Psykologistudiedrömmar

Förra veckan liftade jag med en läkare som gav mig en helt sjuk peptalk. Jag hade åkt med honom i kanske två timmar och snackat om allt mellan himmel och jord när vi gick in på det här med att utbilda sig vidare. Mitt stora problem är ju att jag alltid blir rastlös och vill göra olika saker och därför inte kan koncentrera mig på bara ett ämnesområden, särskilt inte i flera år i taget. Han tyckte det var bättre att satsa på en sak och hålla ut så jag iallafall har en bas att stå på, sen kan jag fortsätta in på andra områden. För om man tittar rent krasst så har jag möjlighet att göra i princip allt jag drömmer om eftersom jag bara är tjugofem, men jag måste starta nånstans. 
 
Jag berättade att jag är väldigt intresserad av psykologi och innan han släppte av mig sa han att om jag bestämmer mig för ett område så finns där inga tvivel i världen att jag skulle kunna ta mig in på programmet, oavsett avgångsbetyg. Han jobbade på universitetssjukhuset i Uppsala och sa att han jobbat med många psykologer genom åren och att jag var lika snabbtänkt som de bästa han jobbat med. Alltså what?
 
Kollar nu den skolan med lägst intagningspoäng och om jag så skulle lägga på max meritpoäng är jag inte i närheten av att komma in. Testade att göra ett gammalt högskoleprov och jag fattar ingenting. Vem tyckte matte var relevant för att bli psykolog, eller egentligen det mesta? Skulle alternativet bli att utbilda mig utomlands? Blir nästan salig bara av att tänka på det. 
 
Hade nästan önskat att någon snackat om vikten av betyg när man var yngre, och att jag hade kämpat för mer rättvisa betyg i omvårdnadsämnena. Sjukt ifall ett galet svårt mattetest ska hindra mig från att jobba med det jag faktiskt är bra på men jag antar att sökandet efter möjligheter och utlandsstudier begins.
 
 

Vikingar och pms

Igår blev det ett äventyr österut med Sessan, Jocke och Klas. Och Micko. Vi skulle till en bakluckeloppis i Löddeköpinge bredvid en liten vikingaby som visade sig vara desto mer än vi förväntat oss. För fyrtio spänn fick man gå igenom byn och möta en massa människor i tidsenliga kläder som bakade bröd, berättade historier i långhuset, tog hand om trädgården och matade grisarna. Vi fick göra egna vikingasmycken, skjuta pilbåge, kolla runt i alla hus och höra allt möjligt om hur man levde på den tiden. Och alla var sjukt trevliga! Så värt turen dit. Sen åkte vi raka vägen till Broby och torpet dit mormor också åkte. Så det blev fika och bad i sjön, iallafall för Micko. Vi andra hade inga badkläder men det var så varmt i vattnet att det knappt svalkade. Dagen avslutades med Klas-massage och tillhörande ryggkonst då det blev kritvita märken där man tryckte.
 
Och högkänslig som man är hjälper det inte att ha pms. Blev oproportionerligt irriterad över vägvalet på hemvägen, jag började nästan gråta bara vid tanken av tjejen som spelar Kitty i glee, och tanken på allsång på skansen, och grät när jag kollade på orange is the new black igår kväll, och när Gordon Ramsey berömde en liten tjej som lagat en kickass rätt på två ingredienser. Blev skitirriterad för att Micko stannade var tredje sekund på cykelturen och för att jag välte en klocka och för att jag tappade en del av badkaret på mitt finger. Och blev lycklig över att maten var färdig. Och så vidare. Mest framträdande är nog att jag nästan gråter över allt. Undrar hur världen hade sett ut ifall killar också haft pms.
 
 

Barn

Det här med barn har varit väldigt mycket på tapeten nu ett tag när man snackat med folk. Inte att någon undrat när det själv är dags utan snarare att väldigt många omkring en blivit föräldrar eller att man fått frågan ifall man själv är intresserad av att skaffa familj i framtiden. 
 
Jag hörde nyligen att blondinbella ville sterilisera sig när hon var sjutton men idag är tvåbarnsmamma och fullständigt hemma i rollen. Åsikter kan ändras. Och jag skrev själv om min syn på saken för några år sen men vill nu som 25-åring dela med mig av hur jag ser på det idag.
 
Det började med den tyska pojkvännen för sex år sen som var tvärsäker på sin oönskan att bli pappa, vilket fick mig att ifrågasätta min dröm att bli trebarnsmamma. Vad var det egentligen med familjelivet som lockade? Jag har sen dess vägt för- och nackdelar mot varandra. Och sanningen är att jag endast kan hitta en positiv sak per hundra argument. Jag gillar att hålla i bebisar och störs inte av barn i min närhet. Jag gillar deras öppna sätt, deras ärlighet, deras energi och det faktum att dom är så vansinnigt snabblärda, även gällande väldigt subtila saker. Men jag är inte ett dugg intresserad av resten. Jag går inte ihop med barn, blir bara otålig. Jag är dåligt på att kompromissa, har inget tålamod, vill inte göra understimulerande saker, vill flytta runt, kunna sova när jag vill. Vill inte anpassa mig, vill inte göra samma sak om och om igen. Behöver mycket egentid och känner ingen som helst längtan efter barn. 
 
Det är dessutom en fråga om trygghet. Jag vill inte att barn ska växa upp i en såhär tuff miljö med teknikens alla nackdelar. Jag vill inte att barn därigenom ska behöva växa upp alldeles för tidigt då de får tillgång till internet från låga åldrar. Jag vill inte att barn ska delas in i flickigt och pojkigt omringat av ett samhälle som inte verkar förstått basic psykologi utan står handfallna när deras uppmuntranden på olika plan eskalerar i högre ålder. Om jag får ett barn med lika udda attribut som mina, hur ska jag kunna vara tillräcklig när resten av samhället kommer vilja göra om henne eller honom? Den respekt och lättsamhet som fanns förr har snarare bytts ut mot hårda krav och en skitknepig uppväxtmiljö som inte är anpassad efter barns behov. 
 
Däremot har jag hittat ett mellanläge. Jag är gärna stödfamilj åt någon kring åtta år och uppåt. Gärna någon lika konstig som jag. Så man kan stötta och peppa och vara en trygg plats där hen blir förstådd. Det är ju inte som att världen behöver fler barn ändå, men det kanske finns en hel drös där ute idag med behovet eller en längtan att få en safe zone.

Skickas i cirklar

Åh vad frustrerande med vården, vad är grejen med all denna icke kompetenta personal? Att ringa sjukvårdsupplysningen är som att prata med en vägg, folk får för dålig vård, det är så dåliga jobbförhållanden att folk väljer att flytta utomlands för att söka arbete och sen försöker man kompensera på sommaren genom att muta personalen att skippa delar av sin semester. Men personalstyrkans brist på kunskap, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor som är så jävla ignoranta och förbiser vårdtagarnas upplevelser, what's with that? Folk med endometrios kan tydligen inte ha ont i magen, utmattning kan man tydligen bota genom löparturer osv. Att ta in folk på läkarlinjen baserat på hur duktiga dom är på att plugga har ju noll syfte, särskilt när de sen verkar väga böckerna mot egna erfarenheter. Vad med människor som har förmågan att sätta sig in i andras situationer och är lösningsorienterade som inte lutar mot quickfixen läkemedel? Som är genuint intresserade i att lära sig mer genom de vårdtagare de möter, som lever med problemen de söker hjälp för.
 
I mitt fall är det desto lindrigare men jag får känna på dess ineffektivitet och ointresse. Jag sökte för utredning hösten för två år sen då jag kämpade på med två jobb i Oslo jag inte orkade med. Fyra månader senare fick jag ett möte med en läkare som trodde jag hade adhd och aspergers och kort därefter hade jag ett möte med en arbetsterapeut som behandlade mig som att jag hade en sjuårings intellekt och ville att jag skulle göra fruktsallad.. Jag tackade nej. Efter detta fick jag vänta i ett helt år innan jag fick möta en läkare och psykolog som istället kom med diagnosen särbegåvning och skickade hem mig med uppmaningen att göra högskoleprovet.. Jag fick be om ett nytt samtal och efter viss övertalan gick dom med på att sätta diagnosen ahdh på de ovanligaste grunderna. Alla problem jag sökt hjälp för blev det inget med. Ville jag prata med någon kunde jag ställa mig i en minst tre månader lång kö till en kurator som skulle guida mig.. Jag övervägde att börja medicin och doktorn sa att de kan börja ställa in doser och testa. Men magkänslan sa att jag hade mycket kvar att testa innan dess, medicin ska va den allra sista utvägen och jag är inte ens säker på att jag har en diagnos. 
 
Så tillbaka på ruta ett. Samma svårigheter, noll hjälp. Ringde upp läkaren för ett tag sen och sa att jag ville prata med någon, han hänvisade mig till vårdcentralen. Jag ringde vårdcentralen som satte mig i kö och förväntades få ett första samtal med kurator i september/oktober. Så jag bestämde mig att ändra kosten istället, har läst en del på sistone med gluten och brist på järn, zink och annat som kan ge samma symtom som adhd. Ringde vårdcentralen idag och bad om en tid till doktor för att göra dessa tester. Hon ville att jag skulle vänta in tiden till kurator. Jag menade på att ifall det är en mineralbrist har jag inget behov av en kurator. Hon tyckte det blev "lite kaka på kaka". Jag förklarade att jag fått en diagnos med tanke på mina symtom men att jag sen läst att brist på mineraler kan kännas likadant och då sa hon att "Jenny det känns ju lite diffust om jag ska ge dig en läkartid på grund av att du har läst saker, här tar vi ju in mer akuta fall där folk faktiskt har riktiga symtom". Haha, are you kidding me?! Fick till slut en läkartid om ett par veckor men det är så oerhört frustrerande att skickas i cirklar utan att någon verkligen försöker ta problemen på allvar. Och då har jag inte ens i närheten av så dåliga erfarenheter som många andra. 
 
 

Två veckor glutenfritt

Har nu varit glutenfri i två veckor men känner ingen skillnad. Kan ha haft a moment of placebo i helgen och kände mig gladare men sen insåg jag att jag alltid är det när jag har fullt upp. När jag kom hem från Kiviks marknad igår och hade jobbat, rest och hängt med folk i en vecka utan pauser var jag fullständigt slut. Ville spendera hela dagen idag åt ingenting så jag cyklade med hunden, gick en runda, började översätta den ryska versionen av mamma mu, lagade mat, kollade serier och läste bloggar. Men fem timmar efter jag gått upp slog rastlösheten till i vanlig ordning. Men är man känslig mot gluten kan det dröja upp till ett år innan magen hunnit återställa sig så det är bara att hålla ut. Imorgon tänkte jag boka tid hos en dietist eller någon som kan kolla upp värdena i kroppen, så man vet om man behöver tillskott eller annat. 
 
En bra grej med att utesluta så mycket i sin kost är att man nästan måste laga allt från grunden. Äter skitbra nu. 
 
 

Kiviks marknad

Vilken vansinnigt lång dag, men fantastisk sådan! Marknaden började vid tio idag så man var på plats innan det mesta hunnit öppna. Båda marknadsgrannarna var helt fantastiska. Den ena var en gammal undersköterska som fått för sig att sadla om och börja gjuta skulpturer i betong och sticka, och på andra sidan var en, förmodligen, finsk kvinna med sin sociala och proffsiga dotter i något över min ålder. Vi hjälpte varandra med allt möjligt. Kaffe, massage, hitta lösningar på problem och resterande tid gick vi fram och tillbaka mellan varandra och hängde lite. Imorse var jag långt back gällande kunder och det såg ut att jag skulle gå minus men så fick jag idén att ströva runt lite på området, igår kväll var det nämligen en man som stannat mig när jag var på väg mot bussen och undrade om jag kunde komma tillbaka idag så jag gick på jakt. Och när jag väl började fråga de andra försäljarna på marknaden om de behövde massage lossade det och gick som en dans. 
 
Min sista kund sålde balance-armband som ska hjälpa mot stress, migrän, koncentrationssvårigheter, utbrändhet, dålig balans och ska få en att sova bättre. Tänkte att mamma kunde testa det så jag böt ett armband mot en massage och då fick jag också ett på köpet. Bytte dessutom massage med en annan massör på området som knådade sönder min ena axel, men alla på området var helt fantastiska, det är något särskilt med marknadsstämningar. 
 
Dagen avslutades med en bussresa där jag satt och snackade med en skådespelerska från Stockholm som ställt ut egen konst. Nu är jag hemkommen och har sett ett par avsnitt av nya säsongen av orange is the new black och lär somna när som helst.
 
 

Lugnet efter stormen

Här ekar det tomt. Jag. Är. Helt. Slut. Hur ska jag ens lyckas sammanfatta den gångna veckan? Liftade upp till Norrköping med massagebänk, ryggsäck, tält och allt. Åkte till Söderköping med Adrian och kollade på när dom spelade teater på världens mysigaste innergård. Rasmus på luffen. Sen skulle jag och Adrian laga pannkakor men glutenfria så vi tog kokosmjöl. Det blev rinnig äggahack som smakade kokos. Vi försökte rädda det genom att blanda i vispad grädde, hallon och banan men det var knappt ätbart. Dessutom hade vi råkat göra över en liter smet så vi var väl halvnöjda.
 
Morgonen efter liftade jag vidare norrut och under eftermiddagen var jag framme i Gävle och deras Gefle metal festival. Jag fick hjälp av mina tältgrannar att sätta upp åbäket till tält och sen drog masserandet igång. Första kvällen gick okej, andra dagen var det fullt upp och blev dessutom intervjuad med kamera och allt av vem som sen visade sig va Heavy från Hjalle och Heavy samt Mimikry. Träffade massor med människor och hade det gött. Gick in och kollade på Candlemass i tre minuter men dom var kassa så jag traskade in till centrum och kollade in läget. Hittade fontänen jag var tvungen att bada i för fyra år sen eftersom en fågel bajsade mig i huvudet när festivalbussengänget skulle in på restaurang och äta avslutningsmiddag. 
 
Dag tre gick lite segt men kvällen innan hade en stockholmare i fullt tillstånd tyckt det var en bra idé att köra ner till skåne och börja sin semester där så när festivalen började ta slut på söndagen stod han fast vid detta beslut så med en liten detour in till Stockholm stack vi sen ner hit och lagade scones. Igår började Kiviks marknad och där spenderade jag både gårdagen och dagen idag. Igår med tält som blåste iväg och idag utan. Har gått helt okej. Stockholmaren stannade två nätter så vi gick promenader och snackade en massa men i morse åkte han norrut igen. Imorgon är sista jobbdagen innan fyra dagars ledighet och det ska bli så jävla skönt.
 
 

Pinnstolar och pannkakor

Har idag kommit fram till att om jag skriver med en perfekt vässad blyertspenna har jag samma handstil som när jag var sju. 
 
Annars går det framåt med språkinlärningen. Pettson-boken är utläst och sorry om jag spoilar men det slutar med att dom äter pannkakor. Idag ägnar jag mig åt tyskan istället. Lånade en roman på biblioteket och jag översitter i snitt tio ord per sida vilket känns helt okej. 
 
Igår blev det utflykt med släkten. Vi åkte ut till ett fullsatt fik mitt ute i ingenstans. Det är ju lite knepigt när man inte äter kött, gluten, socker eller laktos men jag fick en fruktskål med melon och bär, jättegott. Färden gick sen mot mormor med systrars fars gamla trakter, också mitt ute i ingenstans. Fick höra fantastiska historier om deras farmor (tror jag) som gick flera mil med gympaskor fram till hon var över nittio och dessutom bar fyra pinnstolar på ryggen när hon skulle sälja på marknad. 
 
Imorgon bär det av uppåt landet och jag hoppas så innerligt att jag kan få vara Forrest Gump när han köper räkbåten. I början går det skitdåligt men efter stormen vänder turen och man går med enorm framgång. Är det bara bra väder tror jag den här festivalen kommer va helt perfekt men allt hänger ju på det. 
 
Mycket symbolisk bild haha

Tjetyrje och Findosa

Alltså haha.. man får ju börja nånstans. 
 
 

Och nakenbad

Igår blev det en snabb tur upp till småland där fyra unga män satt på ett av stans två uteställen. Därifrån körde vi mot Osby och Sessans sjöställe där det blev bastu, nakenbad (förutom jag som var upp till tänderna påklädd) och häng. Fick låna ett par byxor efteråt, cirka nitton storlekar för stora. Skärpet gick nästan två varv runt midjan. Sen gick vi och la oss. 
 
Idag var det många planer på g. Loppis, bilkyrkogård, stenmuseum, IKEA-museum, korgmuseum och artillerimuseum men det slutade med att vi åkte hem istället. Åt en av dessa fantastiska bananscones och längtar nu efter ett bad och film. Dagens ryskalektion får bli senare. 
 
 

Bananscones

Dag tre utan gluten och socker, inte ett enda gram. I förrgår bakade jag frallor, trodde jag, snarare marängdoftande frigolit. Kan inte minnas sist jag åt såhär nyttigt men än är det för tidigt att säg ifall det gör någon skillnad, får nog vänta iallafall tio dagar till. Men idag fick jag ett nytt infall och bakade bananscones med inställningen att allt glutenfritt är torrt och jävligt. Så blev man paff eller när dom nästan var för bra för att vara sanna. Ändrade ingredienserna lite (mycket) så här är min egna variant:
 
2 bananer
2 ägg
2 3/4 dl rismjöl
3 msk pofiber
2 tsk bakpulver
20 hackade sötmandlar
2 krm flingsalt
2 dl frusna hallon och mango (frivilligt)
 
Mixa ihop banan och ägg. Tillrätt resten med bakpulvret sist. Smeten ska räcka till 6 scones, på plåt med papper. In i ugnen på 175 grader i 14 minuter. Ät med bregott.
 
 
Lånad bild utan hallon, mango och sötmandlar

My kind of fun

Så nu var det bestämt, jag tänker lägga minst en timme om dagen på ryskainlärning. Satt i uterummet idag medan regnet smattrade mot taket och översatte ord för ord på google translate. Det var bannemej enklare än att sitta med boken som nu råkar vara på vift. Är inte helt hundra på hur man uttalar ett par av bokstäverna eftersom det är en tolkningsfråga i skrift. "Uttalas som.." är inte helt precist med tanke på olika dialekter men det lär väl finnas något på youtube om det. Så målet är att göra detta fram till sommaren och då se på vilken nivå jag ligger. I bästa fall kan jag både läsa, skriva, prata och förstå bra nog för att skippa språkresan och bara åka över som turist ett par veckor. Jag tror det är hörförståelsen som kommer vara tuffast men å andra sidan hände något magiskt i Österrike när jag en dag satte igång Rammstein i liftstugan och snabbt fick stänga av igen eftersom jag förstod vad han sjöng. Jag vet fortfarande inte vad jag ska ha kunskapen till men det här är my kind of fun, på en fredag.
 
 

9 - USA

Hur ska jag beskriva detta land? Hatkärlek kanske. Över lag ogillar jag landet mer än jag gillar det men där finns ju så otroligt många guldkorn så det får hamna på en niondeplats. Första gången jag var i USA åkte jag och halva mammas släkt till New York för att fira en kusins advokatexamen (hur coolt). Vi bodde i chinatown, åt amerikanska frukostar, gick långa promenader, strövade runt i parken, kollade på frihetsgudinnan och shoppade, det klassiska. Kusinen firade vi i en park i Brooklyn om jag inte minns fel, med en vegetarisk buffé i strålande solsken. Ditresan var dock något udda då vi fastnade på tåget på väg till Köpenhamn och fick utrymma mitt på ett fält. Annars.. fick sett vart John Lennon bodde och mördades, blev bestulen på plånbok, var med på ett yogapass, kollade in Harlem och tog en massa ekorrebilder. 
 
Andra turen blev Los Angeles förra våren. Överväldigande är väl rätt uttryck. Hängde där i nästan tre veckor, hyrde bil, drog till Arizona och Nevada, sprang på Evan, stack till San Francisco, tillbaka till Nevada och slutligen Los Angeles där var på en inspelning av Conan O'Brien. Tredje turen tillbaka till Reno, samma fjärde gången. Under de sammanlagda åtta månaderna jag bott där borta har man hunnit med några turer till LA, SF, Las Vegas, närliggande städer och byar och även en tripp upp till Portland och Seattle. Det är som natt och dag, allt är annorlunda. Har lärt mig Reno tillräckligt för att kunna köra själv men helt ärligt skulle jag aldrig någonsin kunna bosätta mig i landet. Folket är trevliga men allt är för.. nytt, stort, kapitalistiskt, opersonligt och nerknarkat med en stor touch av lathet. Gillar verkligen deras natur, heta källor, flera områden i San Francisco och de människor jag känner, och jag vill fortfarande besöka Louisiana, Tennessee, West Virginia, Michigan och Illinois men tja.. USA i måttliga mängder.
 
 
 
New York
 
Los Angeles
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bra filmer

Tänkte tipsa om två filmer.
 
Den första handlar om en handikappad kille som får en ny vårdare och jag älskar deras humor. Det enda negativa är att han är onödigt sexistisk, dom hade möjligheten att göra filmen i högre klass. Möjligen var tanken att göra det uppenbart att han inte hade något mod när han väl stod där face to face med en tjej. Filmen handlade om hur deras vänskap utvecklades under en roadtrip till landets lägsta punkt och på vägen plockade dom upp en liftare spelad av Selena Gomez. Genom hela filmen blandades livssorger med våldsamt roliga scener där dom i princip bara driver med varandra. Bättre än det låter.
 
I den andra filmen spelar Owen Wilson, Rachel McAdams och Adrien Brody, alla stora favoriter hos mig även om Rachel spelade en dryg överklasstjej i just denna. Den handlar om ett par som åker till Paris och som snart får klart för sig att dom ser framtiden helt olika. Genom att oväntat bli upplockad av en bil full av festande främlingar hamnar Owen i det franska 20-talet dit han har möjlighet att återkomma varenda kväll i umgänge med bland andra Hemingway och Picasso. Det är en fantastiskt fin och välspelad film med ett bra slut.
 
 
The fundamentals of caring
 
 
Midnatt i Paris

Språk

En annan sak jag insåg när jag promenerade runt parken väster om drottninggatan var att jag vill lära mig fler språk. Det är snart tio år sen jag blev intresserad av ryskan men där står det i princip helt still. Jag kan läsa alfabetet och kan ett fyrtiotal ord och meningar men jag förstår inte ett dugg ifall någon snackar. Min resa genom Ukraina förra året lärde mig bara två nya ord och jag tog mig fram genom att jag kunde basic ord som "vart finns" och räkneorden ett till tio. När jag bodde i första lägenheten i Berlin med den mycket påträngande italienaren gick jag ofta till det närmaste cafét med datorn och letade språkresor till St Petersburg och det är lika aktuellt idag som det var då. 
 
Isländskan gillar jag att lyssna på men jag skulle ha noll användning för allt slit, däremot lockar finskan desto mer. Det är lika coolt som det är fult och jag vet inte vad jag skulle ha det till egentligen. Men eftersom jag blev kär i Helsingfors under min spontana cykeltur för några år sen kommer jag med stor sannolikhet besöka landet många gånger framöver och att iallafall kunna vardagsfinska hade varit häftigt. 
 
Det tredje språket jag hade velat lägga på listan vore arabiska. Jag gillar egentligen inte hur det låter och jag orkar inte med dess skrift men jag tror det hade varit otroligt nyttigt, mer nyttigt än mandarin eftersom jag inte planerar att bli någon fancy businesskvinna. Det är definitivt en dröm att en dag kunna lägga fram ett CV med svenska, engelska, norska, tyska, ryska, finska och arabiska under "språk". 
 
 

Gluten

Har nu varit och handlat inför de kommande veckorna, ska ju som sagt införa en socker- och glutenfri kost med början imorgon. Ska baka egna frallor imorgon men har ingen aning om hur dom kommer smaka. Det blir även egen müsli och mat som till stor del bara kommer bestå av frukt, grönsaker, bär, nötter, frön och sojakött. Är så nyfiken på hur min kropp kommer reagera, är jag känslig mot gluten som jag misstänker? Kommer mina adhd-symtom minskas? Jag tror nämligen inte medicinering är svaret, jag tror det finns en massa att testa innan dess. Har varit inne på det här spåret i flera år men aldrig verkligen provat så nu kör vi. Någon av er som kör glutenfritt?
 
Helt off topic i brist på annat vid floden i Würzburg

Trigger springer runt i huset och mjauar

Känner mig så tacksam över dagarna i Stockholm. Har varit där så många gånger tidigare men den här turen gav mig en alldeles unik känsla som var helt fantastisk. Gick hemma i samma tankar, åkte upp för att strosa runt i gamla stan, centrum runt vasastan, kungsholmen och norra delen av drottninggatan och blev toklugn. Njöt av varenda sekund. Och helt magiskt skiftades tankarna efter någon dag. Nya idéer, ny musik, nytt folk och en magisk stad med underbara platser. 
 
Har nu bestämt att jag helt slutar med socker och gluten. Helt och hållet. Ska kolla upp nivåerna av olika grejer i kroppen och boka tid hos en dietist som kan guida mig när det gäller vegetarisk mat och tillskott. Jag känner ju att maten är den största anledningen till att jag är så högt och lågt. Jag har hittat en ny plan för vad jag vill göra den kommande tiden för de två jobbpassen jag hade i Stockholm var a piece of cake och då jobbade jag ändå tolv timmar om dagen utan problem. Att sälja merch är så fantastiskt roligt men det visade också att jag visst kan jobba långa arbetspass om det verkligen passar mig. Och på hemvägen idag kom jag på något som vore som handen i handsken så jag ska börja kolla upp grejer imorgon när jag sovit en sådär nittiotre timmar. Att sova i bilen är underbart men man blir ändå lite mör. 
 
Vad som händer i helgen är ännu inte klart, det står mellan två helt olika destinationer med två helt olika syften. Tänkte skriva lite mer om Stockholm vid tillfällen och har även bilder som mobilen inte ville ladda upp. 
 
Idag fyllde förresten pappa år så det blev firande och allt.
 
 

Merch och hufvudstaden

Om det är något jag inte vill just nu så är det att åka hem. Jobbade på coldplay på friends arena igår och idag på Rihanna vid globen. Så sjukt sköna människor. Parkerade och sov i närheten av båda så man bara kunde vakna och dra på jobb.

Igår jobbade jag i drygt tolv timmar och idag ungefär elva. Och tiden sprang seriöst förbi. Igår var det försäljning i åtta timmar utan paus och när bandet spelade började matchen Island - Frankrike och då var det bara att hänga med de jag jobbade med. En från festivalbussen och en gammal klasskompis från gymnasiet gick förbi och köpte merch, väldigt oväntat!

Idag hamnade jag i det lugnaste tältet men med två kul typer så passe gick jättefort. Det här jobbet passar mig alldeles utmärkt. Tretton saker att hålla i huvudet, multitasking, allt ska gå jättefort, matte, vara social med folk, få gratis veganmat och lära känna människor man hänger och har kul med en hel dag.

Det här är som sagt den mest annorlunda stockholmsvisiten jag någonsin gjort och jag vill inte att den ska ta slut men å andra sidan väntar en hel sommar med festivaler.

Magiska älskade stad

Önskar jag hade datorn med mig så jag kunde uppdatera mer. Det här är nog den mest annorlunda Stockholmsvisiten någonsin men jag njuter av varenda sekund. Bor i bilen och gör lite vad jag vill under dagarna.

Det krävdes bara ett par timmar här innan tankarna byttes och jag fick en massa ny energi. Har varit i gamla stan, på loppis i Bromma, på två medeltidsbarer och en black metal-spelning och timlånga promenader kors och tvärs. Hamnade även mitt i triathlonet som pågick idag.

Var inne i gamla stans skivaffär idag och fick tips på black metal-band jag kan tänkas gilla och har nu utforskat dessa på spotify.

Imorgon och på måndag blir det jobb, sen drar jag söderut igen. Det gör inte så mycket att Karlstad regnade bort, den här Stockholmsresan var värd allt. Det finns ingen så magisk plats i världen som den här.

Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se