Reselista

1. Vilken är den varmaste respektive kallaste resan du gjort?

De varmaste måste nästan vara Thailand eller Kalifornien. Thailands värme kommer med hög luftfuktighet medan Kaliforniens känns sjukt mer påträngande. Den kallaste resan utöver skidresor har snarare haft kalla inslag, som när Håkan och jag sov två nätter i en sandbox i Helsingfors eller när Hannah och jag fick nån frysbox att sova i på en campingplats i Italien. Även många liftarresor där man ibland stått strandad i snöstorm nånstans.

2.Hur länge varade din längsta resa?

Svårt att svara på men omkring någon månad.

3.Vilka tips skulle du ge till en turist som skulle vilja resa till staden du bor i?
 
Åk någon annan stans. Räknar in staden jag kommer ifrån här så mina tips hade varit att kolla in Lillöborgen, äta glass på tre toppar i Åhus, spela laserdome och hoppa runt i sängarna på hotellet sjungandes på gammal pop.
 

 
4.Favoritland att resa i?
 
Frankrike, med undantag för Paris då människorna ofta är absurt ohövliga. Älskar även Tyskland, särskilt de södra delarna. Storbritannien och USA ligger också rätt högt. 
 
 
5.Vad är den turistigaste platsen du varit på?
 
Barcelona. Stan kryllar av turister och tjugoåriga bartenderstudenter från all over.
 
6.Har du några måsten i reseväskan?
 
Musik och hörlurar som stänger ute allt annat. Allt annat är bara en bonus.
 
7.Dina fyra bästa resebilder.
 
 Midsommarfirande på Seurasaari
 
 Reunion i Frankrike med mina Spice Girls-darlings från språkkursen i Würzburg
 
 Utklädningstemaresor med Håkan
 
 Vegansk B&J funnen efter långt sökande på den amerikanska västkusten
 
8.Vart skulle du vilja åka just nu?
 
Transmongoliska järnvägen, östra USA, gamla Jugoslavien.
 
9.Vad är den bästa resan du gjort?
 
Min polsk-franska cykeltur som avvek mot Finland där jag träffade Håkan vilken jag åkte till Estland och Lettland med för att sen fortsätta till Stockholm och vidare cykling i ett fantastiskt sommarsverige.
 
10. Ett ställde du absolut inte vill åka tillbaka till?
 
Riga var sjukt meh.

Arnold Schwarzenegger och lönndörrar

Drömde inatt att jag hade åkt över till USA och gick på nån gata i New York när jag mötte Arnold Schwarzenegger som gick omkring med en orange stor skumgummipistol och sköt svenska tiokronor på folk, som fastnade på huden med någon form av klister. Jag pratade med honom på tyska och efter en stund hade han förvandlats till John Cleese och behövde gå.
 
Kom sen till ett slott där man behövde gå bakom en bibliotekshylla för att komma till de ordentliga salarna (gick igenom samtidigt som Nombeko från Jonas Jonassons bok "analfabeten som kunde räkna") och då dök Del Paxton från filmen "that thing you do" upp. Jag tackade för senast då vi hade lyssnat på musik och beställde in tio whiskeyglas till John Cleese och honom, som nu hade förvandlats till en överklassdam. De satt och drack i hallen och jag gick till toaletten och råkade skapa nåt Stockholms blodbad som den före detta Paxton-tanten kom och hjälpte mig städa upp.
 
 

Trettio i månaden

Har nu infört ett boklåneförbud. Läser orimliga mängder böcker och har snart sållat ut hela biblioteks läsvärda sortiment. Har i flera år sagt att jag vill läsa mer men nu ligger jag på ett genomsnitt av en bok om dagen. Det är ungefär trettio i månaden. Jag kan inte läsa trettio böcker i månaden. Vart finns mystiken om man kan allt? Eventuellt hade jag kunnat ta över "vem vet mest" efter Rickard Olsson men det är jag nog för tramsig för. Dessutom hetsläser jag bara de böcker jag egentligen inte vill läsa men ändå kunna något om, vilket gör mig stressad. Har fram till nu läst om bland annat jantelagen, Lena Dunham, kronprinsessan Victoria, amerikansk politik, rockabilly, nordisk mytologi och om Micael Dahlén som införde fyrtio nya vanor under lika många veckor.
 
Är inne på slutspurten för jobbet nu vilket innebär att man bara jobbar tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Ska försöka lära mig något av tidigare nämnda Dahlén och införa vanan att träna, mår mer stabilt än för ett par månader sen men vårdepressionen märks fortfarande med ljusskiftningarna och jag vet att joggingturer hade hjälpt massor.
 
Har börjat kolla på "vem bor här" och blir ofta löjligt inspirerad av folks hem. Tror även att jag har bestämt mig för vart jag själv hade velat bosätta mig framöver. Helgen blir förhoppningsvis full av loppisar, och sovmornar.
 
Och på tal om böcker, kan rekommendera alla att läsa den här

Sju års fantastiska bravader

Återkommer ibland till min saknad av försvaret och tänkte köra en "kort" sammanfattning om varför.
 
From scratch minns jag känslan av att lyfta pappas AK4 som barn, se honom komma hem från övningar. Det startade inget intresse men det tände en gnista av nyfikenhet. När jag var tolv stegade jag in på burger king och hittade en drös uniformsklädda ungdomar som hänvisade mig till hemvärnsungdom, men jag saknade åldern och fick vänta några år. Stod i deras väntelista redan på högstadiet och fick i nian åka på prao på flygflottiljen utanför Ronneby tillsammans med en bunte pajasar från andra skolor. Det starkaste minnet därifrån är hur jag utklassade flottiljens värnpliktiga i biljard och än idag är bra vän med en av dessa.
 
Därefter upptäckte jag med glädje hur försvaret hade sommarkurser i både armén, flygvapnet och sjövärnskåren. Sökte till min första som femtonåring och åkte iväg på tio dagars strapatser till luftvärnsregementet i Halmstad. Hälften grundläggande utbildning och hälften överlevnad. En utmaning så olik något jag tidigare varit med om. Med en sammanhållning, ett samarbete, en lagkänsla och så många upptåg. Där var nya lektioner varje dag, inomhus, utomhus, krälande i buskage, i sjukvårdssalar, i fält, på skyttebanan, i marschkängor, ibland hungriga som vargar men alltid med någon form av kämpaglöd.
 
 
 
 
Samma höst ändrade hemvärnsungdom om till försvarsutbildarna och vi var en ovanligt stor kull som joinade. Med en flummig furir och en respekterad fänrik i täten möttes vi varje torsdagkväll de följande tre åren. Folket droppade av en och en, kanske snarare fem och fem, tills gruppen på kanske femton pers åkte på vår första utbildning till Höllviken. Under nätterna i fält pratade fänriken i sömnen, nån kille sov med folks fötter i ansiktet och en av deras furirer frågade vid en visitation vad vår tvättboll var för nåt, det är egentligen allt jag minns.
 
Följande sommar antogs jag till sommarkursen på samma flygflottilj jag två år tidigare haft praktik på. Liten, blond och blyg, men älskade varenda moment. Och trots att jag inte sa mycket stärkte en av kaptenerna mitt självförtroende avsevärt när han uppmärksammade mitt skytteprovs femtio poäng av femtio möjliga, vilket jag senare fick gå upp och ta emot pris för. Sommarkursen innehöll bland annat även vandring på blekingeleden, en tur med försvarets övningsflygplan och lektioner i allt från jas 39 gripen till sjukvård, och ganska mycket grillande.
 
 
 
 
 
Med försvarsutbildarna hade vi konstant nya lektioner utöver den veckovisa fysen på kill hill. Radio, exercis, skytte, förflyttningar, you name it. Helgövningar i Rinkaby, Kaffatorp, Lönsboda, på olika gamla militärfält, ute vid soldathemmet, tävlingar i Stockholm mot lag från andra länder, b-styrkor på hemvärnets övningar, marscher, nationaldagsfirande i uniform, hinderbanan i Revingehed, regementsdagar and so on.
 
 
 
 
 
Och nu började jag även på flygvapenfrivillig ungdom med helgresor till flygflottiljen en gång i måndagen. Rökdykning, övningar i gamla övergivna hus, simning i Karlskrona, lektioner i ledarskap och vansinnigt mycket annat under två år, i ett förträffligt gäng.
 
 
 
 
Tredje sommaren blev det sjövärnskåren, trots min starka avsky mot vatten - och vilken sommar. En grupp på sexton pers i sjuttonårsåldern, på en av de mest fantastiska platser jag nånsin varit på, Kungsholmen. Vi drillades i morsekoder, segling, fys och var ute i fält med ungdomar från USA, Lettland, Ryssland och England. De tre veckorna var så fullspäckade att det nästan är en omöjlighet att återge. Vi väcktes en natt av de äldre eleverna och förflyttades ut till roddbåtarna. Det enda ljuset kom från månen och några facklor som brann vid varsin sida om öppningen till öns runda hamn. Hundratals yrvakna människor ställde upp på gården. Natturen ledde till en prisutdelning, jag ropades upp som kursens kamrat och än idag räknar jag det som en av mina starkaste upplevelser. Hela sommarskolan präglades av spex och befäl med glimten i ögat.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Försvarsutbildarna och flygvapenfrivillig ungdom fortsatte och loven spenderades i Höllviken med ledarskapsutbildningar, på vinterkurs i Grövelsjön eller på andra tillfälliga övningar, kurser och projekt runtom i Sverige.
 
 
 
 
Slutade som ungdom precis före skolan slutade. Fick mitt första jobb som instruktör i sjövärnskåren i Stockholm tre dagar efter studenten och jobbade i ett par månader, och två år senare i Göteborg. Utbildade i bland annat exercis, sjukvård, morsekod och livet i fält. Allt som inte hade med vatten att göra. Mina kollegor var fenomenala och gjorde mig bekvämare trots min kroniska blyghet. Utvecklades något enormt på de sex veckorna och trivdes perfekt i en värld av rutiner och galenskap.
 
 
 
 
 
 
 
 
Ett år senare fick jag brev om att ett hemvärnsförband skulle rekrytera nya soldater och åkte på grundläggande soldatutbildning i Revingehed. Den bästa utbildningen jag nånsin gått. Allting kändes rätt. Gruppen var strålande, stämningen alltid god, utbildningen utmanande och varierad och mina ledarskapskunskaper fick sättas på prov mer än en gång.
 
 
 
 
 
 
 
Någon månad senare följde befattningsutbildningen på samma plats, klarade utbildning och antogs till förbandet men fick hoppa av när jag senare samma år flyttade till Tyskland på obestämd tid.
 
För att skriva det här inlägget krävs det nästan att jag sätter jante åt sidan. Jag har försvaret att tacka för större delen av min utveckling som person sen jag slutade högstadiet. De lärde mig att tro på min förmåga, att samarbeta och att lösa problem. Jag har försvaret att tacka för alla de kunskaper jag fått inom en massa olika områden och all den konstruktiva kritik jag fått. Genom försvaret gick jag pressa mig själv till mitt yttersta, vackla och komma på fötter igen. De lärde mig att bita ihop och fokusera rätt. Genom försvaret fick jag en ny känsla av samhörighet, utbildningar i ledarskap och under det sista aktiva året uppmaningen att söka vidare till officer. Vem hade jag varit idag utan allt det här?

Som julafton fast hela tiden

 

Uppdrag allmänbildning

Har ledigt från jobbet den här veckan eftersom det är påsklov och folk inte åker buss som vanligt.
 
Det enda jag gör på jobbet är att lyssna på bra musik och läsa böcker. Kan annars vara ganska trögstartad när det gäller läsning men nu har det nästan varit en ny bok varje dag. Har bland annat läst om Agneta Fältskog, nordisk mytologi, anledningen till varför vi människor köper så mycket saker, en självbiografi om låtskrivaren Andreas Carlsson, om sparande i fonder, om volvos gamla chef PG Gyllenhammar, och Jonas Jonassons roman "analfabeten som kunde räkna". Har varit inne på biblioteket och lånat nästan varje dag de senaste tre veckorna.
 
Den här veckan har jag varit hund- och kattvakt och åkt på utflykt med André. Har massa grejer på gång men det är lite för tidigt för att avslöjas!
 
Den här blir näst på tur

Throwback April

Nostalgisk som man är tänkte jag köra ett inlägg med saker som hänt under april månad tidigare år.
 
April 2010
Hade en lovande karriär inom bowlingen, as it seems
 
 Hängde mycket med musketörerna. Minns just den här promenaden till Ekenabben
där vi pratade om känslan att det jobbmässigt liksom låst sig för oss som tog studenten -09. Ungefär vid samma tidpunkt fick jag tips om au pair-sidan som ledde mig till min första utlandsflytt.
 
Hängde även med mycket med mitt ex och hans kompisar vilket bland annat kunde inkludera.. detta
 
April 2011
 
 Bodde i underbara älskade Würzburg och var på cykelutflykt med tjejerna från språkkursen
 
 Min första tågluff någonsin gick till Italien med min fantastiska partner in
crime, australiensiska Hannah som gick samma språkkurs i Würzburg. Under två veckor hann vi med Venedig, Bologna, Florence, Rom, Neapel, Pompei, Verona, Bozen, Sienna, Chinque terre och Oberbozen.
 
Spelade in den här filmen med den dåvarande tyska pojkvännen och några kompisar. Tysklandsabstinens.
 
April 2012
 
 Gick förberedande polisutbildningen och åkte till Irland med klassen, först Dublin
 
 Och sen landets enda polishögskola där vi bland annat fick vara med på lektioner, fys och övningar
 
April 2013
 
 Åkte hem till Sverige efter vintersäsongen i Österrike och hade planer på att bli HLR-instruktör
 
April 2014
 
 Bodde på Storo i Oslo med Samir
 
Och jobbade i mataffär
 
April 2015
 
 Var på min USA-roadtrip och åkte till San Francisco från Reno och hängde med några tjejer därifrån jag träffade på oktoberfest i München ett par år tidigare, bland annat på en galen invigning för en väskaffär. Spenderade resten av månaden i Reno med Evan, TJ och Lilly.
 
April 2016
 
 För ett år sen bodde jag i USA och hängde med Evans ena band på turné till bland annat
Los Angeles, San Francisco, Riverside, Portland, Seattle och Sacramento. Helt galet!
 
April 2017
 
 I år är det jobb, jobb och jobb, and this..

Misofoni

Kollade på Skavlan förra veckan där den fantastiske Ricky Gervais var med. Under intervjun kom Fredrik in på frågan hur Gervais bemöter sitt problem med ljud och Ricky svarade kort och gott att han bara får resa sig upp och gå därifrån.
 
Hittade en artikel om misofoni av en slump för ett par år sen men det är inte förrän nu jag springer på något liknande igen. Misofoni är helt enkelt att ha stora svårigheter för särskilda ljud, typ smaskande eller visslande.
 
För mig startade det i trettonårsåldern, som jag minns det, med att inte tåla ljudet av tandrensning efter maten. I Tranås gick det helt snett med min grupp i klassen där två av tre tuggade tuggummi med öppen mun. Kunde inte hantera det utan fick med jämna mellanrum gå till toaletten och svära av ilska.
 
De gånger hörlurarna lämnats hemma eller telefonen dött och jag hamnat på ställen med ljud svåra att dölja har jag vid ett par tillfällen blivit så arg att jag börjat gråta. Har slagit många saker i väggar genom åren.
 
På mitt jobb nu måste jag ibland byta säte ifall jag hamnar för nära något som inte kan skärmas av. Och trots att en femtedel av alla människor beräknas lida av problemet är det sällan man hör talas om det.
 
Numera är ljuden något man snabbt noterar och skärmar bort. Endast i väldigt stressade situationer får man infallet att vilja välta åbäket från sin stol, i övrigt reser man sig bara och väljer en annan plats. Konstigt tycker många och oh well känner jag själv, men jag älskar att det någon som Ricky man delar plågan med.
 
Värt att notera dock: yay för the Ricky Gervais show, inte the Office

Att hitta sig själv

Tanken har väl alltid egentligen varit, efter många års drillande i skolan, att bli social. Glad, lättsam, enkel. Målet med att hitta sig själv var väl hela tiden att nå sin fulla sociala kapacitet, att ta för sig och vara sjukligt easy going. Många saker har jag nog väntat på ska falla på plats på egen hand. Behöver mogna, bli lite äldre, lite säkrare. Sen kommer det per automatik.
 
Som tjugosexåring är jag full av konstateranden. Jag är nog trots allt ingen pågående reparation. Jag har nog inget jämnt flow. Att vara annorlunda innebär inte att vara i en process mot att bli normal. Att växla mellan att vara introvert och extrovert är inte ett steg bak, två steg fram. Att vara oförutsägbar, till och med för mig själv, beror inte på en brist på kompass. Världen kanske bara inte är så svart eller vit.
 
Att många egenskaper kan skifta från dag till dag har inget att göra med vart jag i grund och botten står gällande etik och moral, heller inte vilken humor jag har eller hur jag hade agerat ifall jag varit vittne till mobbning. Grundstabiliteten är kanske speglingen av vem man egentligen är.
 
Varken de dagar jag är översocial och lär känna alla på festen inom en kvart eller de dagar jag har sådan torgskräck att hela världen tycks stirra får jag känslan av att det här inte är jag. Alla identiteter är skapade genom sin omgivning så vad finns det för svar på vem man egentligen är?
 
Problemet i sig är skapat ur samhällets förväntningar och dess efterfråga. Hitta en annons på platsbanken som inte söker hela det extroverta paketet. Det är så vi vet åt vilket håll vi målmässigt blickar, men låt oss föreställa att man sätter sig i ett sidospår och försöker landa i sig själv. Funkar det att ena dagen vilja krama hela världen för att nästa vilja skriva misantrop i pannan? Att på sitt cv skriva "well.. det mesta" under egenskaper?
 
Hade jag frågat mina kontakter på fejjan hur de hade beskrivit mig med tre ord hade förmodligen spontan, social och blyg legat i topp. Jag är alla motsatser sammanslagna. Men det är kanske inte längs sträckan mot sin sociala eminens - det är nog bara sån jag är.
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se