Reunion m'lord

Jag har haft så mycket jag velat skriva om dom senaste veckorna men ändå har jag aldrig hittat någon tid. 
 
Hur som helst fick jag en förfrågan för en månad sen om jag ville hänga med till Rom med Håkan som jag reste med i Finland, Estland och Lettland, men tackade nej eftersom jag skulle till USA. Efter att den resan sköts fram till i vår hakade jag på Håkis istället och skulle ta mig ner till Italien till helgen. Jag insåg då att det samtidigt är oktoberfest i München och att jag av miljöskäl hellre tar tåget, så jag skramlade fram en interrailrutt bestående av München i Tyskland, Zürich i Schweiz, Milano och Rom i Italien, Lyon i Frankrike, Antwerpen i Belgien och Hollands Amsterdam. Varför inte go all in när man ändå inte har något bättre för sig?
 
Blir grymt att återförenas med m'lord i landet av Dominic Decoco!
 
Jenny von Blonde och Håkan Whatsoever

Naken utsvävande sanning

Jag kollade på "hur många lingon finns det i världen" som gick på tv för några kvällar sen. Den handlade om killen som såg mer än bara ett hinder i de utvecklingsstörda människorna som jobbade med att paketera ved i Hudiksvall.
Det mest slående var frågeställningen om varför arbetsplatsen inriktade deras personlighetsutveckling på att göra dom till vanliga människor trots att dom inte var vanliga människor.
 
För det nådde på något sätt den känslan jag själv går och bär på. Dels finns det de människor som följer vad som är socialt accepterat och dels finns det de människor som går sin egen väg och ändå verkar hamna i en stereotyp mall - en mall som är så lätt att känna igen trots att det inte är ett normativt levnadssätt. Folk som tror dom gör sin grej utan att inse vilken kliché av en bohem/punkare/volvoraggare/miljöaktivist/whatever dom egentligen är. 
 
Jag har inget behov av en stämpel eller ett fack, men jag saknar samhörighet. Det finns många människor jag träffat bara det senaste året som jag gillar att hänga med, och ett fåtal som jag verkligen klickat med, men jag har annars så sällan känslan att befinna mig med likasinnade. Det är lite som att jag ofta har omvänd mänsklig psykologi, som att jag har instinkter som går mot att vara ett flockdjur med behov av att anpassa sig till gruppen.
 
I min värld är det en önskan att få bevittna att någon utsätts för mobbning så jag kan fråga utövraren vad fan hen håller på med samtidigt som jag skulle få tag i ett av alla dessa offer som dagligen plågas utan att en jävel gör något. Jag spenderar hellre tid med en påläst uteliggare än med en rik svensson. Jag tycker att många jag träffar är lika intressanta som en osthyvel, jag hatar att få kommentarer om mitt utseende, jag bryr mig inte ett dugg om jag är osminkad och jag är så jävla trött på att motas mot att bli mer som idealet, den som aldrig tar en debatt, höjer rösten eller tar för sig. Det värsta är svårigheten i att acceptera sig själv för precis den man är samtidigt som man har en personlighetstyp som ifrågasätts. 
 
Vart går gränsen? Jag tycker om mig själv för den jag är, något jag aldrig gjort tidigare, samtidigt som människor utifrån ska kommentera saker jag själv är stolt över, för att det inte följer normen. Är det verkligen så konstigt att vara spontan och driven? Vad spelar det för roll om jag inte bryr mig om att passa in? Hur tror människor att det hjälper mig att höra om vad man borde, när det är uppenbart att jag redan vet vad jag vill? 
 
Jag har ett val - antingen är jag som jag är eller så förändras jag för andras skull så att jag blir en del i mängden. Det har krävts flera år för mig att acceptera att människor kommer irritera sig och ogilla mina normbrytande sidor och att jag är helt okej med det på grund av den positiva och starka del av mig som säger att.. äh what the hell. Men jag hade önskat att det inte fanns en sådan obefintlig samhörighet med så många människor, bara det är redan en tung ensamhet. Det hade varit så skönt att slippa att ständigt viljas göras om till en vanlig människa när jag inte är en vanlig människa.
 
I knät på den där gamle Alfred Kanin i Riga

Dagens i-landsproblem

En anledning till varför Finland lämnade min hatlista var på grund av att man kunde slippa gå hungrig där. Man kunde gå till en kiosk, ett fik, en restaurang eller en stormarknad utan att inse att det enda man kunde äta var ett äpple, en påse cashewnötter och en vitamindricka för att slippa bli undernärd. Jag vet inte hur många gånger jag stått och letat efter en baguett utan kött eller en yoghurt utan laktos. Jag vet inte ens vad det är jag väntar mig att en dag få hitta, där är alltid bara samma sak. 

Störst sannolikhet är att man måste köpa ingredienserna för sig, vilka man sen får laga ihop om man hittar ett kök eller bara äta råa, och det är inte alla länder som har någon form av köttvariant som quorn eller soya vilket slutat med att man står där i ett val mellan tretton olika grönsaker att göra något kreativt av på resande fot. 

De få gånger man letar efter ett vegetariskt och laktosfritt alternativ i en snabbmatsrestaurang står man där med en påse morötter och en mugg vatten, eller så avstår man helt enkelt från att lägga pengar på något man bara kommer bli ännu hungrigare av. 

När jag är hemma är det inga problem, då kan jag laga lasagne på quornfärs och soyagrädde, pasta med zucchini-sås eller soyaburgare med mjölkfri potatissallad och en massa olagade grönsaker. Det är när jag väl lämnar köket, eller värre - landet, som man alltid hamnar i den där stressande irritationen vid hunger och man inte hittar något som är anpassat för veganer. 

Om det inte finns en vilja att möta alla kunders behov kan en del väl iallafall överlägga idén att ta in lite mer grönt för köttätares hälsas skull, eller åtminstone för att göra ett statement gällande vart man står i frågan om ett välmående klimat.


München i Idol

Innan jag åkte som au pair till Würzburg hälsade jag på en familj utanför München som det från början var tänkt att jag skulle hamna hos. Jag var där två veckor över oktoberfest med både familjen och deras tidigare två au pairer med familjer och pojkvänner. 

Det var en svensk mamma, en tysk pappa och två döttrar i åldern fem och femton. Jag trivdes fantastiskt bra men tackade nej till platsen eftersom dom bodde mitt ute i absolut ingenstans. Efter att föräldrarna åkt till jobbet och jag lämnat av tjejerna i skolan skulle jag ha spenderat hela dagar bland kor, ängar och ett stort tomt hus i upp till ett helt år. Så jag tackade nej och hamnade istället i den norra delen av Bayern vilket ledde mig i en helt annan riktning än det gjort om jag valt München.

Men den äldsta dottern i familjen jag avvisade hade som elvaåring ställt upp i tyska talang och kommit tvåa. Nu har Yosefin sökt till svenska idol och kommit vidare. Den här veckan bestäms vilka tolv som får de sista platserna och jag fick en anledning till att följa idol för första gången på kanske åtta år. 






Klämda nerver, listor och inspiration

Sitter med en nerv som hamnat i kläm i ryggen och kan inte sova, så vad passar då bättre än en lista?

1. Vad heter du? Jenny
2. Smeknamn? von Bonde
3. Vad har du blivit kallad genom tiderna? Bodil, Jensan, möggel (när jag hade grönt hår), John Johnny John-John, fru, Janne, Jennifer, Bondesson, Chewbacca, Schweden, beror på vem man frågar.
4. Hade dina föräldrar tänkt ge dig några andra namn? Ellen eller Jennifer.
5. Hårfärg? Egentligen har jag väl mörkblondt men färgar alltid mörkbrunt.

6. Ögonfärg? Jag säger grön, vissa andra säger blå.. dom har fel.
7. Vilken stil har du? Salig blandning, brukar hålla mig till mörka färger, hög midja på allt möjligt eller 60-tal. Har även en särskild kärlek till kängor och nitar.
8. Sminkar du dig? Det händer, är dock så ovan vid det att jag ofta gnuggar mig i ögonen och skapar den klassiska black eye-looken.
9. Vikt? 53
10. Längd? 165
11. Vilka är ni i din familj? Mamma, pappa, bror, Trigger (katt) och Micko (hund).
12. Har du några husdjur? Dom räknas som familj.
13. Vem betyder mest för dig i hela världen? Jag har lärt mig att man måste sätta sig själv på den platsen för att skapa balans i sitt liv.
14. Varför? Det är omöjligt att bli lycklig om man tycker om andra människor mer än man tycker om sig själv - på ett icke narcissistisk sätt.
15. Vilken klass går du i? Gymnasiestudent plus fyra år.
16. Skola? Gick på Milner.
17. Trivs du? Den tiden var helt okej, hade valt nåt annat än omvårdnad om jag gjort om det idag, typ samhälle eller inriktning på uniformsyrken.
18. Har du bra betyg? Jag har alltid varit lättuttråkad och la fokus på det jag tyckte var intressant, typ svenska och historia.
19. Har du många vänner? Ja man träffar många människor när man är ute och reser.. nackdelen är att man sen har dom utspridda över hela världen.
20. Vem är din bästa vän? Jag har ingen bästa vän, däremot har jag vissa människor jag klickat med dom senaste åren och som jag träffar när vi är på samma ställe/i samma land.
21. Favoritskribenter? Natashja Blomberg, Karin Ketchupmamman och Anna Kaagaard Kristensen.
22. Bästa bok du läst? Rockfolket, hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, jämställdheten börjar i plånboken, det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra osv.
23. Sämsta? Brukar sluta på sida två om det inte intresserar mig, annars är det väl nån gammal trist skit skriven av en gammal dammig gubbe som man var tvungen att ta sig igenom under skoltiden.
24. Favortfilm? That thing you do, Inglorious bastards (Dominic Decoocoo. Bravo!) och En oväntad vänskap.
25. Favorit tv-serie? Misfits, Why poverty.
26. Favoritskådespelare? Tom Hanks, Christoph Waltz, Sean Penn, Dustin Hoffman usw.
27. Favoritskådespelerska? Natalie Portman, Liv Tyler, Vicky McClure, Lauren Socha...
28. Är du allergisk mot något? Laktos, diskmedel på händerna.
29. Favoritmat? Den veganska maten på smålands i Lund.
30. Dryck? Egengjord milkshake på mango, hallon och blåbär.
31. Godis? Just nu skulle jag säg såna sura sockriga band, annars mandlar med choklad och knaprigt skal.
32. Kaka/fikabröd? Cookies!
33. Glass? Tofuline choklad med såsen från konserverade persikor.
34. Frukt? Röda äpplen, clementiner på vintern, gröna vindruvor utan kärnor, det rödaste på vattenmeloner.

35. Grönsak? Fem ton gröna paprikor på subwaymackor!

36. Årstid? Sommar, tidig höst, sen vår, vinter vid jul.
37. Färg? Mörklila, vinröd och icke skrikig grön.
38. Väder? Spöregn om man slipper frysa efteråt, annars molnfritt dvs sol.
39. Favoritband? Rammstein, System of a down, Finntroll.
40. Favoritlåt? Just nu är det rammsteins "mein land" och soads "attack".
41. Bästa konserten du varit på? Finntroll på underworld i Camden, London i våras. Rammstein på Wacken i år.
42. Antal konserter du varit på? Ett tjugotal kanske.
43. Vilka? Med festivaler inräknade Dimmu borgir på Wacken, Soad på Rock im park 2011 och Getaway i år, Raised fist i Würzburg 2011, på Siesta och Getaway 2012, även Lillasyster och Satyricon på Getaway förra året, Finntroll London, Getaway. Pain, Thåström osv. på Tivolirock. Hardcore superstar i Göteborg, orkar inte räkna upp fler.
44. Vilka länder har du varit i? Sverige, Norge, Finland, Danmark, Tyskland, Polen, Belgien, Frankrike, Storbritannien, Irland, Österrike, Turkiet, Cypern, Grekland, Italien, Estland, Lettland, Thailand och USA.
45. Vilka länder vill du besöka? Mexico, Chile, Ecuador, Kenya, Ryssland, Australien, Nya Zeeland, Vietnam osv.
46. Vad är ditt drömyrke? Antingen psykolog, journalist eller yrkesofficer. 
47. Har du piercings? Jag hade tio i öronen, men nu har minst fem av dom vuxit igen.
48. Biter du på naglarna? Har aldrig gjort.

 

Här har vi de mer 60- även 70- och till och med 80-talsinspirerade stilinfluenserna. 

 

Ännu en vecka som rörelsehindrad

Jaha, mitt liv som handikappad goes on. Jag som vid det här laget skulle va i nordvästra USA och ha the time of my life är istället stuck i min hemstad på obestämd tid. Men för första gången på länge är jag inte uttråkad.
 
Den senaste veckan har jag hunnit med ett dygn i Köpenhamn där jag kollade på streetperformers med styltor och eld, gick längs ströget, snackade med en ekorrväsksprydd man och var sen och kollade på en konsert där en dansk jag träffade på wacken var med. Vi två drog sen till en vikingabar där jag retades med den irländske bartendern och där vi satt i den så kallade "beergarden" vilket egentligen bara var.. en bakgård, en stängd klubb, tre bänkar och ett enormt elskåp. Vi var dom enda som var där ute och var därmed de som höll igång festen så att säga. Vi sprang sen upp och ner i hosteltrappor och hängde utanför en port på stadens lite mer livliga kvarter tills mitt i natten.
 
I lördags var jag på södertorgs saker och ting-marknad klockan åtta, sen liftade jag till Önnestads loppis med pappan till två killar jag gått på samma låg- och mellanstadie som. Han bjöd på kakor, folk sprang som galningar vid startskottet och jag träffade en gammal klasskompis från gymnasiet. Dessutom hade Adrian och min telefons autocorrect ett samtal där min medverkan bland annat lät som följande: "ska det va så svårt att skriva ikraftträdande", "tycker du att övergångsställena i Malmö borde låta som hotbot vill star Yasser?", "Ravanellia Ulf trött jag är. Älvsborgs vad har autobörsdag för ord? Jag orkar inte. Hur stänger man av fetma", "farliga medier", "nej flaskhalsar som i smärta" och "jag skrattar snart ihjäl mig. Hästar högt i en soffa på Forsgren. Nej du vet vad jag menar". På slutet satt jag och skrattade helt okontrollerat och folk tittade roat på mig.
 
I söndags kom Adrian ner till skåne, vi tänkte lifta till Malmö och gick förbi en stor loppis på väg mot motorvägen när vi insåg att ingen väg från Hässleholm gick dit, så Adrian fick sin plånka stulen och vi tog tåget istället. I Malmö spelade vi in en film där vi intervjuade folk om helt störda saker och gjorde reportage om saker vi hittade.
 
Det senaste dygnet var jag ute på en powerwalk med Micko till A3-fältets slut och tillbaka. Tog drygt två och en halv timme med grym musik i öronen. Sen försökte jag lära mig ryska, tog ännu en powerwalk runt tivoliparken, rensade garderoberna inför världens tradera-försäljning och läste böcker om bland annat det borgerliga samhällets värsta baksidor.
 
Well, that's about it.
 
Drar till med årets enda Getaway-bild av mig och the one and only Ylva jag jobbade med i merchendisen

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra

Jag kände att jag var tvungen att göra en sak.
 
De senaste månaderna har jag vid upprepade tillfällen påmints om mitt första jobb i vården. Jag har cyklat förbi äldreboendet, haft konstiga drömmar och gått förbi gamla kollegor. En känsla av bristande självrespekt växte fram och jag fick tvinga mig till att inte gå fram till en av dom för ett par veckor sen och berätta vad jag tycker om det dom gjorde. Efter det steg bara irritationen och jag fick en större och större lust att bara gå till min gamla arbetsplats och berätta hur deras bemötande påverkade mig som oerfaren nittonåring. Så igår fick jag alltså idén att istället skriva för att kunna släppa det, och lämnade idag en lapp till varje avdelning. Jag såg att en del av dom kom ihåg mig, och det var inte precis ett kärt återseende för någon av oss.
 
Men det här var något jag gjorde för mig själv och för alla andra som hamnat på arbetsplatser med utfrysning, mobbning, skitsnack, ohjälpsamhet, oärlighet och fegt osolidariskt spel.
 
Nån gammal bild från den tiden 2010

Wohin gehst du

Måste tipsa om en låt. Satt på en loppis i lördags och väntade på att åka hem med mannen jag liftade dit med när jag hittade en ny goding av Rammstein på youtube. Uppenbarligen ironisk musikvideo och texten verkar handla om landsuppdelat utanförskap. Var skeptisk till en början av all kvinnlig objektifiering och tänkte att "fan, inte dom också", men insåg sen att dom objektifierar sig själva lika mycket och att dom dessutom har alla möjliga tjejer i alla storlekar med i videon, vilka dessutom visas som starkare och mer aggressiva än killarna i bandet som bara verkar sjukt mesiga i sina hawaiiskjortor. Och just det, låten är svinbra.
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se