinska
 
48. Lära mig vardagsholländska
 
49. Lära mig förstå och kunna prata arabiska
 
50. Besöka Harry Potter-stället i London
 
51. Skapa ett event som typ countryfestivalen
 
52. Träffa Daron Malakian
 
53. Bli bra på att fixa bilar
 
54. Gå med i hemvärnet igen när jag bosätter mig i Sverige
 
55. Anordna ett swap-event
 
56. Vara stödförälder för äldre barn/tonåringar
 
57. Besöka Portugal
 
58. Besöka Iran
 
59. Besöka Georgien
 
60. Besöka tunnlarna i Vietnam
 
61. Öppna ett veganskt, gluten- och sockerfritt café eller matställe
 
62. Arbeta över telefon på typ rädda barnen
 
63. Bo i minst tio olika länder
 
64. Jobba som fotograf och få betalt
 
65. Se die Antwoord live
 
66. Vandra i alperna
 
67. Jobba på tullen eller i fängelse
 
 
68. Bli hyfsat bra på trummor
 
69. Besöka Sequoia nationalpark
 
70. Åka en riktigt lång linbana eller rodelbahn
 
71. Gå en vegansk matlagningskurs
 
72. Hitta ett jobb jag inte tröttnar på inom ett halvår
 
73. Regissera en film eller musikvideo
 
74. Pierca öronen på minst tre ställen till
 
75. Anordna en bakluckeloppis
 
76. Besöka Hellfest i Frankrike
 
77. Springa ett helt lopp
 
78. Göra fler smycken att sälja
 
79. Bli stark i kroppen genom yoga
 
80. Släktforska på mammas sida
 
81. Bli bättre på att leta inspiration
 
82. Engagera mig mer i djurrätt
 
83. Leva ett tag i en energisnål husbil
 
 
84. Bestiga ett icke extremt berg
 
85. Bli bättre på ledarskap
 
86. Besöka norra delen av norden typ Umeå, Vasa, Rovaniemi och norska fjordar
 
87. Testa minst femtio olika yrken
 
88. Bjuda mina föräldrar på resa 
 
89. Hitta roliga träningsformer som balanserar upp rastlösheten
 
90. Besöka många gamla fina slott
 
91. Jobba med folks privatekonomi ungefär som i lyxfällan fast inte på tv
 
92. På ett eller annat sätt jobba inom polisen
 
93. Vara med i color me rad eller festivalen i Indien där man kastar färg
 
 
94. Se the Offspring live
 
95. Utbilda mig inom zonterapi. Som trycker under fötter och händer för att minska problem i kroppen.
 
96. Undvika gluten i ett helt år
 
97. Ha ett jobb där man arbetar aktivt mot trafficking
 
98. Alltid kunna stå för tanken bakom min tatuering
 
99. Förstå mig själv bättre och bli trygg i vem jag känner att jag är
 
100. Alltid kunna känna glädje och tacksamhet för de små sakerna
 
 

Salig blandning

Har hunnit få en hel del gjort sen jag kom hem. Eftersom många saker försvann med väskan har jag fått gå på skattjakt i stan. På erikshjälpen köpte jag en perfekt röd plattång från obh nordica för fyrtioåtta spänn, som hittat.
 
Har spenderat resten av tiden åt att läsa. Kan rekommendera "omgiven av idioter" av Thomas Eriksson. Under de första sju kapitlen tänkte jag att han var helt ute och cyklade, folk är inte så överdrivna i sina karaktärer. Och vad med de vanligaste egenskaperna som inte passar in i någon av de fyra personlighetsdragen? Men sakta pusslade det ihop sig bättre även om jag fortfarande har en del frågetecken. Nu märker jag automatiskt ifall jag möter en självklar "blå" person. Låter kanske lite rörigt så jag föreslår att ni lånar hem boken, man lär sig en del. 
 
Har även fått ett märkligt intresse för bilar. I USA skickar man bilen på reparationer och oljebyten flera gånger om året, däcken får punka, varningslampor börjar lysa och delar går sönder. Har varit med hos Evans mekaniker några gånger och mitt tredje däckbyte tog bara tio minuter till skillnad från det första som vi säkert höll på med i trekvart. Pappa har lärt mig en del men han berättade idag att nya bilar endast har några saker man kan fixa på egen hand, resten är upp till mekaniker att ändra. Hade varit grymt att ha såna skills. 
 
Är rastlös så jag håller på att bli galen, tror det får bli en långpromenad.
 
 

Easy come easy go

Bestämde mig för att åka hem till Sverige igen när jag hade varit i USA ett par veckor. Jag och Evan funkar bra på det sättet, vi är båda så självständiga att vi inte har något emot att vara ifrån varandra några månader och bara snacka en gång i veckan på skype. Hann ändå komma in i vardagslunken där borta men att sitta halva dagarna och kolla på film eller försöka hitta på tidsfördriv i området passade inte alls denna vändan. Så vi hade drygt två intensiva veckor istället där vi bland annat hann med en vända till lake Tahoe, en helg i Las Vegas och en i Yosemite. Tyvärr hade jag en del otur på vägen då greyhound tappade bort mitt bagage, jag fick influensa och halsfluss när vi var i Las Vegas och bilen gick sönder mitt i Yosemite så vi bara hann se halva parken. Men jag är nöjd ändå och det känns rätt att ha åkt tillbaka. Jag kommer definitivt inte vara sysslolös, nya planer håller på att smidas as we speak. Nu är det bara jetlaggen jag ska få ordning på, har varit vaken sen tio i två inatt efter fyra timmars sömn. 
 
 
Udda och äventyrssökande skrivare vars visioner och mål ligger långt utanför gränserna av den östskånska stad jag växte upp i. Är både ifrågasättande och normbrytande, black metal-lyssnande och miljödebatterande, jämställdhetsivrande och filmskapande, lugn men galen och med hopp om att lämna ett stort avtryck i världen.