Shopping med Petrusch

Idag var Petri och jag i Malmö för att gå lite i affärer. Jag hade ganska många saker jag tänkte köpa, och hade inga som helst planer på att köpa vanliga kläder. Men det var lättare sagt än gjort. Så jag kom hem med ett par byxor, jeansleggins, ett linne, hängslen, två kajalpennor och en bh. Också ett par byxor som jag sen tänker göra om till ett par shorts eftersom de har vida byxben som jag tycker är skitfult. Tar och fotar allt senare när jag är hemma.

På tåget hem satt vi och snackade med en dam som bodde i Frankrike men som egentligen var från Karlshamn. Hon var trevlig. Jag har insett att det faktiskt är helt okej att prata med främlingar, för att dom faktiskt är väldigt trevliga tillbaka. Som när en tjej kom ut ur ett omklädningsrum på Zara och ville höra hennes kompis åsikt om shortsen hon hade på sig, så sa istället jag vad jag tyckte eftersom hennes kompis var och bytte om i omklädningsrummet bredvid.

Dessutom frågade jag ett par damer om dom behövde hjälp med biljetterna på stationen i Malmö, vilket dom faktiskt gjorde. Sen var det skitfint väder hela dagen så man var på bra humör. Både jag och Angelica var på hugget. Hon fick också en jäkla massa handlat. Bland annat en skitsnygg klänning, ett armband och en skjorta.

Nu får jag ta och spara lite pengar tills USA-resan i mitten av maj.
På återseende mitt herrskap

Små förändringar

I måndags flyttade jag över alla mina kläder till mitt gamla rum där jag nu får bo eftersom mami och papi ska ta över mitt gamla nytapetserade.

Jag insåg snabbt att jag inte ens gillade en tredjedel. Men det brukar ju bli så att man är helnöjd när man köper något, men hemma verkar det inte lika häftigt. Så då började jag plocka i högen och prova mig fram för att leta efter saker att ändra. Detaljer att tillägga, saker att sy in, ändra färg osv. Det gjorde mig både väldigt inspirerad av mina egna idéer men även ganska nöjd med tanken att inte behöva köpa nya plagg, utan bara ändra vissa saker för att "create a new look" (vissa uttryck gör sig bättre på engelska).
Så istället för att ge sig ut på stan och göra sig av med hundratals kronor kan jag istället ta mig till någon textilaffär med bra utbud och köpa lite glitter, stenar, nitar, färg och spets.
Det kan jag ju lova er kommer bli billigare än att skaffa sig en ny garderob (vilket också lockar med tanke på allt nytt som kommit ut i affärerna), och det blir dessutom förändring på kanske tio tröjor och fem byxor.
Skulle man ut och handla så mycket hade det ju gått på tusentals kronor.

It's gonna be good!
På återseende mitt herrskap

Ett tips

När jag var hos mormor förra lördagen berättade hon om en ganska smart sak.
Eftersom hon är en väldigt pigg tant och flänger runt halva jordklotet med sina kompisar då och då samlar hon tiokronor i en spargris mellan alla resor.

Om man skulle stoppa undan en tia då och då märker man inte av det, det handlar om så lite, men efter några månader eller kanske upp till ett år har man faktiskt fått ihop ett antal tusenlappar. (Det beror ju självklart på hur många tior man kommer över, men låt oss säga att det blir en i veckan).
Annars gör man så lätt av med småpengar på bussresor, godis och andra oviktiga saker, vilket man kanske inte tänker på eftersom det bara handlar om några kronor, men som i slutändan blir en ganska stor summa om man räknar ihop alla utgifter under en månad. Ja istället kan man ju bli en resa rikare.
Eller kanske en kamera? En hund? Mat i slutet av månaden? Ja alla har vi något vi sparar och behöver pengar till.

Kanske blir det något ni också provar på.
På återseende mitt herrskap!

Som en söndag borde vara

Idag är den första lugna dagen på en hel vecka.
Tack vare störtsköna bloggar känns det som att man blir inspirerad och peppad att ta hand om sig själv idag när man inte har ett skit att göra. Ta det lugnt och kolla på parlamentet är också något jag känner hade suttit som en smäck, samt att umgås med föräldrarna som haft fullt upp med att tapetsera om mitt rum de senaste dagarna.

Tidigare idag var jag på biblioteket och letade böcker. Det mesta var gammalt som gatan och jag hittade heller inte allt jag sökte inom alla kategorier eftersom det var mycket omplaceringar av hyllor, men det är ändå som mamma säger: det är bättre att leta på internet och i tidningar som kommit ut nyligen.

Är ni intresserade av kläder och smink så.. here you go.
MAKE UP - Lindas sminkblogg. Hon är så jävla grym på vad hon sysslar med. Lätt och proffsigt. Hon har dessutom lagt upp videor på youtube där hon visar hur en del av sminkningarna går till, samt hur hon sätter upp vissa frisyrer.

KLÄDER
- Angelica Blick. Det var egentligen inte min tanke att skriva om fler än Linda, men jag hittade denna tjejen som gästbloggare på hennes sida. Min första tanke var "vad har människan på sig?!", men ändrade det fort till "en del i hennes stil är jävligt inspirerande".

Så. Slit dom med hälsan.

Fainting goat

HAHAHAHA JAG DÖR!

Vinden har vänt

Visst är det väldigt konstigt vad en människas tycke och smak kan ändras fort.
Det enda jag har velat bli sen jag var runt tolv är yrkesmilitär, men nu har det vänt mot en riktning jag faktiskt inte var beredd på.
Jag vill designa kläder.

Mer eller mindre har jag tyckt det varit roligt genom åren, men det har bara blivit att man gjort smågrejer då och då, som när jag gjorde tröjan med hängslena, ändrade en vanlig t-shirt till "John & Paul & Ringo & George" osv.
Nu har jag hur många idéer som helst, som jag bara vill utveckla till något mer än fantasier.
När jag går i affärer letar jag inte efter saker jag vill köpa, utan snarare inspiration till att göra egna saker som man, när man tänker efter, inte är så svåra att genomföra. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Dock är jag inte den rikaste mannen på jorden och får nu bara nöja mig med att spåna vidare på mina tankar och försöka komma på nya. Men jag vet så mycket som att när jag får en stadigare ekonomi tänker jag jobba vidare på vad jag har åstadkommit i mitt huvud. MAGIC!

Sen har jag ju dessutom det på min lista över hundra saker att göra innan jag dör:
Att designa en egen klädkollektion.
Det kommer bli awesome, men jag vet inte om jag kommer kunna visa upp det eller göra något av det. Men det är, som ni förstår, mycket att genomföra innan jag kommit dit.

Jag får börja någonstans, som att öva upp mina ritskills.
Wish me luck!

Rubrik är överflödigt

Om någon skulle fråga mig vilket humör jag är på just nu så hade jag bett den personen att lyssna på låten nedanför. Och följa rådet.

Det känns som att jag fått nog nu.
Jag behöver en ny plats, en ny miljö, nya intressen, nytt folk och ett nytt liv helt enkelt.
Det här är egentligen saker som jag bara gått och tänkt på hur länge som helst, men det räcker nu, så nu skriver jag det här istället för i en dagbok där jag, och endast jag vet vad jag går och funderar på.
Det kan vara så att personerna jag mer eller mindre skriver om inte vet om att dom borde känna sig träffade, eller kanske så att dom inte ens läser min blogg. Men det är sak samma, för nu får jag ut det så människor kan gå och undra vad jag egentligen menar.

Jag tänker heller inte skriva rakt ut vad jag menar. Och mycket av vad jag tycker och känner kommer jag hålla för mig själv, det är inget alla måste veta, för jag vet inte vilka alla ni är som läser.
Dessutom kan jag säg som såhär:
Hade dom som jag haft en anledning till att berätta något för brytt sig hade jag inte skrivit det här.
Jag skriver alltså bara inlägget för att berätta att jag har fått nog.
Nu räcker det.

 

Havrekex

Jag bor hos Frits för tillfället om ni undrar varför jag uppdaterar så sällan.
Vi roar oss med att spela backpackers, kolla på filmer, spela barnspel och vara stamkunder.

Vad händer i helgen?

Sommarjobb

Jag letar sommarjobb.
Alltså verkligen letar, för det är det viktigaste i mitt liv just nu, att jag får ett fast jobb över sommaren som skulle passa min personlighet. Det betyder alltså att jag behöver variation, lite utmaningar och att vara utomhus så mycket som möjligt. Folk frågar fortfarande om man har varit på arbetsförmedlingen, men där blir svaret nej, eftersom dom inte kan hjälpa en. Det finns nästan inga människor som får jobb därigenom, och då tänkte jag helt enkelt att jag får börja efterlysa på andra sätt.

Kontakter sägs vara ett av dom bästa alternativen. Genom kontakters kontakter brukar man alltid komma någon vart eftersom det blir ett så varierat nät av människor och yrken man möts av.

Många av dom ställen jag skickat in intresseanmälningar till ska man få svar nu i mars, men det känns som att om allt går åt skogen så är nästan alla chanser förbi att söka och hitta något intressant. Det är ju ändå inte så fruktansvärt lång tid kvar till sommaren.

Har ni några förslag, kan komma med något erbjudande eller känner till någon jag kan vända mig till och höra vidare med så välkomnar jag verkligen allt och allas idéer.

På återseende mitt herrskap

En söndag

Igår träffade jag världens bästa Frits, som alltid är bra på att pigga upp, peppa och vara allmänt skitbra.
Vi gick en runda med Micko, snackade massor, planerade det ena och det andra, stack till videomix och köpte godis, och sen drog vi hem till henne på kvällen och kollade på film. Systrar i jeans och pippi långstrump som skulle rädda sin pappa från sjörövare. Haha vi kom på att vi var alldeles för gamla för såna filmer med tanke på att vi analyserade sönder allt. Som att vi blev väldigt facinerade över att Pippis pappa slängde ut en flaskpost genom fönstret i ett land långt söderut i Europa, och att den hamnade i en sjö i Sverige. Inte illa.

Dock somnade jag tjugo minuter innan filmen var slut.
Sen på natten drömde jag massa konstiga saker. Men en av grejerna var att Frits kom och ställde sig vid sängen och sa att jag måste sticka om en halvtimme, och då var det kolsvart ute och klockan måste varit runt fyra kanske. När jag sen vaknade några timmar senare var jag inte säker på om det var en dröm eller inte.

Men nu är jag hemma igen, men har dock inte mycket att göra, så jag sticker till mormor och umgås lite med henne.

Vad har ni gjort i helgen?

Försvarsutbildarna

Jag saknar försvarsmakten så det skriker om det!

När jag kom hem från Märsgarn i somras bestämde jag mig för att gå ur allt det militära, eftersom jag vägrade bära märket "ungdom" på uniformen efter att ha utbildat mig upp till att bli biträdande instruktör och jobbat som befäl.
Dessutom gäller bara ungdomsutbildningarna till året man fyller tjugo, eller i bästa fall tills man blivit så gammal vilket fick det att kännas måttligt lönt att fortsätta. Jag packade därför ihop alla försvarsmaktens prylar och skickade tillbaka dom till ställena där de hämtats ut.

Men nu vill jag bara ha tillbaka allt och få några extra år.
Övningarna med försvarsutbildarna var något av det roligaste, och det jobbigaste, som jag varit med om i hela mitt liv. Det var utmaningarna och överraskningarna som gjorde det spännande att fortsätta. Man visste aldrig vad som skulle hända.

Jag kan dra massor av exempel.
Vi hade en övning i maj 2007 som började på Näsby fält.
Två timmars sömn blev det den natten, vilka förövrigt var det enda jag sov under hela övningen.
Vi kördes sen till skogarna vid Lönsboda där vi reste förläggningen, gick ut på spaning mot något vi inte hittade, och roade oss istället med att titta på pensionärer som spelade boule och Rohnström som kastade runt en tändare han trodde skulle explodera.
Jag kan dessutom tillägga att det här var innan röjningen av träden efter stormen Gudrun hade börjat, vilket fick oss att hoppa över och krypa under träd som låg i princip överallt.
Väl tillbaka i förläggningen skulle den rivas innan vi började promenera. Och vi gick och gick och hoppade och kröp.
Vi gick vilse i skogen en gång och kom fram till en väg. Den natten fick jag och Isak sitta och elda i stabstältet (där fänrik, furir och Stålis sov). Tredje dagen kom vi fram till Kaffatorp där vi satte upp de myrinvaderade tälten i sten och grus av någon märklig anledning. Dagen gick åt utbildning om fiender och platser att placera sig för att överraska dom. Minst sjuhundra gånger den dagen skrek fänrik dessutom skydd, vilket betydde att vi skulle slänga oss rakt ner vart vi än befann oss.

På kvällen satt jag och Olsson vakt vid grusvägen in till förläggningen, och en bil kom körandes. Som vi tidigare lärt oss gick jag fram och gjorde olika tecken för att dom skulle stänga av motorn också vidare. Istället satte dom igång helljuset vilket gjorde att Olsson inte såg mitt tecken för att öppna eld, och istället körde bilen in i förläggningen. Några minuter senare hörde vi en massa skrik och hot på polska. Men vi var ju några fler än fänrik och Bigge, så tydligen hade dom blivit fastbundna vid ett trä och Isak hade tydligen slagit fänrik i magen med en pinne, haha.

Den natten blev jag utsedd till befäl och skulle förflytta gruppen, samt göra allt i total tystnad, alltså använda tecken som vi lärt oss tidigare genom att allihop fått prova att leda på det sättet jag nu skulle göra utan hjälp, i beckmörker.
Vi började gå och kom fram till platsen där vår materiel nu fanns. Alla spred ut sig efter mina tecken och jag skulle därefter leta upp allihop för att ge dom olika riktmärken om var och när de skulle skjuta om fienden kom. Därefter tog jag med Jönsi bort för att reka. Det var så mörkt att vi gick rakt ner i en å. Kaffatorp är dessutom ett älskat ställe eftersom där inte finns ETT ENDA ställe med plan mark att sätta upp tält på.
Vi fick alltså sova på stubbar och stenar.
När allt var fixat hade vi ingen aning om hur där såg ut.
På natten blev vi beskjutna, självklart, innan vi i gryningen fick riva ner allt och gå tillbaka till soldathemmet i Kristianstad.

Övningen i Rinkaby var också hela galet kul.
Där sov vi i baracker en natt, första och enda gången kan jag tillägga.
Under första dagen hade vi orientering på fältet vilket var asvarmt.
Vad vi mer gjorde var handgranatskastning, hinderbana i uniform och upprättning av ensamma vargen. Jag sov ihop med Hilda. Vi fick även göra observationsplatser, vilket innebar att vi skulle fixa gömställen som skulle göra att vi såg allt jättebra, men att ingen kunde se oss eller platsen. Det gick åt helvete. Visst var det ganska kamouflerat, men låg man på platsen kunde man knappt andas och man såg bara himlen.



Den kvällen fick vi spaningsuppdrag på andra sidan fältet. En av våra blev tillfångatagen och vi fick följa efter för att rädda stackaren. Fänrik och Bigge höll på med några ritualer innan dom lämnade personen. Vi fick slänga fram en bår och bära personen tillbaka till förläggningen. Problemet var bara att vi skulle över ett öppet fält. Eftersom det var stor risk för att vi skulle synas var alla uppmärksamma, och där var en person som hela tiden såg blinkande mellan träden, och skrek därför "skydd" varje gång. Inte så lätt med bår eftersom det tar på krafterna att sätta ner och lyfta upp personen var tionde meter. Det visade sig att det bara var en lampa som stod bakom träden, och när vi flyttade oss såg det ut som att den blinkade. Väl tillbaka i förläggningen höll vi på att dö av värme och kunde nästan krama svetten ur våra tröjor, eftersom vi under den här övningen för första gången fått använda kroppsskydd.

Samma natt blev vi påskjutna. Alla kastade sig ur sina knäppetält utom jag och Hilda som sov genom alltihop, vilket kan tyckas ganska osannolikt med tanke på hur högljutt där faktiskt var haha. Jag vaknade bara till en gång av att Alm skrek efter Jönsi, sen somnade jag om igen.

Jag skulle kunna dra hur jäkla många historier som helst här, för att jag verkligen verkligen saknar det. Men jag letar just nu efter nya saker att gå med i. Jag vet däremot inte vad försvarsmakten har att erbjuda för personer som snart är tjugo och inte har gjort lumpen. Men jag vill!

Ge mig utmaningar!

Läkemedel


Jag läste på en medicinförpackning mot illamående idag.
En av biverkningarna var illamående och kräkningar.

Och jag tänkte liksom.... okaaj?

Att vara liten

Det blev en väldigt lugn lördagkväll där jag satt hemma med mamma och pappa och läste en bok som mamma skrivit under tiden hon var med barn fram till att Jacke skulle bli fjorton och jag var tolv.
Tiden från när man var riktigt liten har jag inget minne av, men omkring sex-sju års åldern fanns där flera händelser, kompisar och personlighetsdrag som jag kommer ihåg väl.

Jag var tydligen bestämd, envis och visade tydligt med hela kroppsspråket hur jag ville ha det när jag var riktigt liten. Men jag var väldigt glad och busig, och mamma jämförde mig med Astid Lindgrens "Emil i lönneberga" som doppade händerna i toan och klättrade på borden.
När jag blev lite äldre var jag en "positiv ledare", men väldigt kaxig och i stort behov att umgås med folk, dock hade jag väldigt få intressen i taget.

Det stod dessutom massor om min bror som är ett år, nio månader och en dag äldre än mig.
Han var desto lugnare men skulle upp och klättra på allt när han var i miniformat.
Tydligen hade han sagt ganska många dropliga kommentarer, som när pappa fyllde år:
Mamma: Vilken sång ska vi sjunga?
Jacke: Du gamla du fria

Nej nu ska jag ta mig bort till Heinrich och se om där är mer livat än här.

På återseende mitt herrskap

Bad religion

En riktigt bra låt med ett band jag lyssnade på för många år sen.
Jag kan nästan slå vad om att ni alla kommer älska den.

VÅR

Jag har hört folk snacka om våren i flera veckor nu, om inte till och med månader.
Personligen har jag tänkt att det inte är någon stor grej eftersom vintern och våren är ungefär samma sak.
Men! Idag vaknade jag av att solen sken och fåglarna kvittrade, då ville man bara flyga ur sängen och gå ut och hitta på något i det fina vädret.

Visst ligger fortfarande snön kvar, men det är ju helt annorlunda nu. Man kan värma sig och längta efter påsken.
Pippifåglarna har jag heller aldrig riktigt brytt mig om tidigare, men jag tror det har att göra med att vintern varit så lång att det faktiskt är skönt att märka av att vi rör oss mot de varmare månaderna och inte är fast i istiden.


Så nu är helt enkelt frågan vad man ska hitta på idag.
Mathias ska iväg och träffa några kompisar ikväll vilket jag känner mig måttligt sugen på.
Planerna jag hade för idag gick inte riktigt som jag ville. Därför funderar jag nu på att antingen sticka till mormor, ta Micko och gå en lång runda på ett ställe där jag inte brukar vara, eller bara gå hem och höra med mamma och pappa om dom har något bättre förslag.

Ni får gärna hjälpa till, vad gör ni en dag som denna?
Obs. sitta i en solstol och läsa en bok är inte min grej.

På återseende mitt herrskap

Kom igen nu

I senaste kommentaren stod det att jag borde uppdatera oftare.
Men varför uppdatera när man inte får respons? Det är lika roligt som att skriva dagbok.
Man tröttnar lätt på bloggandet om ingen visar någon reaktion, har åsikter om innehållet eller bara skriver några ord för att visa att man fortfarande läser.
Så vill ni att jag fortsätter blogga, kommentera mer!
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se