Knäckt

Så schleeeeeten. Har så mycket att blogga om men hittar ändå ingen ände att börja i.
 
Senaste veckan har jag hängt med Micko i parken, fått ett ryck och cyklat till maxi för att köpa sjögräs och allt vad det var för att göra sushi med morötter, paprika, avocado och gröna bönor. Blev svingott och inte sönderfallande alls faktiskt. Drog även till mormor och hjälpte henne att fuskhugga ved, tog långa promenader med lyckoframkallande finntroll i öronen, tvättade en del av garaget, cyklade till Lillö, kollade på den enda Harry Potter-film jag inte sett osv. Det är otroligt svårt att komma tillbaka till stan man är uppväxt i när de flesta man umgåtts med tidigare antingen inte bor kvar eller inte hängs med längre. Blir uttråkad efter en kvart utan sällskap.
 
Idag var dock en hyfsat intressant dag. Inte i bemärkelsen rolig, men väldigt... speciell. Började med att jag i förrgår började bli trött på min konstanta huvudvärk jag haft sen mitt i Österrike-säsongen. Ringde tandläkaren igår eftersom min upphakade käke kunde vara boven i dramat. För många herrans år sen tuggade jag nämligen extra white konstant tills käken började knaka och hoppa ur led. Efter några år hakade den upp sig så att det knappt gick att öppna munnen. Har vant mig vid att bara kunna öppna munnen några centimeter och att ha ont varje gång jag äter, men när det spred sig till huvudet blev det lite jobbigt.
 
Fick en tid till idag iallafall, så jag började morgonen med en Micko-promenad längs rapsfälten innan jag drog bort till byggnaden jag vanligtvis har mest fobi för här i stan. Två kvinnor stoppade in alla händer dom hittade i min mun, bad mig leva på anti-inflammatiskt i en vecka och gav mig tipset att hänga upp ett snöre på en spegel för att se om min käke var skev. Fick även en lapp om hur jag skulle bända ansiktet rätt. Stack hem, bokade en tid hos en kiropraktiker för samma eftermiddag, drog bort till en begagnad cykelhandlare (cyklarna alltså, om handlaren var begagnad kan jag inte uttala mig om) med pappa och haffade en goding. Fick en silvrig cykelhjälm på köpet. Cyklade sen bort till erikshjälpen och köpte fem böcker innan jag bänkade mig i kiropraktikerhusets ovanvåning med en bok i en timme. Hade ingen klocka med mig och därmed heller ingen som helst tidsuppfattning.
 
Ja sen till den intressanta delen då. Kiropraktikern bad mig ligga på rygg på en brits, sen kände han överallt i nacken innan han försökte bända isär ansiktet på mig. Han slog sen ner den förstörda käken tills den knakade högt, sen bröt han nacken åt andra hållet. Var livrädd där ett tag. Tänkte att han antagligen visste precis hur man tar död på någon på riktigt om han bara varit på det humöret. Under några minuter såg det ut som att jag aldrig skulle kunna öppna munnen igen men plötsligt släppte det nog för att jag skulle kunna få in två fingrar på höjden mellan tänderna, även om det knakade i hela huvudet.
 
Stack hem och åt tinad sushi, läste en av böckerna och tog en promenad på området som den pensionär jag är. Granhängarbilder i vanlig ordning.
 
 

Blodsvept

Jag vet som sagt inte riktigt vilka som läser min blogg och vilken typ av musik ni gillar, men jag känner ett starkt behov av att bara resumera ihop briljansen över Finntrolls nya platta. Den släpptes tidigare i år och jag som flitigt körde deras tidigare låtar på spotify fick in flera av de nya på programmets topplista.
 
Lyssnade med spänning och blev sjukt besviken. Det var ju inte en enda som höll samma mått som typ "solsagan", "en mäktig här" eller "nedgång". Dom var ju inte ens i närheten av bra. Sen såg jag som live på underworld i London och bara.. vad i allsindar är det för svin-asbraiga låtar dom spelar?! Åkte hem och gav skivan "blodsvept" en ny chans, och plötsligt var det något av det bästa jag hört i mitt liv! Hela skivan!
 
Under min bedrövligt energilösa dag igår fick jag i uppdrag att ta hunden under armen och gå till affären för att köpa bröd. Orkade. Inte. Det enda som motiverade mig var att höra deras enastående låtar under promenaden, så jag snickrade ihop en telefon med internet här hemma och fick igång skivan på youtube. Efter ett ha spelat "blodsvept", "ett folk förbannat", "mordminnen" och "häxbrygd" ville jag bara springa en mil, kasta mig i blomsterhav samt sätta mig i ett varmt indiantält tillsammans med tolv lyckliga hippies och sjunga.
 
I och med deras nya platta har dom även fått in en helt ny performance-stil. Som att blanda Mortiis med Kapten röd. Gillar hela grejen, ni borde ge dom en chans! Eller två baserat på min egna upplevelse.
 
 

Gamla översminkade godingar

Jag älskar att gå genom gamla kort. Eftersom min dator kraschade för sex år sen och alla bilder från samma tid och tre år tillbaka försvann blir jag barnsligt upprymd när jag får tag på foton som andra tagit eller när jag bläddrar genom album med framkallade bilder här hemma. Vår alltiallo-maskin till scannare vägrar samarbeta med datorn, så jag satt istället för ett par kvällar sen och fotade fotona. Tänkte att jag skulle dela med mig av det goda.. och det mindre goda.
 
Miniformat
Har mestadels bara från kalas, särskilt där jag står och dreglar över "Jeny"-tårtan
 
Haha åh.. jag och Linnea med våra svinsnygga hemmagjorda tröjor från typ 2004
 
 Vad som was going on med min frisyr är till denna dag fortfarande mycket oklart
 
Kunde jag göra det med obvious att det var jag själv som klippte mitt hår? What's with that liksom. Halva luggen lång, det ser ut som att jag hade nån typ av skinhead-girl-sidecut och resten klippt och ovårdat till att bara böja sig över till ett tafatt försök att täcka halva pannan

 Än en gång ställer jag mig mycket skeptisk till valet av frisyr - eller frånvaron av frisyr
 
Tycker nästan det krävs någon typ av förklaring. Vi var några brudar från klassen som skulle skriva en del av en en bok som skickades mellan några skolor till att bli en fulländad story. Vi träffades hos mig, gjorde allt förutom att skriva vilket slutade med att vi klädde ut oss till popare, värav posen och två stjärnor vid mitt högra öga, och stack till stan. Det slutade även med att jag ensam fick skriva vår skolas del, vilket vi fick credit genom att fel halva av klassens lista råkades skickas iväg som författare att pryda bokens omslag.. inte bittert
 
Kreativt användningsområde för barbiedockan med röd tuppkam och allt. Klottrade även ner alla väggar i rummet innan det tapetserades om. Skrev alla band jag gillade och även Cradle of filths logga över sängen
 
Och här har vi den ja
 
Haha bilden alltså.. togs när jag och Natha var hos mormor i tomt hus. Vi drog in till byn efter detta och hälsade på nån tjej med sitt rum i källaren och som jag inte har någon aning om hur jag kände, om jag ens gjorde det
 
Kalas igen, och med min gamla trotjänare till mp3-spelare. Den fanns vid min sida tills batterilocket försvann, hold-knappen slutat funka, displayen visade streck, saker kommit innanför glaset och knapparna börjat ge vika
 
Grisen som minigris
 
Här har vi tiden innan håret färgats, och innan byxorna revs sönder i skolskåpet då nyckeln satt i skåpet och kedjan i byxorna då jag rycktes bakåt, en mycket fin historia jag nämnt tidigare
 
Släktkalas med twister i brors rum tillsammans med de släktingar som låg på golvet vid bildtagandet

En ny innebörd av ute i fält

Känner mig fullkomligt zombie-aktig idag. Har gått och lagt mig alldeles för sent och stigit upp alldeles för tidigt de senaste fyra dagarna. Får ta smällarna idag i form av krypande ångest och en energinivå så låg att jag inte ens kan avsluta den här meningen på ett vettigt sätt.
 
I förrgår kväll hade jag absolut inget att göra så jag cyklade ut till ett fält för att leta inspiration till en plåtning som förhoppningsvis kommer bli av nu i veckan. Gav mig upp till en öde stuga som endast var bebodd av ett par tusentals getingar, och ut i fältet tågade jag efter att ha bytt om i kylan. Offrade mig för konsten är ett sätt att beskriva händelsen. Fick några bra bilder men gav mig när Lasse dök upp efter nån timme. Jag liftade med honom från Tranås förra året, har skrivit något kort om det förut och nu hade han vägarna förbi. Han är sådär sällsynt smart, reflekterande och random i ett. Och så jävla rolig. Men till slut fick vi ge upp för kylan, jag cyklade ispinnesmässigt hemåt och han gav sig upp mot de småländska skogarna.
 
Igår rev jag garageväggen med mina bara händer - och en kofot. Det var förbaskat roligt, nästan så att jag skulle vilja jobba med det på heltid. På kvällen drog jag ut på fälten igen men blev snabbt upptäckt av två tjejer i tio-tolvårsåldern. Det blev istället en fotosession med dessa och snack om skolan där de nu går och där jag slutade för tio år sen. Det var många saker som gjorde mig så glad med dessa tjejer. Först av allt trodde den ena att jag var fjorton, den andra kring sjutton. Hade ålderskrisen deluxe i förrgår vilket gjorde dessa kommentarer hyfsat välkomna även om fjorton kan ha varit att ta i lite. Därefter hyllades min klädstil vilken tydligen var häftig, och den ena kallade den för punk. Yes. Inte av anledningen att jag försöker sträva efter det utseendet, utan för att barnen associerade stilen med punk och inte emo. Mitt hat av emo-stilen sträcker sig till den gräns att jag fortfarande svävar på glädjen av detta. Dock hade de tydligen en slöjdlärare som varit punkare som ung vilket de fortfarande trodde han var med tanke på skärsåren på armarna. Den andre påpekade att detta var för att han hade katt. Jag funderade på om jag skulle förklara vad punk är men kom fram till att dom antagligen skulle va lika intresserade som jag skulle ha varit i den åldern.
 
Idag har jag alltså varit helt utslagen. Gått två varv med hunden, sprungit ihop med en av tjejerna från igår, lyssnat på finntrolls nya skiva och kollat på "two broke girls". Ska sova tjugoåtta timmar inatt och vakna pigg imorgon. Här har ni några bilder att hänga i granen, eventuellt i midsommarstången.
 
På återseende mitt herrskap
 
Från plåtningen i förrgår
 
Garagedemolering
 
Sojaburgare, persilja, stekt spenat, paprika, lök, och tzatziki
 
Fältet igår, kan ha råkat döda några växter i farten
 
Femtielfte försöket till en hopp-sparkbild

Födelsedag och vintage i Helsingör

Är helt slut idag. Sov för lite i natt och gick i solen alldeles för länge idag. Drog till Helsingör med delar av släkten i morse. Sov halva vägen till Helsingborg, tog färjan över, strosade några timmar och hade det najs i solen. Men deras vegetariska mat var fan sämst. På färjan åt jag en brödbit med sallad, tomat och ägg för fyrtio danska, blev inte mätt. De andra tog en glass emellan vilket jag fick hoppa på grund av laktosintoleransen. När vi alla sen satte oss och åt fanns det inte ett enda vegetariskt alternativ på restaurangen. Jag fick en tallrik med några stekta potatisar, en salladsbit, en tomatbit och två halvråa ägg. Gulan flöt ut och delar av vitan likaså. Blev inte mätt ens av att äta mormors pommes efteråt. Åt istället två wienerbröd för att släcka hungern, vilket bara gjorde mig illamående av att äta mig mätt på socker, och gjorde mig även så trött att jag sov hela vägen hem.
 
Ja det är faktiskt värt att ta upp. Danmark är känt för sitt kött, men vart finns miljötänket och vart finns intresset av att kunna ge ett brett sortiment i menyn? Hörde ännu en på färjan tillbaka fråga efter ett vegetariskt alternativ till alla dessa korvar och pölsar, så efterfrågan finns.
 
Förutom detta var dagen fantastisk. Hittade ett par skitsnygga gröna converse i en vintage-shop för åttio danska. Kapet. Hittade även en tröja på en loppis längs en bakgård, men den lyckades bli haffad just när jag var på väg att köpa den. Det var nån jazz-festival i stan under helgen så torget och gatorna var fulla med folk, mestadels svenskar.
 
That's about it. Riktigt najs lördag.
På återseende mitt herrskap
 
 

Raksträckor och tacklingar

Jag slipade bort en av de mest svenska delarna av mig när jag var i London. Jag är inte van vid att dra runt i storstäder speciellt länge, är artig och sympatisk som de flesta svenskar, men också väldigt lätt att köra över. Vi ber om ursäkt för att vi finns, vi tar på oss skulden för allt möjligt, vi förminskar oss själva och sätter oss själva i andra hand. Vi låter allt möjligt glida förbi som vi sen går och irriterar oss på. Hanterar det inombords och blir lite småbittra. Gnäller och muttrar istället för att stå upp för oss själva.
 
För något år sen läste jag ett inlägg om hur vi tjejer automatiskt flyttar oss för män som dundrar fram. De är vana vid att kunna köra på som ångvältar, och vi är vana vid att glida åt sidan. Jag tog nästan åt mig en utmaning att se om det här stämde men hittade inte direkt några tillfällen förrän jag var i London. Fullt med stiliga kostymherrar med portfölj och allmängiltiga ansiktsuttryck. Och stressen mina damer och herrar, det var som att de försovit sig varenda morgon och med stormsteg skulle pressa sig fram genom folkmassorna vid tunnelbanan. Ute på gatorna var det lugnare, men faktum kvarstod - dessa hade ingen avsikt att ta ett steg undan för andra människor.
 
Så jag bestämde mig för att se vad som hände ifall jag själv aldrig vek undan. Jag hittade min sida av trottoaren och gick endast runt tjejer, barnvagnar och handikappade. De flesta män fick ju samarbeta, men så många gånger vi drämde in i varandra. Deras vikt mot min fick mig flera gånger att tappa balansen. De bad inte om ursäkt, de stormade vidare. Och det var inte ens som att vi lätt nuddade vid varandras armar, utan vi krockade med vars en kroppshalva med en smäll.
 
Vid ett tillfälle då jag stod några meter från tunnelbanedörren, rakt i linje med raksträckan från tåget till rulltrappan kom en man utrusande då dörrarna öppnats. Han hade valet att antingen gå runt mig eller att gå rakt in i mig. Jag som inte hade en avsikt att flytta mig då jag inte stod i vägen för utgången blev amerikansk-fotbolls-knockad åt sidan då han valde att plöja närmaste vägen.
 
Där var även tillfället när jag med full packning stod vid ingången till tunnelbanan och sträckte fram armen för att nudda oysterkortet för entré då ett annat spån tacklade mig åt sidan för att själv komma in. "Yeah sure, go ahead" skrek jag sarkastiskt efter honom och hade även en spärr som släppte vid samma tillfälle. Tog. Ingen. Mer. Skit.
 

Härlig blandning av randomness

Får väl försöka ta tag i bloggen igen.
 
Sista kvällen i London spenderades som sagt med Sophie. Vi åt skitgod sushi, jag tog några bitar med avocado, bönor och allt vad det var, också satt vi och snackade nån timme. Sen tog vi en tur förbi en skitbillig sportaffär där jag inte kunde låta bli att prova världens fulaste byxor. Hittade även en lika ful tröja och mössa som åkte på vilket Sophie dokumenterade. En man försökte va trevlig i trappan på väg ut och ryckte loss en av bandklisterlapparna från spelningen med ett "did you know that someone put stickers on you?". Vad stackarn skämdes när han upptäckte att jag hade fem stycken till och att dom var menade att sitta där, hela hans sällskap skrattade åt honom.
 
Sen gav vi oss ut i regnet och hittade ett munk-café med världens torraste och äckligaste bakverk jag smakat på evigheter. Vi snackade ett tag till, ritade ett konstverk till caféägarna bestående av en häst på en rullkärra som drömde om tiden hen var med i gangnam style-videon, och blev dragen av en bandit-ekorre.
 
Under kvällen satt jag hos Mattias och snackade med den österrikiska gamla jobbarkompisen igen, och utanför var det så obehagligt. Tänk er en lägenhet som är rätt kall och att vinden drar utanför fönstret så det nästan slår mot rutan, också hörs massa skitläskiga ylanden. Kollade ner i det läskiga dova skenet från gatlamporna och fick syn på fem rävar som strök runt. Fyfan vad rädd jag var där ett tag.
 
Hela onsdagen gick åt hemresan, kom till Kristianstad station vid halv sju på kvällen och missade bussen med tjugo sekunder så jag promenerade hem istället.
 
Igår gick jag bort till parken och trapporna vid vattnet där jag satt ett par timmar och tjuvlyssnade på folk. Det var så varmt! Handlade på vägen hem och lagade stekta aubergine- och rädisebitar med spenat, limesaft, ägg och avocado. Blev skitgott!
 
Även idag blev det parken, har världens fulaste bränna på ryggen nu, fan!
 
Har förresten funderat på att ha två bloggar, där en handlar om mig privat och där den andra innehåller åsiktsinlägg. Med tanke på att jag inte vet vilka som läser kan det lika gärna vara de som bara vill veta vad jag sysslar med som sållar bort mitt tyckande och tänkande, och andra som inte vet vem jag är utan bara vill veta hur jag resonerar i olika områden och vill läsa om de ämnen jag brinner för. Vad säger ni själva om idén?
 
 

London dungeon och Finntroll

Igår var en hyfsat episk dag, så sjukt nöjd att jag stannade ett tag till.
 
Började med att jag drog till London Dungeon som var nån typ av rundtur i en massa mörka rum där de berättade om hemskheter som hänt i staden sen många år tillbaka. Pesten, Sweeney Todd, Jack the ripper, domstolar, folk som hängdes, obduktioner också vidare. Fick åka med nån berg-och-dalbansbåt som aldrig gjorde vad man väntade sig. Allt var mörkt, ibland släcktes allt och man hade ingen aning om något plötsligt skulle dyka upp framför näsan på en. Skitkul slut på turen, ska inte spoila om det är någon som vill dra dit.
 
Sen stack jag tillbaka till Mattias, bytte om och stack vidare till Camden town och finntrolls spelning. Fick upp ögonen för bandet förra sommaren när de spelade på Getaway i Gävle. Kände ingen att dra till spelningen med, så det blev soloentré. Första bandet var så bra att jag övervägde att köpa deras skiva, andra bandet var skränigt så jag höll mig i baren istället, intill merch-bordet där sångaren i Finntroll, även han vid namn Mattias, höll till. Han fick öl spillt på sig, och jag frågade om han kissat på sig (vad fan var det för jävla öppningsreplik?!). Ett tag senare när han dragit sig från alla fans och snackade med några kompisar gick jag fram, nervös som en gasell och drog till med typ "hej, jag känner ingen här och du är den enda jag känner igen, får man joina?". Hälsade på allihop och hängde med dom tills bandet började spela. Mattias drog ett tag innan för att spexa till sig, så jag snackade istället med nån gitarrist från nåt band, nån bar-ägare, nån amerikansk överlycklig kille som jag diskuterade möjliga skägg-typer med vilket spårade ut. Höll på att skratta ihjäl mig åt tanken på att odla typ hitler-mustasch, ett lika brett skägg från munnen till hakan, att växa ut unibrow och ta bort de riktiga ögonbrynen och bara ha ett rakt streck genom hela ansiktet.
 
Spelningen sen då. Klämde in mig i rad tre bland de som hoppade, slängde sig överallt och bara körde järnet. Det var helt sinnessjukt, har aldrig varit på en så bra spelning i mitt liv. Det var så varmt, så svettigt, så utmattande. Folk headbangade, och ju längde tiden gick desto mer svett slängdes ut från folks hår. Man knuffades, trycktes ihop och hade så jääääävla roligt! Var totalt dyngsur på slutet. Håret var som efter en dusch, kläderna kunde kramas ur och mitt halsband hittade jag utspritt i en kedjedel och en hänglåsdel på golvet efteråt.
 
Kompisarna till bandet försökte fixa nåt tillstånd så jag kunde stanna efteråt, men i brist på faktiskt band blev jag utslängd och hängde på ett falafel-hak med en mozart-kille istället. Sprang däremot på sångaren i första bandet och nån kändischaufför intill byggnaden. Dom var tyska och jäkligt random. Sångaren hade hittat en uggle-plånbok nedanför nån ac-lucka eller vad det nu var, men den var tom och luktade urin. Sen kom glada killen och gitarr-mannen och joinade. Sen även finntrolls basist som jag råkade kalla för "den", och en massa finnar för att sen utökas till ännu fler tyskar. Fick även visa mina finska-skills för finntroll-sångaren genom att dra till med både parasta ennen och kiiltoa. -.- Vad fan var det för kortslutning när jag snackade med honom? Jag bjöd sen bort halva min falafel, fick ett päron av chauffören som hade kört både Springsteen och Paul McCartney, fick tusen band-märken fastklistrade på min jacka, föreslog att spela in en kortfilm med nån finntroll-utrustningspackare eftersom han var svinfull och bara mumlade saker till folk, och snackade en massa med förstabandssångaren. Sen blev det svinkallt så jag slog följe med två nya killar plus gitarrkillen. Även dessa kände bandet, och en av dom var så jävla rolig. Han kände tydligen sångaren sen tidigare men hade aldrig sett dom live, så det första han smsade till sångaren efter spelningen var "well that sucked, you owe me a beer". Haha så jävla rätt. Fick sen se bilder på när han och Mattias låg och sov tillsammans.
 
Åkte sen buss, men tydligen åt fel håll så jag kom till stationen i norr. Var kall som satan och bara typ.. fan jag orkar inte. Hittade inte vart jag var på kartan, men sen kom en kille och typ "sweetheart, what are you looking for" och hjälpte mig. Hittade en buss som skulle åt mitt håll men kom bara halvvägs till en ny busshållplats full med folk och utan bussar. Gav upp och tog en taxi istället.
 
Idag är jag stel som fan i nacken, trött och förkyld men så jävla lyrisk. Ska se om kyrkMattias med sällskap är hemma idag, och sen blir det sushi med Sophie i staden. Sista kvällen i London.
 
På återseende mitt herrskap
 
 
Finntroll igår på underworld i London

Liverpool

Liverpool var en intressant stad, men jag hade dock inte tur med vädret.
 
Började färden i fredags kring fyra på morgonen. Var framme vid åtta och skulle promenerande hitta hostelet. Trött, kall och förkyld var det ingen rolig packning jag hade med mig. Hittade till slut, lastade av mig och gav mig bort till Albert Dock och Beatles-muséet. Jag älskade det. Det var historia, bilder, fulla väggar, originella grejer, filmer, roliga rum, inspirerande uppläggningar, mysiga atmosfärer, lagom mycket, fräscht, inte packat med folk och skitbra café/shop i slutet. Fick liksom inte nog. Det är konstigt det här med musiksmaker. Beatles spränger gränserna och håller sig mestadels utanför de zoner jag vanligtvis aldrig backar från, med undantag för låtar som "helter skelter" och "revolution". Men jag älskar större delen av deras album. Skivan "a hard days night" är klar favorit, men har inget gemensamt med vad jag annars gillar. Och samtidigt lyckades dom knåpa ihop så mycket med alla möjliga influenser utan att nå en gräns att göra något, i mina öron, dåligt.
 
Gick sen över till nästa Beatles-byggnad, åt en möglig macka som jag spottade ut och lämnade tillbaka i utbyte mot en ny och fortsatte upp mot Elvis Presley-utställningen. Spännande, men eftersom jag tycker denna man är otroligt överskattad då bara ett fåtal låtar är något att lyssna på var jag mest bara intresserad av hur hans uppväxt var och hur han nådde "kungastolen".
 
Träffade sen mina hostelroomies, varav två var sextio plus och kom från Bath/nånstans i USA. Den tredje var i min ålder och kom från Brasilien, men bodde i Dublin. Vi drog till Beatles gamla hak Cavern club där de spelade runt trehundra gånger på den gamla goda tiden innan Ringo joinade. På väg dit träffade vi en vilsen Schweizarinna som letade efter bra partyställen så hon hakade på. Efter världens saltaste subway-macka drog vi runt på diverse klubbar längs festgatan. Allt var med sextio-, sjuttio-, åttio- och nittiotalsinriktning. Det blev Cavern till slut, fullt med folk och långt ner i underjorden. Vi dansade allihop till livemusik och en del Beatles-covers tills jag höll på att somna då jag bara sovit tre timmar föregående natt och traskade till hostelet i mörkret.
 
Dagen efter råkade jag sova till långt efter utcheckningen och drog sen bort till nästa hostel. Segt, gick vilse och allt. Men hittade sen och gav mig ut för att utforska staden. Hittade vintagekvarteren direkt och gottade mig i alla konstigheter. I självbotande syfte stannade jag sen inne resten av kvällen medan alla nya rumskamrater drog ut på stadens gator. Satt istället och snackade med en av österrikarna från säsongsjobbet fram till nånstans mellan mitt i natten och tidigt på morgonen. Sov sen ut hela förmiddagen, träffade två tyskar vid utcheckningen, och efter att ha suttit och snackat nån timme stack vi ut till Albert dock och the slavery-museum i regnet tillsammans.
 
Drog sen till hostelet och plockade upp packningen innan jag tog mig ner för backen till stan och lime street-stationen. Det var en så underlig stad på något sätt. Märker det nu när jag tänker tillbaka på helheten. Fick en helt annan syn på Beatles, på medlemmarna, på sextiotalet och innebörderna av vissa låtar. Eller känslan över dom som hängde ihop med känslan över staden. Svårt att förklara. Om det inte varit för det blåsiga, kalla och regniga vädret i Liverpool skulle jag nog ha stannat några dagar längre och tagit mig ut till strawberry fields, kollat in John Lennons barndomshem och åkt på en pensionärs-sightseeingtur med buss. Ville verkligen få ut så mycket som möjligt, men dåligt väder sätter alltid en så dålig prägel på saker.
 
Nu är jag tillbaka i London. Drog direkt bort till kyrkMattias och hans tjej och kollade på "skräckfilmen" Killer klowns from outer space. Sämsta filmen haha. Mikes insats som ständig exitement-master var väl det att uppskatta med spektaklet, och att polisen i slutet satt tillsammans med glasskillarna som brann upp, i en hel bil som regnade från himlen efter en explosion. Jodåsåatt.
 
Nu går jag och lägger mig, vem vet vad som händer imorgon?
På återseende mitt herrskap
 
Hängde lite med den gamla goda John Lennon som man gör ibland
 
Albert Dock, Liverpool
 
Två tyskar och en suddig hand @orkadeinteställainkameranmanuellt
 
Liverpoolsk gata i regnet

Allas vårt fantastiska London

Satfläsk, satans porch, satans veranda vad det regnar i Liverpool.
 
Har så mycket att skriva att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Industri-foto-dagen blev inte av då Sophies förkylning ballade ur. Istället hängde jag med en svenska vid namn Sanna som anlänt dagen innan. Vi tog över Piccadilly cirkus, hittade ett hostel till henne tillsammans med ännu en svenska vid namn Sara. Vi drog sen genom varenda hylla av Primark vid Marble arch efter en promenad genom Hyde park innan vi drog till Kings cross för att hämta hennes saker. Åt då på världens sämsta ställe där maten både var äcklig, dyr och med förståndshandikappade arbetare.
 
I onsdags började jag och Sanna med marknaden i Camden. Fan-tas-tisk! Tyckte iallafall jag. Den måste upplevas för att förstås. Vi sightseeade sen vid big ben och london eye efter att ha köpt musikalbiljetter för kvällen. Hon såg "once" och jag kollade på "viva forever". Nostalgi. Vi möttes sen upp för att dra ut till Tower bridge, men det visade sig att vi var vid fel bro.. dock fick vi hyfsade bilder på avstånd.
 
Sen i torsdags flanerade vi på olika håll längs Oxford och Bond street under morgonen innan vi tog en buss ut till mitt i ingenstans där vi förgäves letade efter en bar med fish and chips. Blev mexianskt istället. Vi tog oss sen till SoHo och satte oss efter tusen års letande efter en bra bar på nåt känt men iskallt ställe. Hade tidigare på dagen sagt till henne att jag skulle köpa te till nästa frusna uteliggare jag såg, och hittade en sittandes ihopkrupen längs en vägg. Gick och köpte te och muffins, satte mig framför honom och hälsade. Han tittade förvånat upp, nästan som att han väntade sig en utskällning eller att bli bortschasad. När jag berättade att jag hade med mig lite varmt att äta och dricka till honom mötte han min blick med ett förvånat uttryck innan han försiktigt tog emot med ett blygt och tacksamt leende. Fick ett uppriktigt "thank you" innan jag gick tillbaka till Sanna.
 
Sen tvingade jag med henne till stripp-, porr- och gaykvarteren där vi kollade genom både affärer och klubbar innan vi åter gav oss på fish and chips-jakten, denna gång med lite mer tur. Jag hängde sen med några rockabilly-italienare på hostelet, varav en ritade en bild av London till mig.
 
Får väl ta ett Liverpool-inlägg härnäst så det inte blir så förbaskat långt.
På återseende strax mitt herrskap
 
Camden markets minnesnånting för det gamla hästsjukhuset
 
 

Mind the gap

Och förkylning it is! Vaknade i morse och kände mig helt okej. Satte mig ute på den långa allmäna promenadbalkongen i solen och åt frukost. Sen gick det utför. När jag började packa och var på väg att lämna lägenheten fick jag det sjukaste feber-slaganfallet i mitt liv. Hade fetaste ryggan där bak, en lika tung där fram och två sidoväskor när jag gick bort till Queensway-stationen och tog tunnelbanan mot öst. Hade sån tur med alla resor sen jag kom till London (förutom de gånger jag åkte vilse) och hittade hostelet direkt. Dessutom räknade receptionsnissen ihop hur mycket jag skulle betala för de fyra nätterna, och det som från början stått som typ trettiofem + tjugosju pund fick han till sammanlagt trettionio - sex. Så jag betalade bara drygt trehundra spänn för hela vistelsen. Soft!
 
Sen drog jag bort till Hyde Park och träffade svenskan Sophie. Jag som inte visste hur hon såg ut stod vid Marble Arch och gick fram till nån tjej och hälsade. Hon kollade på mig som att jag var nån drugdealer så jag lallade oskyldigt vidare. Sen kom den originella Sophie och vi drog till Hyde Park där vi satt och snackade några timmar, promenerade kors och tvärs genom parken bland tusentals andra, såg nån paranoid kille som var säker på att han var jagad, och sen ät vi glass/drack te samt fotade en förbannad ekorre innan handdukarna kastades in. Vi var båda rätt förkylda.
 
Imorgon blir det sightseeing med ännu en svenska och sen en fototur ut till zon 4 och nåt gammalt häftigt industriområde med båda dessa plus en av Sophies kompisar. Biljett till Liverpool bokad med avfärd på fredag! Bli frisk!
 
Den beryktade vallfärden på Oxford street
 
Småsur ekorre
 
Mind the gap-nästets trappor

Och idag blir det mer randomeness

Kan ju berätta lite om de andra dagarna jag varit här. Tredje dagen, alltså i fredags, gav jag mig ut på ännu ett äventyr. Började med att dra till London Bridge och promenera runt Tower of London innan jag blindt litade på kartan som berättade att norr var söder och tvärt om. Jag som trodde att jag började gå mot stan gick alltså i själva verket ner mot sydöstra delen av stan, tog en buss som skulle hjälpa mig på vägen men som bara tog mig långt åt helvete ut till nån förort kallad Lewisham. Det tog mig fyra timmar innan jag hittade tillbaka till centrum, och var då så slut i huvudet att jag drog tillbaka till Mattias palats.
 
I lördags flyttade jag till nytt boende som delas med åtta svenskar och en dansk. Första kvällen var adjö-party eftersom två svenskar åker hem i veckan. Jag var sjukt opepp, trött och hade en förkylning i kroppen så jag stannade hemma och sov när dom andra drog ut. Igår tog jag en vända till Brick Lane, köpte falafel, salsa och wrap-bröd och satte mig i Hyde park.
 
Idag byter jag boende eftersom jag bestämt mig att inte bosätta mig i London, så det blir vandrarhem i nordöst fram till fredag. Fan, såg att Finntroll ska spela i Camden den fjortonde, men i helgen går vandrarhemspriserna upp nåt så jäkligt att det inte blir värt det. Nästan som när jag flyttade hem från Berlin och upptäckte att Korpiklaani spelat två dagar innan jag stack.
 
Idag vaknade jag iallafall med en förkylning. Har duschat varmt, klätt mig i tretton tröjor trots att solen skiner och druckit en massa vatten. Inget ska hindra mig att göra alla awesomea Londongrejer fram till avfärd.
 
På återseende mitt herrskap
 

Den som lever får se Europa

Jag kan vara den mest randoma människan som någonsin vandrat på denna jord. Jag känner så lätt vad jag vill och inte vill, jag hittar mina gränser och tar snabba beslut. London är riktigt najs - för ett långbesök och hardcore sighseeing. Det är ingen stad att bo i. Jag känner hur jag börjar gå i högvarv redan efter knappt en vecka. Folk rusar, trängs, man får gå på trottoarkanterna för att undkomma alla turister som vallfärdar längs varenda gata i stadskärnan. Man puttar in folk, squeezar likt livesänd tetris för att komma med tunnelbanan. Man får rusa, huka sig och hoppa undan för de folkmassor som stormar dygnet runt. Ger man sig utanför första zonen hittas ingenting relevant som är värt att se två gånger. Och har man sett zon 1 så har man sett den.
 
Jag vill inte jobba på café och restaurang, det var mina enda krav, men det visar sig vara de enda ställena man kan få jobb vid den här tiden på året. Valet blir lätt. Jag stannar i London några dagar till, har en lång lista på saker jag vill göra och folk jag vill träffa, men sen ger jag mig vidare ut i Europa. Antagligen börjar jag med att dra upp till Liverpool, den som lever får se!
 
Det var bron som var skev..

London - förkortning för överväldigande

What a day! Sist jag var i London som elvaåring var inte stan såhär stor. Och jag har inte varit på ett enda av de ställena vi var på sist. Det är som en helt ny stad, lite som Manhattan fast grymt mycket större och trafik på fel sida vägen.
 
Jag började morgonen med att dra in till Clapham Junktion och fixa ett obegränsat veckoresekort innan äventyret satte igång. Drog till stationen Victoria, till Oxford street, ut förbi Notting hill, gick vilse nånstans mellan Greenwood och Hammersmith, tog första bästa buss och hoppades på att få någon klarhet gällande vart jag var. Men nej hade fortfarande ingen aning, och ingen jag frågade heller. Skaffade ett engelskt telefonnummer, drog till nån park där jag fyllde i adress och nummer på mina CV:n och där var så varmt att både jag och folket omkring mig började slita väck plagg efter plagg på ett sofistikerat sätt. Hittade en buss mot Camden (äntligen) och satte mig brevid en man längst fram på andra våningen efter att ha frågat om lov. "Of course you can" svarade han förvånat innan han somnade. Förälskade mig i varenda hörn av Camden innan jag tog fel tunnelbana, bytte nånstans i östra delen och drog tillbaka till kyrkMattias lägenhet som jag fått låna tills jag flyttar in i min permanenta bostad på lördag.

Gårdagen var också spektakulär. Kom fram till London vid två på eftermiddagen, hittade rätt tåg och rätt station direkt, hittade även Mattias, skaffade ett oystercard (resekortet), drog till hans lägenhet, diskuterade lösningar på världssvälten, gick till hans flickvän och sen vidare till en indisk restaurang alla tre. Det kunde verkligen inte ha gått mer på räls, tack vare Mattias hjälp!
 
Den här stan är så stor att det inte går att greppa riktigt, tror jag får utforska en stadsdel i taget annars blir det bara oerhört överväldigande! Men hur kan man inte gilla en stad som både har trettontusen parker, barer där man dansar på bordet och event efter event lika galna som typ airguitar-OS?
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se