Nästan en vecka i Belgien

Kom tillbaka från Graspop-festivalen i Belgien i morse. Har ont överallt och är fullkomligt lyrisk. Tänkte blogga om det senare, ville mest dra till med delar av de överlägset två bästa banden utöver Mayhem som spelade!
 
 
 
 
 

Powerwalk

Eftersom det är så halt ute nu blir det en hel del promenerande istället för löpning så jag tänkte tipsa om några bra powerwalk-låtar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Årets år

Som tonåring undrade man ifall det var någon man kände som skulle bli känd eller framgångsrik i vuxen ålder och i år känns det som att det börjar hända grejer. 
 
Först var det nästkusinen som sökte till idol och gick vidare tre omgångar.
 
 
 
Sen hans skådespelande storebror som dök upp i reklam.
 
 
 
Och nu ställer Yosefin, tidigare potentiellt au pair-barn, upp i melodifestivalen för Tyskland.
 

Och kanske en tidning

Det blev ytterligare en tur bort till festivalen igår. Masserade och masserade tills det blev kallt och hade då hunnit få nittiosju förfrågningar om happy endings. En man var så full att han snubblade över en stol och seriöst ramlade i slowmotion så han stod rakt upp och ner, fantastiskt roligt. Masserade även en man i drakdräkt och en plastmästare som brutit sig in i sin egen husvagn. 
 
Har sovit rätt dåligt de senaste nätterna på grund av förkylningen och detta har gjort att jag haft en ny dröm varenda gång jag somnat om. Vad jag drömde endast igår natt:
 
Skulle åka buss men var på cykeltur så jag skulle gena genom ett industriområde där alla hade matchande kläder med hatt och gick på led och kastade paket till personen bakom. Viktigt var att jag kom fram till stationen fem minuter innan avfärd så jag skulle hinna dela ut fika.
 
Var sen i USA och stod i en korridor med en massa trappor men var stressad över att parkeringstiden höll på att gå ut så jag och några tjejer gick ut flera gånger och la på mer pengar.
 
Jag åkte till en liten ö utanför Grönland och gick till en bar med två tjejer som visade en karta över ön. 
 
Jag åkte tåg till en utbildning där jag skulle va nån typ av instruktör och mötte en massa människor som skulle va i min grupp. Vi kom fram till en massa bryggor över vatten som man skulle korsa snett över hörnen med hjälp av varandra som en whip från filmen "whip it". En av dom kunde göra en massa fågelljud och en annan hade en tävling på gång som vi fick reda på i den stora sovsalen.
 
Vi hade sen åkt från kursen för att va med i tävlingen och jag stod på walmart och testade en massa röda tiokronors-tröjor från en klädhängare.
 
Vi blev så hängivna tävlingen att jag och en av tjejerna hyrde en vindsvåning med en massa gamla möbler och inredde med kattleksaker. Men vi blev vräkta och tvingades städa så jag släppte ut en fluga genom det lilla fönstret vid köket.
 
Och idag färjade jag håret turkost.
 
 

Bra filmer

Tänkte tipsa om två filmer.
 
Den första handlar om en handikappad kille som får en ny vårdare och jag älskar deras humor. Det enda negativa är att han är onödigt sexistisk, dom hade möjligheten att göra filmen i högre klass. Möjligen var tanken att göra det uppenbart att han inte hade något mod när han väl stod där face to face med en tjej. Filmen handlade om hur deras vänskap utvecklades under en roadtrip till landets lägsta punkt och på vägen plockade dom upp en liftare spelad av Selena Gomez. Genom hela filmen blandades livssorger med våldsamt roliga scener där dom i princip bara driver med varandra. Bättre än det låter.
 
I den andra filmen spelar Owen Wilson, Rachel McAdams och Adrien Brody, alla stora favoriter hos mig även om Rachel spelade en dryg överklasstjej i just denna. Den handlar om ett par som åker till Paris och som snart får klart för sig att dom ser framtiden helt olika. Genom att oväntat bli upplockad av en bil full av festande främlingar hamnar Owen i det franska 20-talet dit han har möjlighet att återkomma varenda kväll i umgänge med bland andra Hemingway och Picasso. Det är en fantastiskt fin och välspelad film med ett bra slut.
 
 
The fundamentals of caring
 
 
Midnatt i Paris

Circus

Sessan, hej Sessan, introducerade mig till en annan grym powerwalk-låt som inte är vad jag brukar lyssna på men som får mig att tänka på filmen "Fur" med Nicole Kidman och Robert Downey Jr.  Project pitchfork - The circus. Finns tydligen inte på youtube men sök på spotify.
 

Call the midwife

Har förresten hittat en ny favoritserie. Kollade första säsongen hemma i Sverige och har nu fortsatt in på andra. Önskar att folk fortfarande pratade så, umgicks likadant, var lika välmenande, klädde sig på samma sätt, levde lika enkelt, gick på dans och hade den miljön omkring sig. Det går liksom inte att återskapa idag bland alla iphones, sättet vi jobbar och förhåller oss till andra människor. Det går inte att gå tillbaka nu när det finns H&M och new yorker. Samhället har utvecklats för mycket för att kunna normalisera äldre tankebanor och det är för mig väldigt sorgligt, för vi människor har ju aldrig varit mer olyckliga och ensamma än vi är idag.
 
Serien utspelar sig i 1950-talets London och handlar om några unga kvinnor som flyttat in i ett kloster för att jobba som barnmorskor tillsammans med nunnorna. De har alla väldigt egna personligheter och allt känns tidsmässigt väldigt trovärdigt. Jag hade till en början svårt för hur pryd tjejen i huvudrollen var men det var senare den egenskap jag uppskattade mest hos alla i serien då det kändes så äkta. Kan hur som helst rekommendera serien, den blir bättre för varje avsnitt.
 
 

Ghost

Åh jag älskar när man hittar nya band som är sådär sjukt bra att man bara vill ta en promenad med musik i öronen och njuta fullt ut. Och videon alltså. Brilliant.
 
 

Hitta din vinkel

Tänkte damma av den här gamla godingen från när jag bodde i Würzburg. Jösses vad jag saknar att göra film!
 
 

Toucha toucha touch

Har fått den här låten helt på hjärnan sen jag såg den här i glee igår, jag ÄLSKAR hennes version.
 
 

Det bästa till sist

På senare tid är det många som frågat vilken typ av musik jag lyssnar på, och trots att jag älskar musik, eller tanken på musik, så har jag otroligt svårt för att fastna för band. Dom jag gillar älskar jag och resten är typ.. njäh. Men dom godbitar jag ändå samlat på mig under åren kan kort och gott sammanfattas i ett inlägg.
 
 
 
Satyricon 
 
 
Finntroll
 
 
 
Rammstein
 
 
System of a down
 
The Offspring
 
 Asta Kask
 
Tiger Army
 
 Och självklart Backstreet boys

The answer

Jag tror ni har lärt er att jag gillar konstiga saker vid det här laget, och konstigt, då snackar vi die Antwoord. Musiken, mjaa, inte riktigt min grej, men när jag såg videon till "ugly boy" sa det klick. För den delen älskar jag alla videor jag sett med die Antwoord men den här var speciell. Det är någon ny form av kärlekssång, men den är genuin och mjuk och tvärt emot vad dom tidigare gjort. Yolandi som brukar vara tuff och edgy som fan, och Ninja som är adrenalinfylld så man ramlar av soffan visade sårbarhet inför varandra och jag smälte. Och dom bara skiter fullständigt i omvärlden. 
 
 

Tranquilizers

Sitter och darrar och gråter av ilska. Ibland bara blixtrar det till, det är som att nuet startar om. Att man loggar av i en halv sekund och sen kommer tillbaka på nytt och återupplever situationen i totalt raseri. Särskilt om man redan hade en dålig dag från början. Idag ringde jag till vårdcentralen och bad om en remiss till psykiatrin för utredningen om ADHD, var i en humörsvacka pga. känner mig låst här i Oslo med alternativ som högst känns kanske sjuttio procent rätt. Tänkte det var lika bra att bara ta tag i det och ringa. Fick en telefontid med en doktor om två veckor, firade med att gå och handla. Står i kö i kanske tio minuter. En lång hylla med varor börjar ett par meter bakom kassan och jag har ställt mig bakom en kvinna som kom från andra sidan hyllan men nu klart och tydligt står framför kassan, bakom mig står kanske fem personer. Då kommer ett kapitalistfanskap i kostym med son från andra sidan hyllan och visar tydligt att han tänker gå före mig. När han väl gör det säger jag till honom att han nästa gång får ta och ställa sig i den riktiga kön. "Jag har stått i kön, kom Oskar" och tränger sig in mellan mig och tjejen före. Ingen bakom mig säger något. Jag står och biter mig i läppen för att inte få världens raseriutbrott på honom. Började nästan gråta av ilska mitt där i affären men visste att det inte fanns något jag kunde säga som skulle rucka på hans syn av personlig viktighet.
 
Rika män tror fan att dom är viktigare än allt och alla andra. Det faktum att jag inte bad honom att flytta sig, utan att nästa gång ställa sig i kön gjorde mig inte särskilt omöjlig. Men istället för att ursäkta att han trängt sig av misstag och tackat för platsen så skiter han fullkomligt i oss som stått och väntat tio minuter längre än honom. Ingen som helst jävla ödmjukhet och visar dessutom sin son att "titta vad man kan göra om man har kostym och en penis, precis vad som helst, man kan skita i alla omkring en och uppträda illa när folk försöker mötas på mitten". Det här är dessutom inte första gången. Är det konstigt att en del kvinnor blir manshatare och motståndare mot alla giriga kapitalistsvin? De människor jag genom mina nästan tjugofyra år sett är mest givmilda och osjälviska är kvinnor med få resurser, medan egoisterna som dundrar fram på andras bekostnad är rika män. 
 
Behöver något lugnande innan jag ställer mig och lagar mat.
 
 

Gosiga killar hela bunten

Jag ska berätta något töntigt. Den enda fungerande sorgemusiken jag har är a1. Det där gamla pojkbandet från millenieskiftet som aldrig riktigt slog igenom som five och backstreet boys gjorde. Jag lyssnade på a1 när jag var omkring elva och allt i mitt liv var skitbra. Man fick vara som barn i den åldern ska vara och jag kan inte komma ihåg någon mobbning från det året. Min släkting från Norge var på besök, jag och mormors granntjejer lekte i röda stugan och jag spelade fotboll med Zlatan som största idol.
 
Jag var helt såld på deras musikvideor och har deras skiva "make it good" som jag spelar om och om här nu. All pop och pojkbandssmörja brukar gnissla i mina öron, liksom större delen av alla musikgenrer, men just a1 är nog för mycket trygghet för mig för att jag ska kunna avfärda det. Jag blir oerhört stressad av lugn musik, jag kan knappt lyssna på rix fm utan att bli alldeles stirrig och orolig. Lugnast blir jag av rammstein och satyricon, stressen bara rinner av mig, mina andetag blir lugnare och jag får ett stillsamt lyckorus. Konstigt nog. Men a1 är det enda jag har för sorgearbete och dom kan sin sak. På en vecka har jag lyssnat på dom i genomsnitt kanske två timmar om dagen, gråtit och gråtit, och sen ändrat till offspring för att känna av lugnet. Jag känner mig desto mer stabil idag jämfört med för tre dagar sen!
 
 
 Sorgdämpande
 
Upplyftande

Musik må vara människans bästa vän

Nu ska jag fokusera på det som gör mig glad. Inte hitta och gräva efter saker bara för att, utan ta det som jag springer på mitt i allt och som faktiskt får mig att må bättre. Det finns ingen mening med att fokusera på det jobbiga, det finns där ändå och drar redan energi vare sig jag vill eller inte. Gråta har jag alltid kunnat göra, men inte av samma anledning som idag. Jag har nog inte kunnat släppa taget och bara följa vad jag egentligen känner. De senaste tio åren har jag gråtit av ilska, när jag blivit kränkt, när jag känt att jag inte pallar mer, när jag inte vet vart jag ska ta vägen och när jag känt mig oförstådd och ensam. Nu gråter jag för att det är en sorg, ett avslutat kapitel, ett beslut jag tagit som vi är flera som kommer få känna konsekvenserna av. För att kunna komma vidare helt enkelt.
 
Så de där små eller stora ljusglimtarna välkomnar jag med öppna armar, och något av det bästa jag vet är att återkomma till band jag lyssnar eller har lyssnat på och hitta bra låtar jag aldrig hört förr. Om det var Kiss, Gene Simmons album eller the Offsprings Americana som var det första jag själv köpte vet jag inte, men jag var åtta och har inte lyssnat mycket på dom sen dess trots att jag hade en alldeles för stor Smash-t-shirt jag sov i några år senare vilken jag hittade i röda korset-butiken jag praoade i under högstadiet. Så kollade vi på en video på 90-talsfesten och jag tänkte att fan.. det var länge sen. Spotify gav mig sen fler godingar, och här är två nya favoriter. Obs! Dom är bra, inte skrikiga, men full volym är att föredra.
 
 
 

Wohin gehst du

Måste tipsa om en låt. Satt på en loppis i lördags och väntade på att åka hem med mannen jag liftade dit med när jag hittade en ny goding av Rammstein på youtube. Uppenbarligen ironisk musikvideo och texten verkar handla om landsuppdelat utanförskap. Var skeptisk till en början av all kvinnlig objektifiering och tänkte att "fan, inte dom också", men insåg sen att dom objektifierar sig själva lika mycket och att dom dessutom har alla möjliga tjejer i alla storlekar med i videon, vilka dessutom visas som starkare och mer aggressiva än killarna i bandet som bara verkar sjukt mesiga i sina hawaiiskjortor. Och just det, låten är svinbra.
 
 

Wacken

Jag lyckades inte med vad jag tänkt skriva om idag, så det får bli om den tyska festivalen istället för jag tror aldrig jag festivalmässigt haft så roligt i hela mitt liv som nu på wacken. 

Åkte som reseledare för festivalbussen från Kristianstad ner till Tyskland och hängde med mina gamla godingar från förra året vilka alla femtiotvå druckit en eller annan öl. Chauffören var galen och kom från Tyskland. Ingen kunde lära sig hans namn och ingen kunde släppa historien om när jag glömde gotlänningen på den tyska macken under hemfärden förra året. 
 
Anlände åtta på morgonen till kramkalas med festivalbussenfolket jag saknat lite för mycket, gick över till vårt campingområde, satte upp tältet och somnade utanför i några timmar. Drog sen runt med Plahn och britterna (seduce me some of thrust wtf) och fick ut armbanden. Hittade vykort i vår wacken-bag när vi satt i ett svenskt camp, jag gick och fick folks adresser att skicka vykort till vilka alla myntade ihop väl tillbaka i campet. Även en vars namn såg ut att vara Josef Mengele. Plahn hetsade mig till att tacklas, folk tacklade mig från stolar och jag låg död på marken med tappad luft och förstörd rygg några gånger för mycket.
 
Sprang ihop med mina ärade resenärer och pratade om livet. Här börjar minnet bli lite vagt för plötsligt var jag och norrland runt bland festivalområden med stängselportaler, schwul och megafoner, också var det något om att jag och Jesper var ute på medeltidsområdet med tyskjävlarna (det exakta uttrycket för vad varenda svensk på området kallade dom).
 
Morgonen därpå efter att blivit sprayad med silvertejp och målad med fakeblod över hela kroppen, blivit skickad tre varv runt alla femtons knän i campet samt blivit strypt sprang jag på Monster och Henrik från getaway förra året, tog med dessa till campet också var det fest tills Henrik däckade vilket han enligt sig själv gjorde ungefär sexton gånger om dagen. Sen var det något om målade syltmackor, jag har ingen aning om vilken dag som var vilken. Sprang på en tysktalande dansk efter att ha legat och snackat med ytterligare en dansk på en stor luftmadrass i ett ännu större tält, där han låg i brist på energi att leta efter sin borttappade på dagen 30-årigt fyllda kompis. 
 
Det här var mitt emellan folk försökte slita väck en ring från mitt finger med hjälp av glidmedel, schampoo och plast i campet till att jag fick gå till sjuktältet med mitt löjligt stora finger och få ringen avklippt samt bortbänd. Ann-Louise hade även en sminkförevisning för mig och Bonde här nånstans. Kommer missa ungefär tre fjärdedelar av allt det viktiga som hände på hela festivalen. Drog med mig Jesper på kvällen för att se Rammstein. Tappade bort honom och zickzackade istället mig igenom det absurt massiva folkhavet så långt fram jag kunde komma, och när det var ungefär tjugo minuter kvar lyfte två killar upp mig på en tredjes axlar där jag fick sitta under de två eller tre sista låtarna de spelade, bland annat pussy som var stört kul att se där uppeifrån fyrtio meter från scenen. 
 
Drog sen till danskarnas camp för ett tag innan jag tänkte sova eftersom klockan var två, hann gå ungefär hundra meter från deras camp då fem personer skrek JOHNNY efter mig och kände tydligen igen mig allihop. Jag har fortfarande ingen aning. En av dessa och jag missförstod varandra hela tiden (han kallades bland annat granny eftersom jag hörde att han var min mormor), vi drack öl med näsan, hade gangbangs allihop på rad till rammstein och system of a down (alltså skrattattackerna), vände på tjejerna vid en viss tid varje timme, granny och jag hade en stripputmaning vilken slutade med att vi hade så lite kläder på oss att vi helt enkelt bara bytte dom med varandra efteråt. Jag var THE religion varvat med att kallas för John Johnny John-John. Sen plötsligt kom hatet, jag som precis börjat tro att Danmark kunde va något att ha. Så från nowhere kom granny, långhårig dansk ett och långhårig dansk två samt Varg Vikernes dubbelgångare och kastade mig i ån där alla kissade. Nu var klockan kring fem på morgonen och det började bli ljust. Efter kom alltid samma tysk och räddade mig, vilket krävdes ytterligare två gånger då jag direkt efteråt blev kastad både i nästa å och kissträden. Danskjävlar. Sen bar Vikernes bort mig till nästa camp och försökte sälja mig. Jag kastade sniglar på honom, tog med mig en av deras tjejer som ville sova hos mig, gick en tältsnörelaserbana bort till ett tält med tyskar lagom till att solen gick upp och fick snabbt ihop ett släktträd där danskan var frugan, ena tysken var farn min, andre var morn min och den tredje karln var min syster. Frugan satt i min mors famn, det var disturbing.
 
Jag lämnade henne i mitt tält vid åtta på morgonen och sov själv mitt i campet där jag blev följd runt och runt av Danielshelvetena som kastade saker och väckte mig trettonmiljoner gånger i timmen. Hade sen en diskussion med två höga hobby-hobbynazister innan Matthias tejpade fast mig med "det är för vildt"-tejp runt benen, i håret, runt honom och slutligen Ann-Louise vid hennes och Bondes tält. Dricka dracks återigen med näsan. Norrland och blonda tjejen med piercingar som gick på samma skola som min bror sa "schmack schmack schmack i rrröven" hela jävla tiden och spelade samma satans låt på repeat. Engelsmännen kom på nya obegripliga meningar. Henrik däckade från stolen och drog med mig i fallet så vi låg och skedade i en halvtimme medan andra gick och både spydde och kissade mitt i campet.
 
Har funderat febrilt och har äntligen kommit på att nästa sak som hände var att jag hamnade i ett camp med tyskar, svenskar och någon enstaka ryss with the ass vilka snackade om välklädda hästar tills vi slog vad om Lemmy skulle dö på scen samma kväll eller inte, och traskade sen till scenområdet bara för att ta reda på svaret. Jag band "det är för vildt"-tejp runt alla jag fann viktiga, och efter Motörheads konsert tog vi med Lemmy-kopian in på medeltidsområdet innan jag, tysksvenskan och hennes kille stack till mitt camp där hälften av campet skrämde bort dom till våra grannar. Skiftade mellan att hänga där och i ett camp med en ryss, en schweizare och en tysk. Hamnade sen i campet bredvid där det eldades för fullt, hängde sen med några svenskar till ett camp där något av det konstigaste jag varit med om i mitt liv hände.
 
De sa dels "barbarenspeer" hela tiden, sen började vi leka och satte oss i största campet under ett tak, fyra killar och jag tätt i en cirkel. Dels var det "vem är Jenny?" där man med super Marios underworld-melodi skulle peka på någon och skriksjunga "JennyJennyJenny" och personen skulle skrika "NEJ/NEIN", för att sen fortsätta tills att man på den fjärde personen alltid skrek "JA" så hen fick dricka. Sen pekade vi på saker och sa att den som senast satte sin hand där skulle dricka, och så fortsatte spelen hela kvällen. Senare tillbaka i vårt camp gick dom förbi en gång och skrek "JennyJennyJenny" i Marioversionen och försvann sen. Den kvällen stack jag och kvällens husfyllo och åt mitt i natten på scenområdet, och det var sista gången jag åt på hela festivalen.
 
Dagen efter började det regna precis efter jag hunnit köpa cola till Jesper så vi satt alla i campet och drack bort kylan. När solen kom tillbaka drog jag bort till dansken med tyskaskillsen och tejpade upp tjejernas bröst till hakan, tejpade armbindlar på alla svenskar jag träffade, vilket var förvånansvärt många av mina egna kära resenärer. En av dansktjejerna ville hela tiden bevisa för andra att vi visst kunde kyssas så det hände i princip överallt, sen drog vi till stora danskpartytältet där jag träffade en kille jag hängde med resten av kvällen. Vi letade efter nåt band och hamnade  på en inomhusscen där halvnakna tjejer sprang runt i en boxingring. Sen gick vi och höll varandra i handen för att inte tappa bort varandra, sånt som bara händer på festival. Drog sen till campet, han försvann, jag satt i knät på Per i sådär ett halvår med sällskap av vårt ft husfyllo, dansken Jonas kom tillbaka, jag förlorade i smurf och fick inte prata på hur länge som helst, sen blev det världens kallaste nattpromenad utan skor.
 
Sista dagen blev jag förkyld, hade jävligt ont i ryggen och kastade en låtsasspindel på våra resenärer. Några höll på att trilla av stolen så rädda dom blev där kring incheckningen vid festivalutgången. Sen åkte vi hem, jag hängde med smålänningarna där bak och glömde mobilen på bussen och fick köra ikapp vår chaufför Fritz. Hade turen att tjockisarna bara tagit sig till McDonalds. Åkte hem, dog, the end.
 
Silversprayad och kastas laget runt, bloggen har blivit galen för övrigt

Festival festival festival

Mot Tyskland och Wacken! Sen Gotland och medeltidsveckan direkt efter och sist men inte minst Getaway uppe i Gävle. Jag har mina aningar om att det blir rätt obra bloggning under tiden.
 
Sitter nu och lyssnar genom gamla brända skivor från artonhundrafrösihjäl, hittade en Marilyn Manson-skiva jag fick av en kompis för tio år sen, och jag som växt ifrån honom tre gånger om måste medge att en del låtar inte bara är hyfsade att lyssna på utan även har bra texter. Fast kommande veckorna taggar jag mer inför System of a down och Rammstein. 
 
 
 

Ja, jag vet att låttitlarna är jävligt skummaff

Det finns låtar som får mig att rysa av välbehag och stelna i en sorts fokuserad koma, men tyvärr har jag en förmåga att spela sönder de mest fantastiska låtarna jag hittat genom tiderna. Som tur är finns det alltid nya att upptäcka och dessa är de som för tillfället ger mig mest lyckorus uppifrån och ner, inifrån och ut, kroppsligt, själsligt, you name it. Musik kan ge mig en så stark jävla känsla av genomgående lycka som är stark nog att lyfta mig i vilka situationer som helst, oavsett mitt utgångslägliga humör.
 
Hög volym är att föredra!
 

Solsagan

För er som också behöver terapi. Och för er som inte gillar musiken - ge den en chans, den blir bedövande bra efter en minut.


Udda och äventyrssökande skrivare vars visioner och mål ligger långt utanför gränserna av den östskånska stad jag växte upp i. Är både ifrågasättande och normbrytande, black metal-lyssnande och miljödebatterande, jämställdhetsivrande och filmskapande, lugn men galen och med hopp om att lämna ett stort avtryck i världen.