Det är mycket man inte förstår

Jag tycker postbilen kan komma nu. Har väntat i flera timmar och det är just idag som den ska sega. Har fått för mig att jag kommer få brevet om att hämta ut mitt körkort idag.

Dessutom har jag hittat världens snyggaste skor, men mamma gillar inte dom.
Vet ni några bra ställen att köpa skor på som inte är dom vanliga nilson, scorett, skopunkten, skodej och din sko?

Haha hittade nyss konstigaste artikeln. Read and weep.
Jag fattar nog inte riktigt hur det går till, med tanke på att det är punkarna som inte vill ha någon överklass med kapitalister och hela det där köret. Haha lyssna på denna så blir ni nog lika förvirrade som jag.


Någon som har en vettig teori?

Ska träffa Dallo och hyra film senare.
Så länge ska jag vänta på posten.

Auf wiedersehen

Positiv är vad jag är denna veckan

startsidan för bloggen visas de mest aktiva bloggarna, och oftast är det bara trams som jag inte riktigt förstår hur kunde hamna där, men en tösabit som ligger på andraplats idag förvånade mig verkligen!

Jag har aldrig blivit så inspirerad av någon som jag blev av henne då jag sett bilder på hur hon klär sig. Den kreativa förmågan hon har är ju så klockren. Hon kombinerar olika kläder på ett sätt man aldrig själv skulle komma på och vågar göra saker med accessoarer som man utan ett bildligt resultat skulle tycka vara ganska märkligt.
Jag skulle gärna byta garderob med Elin Kero.

Second hand

Inser ni hur mycket tid man som arbetslös har till att bara tänka på saker?

En av alla dessa saker som jag funderade över när jag var ute och gick med Micko var second hand. Personligen så älskar jag det! Man kan hitta så sjukt snygga och orginella saker till ett mycket lägre pris än i vanliga affärer.

Sen vet jag om att många ogillar det av flera anledningar. Tänkte argumentera mot några av dessa:

Det är äckligt att köpa och använda saker som andra redan ägt
Är det verkligen det om man tänker efter? Andra människor skulle jag inte kalla äckliga bara sådär, så varför skulle deras kläder vara det? Tänk om du skulle få en tröja av en kompis för att den är för stor för henne eller honom, skulle du då kasta den för att den inte är oanvänd?
Jag praktiserade på röda korset i Hässleholm när jag gick i nian, och alla kläder de fick in åkte direkt in i tvättmaskinen för att de skulle bli så fräscha och väldoftande som möjligt.

Det kanske är en död människas kläder man köper
Min första tanke är.. ja risken finns, om man gillar kjolar som ska sitta strax under armhålorna och går ner till golvet samt stora volangprydda skjortor i obehagligt material och stödstrumpor.
Känner jag ungdomar rätt så är detta inte vad man är på jakt efter. Alla dessa kläder som hänger i second handaffärer har förmodligen tillhört familjer som bestämt sig för att börja rensa i garderoberna efter tjugo års påfyllnad genom shopping, shopping och shopping.

Varför handla på second hand när man har råd att köpa saker i vanliga affärer?
Det är ju självklart upp till var och en vad man gör med sina pengar, och ofta hittar man inga riktiga fynd när man kollar runt på second hand, men när man väl gör det så är det riktigt awesome. Då har man något speciellt som man kan räkna med att ingen annan har.
Sen beror det ju på vilken affär och stad man är i. Stockholm och Göteborg har självklart ett mer exotiskt utbud än Vinslöv och Arjeplog, så man kan ju inte döma ut hela second handvärlden för att man inte hittade något spännande i den lilla by man kanske råkar bo i.

Bilder från Beyond Retro, egen bild på mig och Dallo i Stockholm och miss Ragtime



Skulle det vara så att ni fortfarande inte gillar hela den här grejen så är det iallafall en upplevelse att kolla runt i affärerna på söder i Stockholm. Jag lovar att man kan hitta helt galna saker och prova fula hattar och skor till man dör av garv.

Vad tycker ni om second hand?

Magnus Ugglas revy

Höll på att börja inlägget med "ni som har sett Magnus Ugglas revy håller upp en hand".
Jag såg deras sista föreställning i Karlshamn i början av augusti och det finns inga ord som beskriver hur jävla rolig den var! Jag är inget Ugglafan, vaken vad det gäller hans musik eller personlighet, men detta var något så sjukt galet bra! Att favoriten Per Andersson var med gjorde ju inte saken värre.


Nu har dom fler föreställningar, denna gången i Malmö, och jag har sådan beslutsångest om jag ska se den igen eller inte. Jag har ingen att se den tillsammans med, det sägs att när man har sett något riktigt bra så blir man bara besviken andra gången och pengarna jag fick till revyn i födelsedagspresent kan jag göra annat med. Samtidigt vill jag verkligen dit. Skitsamma om man blir lite besviken, för jag är ändå säker på att det kommer vara värt varenda öre. Det är en sådan riktig må bra-känsla man får av revyer, teatrar, stand up, musikaler, you name it.
Dessutom har jag ju inte hört med en enda människa om dom vill hänga på.

Om ni har sett revyn, vad tyckte ni om den?

Ugly Betty

Efter en vansinnigt tråkig dag är jag nästan värd att bädda ner mig i soffan och kolla på Ugly Betty

 

Har grejer att skriva om senare, så.. I'll be back.

Finns det något ni vill att jag ska skriva om i framtiden så hit med alla era idéer bara.
Vet att ni är lite svårflörtade ibland, men jag gillar när ni är på hugget. Hit med förslag!
Hejdåhejdå

Alla tycker olika

Ni vet säkert hur lätt det är att fastna i en intressant blogg man precis hittat. Det går inte att slita sig!
Det hände mig igår och bloggen tillhörde Katrin Zytomierska.


För mig var hon en kvinna jag sett men aldrig riktigt lagt märke till, därav hade jag heller ingen uppfattning om vem hon var eller varför så många tyckte illa om henne. Det skulle jag helt enkelt försöka ta reda på.
Sida efter sida lästes och fan vad jag garvade åt hennes brutala och ocensurerade humor. Jag kan förstå att många reagerar på att en trettitvåårig gravid kvinna utalar sig som hon gör, men det gäller ju ändå att se det med glimten i ögat. Att hon kan gå över gränsen ibland med kommentarer som att hon ska slå sitt barn är kanske inte så smidigt, men för övrigt tycker jag bara att hon är jävligt skön. Rak, ärlig, tar plats och med en självkänsla man nästan avundas.

Tack vare hennes blogg har jag dessutom fått en helt ny bild av Bingo Rimér. För mig har han alltid varit en brat och en player, vilket jag kan erkänna kommer från mina fördomar med tanke på hans jobb. Fel fel fel. Jag hade så fel. På Katrins födelsedag satte han upp lappar på väggen där det stod att han älskade henne, och påminner henne konstant att hon är bra som hon är. Hur jävla gulligt är inte det?

Jag tror att vi alla har något att lära oss från denna kvinna.
Ta ingen skit och var den du är!

Arbetslös, ingen dans på rosor..


Idag var det egentligen tänkt att jag skulle åka till Stockholm och träffa Louis, men så blev det inte.
Så frågan är nu vad jag ska göra dessa dagar istället. Jag måste säg att jag är sugen på att åka dit iallafall, av helt andra anledningar. Jag älskar Stockholm och resan får jag av mamma eftersom jag klarade körkortet. Men seriöst, hur roligt är det att åka själv? Och vad finns det att göra i hufvudstaden mitt i veckan?
Nej den idén kanske man skulle lägga på hyllan och då är ju frågan vafan man ska hitta på istället.

Några förslag?

Halvkriminell känsla

Jag väntade mig inte att klara både skrivningen och körningen på samma dag och på första försöket.
Igår körde jag på taktiken att det skulle gå åt helvete med alltihop. Dels för att lugna nerverna men även för att jag inte skulle bli besviken om jag misslyckades.

Traskade in på vägvärket vid kvart i åtta igår morse med runt tio andra ungdomar. Det första man skulle göra var att ta bilder på sig själv i en fotoautomat. Men jag kan väl säg att efter att ha cyklat i tio minuter såg min frisyr ut som fan, vilket resulterade i en ganska intressant bild.
Ser det framför mig när jag ska visa leg i affärer och det inte är någon som känner igen mig på bilden.
- Vänta lite, kommer jag säg och dra fram hårspray ur min väska, spraya tills bakomvarande kunder hostande byter kö och rufsa runt håret till expediten glatt svarar:
- Nu ser jag!

Sen började skrivprovet där vi fick vars en dator att besvara de sjuttio frågorna med. Satan i gatan vad nervös jag var. Läste genom alla frågor noga men kände inte igen kanske trettio av dom. Fick gå efter sannolikhet.
Efter tjugo minuter började det höras suckar och viskande "nej.." innan folk reste sig och med tunga steg lämnade lokalen. Desto fler besvikna skrivare ju mer uppstressad blev jag, med tro om att det skulle krävas ett mirakel för att få över femtiotvå poäng.
När jag var klar kände jag hjärtdunk i hela kroppen och jävlar vad jag skakade. Till slut fick jag mod till att trycka på klarknappen och satt på helspänn. Då kom en extraruta upp där det stod något i stil med "Är du säker på att du är klar? Det går inte att gå tillbaka och ändra något sen."
Inte fasen kände man sig klar då, så jag läste genom alla frågor en gång till och ändrade ett svar. Nervositeten innan jag tryckte fram resultatet var helt insane och när den efter ett par sekunder laddat fram ett grönt "godkänt" blev man helt glad i hjärtat som när någon har med sig vetebröd.

Skakande av glädje cyklade jag hem ett par timmar för att läsa på om inre- och yttre kontroll av bilen innan tiden var kommen för trafikskolan. Vi tog en specialrunda för att jag skulle vara så beredd som möjligt för uppkörningen. Backa runt hörn skulle jag göra bland annat, vilket jag inte gör varje dag precis, men det gick på andra försöket. Motorväg, landsväg och sånt mysigt hann vi också med innan the final exam.
Med en vägvärketgubbe bredvid och en körskolelärare i baksätet körde vi en stund senare ut från vv-parkeringen. Upp mot rondellen vid maxi, in till stan, småvägar, parkering, genom stan, maxirondellen en gång till, motorvägen mot Kalmar, Viby, större landsväg, vändning på tvärgående väg till landsvägen, genom Hammar och tillbaka till vägverket. Jag skojar inte när jag säger att jag var nervös när vi körde upploppet och bara var sekunder från ett grattis eller ett tyvärr. När jag än en gång parkerat och satt och skakade som jag vet inte vad sa den lille mannen:
- Jag får börja med att säg grattis till körkortet!
Ni som tagit körkort vet känslan. Så jävla awesome! Gubben nämnde de fel jag gjort, men vad han sa har jag helt förträngt nu. Jag kunde inte ens köra själv tillbaka till körskolan, så mycket darrade jag.

(Tänkte bara förtydliga med att nej det är inte jag på bilden trots vissa likheter.)

Tror jag ringde allt och alla sen under eftermiddagen, var så förbaskat lycklig.

Så när mamma kommit hem från jobbet på kvällen snodde jag bilen direkt och körde en runda bort till Stoffe och satt och snackade. Det första jag gjorde när jag satte mig i bilen var att skruva upp volymen till den fantastiska skiva som satt i. Kände mig lite halvkriminell. Vad fan sitter jag här för, alldeles ensam. Hoppas inte det kommer en polis..
Men ni som känner mig vet att jag aldrig skulle ta bilen för att jag inte orkar annat. Men det är något speciellt med att sätta sig i bilen samma dag som man tagit sitt körkort.
Nej, det kortet tog jag för att många jobb kräver det samt att det är bra att ha om något skulle hända.

Men jag är jävligt stolt över mig själv för att ha klarat det.

JAG HAR TAGIT KÖRKORT!!!!!!!!!



Dan före dan

Imorgon har jag uppkörning och uppskrivning, men det är inget jag direkt funderat över idag.  Försöker ta det lugnt och plugga lite på det sista. Det roliga är ju att jag har fått den här kommentaren åtminstone tre gånger idag:
- Försök att inte tänka på det så mycket, då blir du bara nervös.
Ja jo.
Ska göra mitt bästa imorgon, mer kan jag inte göra. Så failar jag stort så är det bara att fortsätta kämpa.
Norge går ingenstans.

Jag gick en runda med Frits för en stund sen och hon kommer ihåg filmen som jag skrev om för några dagar sen haha. Alltid lika awesome att ränna runt med henne på kvällspromenader, men blev en kort runda idag. Båda ska upp tidigt imorgon.

Om ni undrar över bilden så gick jag in bland mina fotoooo, blundade och klickade hejvilt.

Back to körkortsteori.
God afton

Fan vad irriterad jag blir!

 

Egentligen är det ju så löjligt att jag inte orkar lägga någon energi på det. Men för att avreagera mig så..
TV 4 rasar. Bara det alltså. Vadå rasar? Skärp er för helvete och hitta några riktiga problem att skriva om.
En helt vanlig kille över tjugo var ute på krogen och träffade en tjej och tog en öl.
Nej inte fan ska man kunna göra det, nej för då rasar hela jävla tv-kanalen.
Jag vet inte hur Idol fungerar eller vad dom har för regler där borta, men ska man bli munk/nunna samt nykterist och socialt isolerad för att man medverkar i ett program som går ut på att sjunga?

Visst om han köpt sex och druckit sig redlös för att därefter gjort något helt insane som att bada naken i en fontän eller snacka skit om programmet, ja fan vet jag, men en sån här oskyldig sak på en ledig kväll..?
Vad vill egentligen idol att deltagarna ska göra på sin fritid?

Dessutom är det så förbannat sjukt att man över huvud taget publicerar det här som en stor hemsk nyhet när det samtidigt skjuts ihjäl folk i andra delar av världen. Självmordsbombningar och våldtäkter pågår. Men nej vet ni.. idol-Calle var ute på krogen och träffade en tjej. FY! Starta pressarna!

TÄNK EFTER LITE FÖR HELVETE MEDIA*@*¤*#*!
Way to go Calle

Slutet av veckan yes yes

Söndagar är speciella. Trots att man är arbetslös och det egentligen inte är någon skillnad på alla dagar som flyger förbi så är söndagarna alltid dagen då man mest bara sitter och stirrar in i en vägg.
Eller ja. Kollar på film, städar och allmänt bara myser i höstmörkret.

FN-dagen var igår, och Dallo sjöng i heliga trefaldighetskyrkan tillsammans med massa andra människor. Kyrkan var fullsatt, det vill säga ett och ett halvt tusen personer, där fanns en orkester och ett bildspel på allt från bomber och döda människor till solsken och bad. Trots att jag inte är så kyrklig av mig då jag inte är troende så var det ändå intressant, för att inte tala om maffigt.
Efteråt fick jag stjuts av den alldeles för vänliga familjen Nilsson, den kvinnliga delen, till N Åsum där jag träffade trevligt folk. Vi satt och snackade och dom drack några öl som efter några timmar blev nästan ett dussin var och en av de två blev så fnittrig att han mest bara satt och viftade med armarna och kittlades och snubblade runt innan han somnade i soffan.

Och tro det eller ej. Men jag har hållt i en skorpion!!?

Bussarna hem hade slutat gå för länge sen så det blev till att sova där.
I eftermiddags när vi alla var någorlunda vid liv skulle två av oss åka buss tillbaka till stan och hade en som gick helt perfekt. Men där stod vi ju.. och hade helt glömt att man skulle ställa tillbaka klockan.
Så det var bara till att börja promenera.

Väl hemma var mormors syster med man här och fikade. Najs.
Också kollade jag på en annan av dom gamla inspelade filmerna från 2004 när jag var 13. Jag och Natha utklädda hemma hos mormor haha. Och Frits och jag som var halloweenutklädda och dansade till Marilyn Manson.

Ska se om man kanske träffar Frits senare ikväll. Annars blir det parlamentet och vem kan slå Filip och Fredrik.

Farewell for now

Inte vad vi väntade oss..

Igår var jag och Petri på fest hos Frida i Önnestad. Hon och Fanny var dom enda vi kände där och förväntade oss en helt vanlig fest med ölburkar överallt och folk som stod och snackade i köket.
Efter att ha mött Frida vid kyrkan gick vi hem till henne. I vardagsrummet satt nästan tio tjejer och bordet mitt i rummet var fyllt av sexleksaker. What the?!

En timme framåt fick vi en ingående beskrivning till hur dessa användes och vad det var för något. Alla andra tjejer blev helt entusiastiska och smakade på glidmedel och kände på alla vibratorer. Angelica och jag satt mest i chock och visste inte om vi skulle skratta eller.. skratta.

Försäljaren var i samma ålder som oss och hade två barn. Hon berättade en historia om sin femåring som en gång hade hört någon säg hunnafan (hundfan) och ett tag senare kommit med kommentaren:
- Mamma. Man får inte säg fan.
- Nej det får man inte, vad duktig du är.
- Det heter saaatan

Vid elva gick sista bussen till stan så den fick vi hoppa på och gick sen till grand (läs nästa inlägg)
Kvart i två promenerade vi hem och satte igång första grotescofilmen. Under tredje avsnittet sov båda som grisar och vaknade inte förrän vid åtta på morgonen då vi gick upp och la oss på mitt rum istället.

Än så länge har jag bara övningskört lite med mamma, men det gick åt helvete (inte själva körningen) så vi kom båda hem igen arga som jag vet inte vad.

Tänkte kolla på några gamla inspelade filmer nu.
La gån

NN, kanske

Vi svenskar är fan sorgliga!
Saker blir så uppenbara när man är nykter på uteställen. Jag och Petri hamnade på grand igår och hade inte druckit någonting. Vi bestämde oss för att leta upp precis alla hörn som fanns så det blev en del soffbyten, och på många ställen var det några vingliga killar som slängde sig bredvid oss, sträckte fram handen och fick ur sig något i stil med:
- Hallåe tjejer. Eehvad sitter ni här för..ohshit. Vid det här laget håller en av dom på att välta bordet och den andra letar efter fulla och mer lättklädda tjejer. Sen tar det inte många sekunder innan de är vidare och raggar på några andra.

Jag har aldrig haft så kul på grand som igår, dansade till och med frivilligt. Alla dom roligaste händelserna i mitt liv har hänt när jag inte druckit något. När ingen i min närhet har med sprit att göra.

Tänk er ett nyktert grand. Alla hade suttit i vars en hörna längs väggarna. Sofforna hade varit överbefolkade och ingen hade pratat med någon som dom inte kände. Inga stora "heeeeeej" eller kramar mellan killar. Dansgolvet hade varit öde, möjligtvis med undantag för några självsäkra tjejer, eller killar som bara tramsar och hoppar runt.
Det hade varit som en musikförsedd studiehall.

Vad jag försöker komma till är:
Vi svenskar är så sorgliga som behöver förgifta hjärnan för att våga. Gift som lurar oss till att göra saker vi egentligen inte vill, som får oss att se saker från ett helt annat perspektiv. Jag försöker egentligen inte säg att alkohol är fel, vad jag menar är att ungdomar använder det på fel sätt.
Varför dricker många rent? Är det gott? Nej. Man vill bli full så snabbt som möjligt eftersom det är då man har en chans att göra vad man aldrig skulle få för sig nykter.

Många dricker öl för att det är gott. Många dricker cider för att det smakar bra.
En del dricker alkohol i rätt sällskap för att det är trevligt.

Men de flesta dricker för effekten. Det får alltihop att bli så jävla patetiskt.

Offend in every way

Den här låten är så jävla bra!

Tänk vad man kan hitta

Kom igen nu folk, man blir mycket mer peppad att skriva om man får kommentarer!

Haha fatta kul jag hade innan. Tänkte kolla på en film som jag och Frits gjorde när vi var tretton, men det var inte alls vad jag trodde filmen handlade om. I början var det jag och Josse som fjantade oss och härmade dom i hipp hipp. Jag och Louise körde ett spel som vi gjort själva. Vi klädde ut en gitarr, dansade med en dammsugare, sålde pennor utklädda till araber, lådsasgrät på gatan. Jonna, jag och Josse lyssnade på system of a down och hoppade runt. Vi busringde, intervjuade affischer, ritade vesslan Malcolm. Jag var hemma hos Sophia och fick katter att hoppa upp på en vägg. Jag klädde ut mig till Benji i Good Charlotte, Josse och jag gjorde en historia om tre fåglar i en gran, Frits och jag dansade en gammal aerobicdans. Också självklart gungfastnandet vid lekplatsen! Fasen vad smidiga vi såg ut. Sen sprang det förbi en joggande kille som hoppade när han såg att han var med på film. Frits kallade honom Olle, och jag honom Göran. Sen kramade hon en lyktstolpe och skrek efter honom.


Eh. Ja, det var väl vad filmen handlade om i stora drag. Tänk att jag sett ut sådär. Långt, utsläppt, ofärgat hår, osminkad, svarta kläder och massa nitar. Undra vad som finns på alla andra band jag har här hemma från den tiden. Hmm..

I eftermiddags var jag och körde med trafikskolan, var några saker jag skulle tänka på, men läraren sa att han trodde på mig. Huuuuuga! Vilken press man känner. Ska plugga och köra som tusan i helgen.

Snart ska jag träffa Petri, och ut på nya äventyr.
Auf wiedersehen

Produktiv, javisst!

Det sägs ju att man ska lära sig en sak varje dag, och idag gjorde jag faktiskt det.
Jag lärde mig hur man parkerar i en vanlig jäkla parkeringsruta.
Tänk om jag inte hade kunnat det på måndag när jag har uppkörning. Jisses.

Jag fick även för mig att jag skulle backa in i en ruta, vilket fick mig och pappa att köra till industriområdet på Näsby. Efter trehundra misslyckade försök var jag arg på bilen och pappas tålamod hade tagit slut, så vi bytte plats.
Han backade snyggt in och ställde sig i två rutor. Tillbaka och ett nytt försök. Ställde sig på linjen. Tredje gången hade han än en gång ockuperat två rutor och säger uppgivet:
- Jag kan inte heller backa

Då gav vi upp och körde till stan för att lämna mig på trafikskolan istället. Där gjorde jag flera av teoriproven, en fick jag alla rätt på och provet om bilen blev jag inte ens godkänd på. Efter att ha lämnat en film på videomix (ja i min värld kommer det alltid heta videomix) gick jag hem och skickade femhundratrettioniotusensexhundraarton jobbsökningar till olika företag i Norge. Lägenhetsansökningar blev också ett större antal skickade.

När jag kände att jag satt min sista potatis träffade jag Frits vid skolan och gick en ganska lång runda. Det var längesen sist, gissar på ett år sen, så vi hade massor att prata om. Hon och jag har gått egenom så mycket tillsammans att vi kan prata om allt, verkligen allt. Jag vet att även om vi inte skulle träffas på femton år så skulle jag ändå kunna gå och berätta precis vad som helst för henne, så mycket litar jag på den tjejen. Hon lyssnar, dömer inte, avbryter inte också är hon så fruktansvärt kul att umgås med.
Jag säger bara åka pulka in i en vägg, fastna i gungor, hippies i Helsingborg, frihetsgudinnan på Bo Olsson, krocka med allt under cykelturer, åka madrass ner för trappor och kungen och drottningen på Bakken.
Att hon kan lita och berätta precis vad som helst för mig det vet hon. Sen att hon antagligen inte ens känner till den här bloggen är ju en annan sak, men skriver det iallafall.
Frits är en helt ovärderlig person, så är det bara.

När jag kom hem kollade jag på resten av scrubsavsnitten från säsongen jag fick av min käre bror.
Personen som kom på idén till scrubs är ett geni!

Grattis på födelsedagen mor!

La gån

Hurra för halkan!

Idag var det fullt upp!
I morse var jag på arbetsförmedlingen eftersom det var en informationsdag om att arbeta utomlands. Jag gick dit för att kolla upp Norge, men det gick väl inte riktigt som jag tänkt mig. Var där vid kvart över tio, seminariet jag skulle på började kvart i elva, så jag gick runt och kollade, och hittade en trevlig norrman att prata med vid halv elva. Han hjälpte mig med hur man söker jobb, skaffar boende och gav mig tips om allt möjligt. Precis kvart i kom jag på tiden och rusade bort till Norgerummet. Utanför står en tant och en gubbe, varav tanten frågar om jag ska in.
- Ja
- Det finns inga sittplatser
- Jag behöver inte sitta
- Nej det finns inga sittplatser
- ?
- Du får komma hit senare, det finns två andra tider
- Jag kan inte senare idag, jag ska på halkan
- Men då får du komma en annan tid idag
- Jag kan ju inte någon annan tid. Jag ska till Norge nästa vecka och jag behöver verkligen den här informationen.
- Ja men det finns inga sittplatser
(Jag kokar inombords) Blev så sur att jag gick och skrev sarkastiska saker på deras jäkla utvärderingslapp och gick därifrån.
Tack för att du var så fruktansvärt hjälpsam tant!

Hann iallafall med tre teoriprov på körskolan innan jag och tre andra satte oss i bilen med körskoleläraren och körde till halkbanan i Olofström. En annan bil hade vi också med oss med ytterliggare fyra elever med tillhörande lärare i. När vi kom till Arkelstorp och skulle köra genom ett farthinder med två stolpar som halverade vägbredden kommer det en vit bil från vår sida av vägen i kanske hundra km/h. När han får syn på oss kör han över på sin sida och bromsar. Dock inga ABSbromsar, så han körde rätt in i en av stolparna så det flög plastbitar överallt. Ingen allvarlig krock så vi körde bara därifrån. Snygga svarta spår gjorde han i asfalten dessutom.

När vi kom fram gick vi in i en byggnad och fick massor av information om hjälpmedel vid krockar, vad vi skulle väga i femtio kilometer i timmen. Som två volvobilar faktitskt. Sen satt vi två och två i en volvo som vändes upp och ner, så skulle man ta sig ut. Blåsa för att se så att vi var nyktra fick vi också göra, samt att prova glasögon som motsvarade att ha druckit för 0,5 respektive 1 promille och sen gå "rakt" på en gul linje. Det var sjukt svårt!
Sen fikade vi, fick info genom ett bildspel om risktvåan, kollade på en film om krockar och gick sen ut till bilarna. Mitt team körde på bana två och vi fick vars en bil där vi satt själva. Två lampor på taket visade när vi tryckte ner kopplingen och när vi bromsade. Sen vart det action i en och en halv timme.

Vi stod i kö längst ner på banan. Först körde man i 65 km/h fram till det hala området och bromsade mellan röda markeringar. Inga ABS, så det bara snurrade och snurrade till man hamnade utanför det hala. Samma för mig som stod som tvåa. Gick inget vidare för någon av oss. Andra rundan skulle vi anpassa farten vilket gick bättre och vi kunde styra in mot sidan och parkera bakom en "lastbil" som vi blivit tillsagda att göra från början.
Tredje momentet, då hängde det gråa pinnar mitt på det hala, som skulle föreställa en älg. Med ABSbromsar skulle vi köra i 70, bromsa och styra undan för djuret. Gick lite halvdant (halt), men krockade iallafall inte. Samma sak några gånger, och vi körde och satte oss i ett bås som stod mellan banorna för att snacka en gång.


Sen bytte vi bana till ettan där vi skulle göra en omkörning i 55 km/h, där vi hade markeringar utsatta som skulle föreställa en lastbil och en mötande bil. Gick ju åt helvete fast vi hade ABS. När vi sen fick anpassa farten som vi ville gick det fantastiskt. Sen körde vi i 50 hm/h på en asfaltsbana till vänster om halkan för att göra en panikbromsning efter utsatta markeringar. Gick bra, ingen av oss körde in på övergångsstället som var målat på marken. Bromssträckan blev nog bara typ fem meter. Sen körde vi vi sjuttio. Då fanns det ingen chans att stanna innan övergångsstället, hur beredd man än var och hur hårt man än trampade på bromsen.
Sen. På halkbanan i femtio. Jisses! Hamnade ju sjuhundra kilometer nordväst om övergångsstället. Snurrade runt gjorde bilen dessutom, som vanligt.
Sista rundan fick vi köra som vi ville. Gjorde en omkörning igen, det var roligast eftersom man sladdade då.

Sen traskade vi in i byggnaden och snackade lite, kollade på ännu ett bildspel och fick ett godkännande allihop. Ut i the regular car och körde hem. Jag körde från halkbanan till Vånga sen tog en annan tjej över.

Nu är man hemma igen och jag tänkte bädda ner mig i soffan om en stund och kolla på scrubs.

Några idéer över vad man kan hitta på imorgon?

Lati so what

Helt vanlig tisdagmorgon

Nej okej, det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Hade värsta grejen på g men det sket sig på grund av en liiiiten detalj. Ska försöka fixa detta någon dag för jag lovar att det hade varit uppskattat.

Kollade istället på sex avsnitt av scrubs tills jag somnade i soffan, och vaknade för en stund sen.
Undrar egentligen varför man aldrig sover en hel natt i en soffa, man vaknar ju alltid minst en gång, eller hur? Hade ju varit en sak om man sov på golvet eller i en stol, men en soffa (läs vår) är faktiskt bekväm.

Vad sitter jag och skriver om detta för?! Klockan är halv fem på morgonen.
Godnatt

Mitt liv är nästan för roligt ibland

Tristeeess, finns det något värre?
Jag verkligen hatar att vara arbetslös.

Idag var jag, mamma och Jacke i staden och letade skor och jacka.

Så. Det var min dag.
Skämt åsido. Jag har ätit också.

Om allt går som jag vill så kanske bloggen kommer uppdateras ikväll med något desto mer spännande.

Hang in there!

Från kalas till zombie

Dagar kan verkligen skilja sig något brutalt från varandra.
Fredagen var jäkligt trevlig.

I lördags hade jag kalas med släkten. Var massa matlagning, städning och dukning på eftermiddagen tills jag, pappa och bror körde och hämtade mormor. Några timmar senare kom allt folk hit.
Det blev ganska få familjer detta året, men det fanns anledningar till det.

Alla satt och snackade, åt och jag öppnade kuvert plus ett paket inslaget i julpapper från min käre bror.
Scrubs säsong ett! Hurra!
När det goda folket left the buildning kom Andersson och hämtade mig. Även Sara och en något onykter Tobbe satt i bilen. Nästa stopp blev Tollarp, än en gång, för att träffa Saras kompisar. Vad vi gjorde vet jag väl inte riktigt. Böghögar, kastade radergummin, skrattade fult, lyssnade på musik, snackade, övningskörde när bilen stod still och ja, ni förstår ungefär hur mycket det fanns att göra på ett industriområde i Tollarp en lördagnatt.
När alla frusit ihjäl åkte vi tillbaka till stan. Tobbe drack fler öl och drog av byxorna och gick därefter in på statoil i bara kalsonger, strumpor och jacka för att köpa snus. Han i kassan var antagligen van vid den typen av uppträdande då han inte rörde en min. Vi stod sen på en jäkla parkeringsplats i någon timme och spelade finns i fickan (finns i sjön där Niklas benficka fick vara vattnet) tills alla gång på gång tråkades ihjäl. Till sist skulle vi hämta Simon och Stoffe på norr och jävlar vad dom pratade. Drygt en timmes snackande resulterade i att jag och Stoffe gjorde en deal. Om han orkade bära mig hela vägen från C4 skolan och hem så skulle jag sova där, annars skulle jag åka med Andersson och company.

Det klarar han ju aldrig tänkte jag, vilket var anledningen till varför jag gick med på vadet, så vi körde bort till skolan och jag hoppade upp på hans rygg. Men helvete vad lurad jag blev, för han bar mig faktiskt hela vägen. Med fyra stopp på vägen vilket vi inte sagt något om. Vafan.
Så vi fick säg hejdåhejdå och traska in till lägenheten där vi satt och snackade någon timme tills jag höll på och somna. Fick man sova? Nej fan heller. Han var pigg eftersom han brukar jobba natt och jag trodde jag skulle avlida ett tag så jävla trött och irriterad jag blev. Fick till slut låsa in mig på toan och ligga på golvet. Men nej då knackade han på dörren tills jag gick ut. Tog väl nästan ett sekel till han gav upp och lät mig sova i vad som en gång var värt att kallas en soffa.

Morgonpigg skulle fanskapet också vara. Vet inte vad klockan var när han väckte mig. Jag trodde jag skulle få spel så förbaskat trött jag var. Några timmars plågande innan jag lyckades öppna ögonen och såg antagligen ut som gud vet vad. Fick stjuts hem en stund senare och däckade i sängen direkt.
Familjen skulle på bio på kvällen, men jag orkade inte resa mig. Den längsta vandringen jag gjorde var från sängen till soffan på kvällen för att kolla på parlamentet, vem kan slå Filip och Fredrik och tjejligan. Just nu känner jag mig lika pigg som en friterad hamster. Man kanske skulle sova.

Så. Vad har vi lärt oss av detta?
Hålla mig vaken för länge = Dum idé.

Vad händer idag förresten?

Lati so what

Konsten att dansa i främlingars vardagsrum

Här har vi vårat senaste mästerverk! Sprid den gärna vidare. Vi är mycket stolta!


På en torsdag?

Sen blev det onsdag!
Milnergymnasiet blev mitt första ärende, där jag klippte ihop hela filmen som alltså är vårat senaste projekt. Ganska nöjd med resultatet fick jag springa större delen av vägen till söder då jag hade två körlektioner under eftermiddagen. Jo det gick ganska så bra, bara några småfel som vi ska försöka rätta till nästa gång jag kör. Nu är det ju bara tio dagar kvar till uppkörningen och skrivningen! Huga!

Tåget som gick drygt en timme senare mot Bromölla hoppade jag på och åkte hem till Angelicus med hennes mor som befann sig på maxi, tvärs emot tågstationen. Vi snackade alkoholister och jobb i bilen.
Väl hemma i familjen Olssons mysiga boning lagade vi varma mackor som vi dessutom åt. Jag och Petri gav oss dessutom på några parti kortspel och tittade på tv.

En genial idé slog oss därefter.
Varför inte ladda upp vår film på youtube?
Efter två försök lyckades vi faktiskt, och vi höll på att skratta ihjäl oss.
Det blev helt galet många besökare direkt, och efter att förgäves försökt få tag på Dallo för att berätta om denna nyhet gav vi upp och ringde Louis istället. Han skrattade, skrattade lite till och sa att inget skulle vara detsamma efter att sett denna videon. Mitt svar blev mer eller mindre att:
- In kommer Gösta är sjuhundra gånger värre.
Så sant.. Sen ska man ju bara hitta den också.


Vi tittade sen på the Beatles - a hard days night och satt mest och fnittrade hela tiden.
- Sorry we hurt your field mister.

Också somnade vi.
På torsdagmorgonen fick vi däremot tag på Dallo som fick skåda denna film och hon verkade mycket nöjd med tanke på hur mycket hon och hennes mor skrattade!

Efter frukosten gick jag ner till busshållsplatsen och åkte hem där meine bruder und mutter befann sig. Vi åkte och handlade, lagade mat, åt och sen försvann Jak. Mycket man ska hinna med när man bara är hemma i Skåne under knappt en vecka. Även jag försvann, för jag cyklade hem till Stoffe och satt och snackade en massa. Även han fick se vår finfina video, till slut efter att hans dator krånglat och låtit helt brutalt.

Det var najs och han fick även lära sig lite mer thailändska.
TAG!

She's a liar

Tisdagen gick åt filmning. För hela slanten!

Dallo och Almisch dök upp vid tvåtiden och vi satte igång och skulle lära oss en dans direkt. Tog några timmar och jag trillade av stolen två gånger, men till slut satt den. Därefter skulle utstyrseln ändras nämnvärt. När vi ansåg oss se lagom perfekta ut gav vi oss mot Dallos hem för att fixa fler kläder och en och annan skiva med tillhörande cd-spelare. Nästa stopp blev staden. Däremot skulle Callina bort och sjunga i trefaldighetskyrkan så Alm och jag satt i bilen och roade oss på vårat egna sätt. Satt och skickade sms till varandra. Först bara meningslösa saker, men efter drygt en halvtimme ballade det ur och vi skrev mest utan att titta på knapparna, så det blev totalt obegripligt och kul hade vi.

När ännu en timme gått hade jag både hunnit snacka med Louis och även kommit över 120 skickade sms till självaste Alm. Dagens ungdomar indeed.

Callina återvände, frös en aning medans hon bytte tillbaka till Dolly Dots kläderna, och nästa stopp blev Domus. Med högklackat, svarta kjolar, håret i någon 80-tals rufsfrisyr, läderjacka och solglasögon, och med en stol under armen och en cd-spelade i andra traskade vi förbi alla affärer och ner i källaren där vi provdansade ett par gånger. Publik fick vi, jajemen. Där var en hemlös man som pantade flaskor och sa till oss:
- När jag gick upp i morse mådde jag inget vidare, men tack vare detta blev den mycket bättre.
Då blev man glad i hjärtat som när någon har med sig vetebröd.

Vi möblerade därefter om oss, för att spela in sista klippet till vår senaste film utanför domus. Där hade vi publik kan ni tro! När musiken drog igång och vi satt på stolarna kunde man känna alla blickar. Helt suverän känsla!
Dessvärre var det för mörkt ute när spelade in, vi fick därför göra en andra och sista tagning nere i källaren mellan stadium och apoteket.
På väg ner fick vi uppiggande kommentarer, av väktarna!

Det blev inga autografer skrivna, men en del åskådare även denna gång, och när vi kände att vår film blivit fulländad tog vi vårat pick och pack och lämnade stan.

Det var en awesome dag. Perfekt sätt att fördriva dagarna som arbetslös!

Hejdå mönstring, hejdå försvarsmakten

I måndags var det dags för mönstring.
Nej jag var inte alls bra förberedd eftersom jag hade inställningen att jag inte var intresserad av lumpen längre, och hade därför helt missat att man skulle ha med sig en hälsodeklaration som man personligen skulle skriva ut hemifrån. Jäklar. Särskilt med tanke på vår icke funktionsdugliga skrivare. Jag fick helt enkelt improvosera och cykla bort till söderport och fråga Dallos pappa lite snällt. Som den mycket vänlige man han är fick jag mina papper utskrivna, och tog mig därefter vidare mot pliktverket.

Hej och välkommen. Äter du allt? Kan jag se id? Lås in sakerna i skåpet och sitt ner.
Ungefär dom orden fick man när man en kvart senare steg in på mönstringskontoret. Sagt och gjort. Sen dröjde det inte många minuter innan det kom en trevlig herre och gav mig och tre andra lite mer ingående information om dagen. Vi tjejer fick sen gå in i ett stort datarum och göra inskrivningsprovet. Ordförståelse, lite intelligens och simultanförmåga osv. Tärningar från olika vinklar, antagandet av utvikta former och åtta andra tester.

Därefter fick jag gå och byta om till träningskläder. En sjuksyrra av manlig sort gjorde sen lite tester som bevisade att jag faktiskt var ganska frisk.
Psykologen nästa, där hon ställde lite frågor om min bakgrund och mitt liv i stort.
På frågan om jag ville göra lumpen blev svaret nej. Det tillsammans med att jag inte var med i någon lagsport, att jag varit mobbad under mellanstadiet och att jag var laktosintollerant gjorde att jag valde att säg tack och adjö med tanke på vilken låg rankningsnivå jag hamnade på.

Jag hade kunnat väga upp det med mina två år som konfirmandledare, att jag var gymnasieambassadör och jobbat som befäl, men även att mobbningen endast har stärkt mig, samt att mjölkallergin går att motverka med tabletter. Det gjorde jag däremot inte, för jag vill faktiskt inte göra lumpen. Den enda riktiga drömmen jag haft sen jag var tolv. Borta. Det har räckt med mina fyra år i kronans kläder och jag kände mig bara lättad när jag en halvtimme senare lämnade byggnaden.

Nu är jag fri från allt som har med försvarsmakten att göra!

Countryfestival

Lördagens strapatser fortsatte alltså på eftermiddagen då Dallo var klar med kören.
Denna gången blev det faktiskt countryfestivalen!
Vi sjöng hela vägen till Broby där vi handlade, och styrde därefter våra "steg" mot min kära mormor. Vi lagade baguetter och gick därefter bort till festplatsen där det stod tält, människor i cowboy- och countrykläder och även lägereldar och knivkastarkubbar på baksidan av campingen. Dit gick vi och kastade. Och kastade.. och kaaastade... Till slut satt den! Cirka trettiosju kast efter Dallo prickat. Bättre sent än aldrig.

Därefter gick vi och mötte min karlskronitiske nästkusin Jesper som har sin mormor och morfar bosatta i Broby. Med cyklen i högsta hugg hade han tagit sig mot detta mycket märkliga ställe som han hört mycket om efter förra året då jag varit hemma mellan rundorna på festivalen för att fira min födelsedag. Vi hade nästan en timme på oss innan de tunga grejerna skulle börja inne i lokalerna, så vi satt inne i ett tält och mös, satt vid lägerelden och snackade om napoleonformade glassar med brunabönorsmak och allt möjligt. Sen var tiden kommen och vi traskade in genom grindarna till 1800-talet. Vi fick perfabordet mitt emellan baren och dansgolvet, tyvärr dessutom bredvid sydstataren som jag dansade med förra året till "good night sweetheart". Pinsamt!

Ja jäklar med linedancers det fanns där borta. Och vi hade så förbaskat roligt när vi skulle försöka härma deras dans. Vissa gick ju bättre än andra, men ibland hoppade vi mest runt och koncentrerade oss på att inte snubbla eller sparka på någon. Efter ett tag gick det över till utmaningar från min sida, där det stod mellan mina och Jespers linedancingskills. Det var nog ganska jämnt.
När vi satt vid bordet för att ta igen våra krafter satt vi mest bara och spelade någon luftorkester eller gjorde en sallad och hackade tomater och skivade gurka. Nej inte på riktigt.

Men inte var kvällen slut där. Vi fick nämligen ännu ett herrbesök. Edward, Dallos föredetta som var och spelade förra året. Han och Jesper hade tydligen väldigt roligt med min kamera medans jag och Callina var ute på dansgolvet märkte jag när jag kollade genom bilderna dagen efter haha. Shit vad vi dansande allihop.
Under kvällen när jag och Jesper skulle gå ut för att ta lite luft slog jag upp dörren, och vem stod där om inte sydstataren? Jag blir så chockad att jag utbrister just "sydstataren?!" innan jag skyndar vidare. Enligt Jespers mening hade han svarat mig och fortsatt prata medans jag flytt fältet. Dock hade Jesper garvat alldeles för mycket för att haft någon aning om vad han svarat.

Men jag måste säg att jag var nära att bjuda upp sydstataren senare under kvällen, mest för sakens skull. Tyvärr roffade frugan åt sig den sista dansen med honom, så nästa år kanske...

När lokalen stängt och Jesper trampat iväg på sin cykel gick vi andra tre hem till mormor och tittade på film innan vi slocknade.

Söndagen fortsatte i countryns tecken. Edward åkte dock hem, men Dallo och jag tog oss tillbaka till festplatsen där vi tittade på piskemannen, provade på att dansa squaredance och även indiandans innan weekenden avslutades för i år. Och efter att vi ätit och spelat kort hemma hos mormor åkte vi hem till Kristianstad.

Måste ju säg att tillställningen detta året blev desto mer storslagen än förra året.
Och samtidigt inte.
Var iallafall jäkligt roligt!

Kidnappning och överraskningsfirande!

Wohow, nu var det längesen jag skrev här.
Jag kan inte påstå att jag har så fruktansvärt mycket för mig just nu, så då kan jag ju lika gärna skriva ett inlägg för varje dag sen jag skrev sist.

Förra fredagen var det tänkt att Dallo skulle hämta mig vid tre på eftermiddagen, också skulle vi åka bort till countryfestivalen i Tydinge. Så. Det ringer på dörren runt ovanstående klockslag, och när jag öppnar dörren får jag inte bara syn på Dallo, utan även Ida och Petri! Blev jag chockad? GUD JA.
Och dom var helt galet hemlighetsfulla. Presenter hade dom också. Fick örhängen av Petri och Ida. Av Callina fick jag.. hästar. Haha!
Mycket viskande om när och var vad skulle hända. Själv fattade jag absolut ingenting.
Jeans, tandborste och en klänning skulle jag iallafall ta med mig. Sagt och gjort, sen bar det iväg.
Med ögonbindel!

Jag försökte hålla koll på vart vi var någonstans, men när vi kom till rondellen utanför nautilus var jag helt lost, och enligt min mening var vi ett tag på gräsmattan utanför sjukhuset. Jag roade mig genom att vinka på folk utanför. Ibland bankade jag och skrek. Alla utanför bara glodde fick jag reda på. Även poliser körde förbi en gång då alla i bilen skrek "DUCKA". En stund senare stannade vi och gick ut, upp för en trappa som jag vid det här laget är övertygad om är en hydda vid kanalen. När ögonbindeln förflyttades var vi faktiskt på laserdome! Emilie och Johanna var också på plats. AWESOME!

Vi spelade först en gång, tre mot tre, vilket var sjukt helnajs.
Jag vann! Sen kom en familj på sex pers som vi fick spela mot. Dom hade värsta taktiken och hade sina nästen. Vi sprang mest bara runt och hoppades på det bästa. Ena rundan vann dom, och andra vann vi.
Sen var det ögonbindel på igen och ut i bilen. Massa distraherande i bilen för att jag än en gång skulle tappa bort mig, och när bilen nästa gång stod still var vi hemma hos Dallo. Vi satte igång och gjorde tacos direkt. Det var riktigt riktigt gott. Vi dansade även runt, spelade spel, kollade på videor där det lät som att folk sjöng helt galna saker, typ hatt bejbi. Också åt vi tårta, dom sjöng för mig, också snackade vi en massa. Sen var Johanna tyvärr tvungen att köra hem eftersom att hon skulle jobba dagen efter.

Senare under kvällen blev jag beordrad att byta till klänningen, också begav vi oss mot busshållsplatsen för att åka till Idas palats i staden. Blev dock bara ett kort stopp, bland annat för fototagningar och soffsittande, sen gick vi vidare. Mot en pub som ingen av oss varit på tidigare. Förutom jag och Sara för tre år sen för att ge blommor till en norrman, men det är en annan historia.
Där inne var iallafall väldigt fullt och inga sittplatser, så en stund senare gick vi till en annan pub. Mycket bättre, tyckte några av oss. Dallo och jag höll på och dansa och tog bilder.
Sen försvann Ida hemåt, och vi andra gick till BK där vi även förlorade Emilie. De tre musketörerna tog sen en taxi hem där flickorna däckade och jag tittade på en film med Päran och Erik Eriksson. Mjau.

Dagen efter kastade vi i oss frukost och slängde in oss i bilen eftersom att Dallo skulle iväg och sjunga, så stjuts fick vi, och sade tack och adjö och på återseende om en stund.

Fortsättning följer..

Bloggdesign

Tänkte bara eftersom det var en alldeles förträfflig prick som jag tog denna bloggdesignen från så kan jag ju också länka.

http://designandmakeup.se/category/gratis-design.html

Skriver om en massa saker när jag har tid.
Ni förstår, jag är en mycket upptagen man i mina bästa år.
Eller nåt.

Behöver bara typ sextio saker till..

Brainstorma gott folk!
Hundra saker jag ska göra innan jag dör?

Födelsedagar - inga vanliga dagar

Min födelsedag igår blev ganska speciell.

Jag vaknade vi tre på morgonen av att pappa sjunger och ställer en blomma på nattduksbordet.
Fyra timmar senare vaknar jag ännu en gång, denna gången är det mamma som sjunger. Som den gamla tradition vi har så fick jag även frukost på sängen.
Presenter fick jag. Den ena var en valfri konsert eller liknande. Antagligen kommer jag kolla på "Magnus Ugglas revy" igen eftersom det var det roligaste jag sett. Någonsin. Den andra kan vi ta en annan gång.

På eftermiddagen blev jag hämtad av unga fröken med körkortet, närmare bestämt Dallo, och plockade sen även upp Alm efter att ha kört runt i hela Vä och snackat med tanter.
Sen for vi hem till Dallo för att spela in en film. Göstafilmen har jag fortfarande inte hittat så vi började med ett nytt projekt som blev... ganska intressant. Haha vi har bara en del kvar nu som vi ska göra i stan men fan vilken sjuk story vi kom på alltså.
Jag lovar er att så länge jag inte tappar bort denna filmen också så kommer resultatet finnas på youtube inom två veckor.

Vid halv sex blev jag hämtad av min kära mor, vi hämtade kinamat på Peking för att sen köra hem och äta. Vi två och pappa. Då fick jag även ett presentkort på Vero moda och tusen riksdaler!

Sen var det tänkt att jag skulle in till stan för att hyra en film, men umgicks med en person jag inte sett på länge istället. Det var väldans trevligt. Vi var ute på krogen några timmar. Mycket mer najs än att sitta hemma och glo på film på sin nittonårsdag.

Nu ska jag kanske in till staden och träffa Callina. Också ska ju grejerna lämnas tillbaka på soldathemmet.
På återseende

7 oktober it is


Då har man blivit ett år äldre! Nitton för att vara exakt!

Det här inlägget var bara tvunget!




HHAHAHAHA JAG... SKRATTAR...IHJÄL...MIG!!!!!

Sista inlägget som artonåring

Vet ni vad jag har upptäckt?
När det är kallt och mörkt och regnigt ute, då behöver jag mycket människor runt mig. Umgås med folk.
Det värsta som finns är att göra saker ensam, förutom att kolla på någon bra film.

Min namnsdag spenderades på trafikskolan och bara varit allmänt kass. Sorry men ibland har man dåliga dagar och detta var en av dom.

Vad som däremot piggade upp mig nyss var ett sms från Stoffe där han skrev påhittade ord som skulle föreställa thailändska, och när jag kollade upp det betydde det:
Grilla inomhus-snarka. Aktivitet stopp!
Haha sjukt bra.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan och spendera sista timmarna som artonåring tittandes på en film. Riktig tjejfilm.

Bån phåb gan mai khoong tschan khån liang sad
Skulle stå "på återseende mitt herrskap", men lexikonet hade inte riktigt vad jag letade efter så ni för nöja er med ett "på återseende min herde". Haha.

Uppdatering yes

Jag vet inte hur det gick till, men från att vanligtvis ha runt tjugo besökare varje dag så hade jag över sextio igår. Lämna gärna en kommentar gott folk!

Nu har dagen börjat. Den sista dagen som artonåring.
Hur känns det? Inte så bra. Jag trivs med att vara arton. Det känns som att allt man varit med om i livet känns mer storslaget om man säger att man är arton, inte nitton. Samtidigt så kommer man ett år närmare vuxenvärlden som på något sätt är en härlig känsla. Året mellan att rösta och gå på systembolaget.

Måndagen denna veckan var lite som en svensk. Lagom.
Gick upp och kollade på Xena krigarprinsessan, som jag alltid äter frukost till, cyklade och tittade på skor och jackor i stan, pluggade teori på körskolan och cyklade hem för att äta.
Sen vände jag och trampade tillbaka mot staden för att träffa Stoffe. Var ett bra tag sen man satt och snackade med honom. Jag trodde seriöst att jag skulle skratta ihjäl mig, det var så jävla roligt. Vi snackade resor och helt sjuka saker vi skulle göra utomlands. Hamra in tatueringar i Malaysia, odla skägg och spela gitarr som skulle fyllas med namn på personer man träffat och bli känd som "han med gitarren" också skulle vi absolut inte åka till Finland och Indien. Sen skulle jag lära honom thailändska. Sawadi crap (hahaha) och uttal som var helt sämst. (Tack Chille!)

Sen snackade jag med Louis på väg hem. Med cyklen i ena handen och mobilen i andra var det lite halvlätt att komma någonstans och när jag skulle upp för en trottoarkant i AK-parken tappade jag mobilen och skrek innan den landade i korgen då samtalet även bröts eftersom mobilen vek ihop sig. Måste ha låtit intressant.

GODNATT

Mycket ska man hinna med

Igår blev en ganska lång dag. Eller iallafall fullspeckad.
Tre sekundmetrar efter att jag stigit upp åkte mamma, pappa och jag till olika möbelaffärer för att kolla på soffor. På Mio hittade vi den ultimata lösningen som jag och mor sett en gång innan. Så. Honom ska vi ha!
Därefter blev det elgiganten, byggnaden intill med andra ord, eftersom jag kommer behöva en bärbar dator inom kort. Jag fastnade direkt för en dator, och när vi senare fick hjälp av en ung kille (som jag gått i paralellklass med by the way) så fick vi reda på att det var den bästa datorn dom hade. Fullträff! Dock vet jag inte om vi kommer köpa den, kanske dess något större och billigare version.

Ute på parkeringen satt herr Andersson i sin bil. Med den for vi ut mot Lillö borgsruin som jag blev väldigt peppad till att fota när jag skrev om den för några dagar sen. Sagt och gjort. Men jäklar vad det blåste. Man höll nästan på att flyga iväg och frisyren var knappt värd att kalla frisyr längre. Niklas var kanske inte så fruktansvärt intresserad så vi gick bara ett varv runt, tog en massa weird bilder och gick tillbaka till bilen.

När vi en stund senare är på väg mot mina områden körde vi förbi mormonernas kyrka och Niklas säger ironiskt:
- Ska vi köra in till kyrkan?
- JA! svarar jag och tvingar honom köra in på parkeringen.
Han vägrade gå in, men jag traskade in och möttes av en glad robust tant som visade mig runt. I tredje rummet träffade jag Ronja som går på gymnasiet där jag gick, och några av äldste amerikanerna (dock inte samma som var på engelskan och religionen som skrek EARTHQUAKE så alla kastade sig under borden). Så dom fortsatte leda mig runt och var lite intresserade av vem jag var och varför jag var där. Det var iallafall skitroligt att snacka med dom, och jag misstänker att dom listade ut att det var jag som busringde till dom en vecka innan Dallo och jag åkte till Thailand, för de såg lite fundersamma ut när de fick höra mitt namn också nämnde de Danmark någon gång. Haha iallafall, de sa att jag var välkommen tillbaka när jag ville, och jag tror faktiskt att jag ska dit någon mer gång, bara för att snacka med dom och höra vad dom är för typer. Också är jag ju så intresserad av USA.

Resten av dagen var jag mest bara hemma och sorterade ut för små kläder och kollade på Hot shots 2.

Idag ska jag leta skor på ett ställe som jag glömt bort, också ska jag till körskolan och plugga lite teori.
Sen vet man aldrig vad som händer.
På återseende mitt herrskap

Hurra!

Jag tänkte bara att om ni har tråkigt så kan ni kolla på detta.
Jag lovar er att om ni har samma humor som jag så kommer ni trilla av stolen. Enjoy.

 

 

 

Hjälp

Jag håller på och göra en lista över hundra saker jag ska göra innan jag dör, men jag har lite brist på idéer.

Kom gärna med förslag, och tro mig, det kan vara hur sjuka saker som helst. Listan är redan full med en massa galenskaper!






Nu vart det höst

Skitväder!
Vad gör man de dagar då det är skitväder? Jo då åker man till Väla i Helsingborg och shoppar med sina föräldrar.
Jag letade jacka och skor, men kom hem med en kjol, ett diadem och ett par strumpbyxor. När jag var inne på carlings hittade jag dessutom en tröja som jag kände igen, för att jag har en sån hemma. Men... när jag tänkte efter så hade jag inte sett den tröjan på flera månader. Nu ikväll började jag därför leta. Och hittade den i gröna ryggsäcken tillsammans med en svart tröja, ett lila linne, armband med berlocker och mina gamla solglasögon. Fatta glad jag blev, hade ju glömt att jag ägde hälften av sakerna!

Väla var iallafall väldigt trevligt. Hann nog gå genom alla intressanta affärer två gånger. Vi var dessutom och åt köttbullar på IKEA, fantastiskt! Nu vet jag dock inte riktigt vart jag ska fortsätta leta efter skor och jacka. Kristianstad, Karlskrona och Väla har jag gjort en grundlig inspektion i. Förslag?

Igår var jag med herr Andersson, Tobbe och Sara när jag lämnade utrustningen. Inga av alternativen från förrförra inlägget var rätt. För jag åkte till F 17 med dom. Väl framme fick de tre stackarna sitta i bilen medans jag gick in på området för att säg hej hej, lämna sakerna och gå. Problemet var ju att inga kurskamrater hade kommit än. Det satt bara två tappra killar på vars en stol medans befäl sprang hit och dit och såg allmänt upptagna ut. Till slut kom iallafall en buss med Alvén och Valtonen plus trettio andra blekingebor i. Också haffade jag fänrik Philipsson för att informera om mitt militära upphörande. Jag lämnade sen flottiljområdet efter att fått en rejäl kram av Alvén som lyfte mig rakt upp.
Ut ur vakten traskade jag sen men upptäckte att bussen från Växjö skulle anlända bara några minuter senare, så vi väntade i bilen, och när bussen ankommit gick jag tillbaka. Han i vakten:
- Hej igen!
- Hej. Jag tänkte bara gå in och säg hejdå till dom som kom med bussen.
- Bussen?
- Ja den som körde förbi nyss?
Tystnad.
- Får jag det?
- Hmmmm njaaaaokej då!
Också traskade jag tillbaka till aulan där jag träffade Clarenfjord och Hansson.
Tre tappra ungdomar från instruktörskursen var där då.
(Bilden: Ågren, Hansson, Clarenfjord och Alvén från rökdykningen förra året)

Konga var där dessutom. Ett befäl jag hade på sommarkursen 2007 och när han fick reda på att jag vägde 48 kilo den sommaren utbrast han:
- FYRTIOÅTTA!!? nästan varje gång han såg mig.
Så igår smög jag fram till honom och viskade:
- Nu väger jag 51. Ett kilo för varje år.
Han bara skrattade och tyckte det var dåligt att jag skulle sluta.
Har helt galet kul minnen med Konga inblandad. En gång för två somrar sen när jag och några från kursen stod i militärprylarbutiken kom Konga in och utan ett ord traskade han genom affären, tog en galge med en t-shirt på för treåringar, gick fram till mig, höll fram t-shirten mot mig och sa:
- Bondesson. Den här är nog för stor för dig.

Som avskedsgåvor fick jag en metrotidning av Hansson och en burk med tabletter av Clarenfjord. Haha saknades ju bara en gubbakeps och en pipa så hade jag kunnat gå därifrån som den farbror jag är.

På tal om farbröder så var det precis vad Andersson blev kallad hela vägen tillbaka till Kristianstad eftersom han hörde så galet dåligt. Våra konversationer lät typ:
- Vad ska vi göra när vi kommer tillbaka till stan?
- Va?
- JAG FRÅGADE FARBROR VAD VI SKA GÖRA NÄR VI KOMMER TILLBAKA TILL STAN!
Vi kör förbi en varning för älgar-skylt.
- JO FARBROR, NU KAN DET KOMMA ÄLGAR PÅ VÄGEN!

Också hade vi det allmänt awesome och misstolkade varandra och lyssnade på Pain.
Sen körde vi till Tollarp där Sara träffade några kompisar utanför sylttillverkarfabriken. Och helvete vad kallt det var säger jag bara. Vi var där säkert till kvart över ett, då alla hade förfrusit.

Är det samma väder imorgon så får jag nog plugga körkortsteori hela dagen.
Eller någon som brukar göra annat under regniga dagar?

Godafton

Tiden går fort när man har roligt

Jag har alltid haft svårt för att kasta saker och jag kan alltid tänka ut en anledning till att spara allt, vare sig det är nyare saker eller grejer som bara legat och skräpat i tio år.
Denna gången sa mamma till mig att jag antingen får städa bland allt jag äger, eller så kastar hon alltihop.
Resultatet blev därför två heldagars städande. Jag har nog varit ute och tömt papperskorgen fem gånger, alla lådor är tömda och det som tog emot mest var att kasta alla militära saker.
Brev, anteckningar, information, samlarsaker, allt. Ut i soptunnan. Utrustningen är nerpackad och redo att återlämnas.

Den tiden är förbi. Fyra år med praktiker, kurser, övningar, skolor, b-styrkor, utbildningar, tävlingar, utmaningar, instruktörsjobb, kunskaper, vänner och en jävla massa skoj!


2006





2007





2008





2009



Nu ska grejerna lämnas på F 17.
Auf wiedersehen!

Fråga publiken

Jag lider av något som kallas för beslutsångest.

En ryggsäck och en persedelpåse fyllda med försvarsmaktens illaluktande belongings ska förflyttas från mitt hem till flygflottiljen utanför Ronneby. Hur ska jag gå till väga?
A. Jag går på bussen imorgon kväll och åker till Blekinge med mina tillhörigheter, stannar på övningen under tre dagar för att sen åka tillbaka till Kristianstad på söndag. Without my stuff.
B. Med ryggan fastspänd och kassen i stadigt grepp stiger jag på ovanstående buss för att färdas mot öst. Väl framme lämnar jag sakerna vid tröskeln och vinkar mot mina goda flygvapenkamrater för att därefter gå mot närmaste busshållsplats. Därifrån tar jag mig till tågstationen som senare för mig till min hemstad.
C. Jag lämnar av mina gröna gamla trasor på bussen utan att själv gå på. Jag hälsar personen på bussen som jag känner bäst att det här är slutet av min militära karriär och vinkar farväl.
D. Av ren tankspriddhet glömmer jag bort att lämna in sakerna och får en räkning om tre år på sexton tusen.

Ta upp mentometerknapparna och rösta nnnnnnu!

Hade nästan glömt..

Fick idag i uppdrag av min käre mor att städa bland alla gamla lådor som står på mitt rum och på vinden.
Inte kunde jag ana att det skulle bli så roligt och inspirerande. Jag trodde att allt från högstadiet och tidigare, med undantag för smycken, skulle vara borta för länge sen. Men nej jag hittade brända skivor med musik jag inte hört på år och dar och skolarbeten från åttan och nian. Att jag skrev en tjugofem sidor lång uppsats efter kristallnatten 2005 hade jag helt glömt bort..

"Vi kom ungefär 15-20 meter, då en skrek:
- HAN HAR EN PISTOL!!!
Min första tanke var "NAZISTERNA".
Jag fick syn på ett par kängor, vände och sprang så fort jag kunde bland allt folkvimmel. Jag kände att N tog tag i min arm och hon skrek någonting om att hon var rädd. Jag kände sen att hon släppte taget om min arm. Jag var för rädd för att vända mig om, så jag fortsatte att springa.
Jag kom en bit ut på vägen som vi nyss hade gått över, då en polis tog tag i mig och skrek:
- STANNA!
Jag vågade inte göra något annat, men jag hann inte stanna förrän han drog bort mig till en gul vägg där det redan stod ett ganska stort antal ungdomar med händerna uppe mot muren."

Hittade några gamla bilder i Lollo och Fritsies bdb. Har själv inga bilder från den tiden efter att datorn kraschade för typ tre år sen. Första bilden är tagen på tåget på väg hem från Auschwitz, andra bilden är från skolavslutningen och tredje bilden är från balen i nian. Shit vad jag saknar den tiden.

Well. Back to work.

Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se