Glöm päls odla skägg

Jag skulle nästan kunna börja med detta, because I can!







T-shirt fick när jag gick med i djurens rätt Shorts H&M Tyskland
Hängslen shock Leggings loppis Strumpor farmors stickade

Midsommarn 12

Vart tar dagarna vägen liksom?

Idag var det midsommar ja. Mamma, pappa och jag drog bort till några vänner till familjen i Åhus och satt i deras sommarstuga. Svensk midsommarmat är förjäkla god, för att inte tala om tre jordgubbar dränkta i två deciliter ovispad grädde.. Dom andra snapsade hejvilt tills att en del kommit till stadiet då de uttänkta snapsvisorna tryckta på våra servetter fick fel melodi, då ingen kände till den aktuella, och sällskapet därefter gjorde fjorton tappra men halvfulla försök att skapa en egen, varpå de yngre deltagarna kring bordet fick diverse hysteriska skrattattacker, kind of i stilen trilla av stolen och torka tårarna fem gånger om.


Så efter att vi ätit vid ungefär nitton tillfällen under kvällen drog vi fram ett grymt roligt kunskapsspel och lekte i lag. Jag och Fredrik (inte för att ni vet vem Fredrik är) var i samma lag, och det kändes ett tag som att vi kickade deras ass, främst tack vare att Fredrik är allmänbildad, men efter en massa skitfrågor som jag redan förträngt (säkert något om schack) hamnade vi på en andraplats.

50-talisternas engelskauttal är något vi alla borde bejaka. "Jini inn a båttel" säger jag bara.

Trigger

Min katt är antagligen den sötaste katten i hela världen. Igår när jag gick ut med Micko satt Trigger på uppfarten och såg oss promenera iväg. Jag vände mig om efter ett tiotal meter och såg att Trigger följde med. Jag fortsatte vända mig om ungefär var femte meter, och Trigger hade då fortsatt gå efter oss med smygande steg, strykandes mot grannarnas staket. Det sötaste var att varje gång jag tittade bak stannade hon och tittade runt, och låtsades som att hon höll på med något annat och att det inte alls var något förföljeri på gång. Så höll vi på kanske tio gånger, hon till och med gick med runt ett hörn en gång och fortsatte traska på den nya gatan tills en bil körde förbi och Triggern hoppade in i en buske. När jag och Micko sen kom hem igen efter tio minuter satt Triggern igen på uppfarten och väntade på oss.





Plötsligt händer det!

Här har ni min första dagens outfit förmodligen ever! Kanske lite för att retas med modebloggarnas penga/miljöslös, det jag hade på mig idag kostade antagligen under femtio spänn totalt.









Tröja second hand Leggings loppis Jacka loppis Kjol loppis Skärp second hand
Halsband rea Kängor begagnade sjöstridskängor Hund loppis


Liiiiiite av Siesta!

Ja, jag kom alltså till Siesta! i Hässleholm sista tisdan i maj. I början var det ju mycket att kolla läget och lära känna de jag skulle jobba med, kan ju alltid vara svårt att komma till en plats där folket redan känner varandra, men det var inga problem att komma in i gänget efter ett par dagar. Det var några fler som inte heller kände så många, och eftersom det blir ett jobb där alla bor och jobbar så nära inpå varandra gick det snabbare att hitta rätt i gruppen.

Vi är väl kanske tio-femton stycken av det maina crewet som är med på de flesta festivalerna, som hoppar det in folk som bara jobbar som reseledare på de enskilda eventen och som man ibland inte ens hinner uppfatta är där alls med tanke på de olika jobbtiderna, olika platserna vi är på under kvällarna och att det bara handlar om kanske tre-fyra dygn dom är där.

Men jaha, vad har vi gjort egentligen, eller borde jag ställa frågan vad vi inte har gjort? På siesta började ju festandet dag ett, upp med tält, dricka vin, fest. Eftersom det regnade satte vi upp tälten i servicetälten, jag fick sova i Jespers tält-hall. Det. Var. Kallt.

Med tanke på att det var första dagen har jag lite koll på vad som hände, men resten av dagarna är bara en stor dimma. Fick dit en extra sovsäck med tanke på kylan, jobbade mycket med shufflebussarna där jag och David stod i stan och hade kund-krig med taxi-killarna, träffade folk man inte sett på fem år och roade oss med att försöka lära oss jonglera. Inne på festivalområdet träffade man nytt folk konstant, där var förvånansvärt många punkare och annat drägg, jag trodde siesta! var festivalvärldens Österränggymnasie - lagom-folkets näste, de som lyssnar på normal musik och är hyfsat ordentliga (inga fördomar här inte).




Det var mycket festande, nämnde jag det? Jesper-jäveln bjöd på dricka, och den enda kvällen jag kände att nej nu får det vara nog med drickandet, nu går jag och lägger mig var det en av de andra kära kollegorna som bjöd på en grogg. Jag kände inte hur stark den var förrän när vi skulle spela pingis och jag samt den bjudande herren båda trillade omkull varje gång vi skulle böja oss ner för att ta upp pingisbollen.. Populärt var även att trilla över varandra, eller välta bord i samma veva. Sen fanns en typ gothar-kille med en uppstoppad iller med världens fulaste min runt halsen, jag skrattar fortfarande bara jag tänker på illerns min. Raised fist-konserten var nog en av de bästa konserter jag varit på, var inte så uppmärksam på deras spelning i Tyskland eftersom jag fotade samtidigt den gången.

De lyckliga kompisarna var lite småtråkiga, men det har nog att göra med att det var typ klockan två på eftermiddan och de få människor som kommit dit också var lite opepp som jag. NOFX däremot var skitkul, de snackade med publiken ibland. Under en av låtarna hade sångaren lagt märke till två killar som stod och snackade mitt i publiken, och när låten var slut sa han "you two!" och pekade rätt på killarna "what could you possibly be talking about right now?!"

Inne på VIP-området drog jag bort till ett intressant gäng killar och gav dom världens kramar och småsnackade lite, och frågade sen vilka dom var.
- Ja, vi spelar i ett band som heter den svenska björnstammen.
- Vad kul! Vad spelar ni för typ av musik?
- ...

Sen fick jag reda på att dom var ganska stora i Sverige. Fick även reda på vem Frej från Maskinen är, genom rykten som jag sen stod och diskuterade med honom. Han var varken dryg eller en småflicks-raggande bastard, däremot såg han ut precis som en som jobbar med oss, Oskar. Så jävla kul att vakterna bad om ursäkt till Oskar för något de gjort mot Frej, samt att minst fem personer om dagen kom fram till honom för att ta kort tillsammans, och att han aldrig berättade att de fått tag på fel kille!

Ja vad hände mer på Siesta? Om man tar en handfull galna killar från festivalbussen, tio drägg och ett stort tält fullt med leksaker, alkohol och musik styrt av en dj så kan ni kanske lista ut på ungefär vilken nivå det låg på där inne. Jag och Jesper försökte se var vi kunde komma in på våra vip-band, oftast funkade det bara genom att se ut som att vi visste precis vad vi höll på med. Var inne hos media-folket och åt godis en gång, var inne i artisternas stora uppdukade sal där vi tog vars en soffa och åt nötter.

Bästa var när vi skulle ut från VIP-området en kväll och kramade om vakterna innan vi drog runt och hängde med dräggigt folk, klappade hästar och allt vi gjorde. Därefter gick vi in på det icke lugna campingområdet för att se om det fortfarande fanns folk som var vakna, och sprang ihop med ännu en vakt med andra kläder. Kraaaaam skrek vi och sprang emot honom, men stoppades av orden "ni har redan kramat mig inne på VIP... gå och lägg er va?". Jag och Jesper skrattar åt att vi hittat samma vakt igen och kör en riktig brutal high five, förutom att båda missar och håller på att ramla omkull. "Ja Jesper.. nu går vi fan och lägger oss."

Uppdaterar vidare vid piggare tillstånd, adjew!

Festivalbussen

De tre senaste veckorna har varit helt otroliga. Det sägs ju att bra saker dyker upp när man minst anar det. Har jag berättat hur mycket energi jag la ner på att få ett sommarjobb i år? Med över femhundra skickade mail, fler än sjuttio delade cv:n, ansökningar hit och dit i alla möjliga sammanhang och skyltande på stan utan framgång.

Så står jag sista veckan i Tranås med klassen och spelar kubb när en kille ringer och undrar om jag vill jobba på festivalbussen i sommar. Typ eh.. ja?! Bästa är ju att jag inte minns att jag sökte jobbet. Sen att det inte är något betalt är mindre viktigt när det inte är någon pengaförlust att snacka om.

Jobbet går ut på att spela pingis, snacka med människor, dela ut armband, flygblad och kondomer, stå på parkeringen, ta betalt vid shufflebussar, affischera och hjälpa till vid bygg/riv/matlagning. Och för det får man inträde, campingplats, mat och resor till festivalerna vi åker på.

Sen ska man ju försöka berätta om de tre veckorna på siesta, sweden rock och hultsfred på ett hyfsat kortfattat sätt.
Jag hade inte varit på någon av festivalerna tidigare. Den enda jag varit på tidigare var Rock im Park i Nürnberg förra året när system of a down spelade. Sonisphere och Tivolirock räknar jag inte in som festivaler eftersom de bara är över en dag.







Siesta var ungdomarnas näste, helt klart. Men jag hade väntat mig en mycket mindre och tråkigare tillställning på en betydligt mindre yta, och en del band som spelade var så överraskande bra att man blev glad i själen. Raised fist, de lyckliga kompisarna och NOFX var nog de enda spelningarna jag var på under hela festivalen, mycket tid lades på att hänga med folk i vårt servicetält på campingområdet eller ute på villovägar med Jesper (som också jobbar för festivalbussen), bland annat på VIP-delen där allt kunde hända.

En del av er (kanske de flesta) känner mig som helnykterist sen över två år tillbaka, och det var jag fram till för ett par månader sen när jag träffade en gammal kompis och det bara blev att vi satte oss i parken och drack lite, och jag bara kände att nej.. jag behövde nog två nyktra år, men i rätt sällskap har jag inga problem att dricka längre.

Sista kvällen i Tranås träffade jag även min gamla chef Micke för att lämna tillbaka jobbtröjan, vilket slutade med att det var han, jag, hans tjejkompis och Erik som drog hem till Micke för en efterfest med en hel del drickande, och dagen efter, då skolan slutat och alla kramat ihjäl varandra, åkte jag direkt till Hässleholm för att jobba, och sen dess har det inte varit många nyktra kvällar.

Jag hade glömt hur kul det kan va att festa om man inte kör den svenska versionen att dricka för att kunna ha kul eller prata, utan för att det bara passar in i stämningen. Vi är världens skönaste gäng på festivalbussen med många olika personligheter, och det var inte alls lika formellt som jag antog att det skulle vara där.

Berättar festivalhändelser senare, nu ska jag iväg och handla.

 

Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se