Skänk pengar till cancerfonden utan att själv betala

Det finns några bloggar jag följer dagligen av olika anledningar, och en av dom är sympatiska Tyra Sjöstedt som åtminstone inspirerar mig många gånger med sin personlighet.

Den tjugofemårige modellen är väldigt olik så många andra i samma bransch, för hon har fortfarande hjärtat på rätt ställe, vilket jag måste ge henne credit för och hoppas att det smittar på sig på andra omkring henne.
Något av det finaste jag läst på länge var den insamling hon startade nu i oktober för cancerfonden, där hon med hjälp av sina läsare skickade in sms efter sms i den tävling hon startade. De som smsade flest gånger hade större chans att vinna en reklamplats för sin egen blogg i ett av Tyras inlägg på sin sida. Och dom ligger nu på uppemot hundra tusen kronor, och det måste jag säg är helt otroligt.

Jag hade själv så gärna gjort något för att bidra till cancerfonden men lever just nu ganska knapert på bara studiebidrag, men fick nu ett tillfälle att vara med och ändå göra skillnad. Det finns ett företag som ställer upp med att själva skänka 50 kronor för varje länk någon gör i sin blogg, och det var jag inte sen med att haka på.

http://www.provabingo.se/ Det är alltså inte en vanlig gammal länk för att vinna något, bli sponsrad eller vad folk nu brukar ha med i sina bloggar, utan det är bara ett sätt att dra till med slutklämmen i årets insamling för att sakta men säkert nå målet att hitta ett bot mot cancern som påverkat så otroligt många människors liv.

Så skriv vad du vill bara du får med länken ovanför i din blogg. Gå sen in på Tyras inlägg här och skriv en kommentar med länken till ditt inlägg, med prova bingosidan och information om hur andra går till väga för att göra samma sak, så har du bidragit med 50 kronor.

Kvinnor som objekt genom media

And it happens again!

Jag känner att jag måste få ut något av livet, att jag inte kan gå i samma mönster dag in och dag ut och bara missa så många chanser som finns ute i världen, både att upptäcka och även förändra. För jag vet att jag är en person som har det i mig, och det enda jag behöver är mer kunskap och ett mål.

Det är en slags frustrerad orättvisa som ligger lagd över människorna i världen idag, vissa länder har mer än andra, och även om vi idag skulle vilja säg att Sverige är ett jämställt land så har vi en ganska bra bit kvar. Efter att jag fattade poängen med själva feminismen fångade jag upp ganska mycket information som jag egentligen aldrig tänkt på förut:

Två tredjedelar av hushållsarbetet där hemma görs av kvinnor.

Det är så vanligt att killar får mer utrymme i skolorna att många lärare uttalat sig om att tjejerna "tar för mycket plats" då det faktiskt har legat på en femtio/femtio-nivå mellan tjejerna och killarna.

Det är än idag vanligt att kvinnor får ut mindre i lön, trots att de utfört precis samma jobb som männen.

I vanliga "kvinnoyrken" som undersköterska och förskolelärare är lönen ganska låg fram till att en man får anställning, då går han direkt ut med högre lön än sina kvinnliga kollegor.

Kvinnor utgör även här två tredjedelar av det obetalda jobbet på arbetsplatser.

"Så gör man inte!" - varför använder vi ordet "man"?

På de flesta platser inom politiken hittas karlarna.

Dessutom utgör det andra könet en större del av den svenska filmindustrin, styr tidningarna och är chefer för att dra några få exempel.

Och hur kommer det sig att vi hoppat över de kvinnor som definitivt hamnat i historieböckerna om de bara varit födda som män, och att vi istället till större del läser om Stalin, Columbus, Caesar och alla de andra herrarna?

-

Som det ser ut idag är det många kvinnor och tjejer som finner sig i att stå under mannen, som känner trygghet och säkerhet, eller som lever med en viss syn på vart mannen och kvinnan har sin plats i samhället. En del känner sig hellre utseendemässigt uppskattade av det andra könet än bryter det här gamla mönstret som mycket består av objektifiering av kvinnor, eftersom att det säkert i jämförelse kan kännas helt meningslöst om man inte känner till eller inser hur negativt det påverkar oss alla från det samhälle vi växer upp i idag.

And I'm back!

Om jag har en period på ett par veckor där jag drömmer massor av saker varje natt har jag ett sådant sug efter att skriva upp alla dessa drömmar i en bok för att kunna ta fram vid ett annat tillfälle och skratta åt att jag i mitt undermedvetna verkar vara en helt vansinnig person. Sen går dagarna och jag glömmer hela tiden bort att orka ta fram den där boken, och istället händer ingenting. När det sen gått ytterligare ett tag bryr jag inte mig längre, för nu har det redan gått massor av nätter till spillo, so what's the point of beginning now liksom?

Det är ju egentligen helt fel, för det betyder ju inte att när den drömperioden är slut kommer jag bara ha fullständigt normala och händelselösa nätter utan kattkorridorer, antastningsstämningar och nattpromenader i järnvägsdiken, utan det betyder bara att det kommer fler tillfällen, så att börja med den senaste drömmen som fortfarande ligger i minnet kan vara den start som behövs för att äntligen få lite rutin på min halvgalna dokumentering.

Men varför skriver jag detta som första inlägg på flera veckor? Jo, just på grund av att det är första inlägget på flera veckor! Samma sak gäller när det kommer till min blogg. När ett inlägg postats så tickar klockan, och har det sen gått lång tid nog för att det var ganska avlägset sen man tog tag i bloggandet så kan det nästan vara skitsamma, för man vet inte i vilken ände man ska börja. "Och jag vill ju skriva om det, och det, och det", men för att skriva om händelser gäller det att börja i rätt ände, och bara tanken på det gör iallafall mig ganska trött.

Det som slår mig just nu, som skulle vara det enda jag verkligen vill få ut av just det här inlägget, skulle vara att jag har insett hur mycket jag brinner för vissa ämnen. Något jag blir alldeles energisk och nästan får mig att explodera av vilja och drivkraft är motståndet för det utseendefixerade samhället, genusfrågor och feminism. Däremot skulle jag inte själv vilja kalla mig för feminist, trots att jag är det ut i fingerspetsarna. Jag var länge emot feminismen, bara pågrund av att det hade just detta namn som avskräckte mig under flera år, och vilket säkert även får många andra att rygga tillbaka. Jag vill kalla det något annat, som visar att det faktiskt inte betyder annat än jämställdhet.

Så jag ska verkligen försöka få igång den här bloggen igen, för fanimej att jag vill och kan förändra saker här i världen.

"The most common way people give up their power is by thinking they don't have any" - Alice Walker
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se