Ska försöka uppdatera bättre

Det händer väldigt mycket just nu därav dålig uppdatering. 
 
Har flyttat, startat tre företag och har en del personligt kaos att hantera, plus sorgen efter Micko och det stora frågetecknet hur jag ska få fart på min business och vad jag vill göra i framtiden. Läser en del och tränar varannan dag, äter svinbra och försöker hålla rutinerna men är det stormigt så är det. Senare i veckan ska jag och en gammal kompis från sommarskolan på Kungsholmen ut och gå på skåneleden, tror det är precis vad som behövs just nu. Sen är det bara att ta nya tag! 
 
Oklar hårfärg, får färga tillbaka rosa nån dag

Graspop och festivalbussen

Belgien alltså. 
 
Åkte ner till Graspop som reseledare med festivalbussen förra onsdagen, kom fram till typ tjugofem grader och total awesomeness. Resenärerna skickades in till campingen medan jag och fyra av oss dumpade grejerna hos säkerhetsvakterna och traskade tre kilometer ut till en idrottsplats där vi fick vip-band innan samma promenix tillbaka. Kom till slut in på området efter en brutal kö, satte upp tre tält på ett område av typ en halv gånger en halv meter, plus ett partytält över som knöts i tälten och spikades ner med spett. 
 
Så jag, Fredrik, Polle och Ludde spenderade sen fem brutalt bra dagar utanför Dessel, i ett sandtäckt tälthav med tusentals andra festivalbesökare. Första kvällen tog jag en promenad rätt genom skogen och hittade en sjö. Andra dagen stack jag, Ludde och Polle in till Dessel och köpte sprit och plommon, sen nyktrade dom inte till förrän måndag kväll. På kvällen spelade rammstein och trots att dom inte var lika bra som wacken för några år sen så hade dom nya låtar och nytt spex som gjorde att man ändå stirrade utan att blinka i drygt en timme och var glad i hjärtat som när nån har med sig vetebröd. 
 
Tredje dagen liftade jag till Antwerpen sex mil bort och somnade i bilen, fick sen promenera kanske en halvmil in till centrum och hamnade först i en judisk stadsdel innan jag hittade historiska delen. Sjukt otippad stad, långt över förväntan trots att där var turister precis överallt. Somnade sen även på tåget och fick hjälp av en tant att gå av på rätt station och hann tillbaka i tid att se sista hälften av Mayhem. 
 
Nästa dag hängde jag och Freddy i ett tyskt camp på fem pers där jag och Natalie övade på dirty dancing-lyftet, vilket i ärlighetens namn innebar att vi bara turades om att tackel-springa in i varanadra, ramla, få ansiktet fullt av sand, skratta ihäl oss och fråga om vi lyckades. På kvällen stack vi alla och kollade på Evanescense och Rob Zombie (sjukt meh) innan Sum 41 på en mindre utomhusscen. En av de bästa konserterna jag varit på! Stod nästan längst fram där alla hoppade, sjöng, crowdsurfade och blev fullständigt mörbultade. Efteråt såg vi alla ut som att vi tagit en dusch ihop. 
 
Under måndagen fick vi till slut ihop alla resenärer och åkte norrut. Bussen råkade få slut på bensin när vi precis kommit över svenska gränsen så där stod vi i några timmar och hade det bra ändå innan en minibuss kom och körde oss till Malmö station där vi satt ytterligare några timmar tills de första tågen började gå. Hur mysigt som helst.
 
Avslutar med topp tre campet: när Ludde första natten svinfull gick in i hans och Polles tält och kissade, när Ludde inne på vip-baren snubblade trettio meter in i ett bord och ramlade och när Freddy spårlöst försvann sista natten och hittades vid sjukstugan eftersom han också ramlat inne vid vip-baren.
 
Så sammanfattning: åk dit! 
 
Where's E-type?

Midsommarförkylning

Hade filmkväll hos André i förrgår och vaknade nästa dag genomförkyld. På midsommar. Så efter en promenad och parkhäng stack jag till stan och lagade julmat. Snackade med Louis om det för några veckor sen i Stockholm, att midsommarmat egentligen är rätt meh och att det inte räcker med att äta julmat en gång om året. Så jag ställde mig och gjorde vegansk jansson och vörtbröd som åts med senapsillssås och vegetariska prinskorvar. Spenderade sen kvällen åt att kolla på bring it on och letters to Juliet. Älskar båda filmerna, brukade kolla på bring it on som tonåring och idag älskar jag Kirsten Dunst karaktär ännu mer än då, för att inte tala om Missy och Cliff. Jag och en högstadiekompis inspirerades av filmen till den grad att vi bokade upp aulan att öva cheerleding i, vilket snabbt dog ut eftersom vi var allt utom graciösa. 
 
I morse vaknade jag vid sex-tiden med hela ansiktet svullet från en bihåleinflammation. Fick gå igenom alla tänkbara huskurer under två timmar innan jag somnade om sittandes i sängen fram till ett. Känner mig helt färdig, kan inte minnas senaste gången jag var såhär sjuk. 
 
 

Nästan en vecka i Belgien

Kom tillbaka från Graspop-festivalen i Belgien i morse. Har ont överallt och är fullkomligt lyrisk. Tänkte blogga om det senare, ville mest dra till med delar av de överlägset två bästa banden utöver Mayhem som spelade!
 
 
 
 
 

Att leva med adhd

Har ju bloggat lite fram och tillbaka om det här men aldrig gjort ett ordentligt inlägg om hur det är att leva med adhd.
 
För att må bra behöver jag uppfylla tre behov samtidigt: det ska vara nytt, det ska vara spännande och det ska vara mentalt stimulerande. Ofta fattas en eller flera komponenter och det är där mitt flyktbeteende sätter in. 
 
Kroniska svårigheter med att komma igång med saker, och till skillnad från vad många tror handlar det inte om lathet utan en mental spärr som är så övermäktig att den blir handikappande.
 
Ren oförmåga att utstå uttråkning. Inte heller ett ungdomssyndrom utan något jag kämpat med i tio år för att övervinna. Men det är anledningen till varför jag hoppar från jobb till jobb och varför min längsta anställning varat i fem månader. Det är därför jag hamnat i mina djupaste svackor, för att jag tvingat mig själv att stanna kvar. 
 
Är spontan, impulsiv och kreativ. Har som tur även en högkänslig sida som ger balans, men spontaniteten gör att jag ena veckan är i Stockholm, nästa i Belgien och den tredje kommit på ett nytt projekt att spika på i trädgården.
 
Rastlösheten. Känslan är svår att beskriva för någon som aldrig upplevt den men föreställ dig att det kliar på insidan, och det enda sättet du kan bli kvitt den är genom första punkten med de tre behoven. Den kan dämpas genom ordentlig träning, häng med folk jag gillar osv. men jag känner inget ihållande lugn, den är en konstant följeslagare.  
 
Älskar oförutsägbarhet, älskar allt som sticker ut, har väldigt svårt för normativitet och trivs med att leva lite tvärt om. Nackdelen blir att jag ofta känner mig ensam bland folk, men det vägs upp med att jag verkligen gillar de jag gillar. 
 
Det var väl egentligen de största delarna värda att nämna.
 
 Efter-bild för de som följt mina tidigare inlägg

Nationaldagen

Nationaldagen idag. Pappa och jag var på en arrangerad cykelrunda med nästan trehundra deltagare. Man cyklade från stan ut runt en sjö i närheten och tillbaka. Tio stationer längs vägen där det delades ut wienerbröd, godis, saft, ost och andra grejer. Naturen var helt fantastisk, aldrig varit på de cykellederna tidigare. Tror vi cyklade omkring tre mil och allt avslutades i parken. Sen marscherade musikkåren, hemvärnet och försvarsutbildarna i vanlig ordning från stora torg, denna gången tillsammans med scouterna och nån dansgrupp. Minns när man själv stod där första gången iförd uniform. Hur det var jobbigt, nervöst, spännande och kul på samma gång. Och andra året när man var fanbärare. Kände verkligen en oerhörd saknad när jag såg ungdomarna marschera genom parken. Sen var det hur som helst prisutdelning där man inte vann något och sen cyklade vi hem.
 
 
Nationaldagen 2008

Värker av saknad

Känner mig helt slut idag. Har inte gjort mycket än att städa garaget, lämna saker på erikshjälpen, åka en snabb vända till stan och sitta ute på picknick, ändå känns det som att jag hade kunnat sova i ett dygn. Det är väl så med sorg. Väntar fortfarande på att han ska springa och hämta upp mat man tappat på golvet eller stå ute på trappan när man kommer hem. Att veta att man inte kan gå tillbaka och kela med honom en sista gång är nog det jobbigaste. Jag saknar honom så det gör ont, det värker så av kärlek och saknad. 
 
 

Mitt lilla hjärta

Bäst att göra det här som att rycka bort ett plåster. Mitt lilla hjärta Micko fick sluta sina dagar i fredags. Han var sjuk några månader, bara från ålder. Just nu är det sån sorg att det är svårt att få ett ordentligt inlägg om det. 
 
Men jag vill ändå få fram några viktiga insikter. Den här helgen har på många sätt gett en många nya perspektiv. Nu är jag färdig med att skjuta upp saker, att vänta på bättre timing. Nu ska jag lära mig att satsa och dubbla mitt förtroende gällande att klara storslagna saker. Nu är det färdigt med att plåga mig själv längs fel vägar, att kompromissa mitt mående. Abstinensen från sockerberoendet har lagt sig och jag känner att det kommer vara lättare att jobba med rastlösheten, eller vända den till en fördel. 
 
Trots att jag saknar honom så jag håller på att gå sönder ser jag ganska klart gällande målen och att få ordning på allting. Älskade älskade älskade älskade hund.
 
 
 
 
 
 
 
 

Städning och före-bild

Har jobbat sen ungefär nio imorse med att gå igenom allt på ovanvåningen men nu pang tog energin slut. Har rensat igenom lilla vinden, stora vinden och mitt rum eftersom det är två loppisar till helgen. Där kommer dessutom stå ett par gratislådor, vissa saker vill man ju bara bli av med. Nästan en fjärdedel av rummet är fyllt av nerpackade grejer och jag har väl någon timmes jobb kvar. Där är kläder, planscher, böcker, skivor, prydnadssaker, väskor, filmer, en gitarr, smycken, smink och en massa massa annat. Hittade saker jag inte sett på över femton år, typ en okej-artikel med E-type endast iklädd ett löv och ett bokmärke med man i uniform som serverar koldolmar. Letade efter min gamla favoritbok "rapport från en dårfink" av Bertil Bertilsson utan framgång. 
 
Var runt på second hand igår och fick inspiration inför kommande flytt. Har ingen särskild stil utan skulle gärna blanda gamla medaljongtapeter med robusta bord och söta detaljer. Nu blir det mat och promenad innan jag tappar tråden helt.

 Pga hemliga omständigheter kommer här en "före"-bild, återkommer med "efter"-bilden

Få ordning på rutinerna

Har inte riktigt fått kläm på allt än men det är redan en betydlig skillnad. 
 
Hur jag ska bygga upp mina scheman är ännu lite oklart. Ska man skriva det på whiteboarden, sätta alarm på telefonen eller alltid ha med ett litet skrivblock i fickan att tjuvkika på? Matrutinerna lär komma ikapp om man stiger upp och går och lägger sig samma tid varje dag och då blir det lättare att planera för- och eftermiddagarna. Det har känts effektivt att sätta exakta timmar för aktiviteter men de blir samtidigt svåra att hålla.
 
Var ute och gick två och en halv timme i söndags och nu ikväll tränade jag i en timme. Socker slutade jag med igår så sötsuget är typ konstant. Järntabletterna tar jag som jag ska men de andra tillskotten har jag inte fått ordning på än. Så det är lite under konstruktion. Imorgon blir det städning för konstigt nog är det som att kaos i omgivningen hindrar mig från att komma igång med saker.
 
Har en hel drös grejer att berätta om så jag uppdaterar mer imorgon, nattinatt!
 
 

Dags att göra om spelplanen

Efter en kortare research har jag kommit fram till att de bästa metoderna för att dämpa rastlöshet är att ta magnesium, vitamin b och omega 3 som tillskott, och vitamin d ifall det är dåligt väder. Ska träna en timme varje tisdag, torsdag och söndag. Ska göra scheman med bestämda tider för arbete och aktiviteter. Slutar med socker, tillsatser och minskar intaget av gluten. Ska börja testa yoga, spendera mer tid i naturen, ha fasta rutiner med läggtider och alarm på morgonen. Ska rikta in mig mer efter Pauluns stenålderskost, dricka te med citronmeliss och kamomill, äta hagtorn och bli bättre på att laga ordentliga måltider.
 
Det må låta tråkigt och gammeldags men jag måste verkligen göra allt i min makt för att sänka hastigheten. Det var inte hållbart för åtta år sen och det är definitivt inte hållbart nu. Har börjat läsa om min bibel "adhd som vuxen" där det bland annat står: "Andra kan förmodligen välja bana utifrån andra bevekelsegrunder, men för många människor med adhd är en tillvaro utanför det optimala rätt och slätt outhärdligt." och "Det här är en av de allra mest positiva aspekterna av adhd: drivkraften att söka det optimala. Medan andra med hjälp av diciplin och följsamhet kan lyckas bra på områden som ligger långt ifrån det som de har fallenhet för, tvingas vuxna med adhd på grund av sina tillkortakommanden att söka det som de brinner för." 
 
Att sätta mål är kanske den största förändringen jag behöver göra för ovanstående citat är en klockren beskrivning på hur jag fungerar. På åtta år har jag hunnit bo två gånger i Tyskland, en gång i Österrike, tre gånger i Norge och spenderat sammanlagt nio månader i USA. Jag har pluggat polisförberedande i Tranås, skrivit och publicerat en tidning om samhällsproblem, volontärarbetat i Thailand, utbildat mig till massör, joinat och gått ur hemvärnet, tillfälligt bott i Göteborg och nu senast vandrat i alperna. Jag har tågluffat i Italien, cyklat i Polen, rest runt i Finland, Estland, Lettland, Litauen, Ukraina, Nederländerna, Belgien, Frankrike, England, Skottland, Irland, Spanien, Luxemburg, Schweiz, Rumänien, Danmark, Ungern och Tjeckien. Har jobbat i skidlift, i mataffär, flera gånger i äldrevården, på festivaler, som reseledare, som marknadsundersökare på telefon och i fält, som bartender, i garderob, på restaurang, som au pair, som butikskontrollant, som säljare, på förskola, som parkeringsvakt och som tidningsbärare. Jag har startat eget företag som festivalmassör, utbildat ungdomar i sjövärnskåren, gjort egna halsband av tomhylsor, ja listan bara fortsätter och det är precis lika utmattande som det låter. Det här är till stor år av slit, svackor och försök att få hjälp att hitta rätt. 
 
För det är inte såhär jag vill ha det. Jag glassar inte runt med ett fyllt cv och njuter av alla erfarenheter. Jag hattar mest runt och söker efter en plats där det kort och gott bara funkar. Det var därför den viktiga milstolpen kom, att inse att jag kommer behöva vara egenföretagare för att landa och må bra. Det är livet som anställd som ofta är det stora krokbenet. 
 
Allt jag har gjort fram tills idag är ett facit på att jag är envis. Att jag velat. Att min plan alltid varit att hoppa på något och få det att fungera. Men jag kommer inte uppnå ett annorlunda resultat om jag väljer att fortsätta upprepa samma mönster, det syns tydligt efter alla försök. Det måste vara rätt, det måste kännas hundra procent, och det är bara så jag fungerar. Det är dags att göra om spelplanen.
 
 

En gång för alla

Alltså nu är jag så sinnsykt trött på den här rastlösheten. Den var tydlig innan jag åkte till alperna men känns ännu starkare nu. Jag fungerar inte utan en plan. Vad jag behöver göra är att identifiera en stor dröm och satsa på den. Sommarjobbet är klart och månaderna efteråt men fram till jobbet börjar har jag nästan fyra veckor och under den tiden måste jag skissa upp nästan dag för dag hur jag vill spendera min tid. 
 
Och inte nog med det, jag måste prova alla tricks gällande rastlösheten, för det här fungerar inte. Tidigare har jag undvikit all form av socker samt gluten. Glutenet gjorde detsamma men att utesluta socker hade viss effekt. Likaså järntabletterna jag aldrig hittade under senaste resan och därmed inte fick i mig, jag märker skillnaden. Men jag pallar inget halvdant, det är nu i dagarna när jag kommit hem som jag har störst motivation och ork att bestämma mig för en förändring. 
 
Att söka till vården hjälpte mig inte och att prata med psykologen var till viss del en väldigt positiv grej, men det hjälpte inte att tvinga mig själv att stanna kvar på ett ställe, rastlösheten är lika påtaglig idag som den var när jag sökte hjälp för nästan tre år sen. Om så rastlösheten bara hade varit lugn nog att låta mig satsa på ett intresseområde hade det varit lugnt men jag vill testa nya saker hela tiden. Eller så handlar det om att jag inte hittat helt rätt än. Googlar konstant efter inspiration, utbildningar, länder att bo i, jobb att testa, om folk som gått sin egen väg och sen själv försöka kartlägga mina främsta skills och intresseområden men jag kan fortfarande inte peka ut that one thing.
 
Så att börja i andra änden då. Läsa på om rätt mat, rätt motion, tips och råd, testa yoga och meditation, ta kosttillskott, böcker om att fokusera och tänka annorlunda. Allt jag kan komma över. Och se om det gör någon skillnad. När jag för bara ett par år sen satt på ett café i Warszawa och fick en briljant framtidsplan såg jag det som ett eventuellt mål far far far ahead, men idag känns det inte alls främmande längre. Skrämmande, nytt och osäkert kanske, men jag känner mig förvånansvärt redo. Men innan jag kan ta ett första steg i någon riktning måste jag få ordning på rastlösheten.
 
Yes, det är glass jag har på näsan

Alperna, Berlin och andra awesomeheter

Är tillbaka i Sverige.
 
Resan började med att jag åkte/liftade till Odense och hälsade på en gammal festivalkumpan. Vidare till Köpenhamn, buss ner till Berlin, München och Lindau där vandringsleden skulle börja. Ingen hade hört talas om den. Åkte vidare till nästa by över österrikiska gränsen, samma besked där. Tog buss vidare upp till första bergsbyn längs sträckan, liftade ut till ett gästhus längs en liten bilväg och äntligen hittade jag rätt.
 
Började gå upp i bergen, kom över till Tyskland, letade efter någon form av vindskydd men fick nöja mig med att lägga ut sovsäck och liggunderlag under en bondgårdsbro. Fick plötsligt för mig att där aningen fanns vargar, björnar eller båda, packade ner allt igen och gick ner för berget. Liftade mot Hittisau och fick sovplats hos familjen i bilen. Maaaagisk utsikt från sovrumsfönstret. Nästa dag började jag gå. Gick och gick och gick. Från bilvägen upp mot bergstoppen Falken, vidare mot Hochgrat längs slingriga vägar. Satt ibland bara och njöt av utsikten. Efter ett visst antal timmar nådde jag slutet på bergets bilväg, ut på stigen som blev mindre och mindre. Klättring inledes. Insåg att jag hade aningen fel ryggsäck. Insåg även vilken oerhört dålig idé detta verkade vara, bestämde mig för att ta mig ner igen med någon kilometer kvar till toppen. Lättare sagt än gjort. Efter många om och men försökte jag släppa ner ryggsäcken först till nästa platå men såg den falla över kanten och ner längs en ganska brant backe. Liggunderlaget åt ena hållet och ryggsäcken lite längre upp mot ett annat. Faaaan kände jag. Klättrade ner, satte ihop åbäket. Tog mig uppåt, klättrade, fick hålla fast i små tuvor och hoppades att de inte skulle släppa. Var helt slut. Kom till slut upp, vinglade bort till bilvägen, tog mig ner, liftade mot Hittisau igen, vidare till Riefensberg där jag fick sova hemma hos en snickare, en hemmafru och deras femtonåriga dotter.
 
Satt först och pratade med kvinnan och hennes väninna ett par timmar och åt sen kvällsmat med familjen. Bergsost, tomater, vitt vin, mörkt bröd, oliver, sardiner i olja och inlagda paprikor ute på en veranda i kvällssolen på ett berg i Österrike till ljudet av ko-klockorna. Alltså ljuvligt. Jag och kvinnan satt kvar hela kvällen och pratade, fnissade och drack vin, hon visade mig deras kryddträdgård och deras katt ville konstant kela med mig. Dagen efter blev jag skjutsad till Oberstaufen, gick därifrån nästan två mil till Immenstadt, fick lift med en kille som jobbade med att köpa och sälja bilar. Hjälpte honom med att köra tillbaka en bil från Immenstadt, sov över, liftade nästa dag till München, tog bussen till Berlin och mötte upp Samir som nyligen flyttade dit. Har inte varit i Berlin sen jag flyttade därifrån för drygt fyra år sen. Så konstigt att vara tillbaka!
 
Första dagen gick jag tillbaka till mina gamla områden vid Friedrichshain, Karl Marx Allee och Warschauerstrasse, hängde sen hela kvällen i en park med Samir där vi åt en massa små förrätter vi hade gått runt och köpt på olika restauranger. Nästa dag stack jag på en guidad tredje riket-tur med en rolig brittisk guide och kanske femton andra krigsnördar från Australien, Nya Zealand, Storbritannien, USA och Polen. Vi fick se en bombad kyrka, ett hus mitt i Berlin full med skotthål, vart Hitlers bunker låg, judiska minneskonstverket och en hel del annat. Gick sen tillbaka till Kreuzberg via en fantastisk å där det satt folk överallt. Tog sen en promenad med Samir, åt vegansk glass, gick genom Friedrichsstrasse och Under den Linden via Alexanderplatz, Karl Marx Allee och tillbaka till Kreuzberg.
 
I måndags stack jag tillbaka till Köpenhamn, letade efter ett hostel när en kille från London/Indien sprang ikapp mig och var nyfiken på ryggsäcken och kameran. Så vi hängde hela kvällen, satt och drack öl på olika krogar, pratade om filosofi, livsdrömmar, att ta tag i sina rädslor och så himla mycket mer. Oväntad men grym kväll. Igår vaknade jag med ett ryck av att alarmet ringde och min nacke bara låste sig. Intensiv smärta i halva ryggen och kunde knappt ta mig ur sängen. Försökte mig på en varm dusch men smärtan var brutal. Fick packat ihop alla grejer, gick ut och åt frukost i en park, allt gjorde ont. Tog mig till Malmö, blev knockad av en tjej som inte kunde vänta på att alla skulle gå av tåget, släpade ryggsäcken på marken pga okapabel att bära, låste in den i ett skåp på stationen, gick på second hand och mötte sen upp festivalkumpanen igen. Vi hittade världens grymmaste asiatiska buffé och satte oss i en park, drack fikonsnapsar, lärde oss yo-versionen av todeloo och drack senare öl på ett sofistikerat uteställe.
 
Var aningen mindre crippled imorse, åt en grym frukost, drack öl, låste ut ryggsäcken tjugo sekunder innan tiden gick ut, blev sen ifattsprungen av Sessan och hängde med honom större delen av hemresan, tog en lång promenad och fick plåstra om en man som skadat sig när han demolerat sitt tak. Sitter nu och är aningen missnöjd med min nackspärr men det kunde varit värre. Så med andra ord, grym resa, är helnöjd och jag tar igen för den kassa uppdateringen den sista tiden. Nu, godnatt.
 
 
 

Berlin

Vandrade några dagar i alperna, tröttnade och åkte till Berlin istället. Insåg att jag föredrar svenska vandringsleder. Konstigt att vara tillbaka i Berlin, har inte varit här på nästan fem år. Samir flyttade hit för lite drygt en månad sen så det fick bli en visit. Vi har haft parkhäng och promenad från Kreuzberg till södra Friedrischstrasse, upp till Under den Linden, till Alexanderplatz och tillbaka till Kreuzberg via Karl Marx Allee. Satt även vid en fin å och åt vegansk glass! Igår när Samir var på jobb gick jag en guidad tur om tredje riket där man fick se hus med kulhål, gestapos gamla högkvarter, vart Hitlers bunker låg och en massa annat. Bra grupp och rolig brittisk guide vid namn Barnaby. Bilder kommer vid senare tillfälle. 

Alperna

Är och vandrar i alperna en månad, kändes som att jag behövde springa av rastlösheten nu efter sju veckor på bussen. 

Världscykling

Alltså jag bara måste nämna det coolaste nånsin.
 
Min bästa kompis från Tranås-tiden började för några år sen med cykling efter att länge haft tanken i bakhuvudet. Om jag förstod det rätt var det först för kanske fyra år sen gjorde han sin första länge tur till Norge och senare två resor ner genom Europa. 
 
För några dagar sen släppte han nyheten att han nu ska cykla från Sverige till Hongkong, vidare till Japan, haka på nån båt till västra USA, cykla över Amerika, hitta lämpligt fordon till västra Europa och cykla hem. 
 
Det är en helt vansinnig resa ur alla aspekter och jag älskar det! Den oförutsägbarheten är fantastisk och jag beundrar honom både för att han gör något han länge drömt om men även för sättet han bestämmer sig för att gå all in och ta det till den typ galnaste nivån. Bara wow.
 
 

Boktips

Tänkte tipsa om några av böckerna jag läst.
 
Du och din jante, av Maria Appelqvist och Bo Pedersen.
Den överlägset sämsta grejen med Sverige är jantelagen. Hur vi formas och lär oss att tänka, hur snävt samhället blir när vi inte accepterar de som på något sätt vill söka sig utanför ledet. Hur jante kväver det unika och ständigt håller hårt i greppet om vår låga självkänska. Boken får en att vilja skaka av sig det tunga jantetäcket, ifrågasätta de oskrivna reglerna och bara köra.
 
Vanans makt, av Charles Duhigg.
Vanor kan tydligen inte brytas, de kan bara ersättas. Satt ofta på bussen och tittade ut genom fönstret mellan sidorna, förvånad över alla nya insikter Charles gav en. Väldigt fascinerande läsning.
 
Ingen tar skit, av David Eberhart.
Boken förklarar varför vi idag blir kränkta över precis allting. Ja, det är precis så intressant som det låter.
 
Kaosologi, av Micael Dahlén.
Här har vi min typ av weird. Oförutsägbar, skarp, nytänkande och fantastiskt lekfull. Man ville helt enkelt inte att boken skulle ta slut.
 
Nordisk mytologi, av Brian Branston.
Satt flera gånger och skrattade rakt ut på bussen. Den här boken är helt vansinnig, tror skolorna sållade bort större delen av innehållet inför lektionerna på mellanstadiet.
 
Yes!, av Katarina Bjärvall.
Hur kommer det sig att vi människor köper så mycket trots att vi egentligen inte behöver det? Läs and you will know.
 
Modeslavar, av Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom.
Först suckar man lite, sen blir man förbannad och till sist känner man bara en innerlig önskan om att gemene man kände till hur cheferna i vår svenska modeindustri väljer bort att betala skatt och vilka absurda konsekvenser slit-och-släng-konsumerandet fått för miljön i många länder. 
 
Du har svaren, av Tulsa Jansson.
Boken gjorde mig riktigt intresserad av filosofi. Vardagspsykologi blir en vuxen variant av tonåringens sätt att ifrågasätta saker, och man fick verkligen upp ögonen för hur filosofi kan användas inom alla områden i samhället, framförallt som verktyg under barn- och ungdomsårens utvecklingsfaser där målet vore större förståelse, mer öppenhet och bättre gemenskap.

Reselista

1. Vilken är den varmaste respektive kallaste resan du gjort?

De varmaste måste nästan vara Thailand eller Kalifornien. Thailands värme kommer med hög luftfuktighet medan Kaliforniens känns sjukt mer påträngande. Den kallaste resan utöver skidresor har snarare haft kalla inslag, som när Håkan och jag sov två nätter i en sandbox i Helsingfors eller när Hannah och jag fick nån frysbox att sova i på en campingplats i Italien. Även många liftarresor där man ibland stått strandad i snöstorm nånstans.

2.Hur länge varade din längsta resa?

Svårt att svara på men omkring någon månad.

3.Vilka tips skulle du ge till en turist som skulle vilja resa till staden du bor i?
 
Åk någon annan stans. Räknar in staden jag kommer ifrån här så mina tips hade varit att kolla in Lillöborgen, äta glass på tre toppar i Åhus, spela laserdome och hoppa runt i sängarna på hotellet sjungandes på gammal pop.
 

 
4.Favoritland att resa i?
 
Frankrike, med undantag för Paris då människorna ofta är absurt ohövliga. Älskar även Tyskland, särskilt de södra delarna. Storbritannien och USA ligger också rätt högt. 
 
 
5.Vad är den turistigaste platsen du varit på?
 
Barcelona. Stan kryllar av turister och tjugoåriga bartenderstudenter från all over.
 
6.Har du några måsten i reseväskan?
 
Musik och hörlurar som stänger ute allt annat. Allt annat är bara en bonus.
 
7.Dina fyra bästa resebilder.
 
 Midsommarfirande på Seurasaari
 
 Reunion i Frankrike med mina Spice Girls-darlings från språkkursen i Würzburg
 
 Utklädningstemaresor med Håkan
 
 Vegansk B&J funnen efter långt sökande på den amerikanska västkusten
 
8.Vart skulle du vilja åka just nu?
 
Transmongoliska järnvägen, östra USA, gamla Jugoslavien.
 
9.Vad är den bästa resan du gjort?
 
Min polsk-franska cykeltur som avvek mot Finland där jag träffade Håkan vilken jag åkte till Estland och Lettland med för att sen fortsätta till Stockholm och vidare cykling i ett fantastiskt sommarsverige.
 
10. Ett ställde du absolut inte vill åka tillbaka till?
 
Riga var sjukt meh.

Arnold Schwarzenegger och lönndörrar

Drömde inatt att jag hade åkt över till USA och gick på nån gata i New York när jag mötte Arnold Schwarzenegger som gick omkring med en orange stor skumgummipistol och sköt svenska tiokronor på folk, som fastnade på huden med någon form av klister. Jag pratade med honom på tyska och efter en stund hade han förvandlats till John Cleese och behövde gå.
 
Kom sen till ett slott där man behövde gå bakom en bibliotekshylla för att komma till de ordentliga salarna (gick igenom samtidigt som Nombeko från Jonas Jonassons bok "analfabeten som kunde räkna") och då dök Del Paxton från filmen "that thing you do" upp. Jag tackade för senast då vi hade lyssnat på musik och beställde in tio whiskeyglas till John Cleese och honom, som nu hade förvandlats till en överklassdam. De satt och drack i hallen och jag gick till toaletten och råkade skapa nåt Stockholms blodbad som den före detta Paxton-tanten kom och hjälpte mig städa upp.
 
 

Trettio i månaden

Har nu infört ett boklåneförbud. Läser orimliga mängder böcker och har snart sållat ut hela biblioteks läsvärda sortiment. Har i flera år sagt att jag vill läsa mer men nu ligger jag på ett genomsnitt av en bok om dagen. Det är ungefär trettio i månaden. Jag kan inte läsa trettio böcker i månaden. Vart finns mystiken om man kan allt? Eventuellt hade jag kunnat ta över "vem vet mest" efter Rickard Olsson men det är jag nog för tramsig för. Dessutom hetsläser jag bara de böcker jag egentligen inte vill läsa men ändå kunna något om, vilket gör mig stressad. Har fram till nu läst om bland annat jantelagen, Lena Dunham, kronprinsessan Victoria, amerikansk politik, rockabilly, nordisk mytologi och om Micael Dahlén som införde fyrtio nya vanor under lika många veckor.
 
Är inne på slutspurten för jobbet nu vilket innebär att man bara jobbar tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Ska försöka lära mig något av tidigare nämnda Dahlén och införa vanan att träna, mår mer stabilt än för ett par månader sen men vårdepressionen märks fortfarande med ljusskiftningarna och jag vet att joggingturer hade hjälpt massor.
 
Har börjat kolla på "vem bor här" och blir ofta löjligt inspirerad av folks hem. Tror även att jag har bestämt mig för vart jag själv hade velat bosätta mig framöver. Helgen blir förhoppningsvis full av loppisar, och sovmornar.
 
Och på tal om böcker, kan rekommendera alla att läsa den här
Udda och äventyrssökande skrivare vars visioner och mål ligger långt utanför gränserna av den östskånska stad jag växte upp i. Är både ifrågasättande och normbrytande, black metal-lyssnande och miljödebatterande, jämställdhetsivrande och filmskapande, lugn men galen och med hopp om att lämna ett stort avtryck i världen.