Tiden som gått

Tror bestämt det är hög tid att köra en sammanfattning av allt som hänt sen sista bilduppdateringen, vilket var förra vintern. De andra två inläggen på samma tema hittar ni här och här.
 
Februari - Maj 2015
 
 Den fantastiska festen hos Alex med temat "tjejer som killar, killar som tjejer"
 
Åkte till USA och stack dag två till en skjutbana..
 
..och ut i vildmarken med Nick
 
 Kollade utsikt över Los Angeles
 
 Upptäckte Hollywood
 
 Gick på världens kanske bästa men hemskaste museum
 
 Hängde med Adam i Griffith park
 
 Hyrde bil och stack till Grand canyon
 
 Hittade fullt med ghost towns
 
 Åkte genom Death valley
 
 Klättrade runt på berg av sand
 
 
 Hittade ett operahus mitt ute i ingenstans
 
 Där en kvinna från New York hade dansat i typ sextio år
 
 Världens galnaste fest inklusive utomhuspool i Mammoth lakes med fem killar från San Diego
 
 Bodie
 
 Hot spring, samma som jag, Evan, Lilly och Tj åkte till nyligen
 
 Träffade dessa av en slump i Reno och stannade en vecka
 
Och stack sen en tur längs highway 1 ner till San Francisco
 
 Där jag hängde med dessa två jag lärde känna på oktoberfest för tre år sen
 
 Och kollade in stan
 
 Och gick på en mycket märklig konsert
 
 Innan en bussfärd tillbaka till Reno
 
 Där två månader spenderades, bland annat med turer till Virginia city
 
Juni - September 2015
 
 Åkte tillbaka till Europa och firade midsommar i Helsingfors
 
 Med dessa fantastiska människor jag hängde med i några dagar
 
Stack till Oslo och hängde med Samir vilket inkluderade mycket dans till Backstreet boys
 
Åkte någon vecka senare till Litauen med samme man, dansen fortsatte på båten
 
 Slottsvisit inklusive skytte med pilbåge och armborst
 
 Häng på brygga med Samir och en tjej vi träffade på hostelet
 
 Upptäcksfärder i Vilnius
 
 Besökte krigsmuseum som den pensionerade herre jag är
 
 Vidare till Ukraina och Kiev
 
 Och Rumänien
 
 Med Håkan på väg upp till Draculas slott
 
 Tillbaka i Sverige och fick besök av Evan så det blev road trip till Kalmar
 
 Och Visby
 
 Och Fårö
 
 Och Stockholm
 
 Och Oslo
 
 Och Göteborg
 
 Och mycket häng på Torpet
 
 Åkte på äventyr med Frits
 
 Besökte farmors gamla promenadstråk där hon bodde
 
 Drog till en hembygdsgård med Frits för photoshoot
 
 Glitterfest med högskolefolket
 
 Firade min födelsedag med Samir och Adrian med temat "såhär kommer du aldrig få se mig igen"
 
Oktober - November 2015
 
 Tillbaka till USA vid halloween
 
 Hängde med mina amerikanska favoriter
 
 Gick trick or treat och var på halloweenfest
 
 Utflykt till Lake Tahoe
 
 Las Vegas
 
 Som var sjukt kul att promenera runt i
 
December 2015 - Nu
 
 Åkte hem över julen och gjorde egna smycken av tomhylsor
 
 Firade jul med släkten och nyår med högskolefolket
 
 Stack upp till Oslo och hängde med Samir i ett provrum på H&M
 
 Åter USA och alla hjärtans dag i San Francisco
 
 Helgutflykter till bland annat Bishop och Laws
 
Promenad i bergen med utsikt över Reno
 
Sacramento
 
Turnén upp till bland annat Portland och Seattle
 
 Och så jäkla mycket annat
 
Nu får det vara nock!
 

Heath Ledger

Kom av någon anledning att tänka på Heath Ledger nu när jag steg upp en halvtimme innan jag gått och lagt mig. Wikipedia chockerade mig med att han dog innan hans sista film var klar för åtta år sen men vad som grep mig helt var att Johnny Depp, Colin Farrell och Jude Law spelade in hans sista scener och gav sina inkomster från filmen till Heaths dotter. Blev helt tagen över så fina människor att jag bara satt och grät. Jag älskar hans karaktärer i flera filmer och älskar hans personlighet av vad jag sett och läst. Det är ju människor som han som behövs, vad ska de fantastiska, energiska och roliga dö för?
 
 
Klippet är kortare än en halv minut och måste ses minst en gång i ens liv

Night thinker

Jag i ett nötskal: är vaken i ett dygn, går och lägger mig, läser, håller på att somna, får en random affärsidé, klarvaken, tvingas upp och planera.
 
 

Dygnet vänt på alla håll

Hade en väldigt bra dag igår! Vaknade vid fyra på morgonen, klarvaken. Snurrade runt och tittade på ett avsnitt av mad men innan jag gav upp. Vid åtta var jag på väg till mormor och fick pratat med henne en stund, stack vidare till stan och fixade några grejer. Hem till föräldrarna där mor, far och bror hittades nere i källaren sorterandes våra flytta hemifrån-grejer.
 
Det lagades vegansk sojafärssås och spagetti, pratades om allt som hänt sen sist vi sågs, kollade på bilder, satt och njöt av värmen i uterummet, packade om väskan, tog en promenad, la upp lite kläder i ett köp/byt-forum och slutligen kom några vänner till familjen över. Jag började kämpa mot tröttheten vid fem på eftermiddagen och kom över värsta timmarna vid nio. Har nu varit vaken i ett helt dygn. Kom på värsta idén från ingenstans för ett par timmar sen och har varit för exalterad för att ha kunnat eller velat sova men nu vinner tröttheten.
 
Behöver mer av det här i mitt liv haha

Funktionsnedsättning

Sprang precis på en artikel om adhd i aftonbladet där det beskrivs som en funktionsnedsättning. Och här måste jag direkt protestera. Det är inte normativa egenskaper alla gånger men jag anser snarare att det är en funktionsupphöjning i ett system som livnär sig på att pressa in folk på fel plats.
 
Hade det varit norm att ha adhd hade de idag normalas funktionsnedsättningar varit besvären med att säg nej och gå emot grupptryck, svårigheterna med att våga stå upp för sig själv och de som far illa och problemen med att läsa av kroppens signaler och göra det som verkligen är bäst för en själv.
 
Folk med adhd är oförmögna att göra annat än vad som känns hundra procent rätt. Styrs mycket av impulser, känner väldigt mycket, är ombytliga, nyfikna och tänker utanför boxen. Jag har läst en hel del självhjälpsböcker genom åren och det är därifrån jag lärt mig mycket om hur andra människor fungerar och fått bättre koll på epidemin av utbrändhet genom stress där allt går per automatik tills man kraschar. Människor med förmågan att rusa vidare trots att de inte sover, som inte har tid för sina närmsta, som jobbar på ett jobb som känns sådär, som inte hinner återhämta sig på sin semester, som har måndagsångest och tänker att det är så livet ser ut.
 
Jag är fullständigt okapabel till allt det ovanstående. Jag dippar direkt. Klarar inte att gå en enda dag utan att känna lugn och lycka. Naivt och omoget? Kanske. Men jag känner att livet är så oerhört mycket värt. Att det ständigt finns så mycket att upptäcka överallt. Kan aldrig vara stilla. Lär mig så mycket, ser så många ställen, möter så många människor, provar på så många jobb.
 
Det kan vara frustrerande med tankar som går i ett, det kan vara jobbigt för den stökiga eleven som aldrig får hjälp att komma till sin fulla rätt. Rastlösheten gnager och man måste alltid vara i farten. Jag kan inte leva det normala livet men anser för den delen inte att min funktion är nedsatt. Bara annorlunda.
 
 

Att vänta

Jag fick ju äntligen diagnosen adhd när jag var hemma senast men mina "symtom" har jag inte märkt av så mycket under de tre månaderna i USA. Det var först sista dagen i Las Vegas de började göra sig påminda. Det började klia i hela kroppen, blev rastlös och stirrig och ville bara att tiden skulle gå fortare.
 
Har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra med medicin. Bestämde med läkaren och psykologen att jag skulle ta kontakt när jag är tillbaka i Sverige men så som det ser ut nu kommer jag var sysselsatt i flera månader vilket betyder att läkemedel inte är nödvändigt. Det var dessutom månaders kö för att få en samtalskontakt så det får kanske bli en tur till biblioteket istället.
 
Väntar antagligen till hösten istället och ser vad det är jag kommer göra då. Men under tiden känner jag verkligen att jag måste få ut all överskottsenergi och börja träna.
 
Njuter nu av trettiogradig sol och hänger med en dansk som tog samma buss från Las Vegas innan avfärd till ett något kallare Sverige.
 
Längtar efter den här gobiten
 

Bring it on

Så klockan är nu mitt i natten, har två timmar tills jag måste gå till bussen och börjar bli vansinnestrött. Tänkte på en sak tidigare. Jag har ett ganska jämnt antal läsare i bloggen varje dag men jag vet inte vem en enda av er är. Jag vet vissa som är inne och läser då och då men inte dagliga besökare så berätta gärna. Hade även varit grymt med feedback eller om ni vill att jag skriver om något särskilt.
 
Är för trött för att leta efter en bild relevant för ämnet haha

A new way

Lyckan när man inser att netflix har en hel säsong av glee man aldrig sett. Hade kunnat gå ut och promenera runt Las Vegas i några timmar som det var planerat men telefonen har blivit galen och går från fulladdad till tom på cirka en halv minut. Stod färdig i hallen med headphones på när den bara la av och amerikanska storstäder är väldigt obehagliga när man går ensam eftersom jag hatar catcalls och manliga blickar. Slutar med att jag bara rusar runt stirrandes ner i marken. Får vara ifred när jag är med Evan men nu är jag i klorna på en av västvärldens minst kvinnorespekterande städer och känner mig sjukt obekväm.
 
Så ny plan: ta ett bad i denna lyxsvit, äta choklad och påbörja sista säsongen av glee. Lyckan!
 
Trappan upp till Bubba Gump-restaurangen

Att leva med social fobi

Jag har funderat på att skriva det här inlägget ganska länge men tvekat då det är ganska utlämnande. Det var först när jag läste igenom mina gamla inlägg för några veckor sen som jag kände att jag verkligen ville.
 
Jag lärde mig så otroligt mycket bara av att studera mina egna tankebanor. I flera år trodde jag det var en självkänslegrej att få ordning på, att jag bara inte trodde tillräckligt nog på mig själv. Paradoxalt nog var det först när jag försökte anpassa mig till normalskalan som jag tappade bort mig själv och självkänslan sjönk till botten. Den enda detaljen jag missade var att min sociala fobi aldrig hade att göra med saken att göra.
 
I min personlighet är det som att det finns en av- och påknapp. Umgås jag med de vänner jag står väldigt nära finns inga hinder alls, då går det att gunga i babygungor, spela in film mitt i stan, stå staty i Rom och bjuda upp folk till dans mitt i en park. Då bryr jag mig inte, tycker det snarare är kul att möta folk och göra bort mig. Men i åttio procent av alla situationer bland främlingar och bekanta eller öppna ytor blir det mentalt tvärstopp.
 
Flera jag pratat med, inklusive böcker, har kommit med upplysningen att det blir bättre ju mer man utsätter sig för jobbiga situationer. Nej, det blir det inte, inte för mig. Alla mina resor på egen hand, alla jobb, alla platser, alla erfarenheter borde ha gjort mig till den mest sociala människan i världen. Men jag upplever exakt samma känslor som för sju år sen. 
 
Jag hatar att festa med främlingar, hatar att gå själv över torg, hatar dagen innan en stor resa och är oerhört obekväm bland människor jag inte har något gemensamt med. Jag är den typen av resare som älskar att strosa runt ensam, som oftast väljer musik i hörlurar och en bok över häng med rumskamraterna på hostels. Jag vill inte gå ut och äta med folk och jag längtar ofta efter att kunna sätta mig någonstans i ensamhet efter en lång tågresa. Ibland är jag på det motsatta humöret helt oavsett människor och jag har mött massor av människor de senaste åren men det jobbiga är känslan som Robin Williams beskrev: det värsta som finns är inte att vara ensam, det är att vara bland människor men ändå känna sig ensam.
 
Av just den anledningen är jag den totala motsatsen av allt detta när jag hittar folk jag passar ihop med. Med samma galna humor, som gillar att diskutera politik och världsfrågor, som kan lära en saker, som har helt egna attribut och är lite konstiga och udda på ett bra sätt. Då är det som att växla till på-läget igen.
 
Ett evigt sökande ledde mig tillbaka till något så självklart.
 
 

Utsikten från hotellrummet

Sitter nu i sängen på hotellrummet i Las Vegas. Evan började precis köra tillbaka till Reno och jag ska spendera de kommande sjutton timmarna i staden. Igår promenerade vi upp och ner längs the strip, åt god mat på Bubba Gump, gick in på ett stort casino, besökte coca cola-butiken och tittade på Fear Factor på tv. En perfekt kväll eftersom ingen av oss dricker eller gamblar. Dock är det något befriande med alla vuxna och medelålders människor som kommer hit för en weekend utan spärrar. Som kan dricka mer än lagom och sen stå och dansa till musiken från streetperformers bara för att det känns rätt där och då. Det känns som att vuxna behöver bejaka den galna sidan lite oftare, alla har den gömd någonstans.
 
Hur som helst. Har inte riktigt bestämt hur jag ska vända tillbaka dygnet än. Förra rundan runt jul var jag jetlaggad i två veckor och gick upp klockan fem på morgonen. Funderar på att sova hela dagen, gå upp ikväll och stanna uppe till bussen går till Los Angeles. Ska försöka göra lite tidsinställda inlägg eftersom jag inte vet om det finns internet på bussen eller om jag kommer orka när jag är framme i Kalifornien.
 
 

Ännu en tur till Las Vegas

Idag är första gången på evigheter vi haft regn. Tydligen är vägen genom bergen ganska dålig i det här vädret och i Yosemite är det åska och nollgradigt. Så då skiter vi i det och drar till Las Vegas istället haha. Evans föräldrar har ju en lägenhet mitt i smeten så snart bär det av. Sista natten får jag sova där själv och morgonen därpå ta Greyhoundbussen till Los Angeles. Vi hade tänkt se Britney Spears show men jag upptäckte just att hon endast uppträder ikväll, inte imorgon, så det enda jag har spikat är en tur in på M&Ms och Bubba Gumps mushroomburger!
 
 

En strålande dag

Vi hade en grym dag idag! Sov fram till Evan kom hem från jobbet eftersom jag vänt helt på dygnet de senaste dagarna, och stack därefter för att kolla på bio med TJ och Lilly bara det att alla tre missförstått både tid och biograf. Så i väntan på nästa speltid tog vi en promenad längs ån mitt i stan i det helt perfekta vädret. Med oss hade vi Lillys katt Pinky som hatar mig mer än allt annat i världen haha. Hon fräser och mjauar och river allt och alla hon ser. 
 
Promenaden ledde till ett utomhusgym där vi spenderade ett bra tag åt att klättra, hänga, glida, hoppa och faktiskt göra vad redskapen var till för. Vi stack sen bort till biografen och såg djungelboken. Var sjukt imponerad över hur dom lyckats göra allt så verklighetstroget med djuren. Hade inte sett originalet mer än klippet i Kalle Anka på julafton så jag vet flera som hade jublat över mina Disney-framsteg. 
 
Imorgon är sista heldagen i Reno! 
 
 

Snart händer det

Kan inte fatta att jag redan har varit här i tre månader och att jag åkte hit andra vändan för över ett halvår sen! Det besöket känns som bara ett par månader sen. Vart tar tiden vägen?
 
Men nu står vi inför några utmaningar för jag är ganska säker på att det inte blir ett fjärde besök hit, iallafall inte på ett tag. Jag har ingen möjlighet att skapa mig ett liv här på turistvisum. Jag känner mig för den delen inte hemma i USA och med Evans upptagna schema är det inte mer än rätt att jag också gör det jag brinner för så som han gör med banden. Är så trött på att drälla runt i väntan på ingenting och jag är så taggad på mina idéer inför resten av året. Efter sommaren får vi se hur det blir, om vi kör långdistansförhållande eller vad.
 
Det känns hur som helst bra att snart åka hem till Sverige. Saknar min katt och min hund och min familj. Och omedelbart efter hemkomst kommer saker börja dra igång och det blir äntligen lite hektiskt till skillnad från nu.
 
 

Borta bra men hemma bäst

Saker väldigt annorlunda i USA jämfört med hemma i Sverige:
 
Eftersom det mesta är privatägt här finns det en miljard olika val inom de mest simpla områden. Det är en djungel att hitta rätt, allt kostar mycket och det finns aldrig några enkla vägar att lösa vardagliga problem. Att deklarera innebär att själv räkna ut på öret hur mycket man tjänat och det finns inte ett rätt formulär. Gör man något fel är man fracked. Tar man sen för lång tid på sig att hämta ut sina pengar går de till regeringen.
 
Har man lånat böcker eller filmer för länge och står i skuld till biblioteket kan man betala med konservburkar som går till hemlösa vid större högtider.
 
Man får inte ob-tillägg här och de flesta enkla jobb har minimumlön. Så ett gigantiskt casinoföretag som tjänar gigantiska summor varje år betalar cirka sextio spänn i timmen för dealers som jobbar helgnatt. Schysst!
 
Sjukhus och läkare sätter överpriser på de minsta saker. Tvåtusen spänn för dropp i armen någon?
 
Poliser är sjukt sneaky här borta och står och väntar på bilister som kör för fort överallt. Konstant ser man blåröda lampor och någon stackare vid vägkanten som måste betala några tusenlappar för ibland bara fem miles över fartgränsen. Kör man onykter blir man skyldig regeringen tiotusentals kronor, måste göra samhällstjänst och gå på möten där anhöriga berättar om hur de förlorade någon i en rattfylleolycka.
 
Längtade efter att resa när jag gick på gymnasiet och ville bara bort, nu sju år senare har jag insett att det bästa landet jag nånsin varit i är Sverige.
 
 

Sista helgen i Reno

Det blev åter ett besök till hotspringen igår med Evan, Lilly och TJ. En två timmars tur rakt söderut och bara två andra att dela badet med som försvann efter någon timme. Vi hade med oss glowsticks och vin och låg och skrattade åt väldigt opassande saker fram till fyra på morgonen då vi åkte tillbaka till Reno.
 
Nu idag har vi varit hos Evans föräldrar med hans syster, pojkvän och två styvbarn, Lilly och TJ så fullt hus. Lilly lagade vietnamesiskt soppa och vi spelade biljard hela kvällen. Snart inne på sista veckan här innan yosemite och turen ner till Los Angeles.

Dag 30 – 10 dödssynder

Tänkte ta och äntligen pensionera den här gamla listan. De värsta tio dödssynderna jag kan komma på alltså.
 
1. Att vara en osolidarisk bitch mot andra kvinnor. Idioti, vi måste hjälpa och peppa varandra.
2. Patriarkala handlingar. Sexism, våld, härskartekniker, egoism och ignorans.
3. Djurplågeri, fysiskt och psykiskt.
4. Visslande eller tuggande med öppen mun.
5. Utsläpp och aktiv förstöring av miljön.
6. Människans ovilja att förstå varandra.
7. Girighet och korruption. Att se pengar som viktigare än människors liv eller livskvaliteter.
8. Feghet och brist på civilkurage. Det är mänskligt men vi måste våga.
9. Könsstereotyp uppfostran som spär på våldtäktskulturen och ökar utseendehetsen. Låt alla hitta sig själva och lär från början att alla har samma rättigheter, möjligheter och värde.
10. Att försumma sitt liv. Att hata sig själv. Att inte tro på sin förmåga. Att aldrig göra det man drömde om.
 
 

Tre månader

Har snart varit här i tre månader och tiden har i princip flugit förbi. Vi har hunnit med massor den här omgången. San Francisco två gånger, Bishop, Mammoth lakes och hot springs, Los Angeles, Portland, Seattle, massa småstäder och byar i Kalifornien, stor garagestädning och garagesales. Vi har varit i Virginia city på St. Patricks, haft hunden Ozzy på besök, åkt på skivinspelning i Sacramento och på påskutflykt med Evans familj. Och mycket mer. 
 
Har haft rätt mycket tid över när han jobbat och repat men det har varit ganska lugnt eftersom jag haft bil och kunnat dra iväg på saker om jag velat. Har fortfarande behovet att saker ska hända hela tiden. Vi kommer hem, Evan är utmattad och nöjd och jag föreslår idéer inför kommande helg. 
 
Nu ikväll var jag, Evan, TJ och Lilly hos TJs mamma och styvfar då de precis bytt till sig två flipperspel eller vad det heter. Deras hus är något av det häftigaste jag sett. Mörka färger, lampor i varma färger, gotiska och vintageprylar överallt, en rustning, en bar och en väldigt tjock katt vid namn Ted. 
 
Imorgon blir det häng med Lilly och sen är det helg så då kan allting hända! 
 
 

Sexton forever

Tänkte dela med mig av några tips för bra sätt att ta hand om sitt ansikte, inte som några skönhetsråd utan bara för frisk och välmående hud. Kan inte garantera att de är grunderna till att jag sett precis likadan ut sen jag var sexton men jag tror det kan va en bidragande orsak.
 
  • Tvätta ansiktet morgon och kväll i iskallt vatten, hoppa aldrig över det här steget.
  • Torka alltid ansiktet med en ren, ganska sträv handduk. Börja under ögonen och ta därefter pannan. Låt det sträva skrubba bort död hud, men det ska inte göra ont.
  • Stretcha ansiksmusklerna, särskilt vid mun och kinder.
  • Rör inte ansiktet med fingrarna såvida de inte är helt rena, och bara om du måste.
  • Det här är ju individuellt hur man trivs men vila huden från smink och produkter eller var noga med att ta bort allt på kvällen.
  • Drick massa vatten, gärna med citron i.
  • Lossa vävnad som fastnat i form av rynkor. Fick lära mig det här under massageutbildningen. Tvätta händerna och sätt fingerspetsarna på ena handen där du vill lossa och sätt andra handens fingerspetsar cirka en centimeter ifrån, så fingrarna pekar lodrätt. Tryck på huden och dra ena handens fingrar uppåt och den andra nedåt. Upprepa så ofta du vill.
  • Och viktigast: gör bara saker i livet som gör dig lycklig!
 
 

Sista spelningen

Sista dagen på turnén nu, är helt slutkörd. Vi har seriöst varit längs hela västra USA under de senaste nio dagarna. Det har till större delen varit riktigt kul men att umgås dygnet runt med någon har tagit på krafterna så både jag och Evan känner att vi behöver andas när vi kommer tillbaka till Reno.
 
Vi var hur som helst uppe i Seattle häromdagen. Hann med att leta skivor, gå igenom en hundpark, kolla in "the needle", äta koreanskt i en liten restaurang med världens gladaste kvinna som tog bilder på alla kunder för att sätta upp på väggen och slutligen spela ute på ett gammalt fabriksområde. Vi hade sen tolv timmar ner till Chico för nästkommande dag så vi tänkte det var lika bra att börja köra samma kväll. Tre-fyra timmar senare ställde vi oss på en liten väg på landet och sov några timmar, vaknade och körde vidare för att inse att vi var fyra timmar före i tid. Så det fick bli picknick och sightseeing i några småbyar bland frukt- och bärförsäljning i norra Kalifornien. Fick klappat en fulsöt kise inne på en väldigt pittoresk liten väg innan vi körde vidare till ett litet industriområde där seriöst varenda besökare hade åkt fel för att hitta. Alla hade tagit en parallellväg på en grusväg och en hade till och med gått in i en lokal med linedance för att fråga om han hade kommit rätt haha.
 
Igår var enda dagen med regn och även den enda utomhusspelningen så merchförsäljning fick bli under tak och med halsduk på. Vi har nu spenderat de senaste två nätterna hos deras vänner i Sacramento och idag fick vi äntligen sova ut! Dagen började med att bli väckt till "trololololo"-låten av den där nöjda österrikaren följt av "girls just wanna have fun" och en liten tax som satte sig med ryggen i mitt ansikte. Mannen i huset släpade fram en banjo, ett munspel och en mungiga för oss att spela och TJ som fyllde år igår fick banjon! Och Evan fick munspelet och jag fick mungigan! Värsta gåvorna ju, jag som älskar allt som har med medeltiden att göra. Vi körde förbi ikea igår så vi passade på att äta frukost där idag. Varken Evan eller TJ hade varit där förut och frågade vad allt på alla skyltar betydde. Testade de nya vegetariska grönsaksbullarna och de var skitgoda.
 
Ska dra tillbaka och se sista kvarten av spelningen, sen har vi två och en halv timme tillbaka till Nevada ikväll.
 
 
 
 
 
 

Portland

Oregon är en klar favorit än så länge. Bend var en underlig plats med väldigt konstiga människor men jag älskar Portland. Vi körde inatt och sov ut i morse, sen hade vi åtta timmar att göra vad vi ville så vi gick i skivaffär, letade böcker i en liten bokaffär och hittade två sjukt grymma med massa bilder från andra världskriget för totalt hundra spänn och åkte västerut och strosade runt bland rosablommiga träd och second hand-affärer.
 
Skivaffären var helt grym och andra gången vi gick in där spelade en skiva som var så bra att jag var tvungen att köpa den. Det var sista exemplaret som spelades så han var tvungen att ta ut den ur skivspelaren, och eftersom den redan var använd fick jag den för bara drygt trettio spänn. En grym dag helt enkelt! Trodde det skulle regna och vara lite kallare här uppe men vi har säkert haft upp emot en tjugo grader. Inatt kör vi vidare till Seattle, nu blir det turnéns sjätte spelning!
 
 
 
 

Mitt i turnén

Lite påfrestande men mest rolig turné än så länge. Vi är just nu i Bend, Oregon och spelningen börjar om en timme. Det har blivit tre sträckor på sju-åtta timmar och sömn i bil på nätterna, resterande tid har vi hunnit med strosande på sunset- och hollywood-boulevard där vi såg exakta kopior av Johnny Depp och han den skäggige i bakfyllan, en tur längs Haight and Ashbury i San Francisco och en promenad i Riverside där vi sprang på jakt efter en kattunge ute i tingshusets trädgård. Jag och Evan spelade biljard med två killar i sistnämnda stad och jag utklassade dom allihop tre gånger så alla bara "whaat" och fick va helt sjukt fokuserade vid varje omgång.
 
Igår drog vi alla fyra till deras kompisar i Sacramento och sov. Var så trött att jag knappt minns hur vi kom dit. Vaknade sen av en liten tax som stod och pep i fem timmar i buren under min säng.
 
Första spelningen var ganska meh, den andra i Riverside var min favorit och den igår helt okej. Idag är det bara en liten bar men i Seattle på torsdag är dom förband till Grim reaper vilket lär va helt galet. Mellan tisdag natt och onsdag kväll har vi sen en ungefär fjorton timmar lång resa tillbaka ner till Kalifornien, resten är bara mellan en och tre timmar. Hade gärna tagit en tur upp till Vancouver i Kanada eftersom det bara är tre timmar från Seattle men vi hinner inte, får bli en annan gång.
 
Riverside
 
San Francisco
Norra Kalifornien

Från by till storstad

Är precis färdig med att leta upp och kontakta alla platser för sommaren. Har fått många svar redan och har hittat massor med information. Är sjukt taggad och hoppas bara allt kommer gå som planerat.
 
Imorgon drar vi söderut ner till Los Angeles för en spelning och sen vidare till Riverside, San Francisco, Bend, Portland, Seattle, Chico, Suisun city och sist ut Sacramento.
 
Lite kontrast, känns som en annan värld att sitta och kolla in småbyar i Sverige och sen tänka att vi kommer va i Los Angeles imorgon kväll. Tar hur som helst med datorn och lär hitta wifi på vägen så uppdateringar kommer!
 
 

Det tog tjugofem år

Har nu bläddrat igenom inläggen genom hela bloggens historia och att få en snabbgenomgång av åratals händelser och känslor.
 
Jag har alltid haft en tendens att känna mig ensam även när jag är omkring människor så jag antar att jag varit brutalt ärlig genom bloggen, kanske för ärlig. Men det har visat jättetydliga mönster. Jag har alltid varit precis samma person, jag har bara haft olika stark självkänsla under åren. Och tyvärr aldrig tillräckligt långa perioder för att den ska vara bestående. Det faktumet har gjort att jag bara ältat händelser och känslor. Trott att om jag bara kunnat sätta ord på det hade jag kunnat gå vidare, växa och bli starkare.
 
Jag läser om hur jag försökt passa in i ett samhälle jag inte tillhör. Känslan kommer jag nog alltid ha, men svaret är inte att se det från den mörka sidan. Dallo sa alltid att jag kommer kunna göra stordåd, men det enda jag kan se att jag åstadkommit sen gymnasietiden är försök efter försök att hitta rätt och som ibland brutit ner mig när saker gått helt åt skogen. Och trots att jag varit medveten om vilka platser jag vill och inte vill vara på har jag fortsatt in på samma stigar med samma resultat och bara känt att jag snurrat runt på botten och försökt hitta rätt.
 
Att läsa genom nästan tio år av mitt liv har gjort allt glasklart.
 
Jag kan känna att det var ett otroligt slöseri med tid så som jag ältat runt min känsla av utanförskap. Jag har nog alltid tänkt att om jag bara försöker tillräckligt kommer jag bli "normal" till slut, kanske när jag är tjugosju, kanske först när jag är trettio, förr eller senare. Jag har tänkt att ju mer jag utsätter mig för situationer, ju mer jag lär mig om andra och mig själv desto enklare kommer det bli att hitta en fungerande väg.  Men att inse att min humor och personlighet är likadan som för sju år sen får mig att känna mig hemma. Jag behöver inte söka efter vem jag är för det har egentligen alltid varit en självklarhet. Alla människors försök att klämma in mig på normalskalan har bara åstadkommit en känsla av att aldrig vara tillräcklig, men mitt jobb är inte att leva upp till en bild jag inte känner är jag, som jag inte känner mig hemma i.
 
Svaret är inte att jag ska bli lika socialt kapabel eller normal som de människor vi ofta ser upp till. Svaret är inte att nå till platser folk alltid önskat man en dag ska komma fram till. Svaret var alltid så mycket enklare än jag alltid trott. Jag har alltid förespråkat att tro på sig själv och sin egen förmåga, det tror jag fortfarande stenhårt på och min tatuering känns mer relevant än någonsin, jag har bara haft fel fokus.
 
Om jag ska vara helt ärlig blir jag mer ensamvarg för varje år som går. Jag älskar att umgås med folk, men bara de jag trivs helt med, där finns inga hämningar. Men jag är näst intill socialt fobisk i många situationer, andas ut när jag kan stänga dörren och vara för mig själv. Det är väl den största skillnaden mellan idag och förr i tiden. Jag är mer selektiv när det gäller umgänge, kräver mycket ensamtid, gillar att välja precis vad jag ska göra med min tid.
 
När man fått lite perspektiv på det och insett sina mönster känns tanken på framtiden så mycket rakare. Jag kommer fortsätta valsa runt i världen men jag behöver aldrig tvivla på mig själv mer. Jag har svaret nu.
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se