Är du nån slags jävla dektektiv eller

Ni vet när man går igenom saker och efteråt kan reflektera mer objektivt över hela tidsförloppet och se självklarheter man inte uppfattade när man var mitt inne i det? Folk verkar alltid ha their shit together men först när stormen blåst över kan de berätta om hur ogenomtänkta deras beslut var under den perioden, hur de faktiskt inte alls visste vad de höll på med, hur de egentligen var mitt uppe i en livskris. 
 
Det här kommer förmodligen låta helknäppt men jag tror att den typen av reflektion i mitt fall behövs nu under själva processen. Jag tror att det bästa sättet att komma loss är att kartlägga precis vad det är som händer. Sätter igång lite detektivarbete, på ett sätt såååå skönt att vara genomförkyld nu. Återkommer när jag hittat något vettigt att gå på.
 
 

Juni

Here we go, juni månad tidigare år. 
 
Juni 2009
 
 Gick på bal på Bäckaskogs slott
 
 
Spex med klassen
 
Karneval och skattjakt
 
 Tog studenten i ösregn
 
Jobbade ute på Märsgarn i Stockholm, som här med att lära ut morsekoden
 
Juni 2010
 
Var i Kalleskrona och hängde med Möj, Hattmannen, Mathias och nästkusin Jesper
 
 Var på examensfest i Åhus och tog superba bilder med Ämändä som btw är mamma sedan en vecka <3
 
Firade midsommar med dessa godbitar
 
 I Åhus
 
 Gick några dagar på skåneleden med Möj with the stick
 
Juni 2011
 
 Var och kollade på System of a down på rock im park i Nürnberg
 
Firade den dåvarande tyska pojkvännens pappa i nån botanisk trädgård i Friedrichshafen
 
 Nere vid Bodensjön mot Tyskland, Österrike och Schweiz
 
Och firade sen midsommar hemma i Sverige med Möj och hennes familj och nyfödda kattungar
 
Juni 2012
 
 
 
 
 
Första sommaren, andra, tredje och fjärde festivalerna med Festivalbussen
 
Pallade ta outfit-bilder
 
Juni 2013
 
Sweden rock med gött folk
 
Stack över till Polen och cyklade till Lübeck
 
 Förbi fina naturområden och mysiga gamla byar
 
 Tog färjan över till Helsingfors
 
Där den roligaste midsommaren firades med tyska Hannah och en massa folkdansare
 
Träffade Håkan för första gången på hostelet i Helsingfors
 
 Och hängde med honom till Estland, Lettland och tillbaka till Finland
 
Var på utflykt med familjen
 
Juni 2014
 
 Hade min kära bror på besök i Oslo
  Och bodde där sista månaden första rundan och jobbade på kiwi
 
Juni 2015
 
 Sista dagen under roadtrippen, var i Los Angeles och kollade på Conan O'Brien
 
 Var i Helsingfors och umgicks med denna fantastiska finsk-österrikiska kwinna
 
 Fantastiskt folk jag hittade i Finland, umgicks konstant i tre dagar
 
 Stack sen till Oslo och hälsade på Samir, och dansade i timmar till Backstreet boys i parken
 
Juni 2016
 
Enda bilden den månaden, midsommardagen innan släktkalas
 
Juni 2017
 
 
Och detta året som jag hade bilder på: Graspop

Graspop och festivalbussen

Belgien alltså. 
 
Åkte ner till Graspop som reseledare med festivalbussen förra onsdagen, kom fram till typ tjugofem grader och total awesomeness. Resenärerna skickades in till campingen medan jag och fyra av oss dumpade grejerna hos säkerhetsvakterna och traskade tre kilometer ut till en idrottsplats där vi fick vip-band innan samma promenix tillbaka. Kom till slut in på området efter en brutal kö, satte upp tre tält på ett område av typ en halv gånger en halv meter, plus ett partytält över som knöts i tälten och spikades ner med spett. 
 
Så jag, Fredrik, Polle och Ludde spenderade sen fem brutalt bra dagar utanför Dessel, i ett sandtäckt tälthav med tusentals andra festivalbesökare. Första kvällen tog jag en promenad rätt genom skogen och hittade en sjö. Andra dagen stack jag, Ludde och Polle in till Dessel och köpte sprit och plommon, sen nyktrade dom inte till förrän måndag kväll. På kvällen spelade rammstein och trots att dom inte var lika bra som wacken för några år sen så hade dom nya låtar och nytt spex som gjorde att man ändå stirrade utan att blinka i drygt en timme och var glad i hjärtat som när nån har med sig vetebröd. 
 
Tredje dagen liftade jag till Antwerpen sex mil bort och somnade i bilen, fick sen promenera kanske en halvmil in till centrum och hamnade först i en judisk stadsdel innan jag hittade historiska delen. Sjukt otippad stad, långt över förväntan trots att där var turister precis överallt. Somnade sen även på tåget och fick hjälp av en tant att gå av på rätt station och hann tillbaka i tid att se sista hälften av Mayhem. 
 
Nästa dag hängde jag och Freddy i ett tyskt camp på fem pers där jag och Natalie övade på dirty dancing-lyftet, vilket i ärlighetens namn innebar att vi bara turades om att tackel-springa in i varanadra, ramla, få ansiktet fullt av sand, skratta ihäl oss och fråga om vi lyckades. På kvällen stack vi alla och kollade på Evanescense och Rob Zombie (sjukt meh) innan Sum 41 på en mindre utomhusscen. En av de bästa konserterna jag varit på! Stod nästan längst fram där alla hoppade, sjöng, crowdsurfade och blev fullständigt mörbultade. Efteråt såg vi alla ut som att vi tagit en dusch ihop. 
 
Under måndagen fick vi till slut ihop alla resenärer och åkte norrut. Bussen råkade få slut på bensin när vi precis kommit över svenska gränsen så där stod vi i några timmar och hade det bra ändå innan en minibuss kom och körde oss till Malmö station där vi satt ytterligare några timmar tills de första tågen började gå. Hur mysigt som helst.
 
Avslutar med topp tre campet: när Ludde första natten svinfull gick in i hans och Polles tält och kissade, när Ludde inne på vip-baren snubblade trettio meter in i ett bord och ramlade och när Freddy spårlöst försvann sista natten och hittades vid sjukstugan eftersom han också ramlat inne vid vip-baren.
 
Så sammanfattning: åk dit! 
 
Where's E-type?

Midsommarförkylning

Hade filmkväll hos André i förrgår och vaknade nästa dag genomförkyld. På midsommar. Så efter en promenad och parkhäng stack jag till stan och lagade julmat. Snackade med Louis om det för några veckor sen i Stockholm, att midsommarmat egentligen är rätt meh och att det inte räcker med att äta julmat en gång om året. Så jag ställde mig och gjorde vegansk jansson och vörtbröd som åts med senapsillssås och vegetariska prinskorvar. Spenderade sen kvällen åt att kolla på bring it on och letters to Juliet. Älskar båda filmerna, brukade kolla på bring it on som tonåring och idag älskar jag Kirsten Dunst karaktär ännu mer än då, för att inte tala om Missy och Cliff. Jag och en högstadiekompis inspirerades av filmen till den grad att vi bokade upp aulan att öva cheerleding i, vilket snabbt dog ut eftersom vi var allt utom graciösa. 
 
I morse vaknade jag vid sex-tiden med hela ansiktet svullet från en bihåleinflammation. Fick gå igenom alla tänkbara huskurer under två timmar innan jag somnade om sittandes i sängen fram till ett. Känner mig helt färdig, kan inte minnas senaste gången jag var såhär sjuk. 
 
 

Nästan en vecka i Belgien

Kom tillbaka från Graspop-festivalen i Belgien i morse. Har ont överallt och är fullkomligt lyrisk. Tänkte blogga om det senare, ville mest dra till med delar av de överlägset två bästa banden utöver Mayhem som spelade!
 
 
 
 
 

Att leva med adhd

Har ju bloggat lite fram och tillbaka om det här men aldrig gjort ett ordentligt inlägg om hur det är att leva med adhd.
 
För att må bra behöver jag uppfylla tre behov samtidigt: det ska vara nytt, det ska vara spännande och det ska vara mentalt stimulerande. Ofta fattas en eller flera komponenter och det är där mitt flyktbeteende sätter in. 
 
Kroniska svårigheter med att komma igång med saker, och till skillnad från vad många tror handlar det inte om lathet utan en mental spärr som är så övermäktig att den blir handikappande.
 
Ren oförmåga att utstå uttråkning. Inte heller ett ungdomssyndrom utan något jag kämpat med i tio år för att övervinna. Men det är anledningen till varför jag hoppar från jobb till jobb och varför min längsta anställning varat i fem månader. Det är därför jag hamnat i mina djupaste svackor, för att jag tvingat mig själv att stanna kvar. 
 
Är spontan, impulsiv och kreativ. Har som tur även en högkänslig sida som ger balans, men spontaniteten gör att jag ena veckan är i Stockholm, nästa i Belgien och den tredje kommit på ett nytt projekt att spika på i trädgården.
 
Rastlösheten. Känslan är svår att beskriva för någon som aldrig upplevt den men föreställ dig att det kliar på insidan, och det enda sättet du kan bli kvitt den är genom första punkten med de tre behoven. Den kan dämpas genom ordentlig träning, häng med folk jag gillar osv. men jag känner inget ihållande lugn, den är en konstant följeslagare.  
 
Älskar oförutsägbarhet, älskar allt som sticker ut, har väldigt svårt för normativitet och trivs med att leva lite tvärt om. Nackdelen blir att jag ofta känner mig ensam bland folk, men det vägs upp med att jag verkligen gillar de jag gillar. 
 
Det var väl egentligen de största delarna värda att nämna.
 
 Efter-bild för de som följt mina tidigare inlägg

Nationaldagen

Nationaldagen idag. Pappa och jag var på en arrangerad cykelrunda med nästan trehundra deltagare. Man cyklade från stan ut runt en sjö i närheten och tillbaka. Tio stationer längs vägen där det delades ut wienerbröd, godis, saft, ost och andra grejer. Naturen var helt fantastisk, aldrig varit på de cykellederna tidigare. Tror vi cyklade omkring tre mil och allt avslutades i parken. Sen marscherade musikkåren, hemvärnet och försvarsutbildarna i vanlig ordning från stora torg, denna gången tillsammans med scouterna och nån dansgrupp. Minns när man själv stod där första gången iförd uniform. Hur det var jobbigt, nervöst, spännande och kul på samma gång. Och andra året när man var fanbärare. Kände verkligen en oerhörd saknad när jag såg ungdomarna marschera genom parken. Sen var det hur som helst prisutdelning där man inte vann något och sen cyklade vi hem.
 
 
Nationaldagen 2008

Värker av saknad

Känner mig helt slut idag. Har inte gjort mycket än att städa garaget, lämna saker på erikshjälpen, åka en snabb vända till stan och sitta ute på picknick, ändå känns det som att jag hade kunnat sova i ett dygn. Det är väl så med sorg. Väntar fortfarande på att han ska springa och hämta upp mat man tappat på golvet eller stå ute på trappan när man kommer hem. Att veta att man inte kan gå tillbaka och kela med honom en sista gång är nog det jobbigaste. Jag saknar honom så det gör ont, det värker så av kärlek och saknad. 
 
 

Mitt lilla hjärta

Bäst att göra det här som att rycka bort ett plåster. Mitt lilla hjärta Micko fick sluta sina dagar i fredags. Han var sjuk några månader, bara från ålder. Just nu är det sån sorg att det är svårt att få ett ordentligt inlägg om det. 
 
Men jag vill ändå få fram några viktiga insikter. Den här helgen har på många sätt gett en många nya perspektiv. Nu är jag färdig med att skjuta upp saker, att vänta på bättre timing. Nu ska jag lära mig att satsa och dubbla mitt förtroende gällande att klara storslagna saker. Nu är det färdigt med att plåga mig själv längs fel vägar, att kompromissa mitt mående. Abstinensen från sockerberoendet har lagt sig och jag känner att det kommer vara lättare att jobba med rastlösheten, eller vända den till en fördel. 
 
Trots att jag saknar honom så jag håller på att gå sönder ser jag ganska klart gällande målen och att få ordning på allting. Älskade älskade älskade älskade hund.
 
 
 
 
 
 
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se