Tolv grader förkylning

Stängde av elementet innan jag drog ner till skåne innan jul pga litar inte på den här lägenheten nånstans men ja, smart. Hade helt glömt detta och kom in i ett rum där jag gissar på att värmen låg på kring tolv grader. Att gå barfota kändes som jag föreställer mig att gå på glödande kol. Det kom rökmoln när man andades. Sängen var så iskall att det kändes som att lägga sig i en snödriva och jag tänkte att.. bara döda mig nu. Vaknade fem timmar senare med elementet på högsta värme men rummet i samma skick. Varmvattnet i duschen var som tur var inställd på upptining men sen visste jag inte vart jag skulle göra av mig själv så jag kröp ner under täcket igen och låg där till den sekund jag var tvungen att hets-klä mig för att dra på jobb. Och jobbet var utomhus i sju minusgrader. Kom tillbaka till en lägenhet där rummet tagit igen ett par grader, och märk orden, ett par grader. Satte mig i soffan under filten och alla kroppsdelar jag stack utanför stelnade och frös till is. DÅ! Kom jag på att vi hade ett bärbart element i köket som ingen använder och mitt liv var räddat. Har kompenserat med tjugofem grader men tror ändå att förkylningen är oundviklig. Var åtminstone frisk över jul. Vill. Till. Varmare. Land. Nu.

 
 

Årssammanfattning 2014

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Volontärarbetade i en annan världsdel. Jobbade i mataffär och som parkeringsvakt. Besökte Spanien, Slovakien, Ungern, Luxemburg och Tjeckien. Tatuerade mig. Bosatte mig i Norge. 
 
 
Genomdrev du någon stor förändring?
Sökte om utredning för ADHD, började säg ifrån och stå upp mer för mig själv.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
En gammal klasskompis och en kusin. 

Dog någon som stod dig nära?
Det var det ej.

Vilka länder besökte du?
Thailand, Danmark, Norge, Tyskland, Belgien, Luxemburg, Frankrike, Spanien, Ungern, Slovakien, Tjeckien och Polen. Rent geografiskt även Ryssland och Kina genom Moskvas och Hongkongs flygplatser.

Bästa köpet?
Det enda jag gjort det här året är att spara pengar så det får kanske bli resekortet till den hemlöse tysken jag lät bo i min lägenhet under ett par veckor när jag var ute och tågluffade. Och den begagnade smoothiemixern jag knappt överlever utan.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Några personliga händelser, mitt jobb som dels är svinbra och där alla kollegor och chefer är skittrevliga. Återträffen med Würzburg-tjejerna i Frankrike. Att jag och Håkan åter hamnade på samma resa, denna gång innehållande östeuropautklädsel, svärdfighter och swing-dans. 
 
Scary, ginger, posh, baby och sporty spice
 
Saknar du något från år 2014 som du vill ha år 2015?
Detta året fick jag vad jag önskat förra året; ett fast jobb och vänner som inte bara är utspridda överallt. Fast insåg att för mycket rutiner dödar min själ så nästa år vill jag gå tillbaka till organiserat kaos runt i världen.

Vad önskar du att du gjort mer?
Fotograferat, rest, hängt i rockbaren, anställt en butler som tvingat mig att diska.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat med förfärliga människor på äldreboendet. Bott i en fallfärdig, kall och möglig lägenhet.

Favoritprogram på TV?
Äger ingen tv men bästa filmen var "about time".
 

Bästa boken du läste i år?
Har bara läst böcker om kost, psykologi, krig och egenföretagande som den medelålders gubbe jag är.

Största musikaliska upptäckten?
Återupptäckte muse och queens of the stone age, och nostalgiska klassiker som e-type. 
 
 
Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Att jag fick butiksjobbet med över hundrafemtio sökande och att parkeringsvaktsföretaget behövde folk just när jag kom tillbaka till Oslo.

Din största framgång på det privata planet?
Att jag är trygg i mig själv och är på väg i en riktning där jag gör fullständigt rätta val.

Största misstaget?
Tidpunkterna jag brutit med en del personer.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Har varit ett ganska neutralt år. Har lärt känna en massa bra människor i Oslo men jobben jag haft har varit mentalt utmattande och arbetstiderna har varit ganska isolerande. 

Vad spenderade du mest pengar på?
Betala hyrorna. Resan i somras. Annars har jag i princip skrapat ihop varje öre jag tjänat ihop för att få mer frihet nästa år.

Något du önskade dig och fick?
Bättre kontakt med mina föräldrar, ett jobb med schyssta kollegor, tid för utredning, ett fint år i Oslo.

Något du önskade dig och inte fick?
En stabil norsk valutakurs.. förlorar tjugo procent av alla pengar jag tjänat ihop.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Jobbade kväll så jag firade några dagar tidigare hemma med roomien och en massa kompisar.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ifall jag haft en massa pengar och kunnat dra runt på äventyr.

Vad fick dig att må bra?
Att träffa de gamla kompisarna från Thailand-resan i Ao nang för fem år sen. Att jobba på katt- och hundhemmet och efter arbetspassen kunna gå ner till stranden och slänga mig i äckligt varmt vatten. Många av de människor jag lärt känna i Oslo och dragit på massa bravader med. Medeltidsveckan. Julen.

Vem saknade du?
Mest har jag nog saknat misen och voven hemma i Sverige.

De bästa nya människorna du träffade?
Världens galnaste Mac från Tyskland som volontärarbetade samtidigt på Koh Lanta och som jag klickade med direkt. Även brittiska Sophie som var på samma ställe. Franska dramatiska Charlene som jag spontantatuerade mig med en kväll i Ao nang. Min första roomie och andra foxy ninja-hälft Samir som även han var vegan, pysslade med film och samlade på rökelser. Louis, Mattias, Mats-Monica och dom andra från rockbaren. Sam, en galen kompis till syrianerna jag lärde känna förra året som var med på skogsfest under sommaren. Norska Kristinas pojkvän jag träffade på återträffen i Frankrike. Svenska Jonatan och Mikael jag träffade på hostelet i Brno och hängde med ett dygn i Tjeckien. Nashwan som snubblade in i en diskussion med mig och mitt kusinbarn på tåget och som snabbt spårade in på Jimmie Åkessons uppväxt. Min andra roomie i Oslo Rebecka, och Spiik den nuvarande. Erik och Soufi, ursprungliga kompisar till Spiik. Den senaste knäppgöken jag hade uppläring med. Och en massa andra från jobbet, rockbaren och resan i somras.'
 
Jürgen, Sam och jag
 
Samirus och jag
Mest stolt över?
Att ha jobbat nio jäkla månader det här året. 

Högsta önskan just nu?
Vinna en massa pengar så jag kan genomföra mina drömmar och hjälpa en massa djur.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Har lovat mig själv att aldrig mer jobba med något som inte känns helt rätt, om det så innebär att jag får starta eget. Har även lovat mig själv att aldrig bosätta mig i en iskall, rutten och möglig lägenhet igen. Ska även försöka komma in på en högskola till hösten och sätta upp mer fasta och konkreta mål över vad jag vill nå.
 
Paris med Alex
 
Ungern
 
 Slovakien
 
 Brno,Tjeckien
 
 Auschwitz, Polen
 
Prag, Tjeckien
 
 Med mera

Oslo och jag

Oslo och jag har lite separationsångest igen. Mest tror jag det är för norrmännens förmåga att börja prata med allt och alla utan att det är några konstigheter, och att dom har den överlägset bästa rockbaren nånsin. Och självklart på grund av mitt jobb. Gick till chefen idag och sa att jag lämnar Norge om ett par veckor, han svarar bedrövat "men Jenny" innan han lägger till att dom kommer tvätta uniformen och skriva ett arbetsintyg med väl valda ord inför kommande jobbsökningar, att jag kommer få en massa feriepengar och att jag självklart kommer få tillbaka jobbet ifall jag kommer tillbaka till Oslo. Har jag dom bästa cheferna i världshistorien eller vad? Som tack klappade jag hans hund till hela den röda heltäckningsmattan på kontoret var full med vita pälstussar. 
 
 
 

Isbjörnstofflor i hemsökt skog

Hade världens sjukaste dröm inatt. Eller inatt och inatt, jag vaknade för en halvtimme sen. Stod ute på en helt öde plats med snö så långt man kunde se, förutom en lite upphöjd gång till en skog ganska långt bort. Jag var förföljd av någon typ av flygande väsen i form av ett ljus som försvann in mot skogen och fick med sig en varg ut. Den började springa mot mig och beredde sig för attack. När den var några meter ifrån mig vände väsendet sig med vargen och flög tillbaka mot skogen. När vargen var borta sprang jag efter in i skogen och träd efter träd flög förbi. Upptäckte att jag hade skor med tassavtryck från en isbjörn vilket även någon typ av häxa la märke till när jag gick runt där i snön och gjorde spår. Plötsligt kände jag av att väsendet var tillbaka, nu med en isbjörn och jag var tvungen att springa allt vad jag hade tills jag kom ut ur skogen och var tillbaka där vi varit från början, men nu hade det blivit ganska mörkt ute. Jag var beredd på att bli dödad när isbjörnen till slut kom ifatt, men den slets plötsligt bak av häxan som jag plötsligt kastade mig över och bet i halsen. Kände hur jag blev starkare och starkare, bytte sida och drack något grönt och självlysande från andra sidan av halsen. Hon försökte bita för att få tag i mitt blod men jag slingrade mig undan. Sen vaknade jag. Vad tror ni "gå med isbjörnstofflor i hemsökt skog" skulle ge mig om jag försökte drömtyda?
 

Freak

Okej jag bara måste göra ett inlägg med det som inspirerar mig mest just nu.
 
Molly Sandén. Såg ett klipp där hon var med i Malou efter tio och efter att ha sett hennes video "freak" satt jag och grät helt okontrollerat. Igenkänningsfaktorn var så hög, men det som inspirerade mig var budskapet och hela hennes personlighet och inställning till livet.
 
 
Läste genom mina gamla blogginlägg från gymnasietiden och hittade en gammal blogg jag brukade följa då. Satt senast nu ikväll och tänkte på hur mycket jag vill börja medeltidslajva och plötsligt fann jag detta i ett av hennes nyare inlägg. Hon och hennes kompisar hade tagit en sagotur i skogen. Jag dog lite av mysighetsfaktorn och glädjen av att det finns fler underbara knäppgökar. Klicka på bilden för att komma till hennes blogg.
 
 
En av dom tuffaste, snyggaste, coolaste, friaste, mest inspirerande tjejerna jag vet. Burlesquedansare, modell, pin up, feminist, eventarrangör och man bara dras in i en värld av perfektion. Hon är expert på att få obekväma samtalsämnen att bli de mest naturliga och spännande frågorna. Klicka på bilden.
 
 
Mollys freak-video, och den sista låten är mest för att man blir glad i hjärtat som när nån har med sig vetebröd. Jag är villig att slå vad om det.
 
 

Helomvändning

De senaste tre dagarna har räddat mig lite. Kan ju inte träffa några kompisar, eller ens min roomie, när jag jobbar kväll eftersom dom jobbar dag/natt. Så thank heavens för han jag hade uppläring med på jobbet. Vi har spelat fotboll med flaskor, försökt fälla varandra, lekt, pratat töntig brittiska, sjungit med radion men främst pratat. Alltså bara ha någon att snacka med, som för den delen både är rolig och intelligent. Hade det inte varit för honom hade jag nog inte träffat en enda människa under hela den här veckan, typ. 
 
Fick ledigt dagen före julafton, diskade nästan all disk, såg ljuset och började bli peppad igen. Ska säg till chefen imorgon att jag bara stannar kontraktet ut i december, ska börja engelska sju och planera resan som jag kanske inte ens berättat om. Hoppas på att komma in på drömutbildningen till hösten annars får man ta det därifrån. Det enda jag vet är att oavsett hur mycket jag kämpar för något jag inte gillar så kommer det dra ner mig, så det är lika bra att bara köra all in på det jag verkligen vill göra. För ett par år sen hade jag inte ens trott att det var ett alternativ. 
 
Visst, arbetsdagarna är tuffa, det är ensamt att inte kunna träffa några kompisar på vardagarna och mina trögheter att komma igång med saker hjälper inte just för tillfället, men det är ingen anledning att tillåta mig själv att spåra ur. Den andra sidan av mig är för stark för det. Jag är alldeles för lycklig och sprallig för att låta det få tag i mig. Det finns för mycket som inspirerar, motiverar, glädjer, peppar och värmer. 
 

Off to work

Jag klarar inte av att köra decemberkärlek mer. Kanske att jag får in någon mer dag men det håller på att spåra helt. Jag är rädd för att tillåta mig att känna vad jag egentligen känner men samtidigt håller jag på att bli apatisk. Alla som någonsin sett mig som någon som ger upp borde prova att vara mig just nu. Det är bara tomhet, apati, rädsla, panik och ensamhet som fyller mig. Jag har återigen tvingat mig till saker jag känner att jag inte klarar och gått långt långt över gränsen. För hur skulle problemen försvinna ifall jag inte hade pengar för nästa år?
 
Men nu är det så påtagligt att det enda jag gör är att sova och jobba. Känner jag mig själv så kommer det här försvinna över en natt så fort jag gör något jag verkligen vill. Har bestämt mig för att bara stanna i Oslo fram till årsskiftet för det går inte längre. Jag har tolv arbetsdagar kvar och jag ska försöka hitta ett sätt att klara mig igenom det. Det är nio eller tio arbetsdagar innan jag får åka hem till Sverige över jul. Sen ska jag svära en ed till mig själv att aldrig jobba med något igen som inte är hundra procent. Men jag är sjukt tacksam över det här jobbet, jag kan inte fatta vilken tur jag hade som fick ett jobb där man bara kör bil, är ute och går, tittar på bilar och pratar med i stort sett trevliga människor. Jag kan inte fatta att jag för första gången under ett långtidsjobb har trevliga kollegor som jag ser fram emot att träffa. Igår hade jag handledning för en ny kille och vi sjöng queen i bilen och han skrämde ihjäl mig typ tvåhundra gånger under kvällen. 
 
I torsdags och fredags jobbade jag ute vid operan, och att jobba mitt i Oslo innebär att man får in radio rock = mina dagar var räddade. 
 
 

Älskar nostalgi

Att kolla igenom gamla bilder är något av det bästa jag vet. Hittade några från när jag var tretton och miniliten, tänkte slänga upp några bilder från ung till idag, elva år senare. Ser att jag tydligen inte sminkat mig sen jag var sexton förutom på halloween och när en kompis utbildade sig till makeup-artist.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fula fordon

Sista dagen imorgon innan helg. Sista åttatimmarspasset i december månad. Skrev på kontrakt idag om att dra tillbaka till mitt kvällspass uppe vid flygplatsen december ut och jag är i extas, kunde inte ha varit bättre. Får komma hem nästan en hel vecka till jul och ändå få betalt för det. Man kan typ andas ut nu. Det enda tråkiga är ju att jag inte kommer kunna träffa Samir mer och spela squash, det får bli på helgerna. Får börja träna på egen hand istället eller iallafall skaffa någon typ av hobby. Förslag? 
 
Måla om fula hus och fordon hade varit kul

Herrskap

Wow, alltså wow! 
 
Samir kom hit innan, vi dansade runt i rummet innan vi drog till squashhallen där han totalutklassade mig. Hade den klassiska kräftröda tonen i ansiktet efter en halvtimme och flåsade likt aldrig förr. Då tyckte Samir det var en bra idé att göra armhävningar. Sen blev det situps där jag slog honom med sjuttio mot femtio. Kunde dock inte stå upp efteråt. Sen körde vi dips, jägarvila, plankan, fler armhävningar och sen den där när man sätter händerna i golvet och hoppar bak med benen, hoppar tillbaka mot händerna och sen ställer sig upp och hoppar. Whatever. Var lagom nöjd med att jag slog honom i allt efter att hans übergrymma squashuppvisning. 
 
Vi promenerade sen till stortinget och tog t-banan. Väl in the rätt hood satt där några uteliggare och frös så jag gick hem och gjorde te till dom. Nu borde jag ha gått och lagt mig för länge länge sen. Städade det där förbannade bordet till slut förresten. 
 
På återseende mitt herrskap
 
 

Ta tag i den här dagen nu Roger

Jösses jag måste ha någon typ av morot i mitt liv. Om jag har ett stökigt rum tar det ungefär fem timmar för mig under en ledig dag att över huvud taget komma till duschen. Jag gör listor över saker att göra men ändå står det still. Diskar jag inte disk precis efter det är använt kan det dröja månader innan jag kommer mig till köket för att ta tag i det. Har jag planer skjuts det ändå upp tills det är för sent, deadlines är en mardröm. Är sjukt beroende av socker annars tar ångesten över. Har någon form av hormonobalans i hjärnan, minns redan från när jag var kanske tio att jag fick anfall av uppgivenhet. Det håller i sig kanske någon minut där det enda man känslomässigt upplever är känslan att inte ha någon livsglädje. Sen går det över och man blir som vanligt igen. Kan vara precis när som helst och oavsett vilket humör jag är på. Kan sitta på tjejmiddag och pang. Som tur är släpper det ganska snabbt. 
 
Idag är det enda jag brottas med ett stökigt bord men det hindrade mig från att åka till djurhemmet. Så blir jag så där ledsen och besviken över att jag fortfarande sitter här. Har dock gjort något jag velat sen länge, sytt fast Budapest-märket på ryggsäcken och satt fast nitar på en väst jag köpte på tradera för några veckor sen, sydde även fast ett finntroll-märke på ryggen. Sitter och funderar på vad jag ska göra för decemberkärlek idag. Missade igår så jag får kanske köra dubbelt. Ska bort och spela squash med Samir om några timmar för mina sista ihopsparade sportpengar, han kanske kan hjälpa mig att brainstorma. Sitter och lyssnar på Britney Spears. Det är så konstigt, jag gillar egentligen inte den typen av musik men de gamla låtarna från five, backstreet boys, Britney och A1 ger mig lugn i själen. Det är nostalgi och det är minnen av trygghet och glädje. Det är den mest tillitliga källan till trygghet jag har, som aldrig kommer upphöra eller sluta fungera.
 
På tal om bilden förresten, vill ni att jag lägger upp fler outfit-bilder här i bloggen?
 
 

Kärleksförslag

Jag kommer som sagt främst fokusera #decemberkärlek åt djuren och miljön, men till er som fortfarande har hopp om människan tänkte jag ge några förslag på vad man kan göra. Det kanske är någon här som känner för att haka på. 
 
Skicka ett personligt brev eller julkort till någon, bjud en hemlös på lunch eller varför inte en kopp te, ge ett par vantar eller halsduk till någon som sitter och fryser på gatan. Ge blommor till någon, hälsa på de du känner med kramar under en dag, ha ett veganskt julbord eller byt iallafall ut något mot ett djurfritt alternativ som vegetariska prinskorvar från hälsans kök eller anammas/astrid och apornas produkter, ge bort ett presentkort till någon som haft en tuff tid och kan behöva lite uppmuntran trots att det inte är jul riktigt än, ge en främling en komplimang för annat än utseendet, ta med kakor till jobbet, hälsa på eller ring en kompis du inte snackat med på länge, ge någon massage, skänk kläder du inte använder till röda korset eller dylikt, besök ett djurhem, skriv en positiv kommentar till någon på ett socialt närverk, gå till en betydelsefull grav och tänd ljus, hjälp någon som ser ut att behöva hjälp, lär känna en granne genom att bjuda över på kaffe eller whatever man gillar att sörpla på, le och hälsa på alla du möter under en dag (undantag om du typ pendlar i Stockholms innerstad), bjud någon på lussekattsfika på lucia, skicka ett mail till någon du ser upp till, lägg en peppande lapp i någons ficka, ta med någon på bio. Och så vidare.
 
Och joina facebookgruppen decemberkärlek, skriv vad du gjort och välj till bild om du så vill. En dag, trettioen dagar, du bestämmer. Syftet är att sprida lite mental värme.
 
 
 

Det bästa till sist

På senare tid är det många som frågat vilken typ av musik jag lyssnar på, och trots att jag älskar musik, eller tanken på musik, så har jag otroligt svårt för att fastna för band. Dom jag gillar älskar jag och resten är typ.. njäh. Men dom godbitar jag ändå samlat på mig under åren kan kort och gott sammanfattas i ett inlägg.
 
 
 
Satyricon 
 
 
Finntroll
 
 
 
Rammstein
 
 
System of a down
 
The Offspring
 
 Asta Kask
 
Tiger Army
 
 Och självklart Backstreet boys

Full ilska full kärlek

Eftersom jag har ett tillkallningskontrakt kan jag säg ja till hur många eller få arbetspass jag vill, innebärande att jag tog långhelg och liftade till Göteborg för att hälsa på min bror. Vi lagade "schnitzel" med potatismos, kollade på back to the future, promenerade, gick på julmarknad i Haga, fikade, träffade två släktningar vi inte sett på flera år och bara allmänt umgicks. Hann även slänga in ett besök på festivalbussfolkinflyttningsfest innehållande skog, piggelin och gaskammare, plus ravefest där jag tyckte det lät som en bättre idé att gå en halvmil i natten lyssnandes på die Antwoord. So I did. 
 
Idag, eller ja igår, drack jag chailatte för första gången och undrade varför jag inte gjort det förr. Sen började äventyret (utmaningen) att ta mig tillbaka till Oslo. Tog bussen till en mack norr i stan längs E6an, brukar inte vara några problem, men det här var värre än att hitta lift från Stockholm. Frågade lastbilschaffisar, norrmänn, svenskar, alla, på tre olika mackar. Folk hittade på uppenbara lögner för att inte ta med mig. Två personer låtsades som att jag inte fanns när jag sa "ursäkta. Ursäkta. Ursäkta!!?" Som att jag var helt jävla osynlig. Och där och då insåg jag att.. jag hatar människor. Inte alla. Men över lag. Människor är egoister. Inskränkta, cyniska och ogenerösa. Snåla och själviska. Samma sak hände andra turen. "Ska du till Oslo?" "Ja" "Får man följa med?" *paus* "Nej".
 
Tänkte ett tag att jag drar tillbaka #decemberkärlek. Det är inte värt det. Det är inte ens något jag vill göra längre. Jag vill inte ge min tid, mina pengar och min entusiasm till människor när jag känner avsmak och avgrundshat mot en så stor del. Folk gör inte ett skit för att hjälpa andra människor. Folk är kopior av varandra. Fega och utan egen talan. Folk köper allt samhället säger till dom. Folk tror fortfarande att rikedom är svaret. Folk är så förbannat jävla osolidariska och hjärtlösa. Det är nog mycket gammal ilska som väller fram nu. Bakom fasaden att jag inte ska bli bitter. Jag ska bara torka av ännu ett lager självförakt människor byggt upp mig med. 
 
Sa till min rumskompis att jag borde väga upp med #decemberhat där jag äntligen får igen. Där karma tar itu med alla idioter som sprungit över mig. Det är först som tjugofyraåring jag har ett arbete där jag inte gråter innan och efter jobbet. Första gången jag har ett jobb där folk inte skrattat mig i ansiktet, fryst ut mig, skickat mig till chefen, lurat mig och undvikit mig. Första gången jag inte sitter på jobbets badrumsgolv med jämna mellanrum och gråter. Och jag har haft ett tjugotal jobb sen studenten. "Jag vet ingen som har så mycket otur som du" heter det. 
 
Jag har sjutton år av mobbning i bagaget. Jag har sex års avsaknad av trygghet. Jag har ett tiotal människor jag hatar från botten av mitt hjärta och jag aldrig tror jag kommer kunna förlåta. Det här är mönster som upprepas igen och igen och igen och igen och ändå ombeds jag att stänga ut det. Fokusera på annat. Inte lägga energi på det. Släpp det. Så jag fortsätter mitt naiva spår och fortsätter tro det bästa om mänskligheten, fram till man når piss och elände, återigen.
 
Många säger att jag är instabil och jag svarar att det finns anledningar till det. Jag tror inte det är sunt att lära sig sitt egenvärde från människor som hatar allt som har med en att göra. Jag tror inte det är sunt att möta så mycket direkt hat under så unga år av så många olika åldrar. Jag tror inte det är sunt att som tonåring inte ha ett skyddsnät där man känner sig trygg och omtyckt. Där man tidigt får bygga upp ett stark psyke som tillåter konstant stryk och alltid håller uppe gardet för att inte falla. Man har inte råd att falla för den enda som kan plocka upp en igen är en själv. Tar man en paus, behöver man vila och bara känna efter hur en mår brakar helvetet lös. Saker rivs upp. Självhatet som ligger så nära till hands tar ett grepp som man återigen måste mota bort. Så ja. Ensamhet och konstant oönskan samt en personlighet som fått en att känna sig konstig och malplacerad de senaste tolv åren gör en instabil. Jämfört med den stora massan.
 
Men för mig är allt självklart. För mig framstår världen som en plats utan känsla. Utan känslighet, utan originalitet, utan genuinitet, utan respekt, värme, lugn och tolerans. Det är kallt och det är ensamt. I mitt huvud är allt en 60-talsmusikal. Det är så mycket kärlek och så många drömmar. Om folk bara kunde sluta slå på en, bara för en kort stund.
 
Min #decemberkärlek kommer bli för den äkthet där mitt hjärta finns. Där man alltid får tillbaka. Där jag aldrig blir besviken. Där jag alltid lyser upp och inser hur världens bästa känsla ska kännas. Jag är rädd för att bli bitter, men om jag fortsätter på det naiva spåret är jag rädd att det en dag kommer ta stopp. Så för att själsligt få tillbaka något för det jag ger kommer hela #decemberkärlek gå åt djuren och naturen.
 
 
 
 
 
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se