Jul för hela slanten

Nu var det jul igen!
Igår firade vi med pappas släkt här hemma.
Två fastrar, fyra kusiner, fem kusinbarn plus tillhörande sällskap. Här var över tjugo personer.
Men det var riktigt najs, inte varje dag man träffar folket som är spridda lite överallt i skåne.
Bilden är från förra året by the way, men kameran var utan batterier så jag får antagligen bilder från kusinbarnet Emma om någon vecka. Håll ut.

Idag var det julfirande i Broby. Först hos mormors syster med man plus den inte mycket mindre släkten tillhörande mammas sida. Jesper, Kasper och Ludvig med föräldrar bland andra.
Sen körde vi rally hem till mormor och kollade på Kalle Anka och fikade, åt mat, spelade spel, åt en gång till, öppnade julklappar och pregade sen ner ännu lite till mat tills man kände sig "knäppa-upp-byxorna-mätt" som jag brukar kalla det.

Fick mest flytta-hemifrån-grejer som handdukar, glas, bestick, potatisskalare och en äggklocka i form av en ko. Jag kommer ihåg för några år sen när vi firade jul hos farmor och man tyckte det var så fruktansvärt dötrist att se föräldrarnas vuxenprylar i deras paket. Nu när man själv snart ska flytta hemifrån är det riktigt najs att få grejer som man omöjligt klarar sig utan när man bor själv.

Fick med mig ett paket från Mathias när jag stack i morse, som han bad mig öppna när jag var hos mormor, och det var halsbandet på bilden under. Mjau.



Nu är det hans palats som gäller.
Någon som vill hänga på ut imorgon kväll till banken så bara skriv.
Puss och kram och
GOD JUL

Det är najs

Nu vet mina föräldrar vem det är jag är tillsammans med.
Jag väntade mig en brutal reaktion med skrik, bråk och ovänskap.
Istället bad mamma mig ringa hit honom och äta julskinka. Förra gången jag kände honom var jag bara femton och då var det väldigt oklart vem han egentligen var och vad alla vi egentligen gjorde den sommaren för tre år sen. Men nu när jag är nitton är det upp till mig, sa hon, och mår jag bra så kommer han alltid vara välkommen.
Snacka om att man blev lättad. Jag drog mig verkligen för att berätta eftersom jag inte visste hur mina föräldrar skulle reagera. Nu känns det mycket bättre.

Köpte sjuhundra julklappar i stan idag. Detta året var jag verkligen inte ute i god tid, men fick dom sista fixade nu. Jag fattar inte hur det kan vara så galet svårt att köpa klappar, man vet ju att folk egentligen inte direkt bryr sig om vad dom får, det är mer tanken som räknas nu under julen. Ändå kan man gå runt i varenda affär och bara kolla ihjäl sig.

Var dessutom i stan igår med Petri, Ida och Emma och letade lite. Vet väl inte om det gick med någon större framgång, fick bara en och en halv köpt.
När vi var på H&M och jag snackade i mobil stod Idol-Erik ett par meter ifrån mig och gjorde samma sak. Fem meter åt andra hållet stod Calle och kollade på något. Dom gick fram och tillbaka ett gånger där jag var innan de totalattackerades av fans som skulle ha autografer, bilder och kramar. Calle skrev tålmodigt medans stackars Erik flydde fältet till ovanvåningen. Visst var det väl kul att se dom, men att dom stackarna inte ens kan gå på stan utan att bli överfallna måste vara ganska jobbigt i längden.

Nu ikväll klädde jag och Mathias granen. Eller snarare så var det jag som klädde och han tittade på och pekade mot grenarna att hänga i. Får ta en bild på den senare. Jag har för mig att granen förra året var ganska mer brutal än detta året, men jag slängde iallafall i allt jag hittade, samtidigt som vi lyssnade på punk och gapig musik, precis som förra året. Det är då det blir som bäst.

Får se vad det är Mathias garvar åt i min uppdraget-bok från hufvudstaden Stockholm.
På återseende mitt herrskap

Dagen jag aldrig trodde skulle komma

Jag är söndergråten. Helt jävla slut och färdig.
Alla tårar som var i min kropp finns nu i Mathias famn.

Personen jag litade på mest i hela vida världen visade vad vår vänskap gick för idag.
Att hon skulle finnas där för mig vad som än hände, vilket hon tydligt förklarade för någon vecka sen, det var bara skitsnack.

Det handlar om en enkel sak som kärlek. Råkar man bli kär i en person som inte passar in i mönstret över hur man tänkt sig sitt liv kan man inte räkna med att ha sin bästa vän kvar.
Han gör mig glad och ger mig fjärilar i magen. Han är den snällaste och mest omtänksamma människan jag vet. Han är mysig, busig och får mig att skratta.
Det var dom egenskaperna som fick mig att falla för honom. Jag har aldrig förr träffat någon som fått mig att känna mig så betydelsefull och speciell.
Men du ser bara det dåliga.
Du dömer ut honom utan att ha träffat personen du säger så hårda ord om.
Ser du inte att jag mår bra?
Det finns tydligen ingenting som får dig att bortse från ett ord som du inte ens är säker på vad innebär.

Jag känner mig så jävla hjälplös och sviken. Arg och lurad. Jag hittar inte ord.
Och jag är inte ärlig nog för vad jag skulle vilja skriva i den här bloggen, eftersom jag vet att många läser.
Efter fyra timmars gråt kom jag hem för att mötas av din blogg fylld av julmys som hänt under dagen.
Jag blev så fruktansvärt sårad. Kan man göra hur man vill mot en annan människa? Tog du min reaktion så lätt?

Man kan inte lita på människor.
Att fortsätta träffas under dom här förhållendena skulle inte göra att vi kan fortsätta kallas vänner.
Vad är en vän? En person som alltid ställer upp, som alltid finns där, som man kan dela skratt och gråt med, som man kan berätta allt för och som man kan lita till 110% på, som förstår och tröstar, och som man trivs tillsammans med.

Hur mycket bröts idag?
Bröts vår vänskap idag?


"Världen är ett skämt,
det är kulisser alltihop,
På provspelningen,
vi är statister allihop."

SNÖ!

Nu är jag nästan hemma för mycket känner jag.
Har dock inte sovit hemma en enda natt sen jag kom hem från Norge vilket var drygt en månad sen, så mina föräldrar retas lite varje gång dom ser mig.
Förra gången jag kom innanför dörren sa pappa:
- Vänta lite, och tittade en stund på mig för att därefter tillägga:
- Just det, det är så du ser ut.

Igår cyklade jag i det knappt befintliga snöfallet till Lernia, och när jag en timme senare steg ut i kylan igen öppnades himlen för att efter bara en kvart ha snödränkt hela mig plus tillhörande stad runt omkring mig. Istället för att huttrande hoppa på cykeln och ta mig hem fortast möjligen tog jag istället fram päronet jag hade i väskan och gick en omväg bort till högskolan och förbi soldathemmet innan jag promenerade halva vägen hem, sjungandes på låtarna i min mp3-spelare. Jag verkligen älskar att snön redan har kommit! Sen att det inte är lika underbart att vandra med en draghund på isbelagda gator är en annan femma, men allt har sin charm.
Nu får man bara hoppas att det ligger kvar, eller till och med fylls på fram till nästa torsdag, julafton i all ära.

Börjar känna lite stress över julklappsinhandlandet. Jag brukar alltid vänta in i det sista, och det verkar inte bättre detta året. Jag har en klar, och fem återstående. Varför är det så svårt att komma på klockrena julklappar till folk?

Nu ska jag iallafall bege mig.
Glöm inte att kommentera så jag har något kul att läsa när jag för ovanlighetens skull är hemma.
På återseende meine damen und herren

Göteborg

NU har jag för en gångs skull faktiskt tid att skriva ett riktigt inlägg.
Så här kommer historien om Göteborg med FMSK!

Förra fredagen åkte jag, Abrahamsson, Bergqvist, Dovstad och Varin till Andersson i Göteborg, eftersom vi inte träffats sen förra sommaren.
Vi sex och tio andra lärde känna varandra under marinens sommarskola på Kungsholmen förra sommaren, och var en riktigt skitnajs grupp att vi träffades en månad efter skolan slutat förra året, och nu ännu en gång i Göteborg.
Vi träffades på stationen (allihop utom Varin som kom senare eftersom hon gör lumpen och slutade senare), och tog bussen hem till Andersson som bodde ungefär tjugo minuter från centrum.



Där lekte vi med hennes katt Oscar innan vi gick till Netto och handlade. På vägen hem skuttade vi runt och tog hoppbilder. Några timmar senare var det centrum igen, där vi gick till en pizzeria innan vi träffade Varin och åkte till Lisebergs julmarknad. Snacka om mysigt! Det var lampor, isbanor, getter, stugor, glögg, snö och renar.
Det sista vi gjorde var att gå gasten, och jag har seriöst aldrig blivit så skrämd där inne som denna gången. Haha dessutom hade spökena luciakläder och var allmänt påträngande.
När liseberg stängde åkte vi hem till Andersson igen och kollade på den nya Kenny Starfighter till alla somnade i en hög.



På lördagen vaknade jag och Bergqvist i något som tidigare kunde kallas för luftmadrass, men som nu hade läckt, och för att citera Bergqvist:
- När vi vaknade såg vi ut som en vas, och när jag flyttade på mig låg du bara på golvet.

Efter frukosten stack vi in till staden och kollade runt i en militäraffär där jag köpte mina gröna converse i somras. Nästa stopp blev sen Haga. Hurra i Haga! Där var en julmarknad, och vi letade efter ett ledigt fik, vilket vi snabbt insåg att vi kunde glömma på den stora gågatan. Så det fick bli på gatan intill, där jag och Abrahamsson satt och smygfotade gubbar innan alla fastnade i tvn där dom fixade med bilar.
Men visst är det väl så att man fastnar i en tv när man är ute, vare sig det är spännande eller inte?
Spårvagnen tog vi sen tillbaka till Gattabarrrrg där vi gick runt en stund i Nordstan innan vi återigen färdades till Andersson. Planen var från början att vi skulle ha förfest hemma hos henne med några av hennes lokala vänner, för att senare dra ut på kvällen. Men det blev istället tacos och utgång för bara oss sex.
Göteborg råkar sen vara ganska knepigt eftersom det är 25 på de flesta ställena. Så vi gick upp för avenyn och ner för avenyn, sjungandes på "Svampbob fyrkant" introt, då vi till slut hittade några vakter som var vänliga nog för att släppa in oss trots att där var tjugo.

Fyra våningar! Men knappt några sittplatser. Vi hittade iallafall vår lilla mysiga hörna efter någon timme, och även ett dansgolv som var att hänga i granen. På våningen nedanför tog vi över dansgolvet med vår "stor boll, liten boll"-dans som egentligen skulle vara till låten "benny hill".
Den staden har verkligen märkliga människor! En kille hade bara röda kläder och dansade jätteskumt, och en kille hade värsta feta vinterjackan på sig på det stora dansgolvet. Herrejistanes.
Innan vi åkte hem tog vi en YMCA-bild i Nordstan, och väl hemma hos Andersson kollade jag och Bergqvist på film eftersom vi bokstavligt talat sov med huvudet i teven.

På söndagen blev det sovmorgon innan vi stack till stan igen. Vi hann med några affärer innan först Dovstad och Bergqvist åkte tillbaka till Karlskrona och jag sen tog tåget mot Kristianstad.
"Helgen vi ska glömma så fort som möjligt" för att citera Andersson. Haha.

Fler bilder finns på facebook by the way.
På återseende mitt herrskap

Den dagen kommer

Vad jag känner att jag skulle behöva en bärbar dator att kunna ta under armen och använda vart jag än är. När man bara har en stationär här hemma och befinner sig här ungefär sammanlagt en halvtimme var fjärde dag så blir det inte mycket tid till att skriva, även fast jag verkligen skulle vilja.


Dom senaste dagarna har spenderats hemma hos Mathias, och nu är jag hemma för att vi får gäster om ungefär en kvart. Trillingarna med familj. Senare ikväll ska jag ut med Petri, Dallo, Frida och kanske Ida och Johanna. Får se om vi kommer in på några ställen eftersom det är lördag. Vi får väl prova taktiken att flörta lite med vakterna om dom är knepiga idag. Men det är ju ändå lussevaka ikväll så helt omöjligt kan det inte vara.


Så jag vet att jag har flera saker att skriva om, men just nu dåligt med tid. Jag lovar att uppdateringar om Göteborg kommer så småningom. Bara längtar efter att ladda upp bilderna från vårat ståhej.

Jag älskar kommentarer, så har ni något trevligt att berätta så go ahead.
Vad händer på nyår?
På återseende mitt herrskap

Inte mycket att hänga i granen. Men alltid nåt.

Ja jag vet att jag har varit väldigt dålig på att uppdatera dom senaste dagarna. Eller veckorna. Jag har ingen koll på när jag skrev sist. Iallafall. Nu har jag tyvärr inte heller några större planer på att berätta min livshistoria eftersom att det just nu befinner sig en katt hos Mathias, som har blivit skjuten av någon knäpp man som inte tyckte om misar, och därför fick åka till veterinären och sövas. Grisen har precis vaknat och med tanke på att Mathias avskyr katter så tänkte jag inte plåga honom mer än nödvändigt genom att få vara ensam med den.

Jag vet att Dallo vill höra alla smaskiga detaljer om vad som hände i Göteborg denna helgen, men tyvärr får hon och alla andra vänta ännu ett par dagar. Ni kan väl hålla er aktiverade ändå genom att berätta vad ni tycker om julkalendern och vilken som varit den bästa genom tiderna. Sätt igång bara!

Skåne igen på söndag

Hejdå Kristianstad.
Hej Göteborg!

Puss
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se