Til it happens to you

Har precis kollat klart på oscarsgalan. Vilken jäkla framgång för USA om man bortser från själva filmbiten. De uppmärksammade att inga mörkhyade var nominerade, vicepresidenten pratade om problemet med sexuellt våld och våldtäkt följt av ett gripande framträdande till "til it happens to you" av lady gaga och en grupp tjejer och killar som blivit utsatta, och en av vinnarna nämnde lbtq-rörelsen och att han förmodligen var den förste homosexuella mannen att vinna en oscar. Och inte nog med det, Leonardo som äntligen tog hem en statyett höll ett tal om vikten av att vi börjar ta miljöhotet på allvar och en dokumentärprisvinnarna tackade alla män där ute som stöttar och lyfter tjejer och kvinnor runt om i världen.
 
Evans pappa nämnde sen att inga av de republikanska presidentkandiderna tror att klimathoten är problem människan skapat. Suck. Är så oerhört tacksam för att Obama fick dessa åtta viktiga år med tanke på hur kritisk situation världen är i gällande just dessa frågor. Har hört så mycket negativt om honom men se allt det positiva inom mänskliga rättigheter och besöken han gjort runt om i världen för att samla kunskap om hållbar utveckling och besluten han var med och fattade för framtidens klimatavtal osv. Är det tänkt att en rasistisk gammal mobbare utan kunskap om alarmerande frågor som miljöhoten ska komma till makten var det nödvändigt att vi hade Obama innan dess. Är hur som helst både chockad och glad över årets inkluderande oscarsgala.
 
 
 

Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor

Har efter nästan trehundra år äntligen kommit till slutet av listan. Jag undrar hur inlägget sett ut ifall jag skrivit det när jag påbörjade utmaningen 2010. Var nog lika vilsen då som nu på den fronten. När jag blir stor vill jag nog bli mångsysslare. Skriva böcker, ha kattpensionat, sälja egenodlade grönsaker, anordna gammeldags danskvällar, testa på att jobba som personlig tränare och ekonomisk coach, jobba som guide på slott, jobba som massör och kramterapeut, anordna olika sorters grupper och läger, öppna veganskt café, jobba inom psykologi som kurator, anordna loppisar och friluftsturer, göra om kläder, webbdesigna, sysselsätta hemlösa, ordna spelplaner för tennis och tusen saker till.
 
På mitt cv har jag sen mitt första skrivna exemplar haft med "jobbar lika bra ensam som i grupp". Jag har velat att det skulle vara så, jag har aldrig haft problem med andra, men om sanningen ska fram så stämmer det inte. Jag är skitdålig på att jobba i grupp, jag kan endast under begränsad tid jobba med saker som inte känns helt hundra. Att ha en chef stressar mig sönder och samman och endast under apatiska former kan jag ha ett jobb andra skapat, där jag lever i konstant stress och ångest. Men i slutändan kommer jag skapa den ultimata arbetsplatsen där jag kan prioritera mig själv, och jäklar vad skönt det kommer bli.
 
Men jag är inte stor än, jag har massor kvar att göra innan jag är redo att slå mig ner. Jag har ju inte ens ett ställe som känns rätt och ännu mindre koll på i vilken ände jag vill starta i. Har noll koll på om jag vill studera vidare eller vart nästa stopp kommer bli, än mindre vilket jobb det tillfälligt kommer bli härnäst. Men det är just vad som gör livet så spännande, och jag har inte bråttom nånstans.
 
Guide på det här slottet kanske, schloss Runkelstein i Italien

Promenad i öken

Hasade mig ut till slut. Med magkramper i solsken. Den blev vår här redan innan jag kom tillbaka till Reno, kunde knappt ha koftan på mig. Upptäckte att hela bostadsområdet är omringat av golfbanor som idag var ockuperat av fyra stirrande killar i min ålder. Kan ha varit i väntan på att jag skulle passera en eventuell spelplan, mina kunskaper om golfbanors är ganska vaga. De körde och parkerade bredvid mig cirka fyra gånger innan de försvann. Jag upptäckte svårigheten i att ta intressanta bilder när allt går i samma färgskala. Torra bollar, grus, berg och staden i bakgrunden blev inte så coolt som jag föreställt mig men här har ni några så ni kan se lite av miljön utanför stan. Ska dra med Evan och hajka i bergen nån helg, är inte rädd för skallerormar längre nu när jag har drygt två decimeter höga kängor. Ikväll när bandet repat färdigt drar vi söderut till Bishop och har två dagar att ta oss upp till Reno igen längs småvägarna.
 
 
 
 
 
 
 

Helvetesnätter

Har haft feber från och till de senaste dagarna. Ont i magen och den där veckan i månaden samtidigt som en antibiotikakur som gör en illamående, trött och yr. Inatt fick jag tillbaka den där känslan av att man måste kissa hela tiden, med smärta som brände och vägrade ge sig. Sprang och kissade stup i kvarten och var till slut tvungen att ta smärtstillande uvi-tabletter. Gick tillbaka till sängen och huttrade, kunde inte få upp värmen. Frös och frös och frös till jag äntligen somnade. Vaknade idag med lite hugg och molande värk i magen men mår bättre än inatt. Ska snart ge mig ut på en fotorunda, känns som att jag behöver röra lite på mig.
 
 

Call the midwife

Har förresten hittat en ny favoritserie. Kollade första säsongen hemma i Sverige och har nu fortsatt in på andra. Önskar att folk fortfarande pratade så, umgicks likadant, var lika välmenande, klädde sig på samma sätt, levde lika enkelt, gick på dans och hade den miljön omkring sig. Det går liksom inte att återskapa idag bland alla iphones, sättet vi jobbar och förhåller oss till andra människor. Det går inte att gå tillbaka nu när det finns H&M och new yorker. Samhället har utvecklats för mycket för att kunna normalisera äldre tankebanor och det är för mig väldigt sorgligt, för vi människor har ju aldrig varit mer olyckliga och ensamma än vi är idag.
 
Serien utspelar sig i 1950-talets London och handlar om några unga kvinnor som flyttat in i ett kloster för att jobba som barnmorskor tillsammans med nunnorna. De har alla väldigt egna personligheter och allt känns tidsmässigt väldigt trovärdigt. Jag hade till en början svårt för hur pryd tjejen i huvudrollen var men det var senare den egenskap jag uppskattade mest hos alla i serien då det kändes så äkta. Kan hur som helst rekommendera serien, den blir bättre för varje avsnitt.
 
 

Roadtripplaner

Är så sugen på ytterligare en road trip i USA. Har än så länge varit i New York, Los Angeles, San Francisco, Las Vegas, Death valley, Reno, Sacramento, Grand Canyon och en massa småbyar vid gränsen Nevada/Kalifornien. Känner inte så stort intresse för mer av Arizona, New Mexico, Florida, Maine, New Hampshire, Vermont och de flesta delstater mitt i smeten så som Kansas, Arkansas, Nebraska, Utah och Oklahoma samt flera av de små på östkusten. Och vi kommer åka till Oregon och Washington innan jag drar tillbaka nästa gång så då återstår till det stora intresset: Montana, North/South Dakota, Minnesota, Wisconsin, Virginia och West Virginia, Tennessee, Mississippi, Texas och de båda Carolinas. Vill dessutom åka till sydvästra Kanada och leta ghosttowns, fick tips om det när jag satt med en karta vid en alienmack förra våren.
 
Men det hade nog krävt två eller tre resor, en för norr, en för öst och en för syd.
 
För mindre förvirring både för mig själv och för er.
Ljusgrön: har varit, röd: vill inte åka till, lila: kommer åka till snart, orange: meh, och mörkgrön: vill åka till.

How to be single

Igår var en mycket bra dag. Efter Evans jobb drog vi till Renos animal shelter för femtioelfte gången. Vi blev helt kära i en gammal vinögd fluffboll på tio år som ville kela hela tiden men insåg även denna gång att vi inte kan skaffa katt. Därefter stack vi över till Lilly och Tj i Lillys lägenhet mitt i stan, bestämde oss för att gå på bio, drog och köpte yoghurt till mig och ost till killarna och gick sen och såg "how to be single". Ett mycket bra val. Vi spelade sen airhockey innan jag och Evan körde till hans föräldrar och sov.
 
Vaknade tidigt idag och tog min antibiotika för en urinvägsinfektion. Hittade efter mycket om och men till en klinik som bara kostade $54 med medicin inkluderat. Sov sen vidare till halv två, gick från iskall till kokande på ett par timmar men mår nu ganska bra. Ska spendera resten av dagen med att promenixa i området och ta bilder samt lägga upp saker från garagesalen på ebay. Helgen kommer bli strålande dessutom så uppdatering kommer.
 
 

San Francosco

Ska försöka bli lite bättre på att uppdatera bloggen. Har ju förra helgen i San Francisco att skriva om. Vi drog västerut under fredagseftermiddagen då Evan hade jobbat färdigt. Jag som trodde SF låg åtta timmar bort fick en fantastisk överraskning när vi efter fyra timmar var inne i stadens centrum. Vi körde direkt och parkerade på en parkeringsplats och sov.
 
Lördagen startades med frukost på subway och picknick i en park innan vi tog oss till stadsdelen Haight and Ashbury med alla second hand-affärer, småbutiker med ekorreskelett, tarotkort, steampunk-korsetter, weed-kokböcker och allt man kan hitta.. Jag hittade en sjukt grym jacka för nio dollar och Evan köpte skivor för typ åttahundra spänn. Middag blev på ett coolt hamburgerställe som fått pris för sin mat, och ja jösses vad gott! Evan tyckte till och med att min vegetariska var godare och smakade mer än den med kött. Vi skulle sen dra på bio och enligt google maps var vi i närheten av biografen och valde att promenera. Vi kom fram till en mörk gränd. Nytt försök och plötsligt var vi nitton minuters bilresa därifrån. Väl framme i den största biografen vi nånsin varit i kollade vi på den nya zoolander. Eventuellt den sämsta filmen jag sett i mitt liv haha, men Evan var nöjd. Vi drog till en gigantisk park, diskuterade religion och sov.
 
Söndagen startades fenomenalt då vi i dagsljus upptäckte att vi parkerat på en utsiktsplats över Alcatraz! Inget går väl upp emot alla hjärtans dag framför ett gammalt fängelse där de värsta förbrytarna hölls fångna. Vi körde sen mot chinatown utan att hitta parkering och vidare ner mot Fishermans wharf där vi efter nittioelva cirklar lyckades hitta parkering mitt i en backe. Vi spenderade gångvägen ner till vattnet med att ta hoppbilder. Vi gick förbi godisaffärer och vaxmuseum och allt möjligt innan vi drog och åt brunch på en fancy restaurang. Sen fick jag äntligen se sälarna på pier 39! Hittade dom aldrig de första två gångerna jag var där. Sen blev det fler romantiska alcatraz-bilder innan en sista tur till Haight and Ashbury. Skulle köpa ett par grymma byxor jag sett dagen innan men någon hade redan hunnit haffa dom. Synd. Evan införskaffade fler skivor. Sen blev det bio igen och vi kollade på Deadpool. Mysigt för all del men helkass film. Vi drog sen och kollade på golden gate-bron i mörkret. Vi hade tänkt sova där men jag fick alldeles för dåliga vibbar så vi körde till en annan park.
 
Den parken hade gatustädning tidigt på morgonen så vi körde till parkeringen från första natten och sov där istället. Sista dagen spenderades med en ny tur till bron och massor av hoppbilder innan vi äntligen hittade parkering i chinatown. Blev en tur ner längs gatan, frukost to go på en 50-talsinspirerad restaurang och promenad tillbaka längs den kändaste gatan i chinatown innan ytterligare en picknick vid en massa maffiga hus. Sen lämnade vi stan, sista stopp i Kalifornien för inköp av vatten och en trisslott där jag vann två dollar!
 
Brukade känna att Los Angeles var "min" stad då jag spenderat så mycket tid där men nu börjar det vända och jag gillar San Francisco mer och mer. Grym resa hur som helst!
 
 
 
 
 
 
 

The four backpackers

Hittade en ny blogg igår om fyra nittonåringar som drog iväg på en backpackerresa till Thailand, Vietnam, Kambodja, Philipinerna, Australien osv. under fem månader. De är mitt under resan nu och uppdaterar flera gånger om dagen. De skriver om vad de gör och vad de äter, lägger upp fantastiska bilder och berättar om händelser när saker går åt helvete och saker som blev tusen gånger bättre än väntat. Man blir inte mindre ressugen precis..
 
Klicka på bilden för att komma till deras blogg

Bucketlist

Just ikväll känner jag mig så himla inspirerad till saker. Immigrationsprocessen här i USA är fullkomligt hopplös så förr eller senare kommer jag behöver återvända hemåt för att spara ihop pengar. Men det roliga är att hur många idéer jag än kommer på för resmål, jobb, utbildningar och saker att göra på så dyker det alltid upp nya planer att vara hyperexalterad över. Även om jag helst hade kunnat stanna här så verkar det näst intill omöjligt, vi har vänt och vridit på allt: workvisa, studera, au pair, giftermål och green card-lotteri. Oavsett val inkluderar det enorma summor, knepiga formulär man måste anlita advokat för att förstå, en lång tids väntan med risk för avslag och därmed förlorade pengar.
 
Men även om jag hade kunnat stanna finns mitt behov av nytt alltid där så det som lockar mig mest just nu är:
 
  • Flytta till Edinburgh, Skottland för ett tag. Har ingen aning om vad jag skulle göra där men jag vill bara insupa den brittiska naturen, småbyarna, människorna, den mysiga atmosfären, lugnet, pubarna och utforska ett område jag aldrig varit i tidigare.
  • Flytta till Bergen eller Trondheim, Norge. Jag saknar alltid Oslo fram tills jag åker dit och inser att det var rätt beslut att flytta därifrån. Oslo kommer nog alltid vara min favoritstad men Samir har rätt som säger att där inte finns tillräckligt mycket att göra. Jag älskar tusen saker med den staden men det är inte rätt plats att bo längre, tyvärr, för tiden i Oslo.. ah ljuva minnen av galna upptåg..
  • Flytta till Schweiz över en sommar- eller vintersäsong som massör. Jag föreställer mig slott, berg, krigshistoria, utflykter, traditioner, små byar fulla av de klassiska alphusen och en arbetsplats på nåt spa.
  • Flytta till Australien och jobba ett tag. Gärna på nån gård eller bäst lämpad arbetsplats. Eller Nya Zeeland, kanske ännu hellre. Natur, hobbitbyar, spindelfritt och färre partyungdomar. Ja jag har accepterat att jag är en tant för länge sen.
  • Dra till Kenya och volontärarbeta vid en skola några släktingar från Norge bor och jobbar vid några månader om året. Har även en nästkusin uppe i nordnorge som köpt en fyr på en ö, hade varit fantastiskt att få möjligheten att besöka nån dag.
  • Flytta till norra Finland eller Sverige ett tag. Har alltid velat känna av det där lugnet, vara runt människor som fortfarande uppskattar gemenskap bland främlingar, se norrsken och renar. Kanske Umeå eller Jokkmokk. Så man hade kunnat ta helgturer till Vasa och Rovaniemi.
  • Åka till ett rysktalande land för språkkurs i minst en månad och antingen bo i en familj eller studentboende med de andra från kursen. Helst i St Petersburg i Ryssland, Riga i Lettland eller Vilnius i Litauen.
  • Vill dra på den transmongoliska järnvägen från Moskva via Irkutsk och Ulan bator, Mongoliet till Peking, Kina och även passa på att besöka den kinesiska landsbygden aka där det näst intill är helt folktomt och bara uppleva deras natur med en kamera.
Vad har ni längst upp på er bucketlist?
 
 

Victory

Den del av mig själv jag har svårast att få ordning på är mitt konstanta behov av att något händer. Det vore oerhört lätt att åtgärda om det inte vore för att tre delar måste innehållas: spänning, fysisk aktivitet och någon form av mental utmaning. Det är först nu senaste tiden jag insett precis vad det är som orsakat rastlösheten som sen snabbt leder till apati, katastroftankar och depression.
 
Trots det faktum att den egenskapen är otroligt utmattande är den också en enorm tillgång när saker går åt andra hållet. Det spelar ingen roll hur djupa dalarna varit, jag har varit sängliggande med så mycket mörker, inte kunnat hitta något tillräckligt tillfredsställande för att komma loss för att sekunden senare vara tillbaka hundra procent när något fullständigt banbrytande kommit längs vägen. Främst My och festivalbussen för utan de två perioderna har jag ingen aning om vart jag varit idag. De drog med mig de två gånger i livet jag verkligen suttit djupt i allt trassel och jag är så innerligt tacksam över att våra vägar korsades just precis då.
 
Vid de mindre tillfällena har jag alltid haft resorna som utväg. Fram till den dagen förra året jag insåg att resor inte ger mig en speciellt stor kick längre. Los Angeles är inte mer än en flygtur bort och Lviv i Ukraina är inte mer häpnadsväckande än resten av Europa. Jag har inte förmågan att slappna av och smälta saker, jag har alltid "och nu då" i tankarna, om jag så kommit hem från en månads tågluff full av galna upptåg.
 
Nu när jag var hemma sist och saker började spåra efter utredningen ringde jag tillbaka och bad om en ny tid. Doktorn och psykologen lyckades hitta en tid för oss att ses efter bara ett par dagar och de sökte sig in på nya spår. Det var definitivt enklare att genomgå utredningen på egen hand och efter en timme satte de, med ovanliga grunder, en adhd-diagnos.
 
Jag vill hitta det som är ultimat, det som ger utlopp för allt jag söker och behöver men fram tills dess måste jag, som psykologen uttryckte det, skaffa en flytväst för att kunna sakta ner, slippa rastlösheten och lättare kunna sätta igång med saker så de ska börja ställa in medicin när jag kommer tillbaka till USA i vår.
 
Det är inte ultimat men baserat på de senaste sju årens kämpande, jösses, victory.
 
 
 

Livet i garaget

Dag tre storstädning. Jag älskar det här! Från totalt jävla mörker till organiserat kaos till halvfärdigt garage. Hittade en väldigt död mus idag och jag är fortfarande djupt plågad av tanken på att det kan finnas svarta änkor i eller under kartongerna jag lyfter upp. Har nu kört cirka femton kartonger till goodwill, kastat saker i en gammal container bakom ett köpcenter och lagt grejerna för en framtida garagesale i lådor som nu står i deras hall. Börjar känna av ryggen, har varit sjukt tunga saker idag även om jag bara försöker lyfta med benen. Träningsvärk förresten, jo.
 
Imorgon och fredag blir ytterligare två fulla städdagar och sen drar jag och Evan till San Francisco för långhelg. Tur det blir denna veckan och inte förra då det var helt galet med deras superbowl i samma stad. Alla hotell var fullbokade och folk betalade tiotusentals kronor för biljetter till matchen?! Vi var förresten hos vänner till hans föräldrar tillsammans med ett trettiotal andra för detta event. Enormt amerikanskt hus med ett eget biorum och det enda jag och Evan gjorde var att sitta i massagestolen och balansera på en stor boll i sovrummet..
 
Hus som helst, det enda vi planerat för SF är att dra till alcatraz om inte alla platser redan är bokade. Hoppas på lika bra väder där som det varit i Reno de senaste dagarna. Har jobbat utan jacka ute i solen, ibland bara i linne. Idag var det säkert tjugo grader.
 
Nnnnnu blire netflix igen!
 
 

Fullt upp

Vi har spenderat de senaste dagarna hos hans föräldrar, de har en helt fantastisk eldstad att sitta på mattan framför och titta på film. Alla har varit och jobbat idag och eftersom jag inte har något arbetstillstånd spenderade jag hela dagen åt att gå igenom en massa lådor i garaget. Och jag menar verkligen massor av lådor. Är livrädd för svarta änkan-spindlar och jag fick intygat av Evans bror att dessa funnits i marknivå aka där lådorna står så jag fick panik en sådär trettio gånger när något rörde sig eller jag stack mig på något.
 
Jag och hans mamma sorterade sen saker att behålla, sälja, kasta och donera. Imorgon fortsätter det, det känns nästan som ett never ending projekt men jag tycker det är sjukt kul. Har bland annat hittat ett hajhuvud, ett hundra år gammalt hästgosedjur och en vanvettigt ful mugg. Om någon månad när vi är klara med båda husen blir det gigantisk garage sale.
 
Nu blir det netflix!
 
 

Total förvirring

Har varit i USA i snart två veckor nu och allt fortsätter i stort sätt som tidigare.
 
Innan jag åkte var jag helt inställd på att bli socionom. Jobba med ungdomar och vuxna som kurator och försöka lösa praktiska problem från grunden. Vara en trygghet i skolor där barnen faktiskt har en vuxen som förstår och vill hjälpa. Den drömmen fick dock ett abrupt slut när någon gav mig insikten att jobbet kommer innehålla ändlösa mängder människor med regler, borden och skicka-vidare-mentaliteter. Folk instoppade i boxar där det viktigaste är att fylla i rätt papper innan någonting görs. Jag hade kvävts av hur lite jag egentligen kunnat göra.
 
När jag kom hit tog det bara några dagar innan jag fick fatt i en ny dröm: att jobba med människors ekonomiska svårigheter så som i lyxfällan. Jag har alltid gillat saker de flesta andra hatar och ekonomi är något jag egentligen alltid tyckt är väldigt roligt. Att sortera, göra listor, se helheten, lösa pussel och få ordning på flera olika områden är nästan drömmen men vägen dit är lång. Det ger helt andra förutsättningar än när man jobbar på tv. Skulle det ens fungera att studera till ekonom och coach? Hade jag inte dött av alla de tråkiga delarna? Antagligen.
 
Att vara hemma sist var svajigt, minst sagt. Sverige och USA känns som två helt skilda världar. Här skapar man ett nytt liv, träffar nya människor, ser nya platser, pratar ett annat språk. Men verkligheten börjar komma ikapp. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Tidigare var jag mest tacksam över den drivna och nyfikna sidan som tog mig till alla de mest märkliga situationer och platser i världen men nu önskar jag nästan att jag hade förmågan att sakta ner. Att jag kunde känna mig hemma någonstans. Att jag kunnat bli på ett jobb åtminstone ett halvår. Att jag liksom haft en plan, ett mål, att jag känt mig säker på något.
 
Jag är inte redo att plugga än, jag har massor kvar på min bucketlist, men det får mig att undra om jag någonsin kommer hitta rätt. Kommer jag någonsin kunna ha ett jobb där jag inte vill fly? Kommer jag någonsin hitta en plats där jag verkligen vill slå mig ner? Kommer jag någonsin bli säker nog på ett yrke nog för mig att sätta mig i skolbänken under flera år igen?
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se