Rock of 80's

Har spenderat helgen åt att sälja program på föreställningen "rock of 80's". I fredags var det i Malmö arena och vi var tre personer som gick runt med en bunte program i folkhavet. På vägen hem skulle jag ta ett tåg men lyckades på något sätt ta fel så jag fick först spendera tjugo minuter på en station och sen drygt en timme på en annan. Var hemma halv tre på natten istället för kvart i ett.. 
 
Igår var det i Karlskrona och vem står i foajén om inte Per Andersson? Eftersom det inte var så länge sen sist kom han ihåg att vi sågs efter grotescos revy i våras. Oundvikligt kom vi in på temat "blixtkuk" och sen skakade Europes gitarrist Kee Marcello hand med mig och trodde jag var någon jag inte alls var. 
 
Hann gå in ett par varv och kolla på föreställningen och det bästa var igår när en ganska berusad medelålders man i kavaj börjar dansa som att det inte fanns en morgondag. Så när Per har en sketch där han ska ragga upp en kvinna i publiken med repliker från 80-talet ställer sig denna man framme vid scenen. Per tänker en sekund innan han får ur sig ett "äh vafan", hoppar ner från scenen och börjar dansa tryckare med honom. 
 
När vi var färdiga stack jag till mormor och idag var jag hos Sessan för att hälsa på hans nya kattunge. Sen kom André och åt tiramisu. Åkte sen hemåt med ett snabbt stopp på en hembygdsgård för att ta lite bilder.
 
Eftersom jag sett alla avsnitt gilmore girls nu får det bli nya favoriten "land girls".
 
 

Tomhylsor

Igår blev det kvällsäventyr ut till skyttebanan för att försöka få tag på fler tomhylsor. Det var ju nästan ett år sen jag kom hem från USA och började göra halsband. Var jetlaggad som tusan och Miriam Bryant samt Justin Biebers "love yourself" spelades om och om och om igen på radion. I och med min konstiga dygnsrytm då jag vaknade senast sex varje morgon fick jag sysselsätta mig på nåt sätt och det blev med en såg och en bunte tomhylsor nere i verkstan.
 
Där var ett gäng skyttar på plats igår och vi gick allihop ner till utebanan och letade i mörkret utan större framgång. Ska testa igen nästa vecka. Stod sen och snackade med en ung rysk kille som lärt sig svenska på bara fyra år. Sen åkte jag hem igen, tog en långpromenad och snackade med Adrian.
 
Resten av veckan blir det äventyr åt alla möjliga riktningar, uppdateringar och bilder kommer.
 
 

Kreativitet för livet

Jag vet inte om det bara är jag men nu som ung vuxen har jag sökt efter någon form av svar. Frågor som uppkommer och som man velat få lite perspektiv på, som man kunnat bli lite klokare över och som man är medveten om går att uttrycka i skrift av den som vet mer än jag. Och för inte så länge sen läste jag en bok som bara gick ut på att "det finns inga svar, de kommer från dig själv förr eller senare". Vagt och förvirrande. 
 
Men så igår högg jag in på en bok som sen visade sig vara en av de mest insiktsfulla och hjälpande böckerna jag nånsin läst. Sträckläste ut den med små indianpauser men det var verkligen helt rätt vägledning. 
 
Och det är ju så att inget går av sig själv. Om man vill ändra något krävs det arbete, men hela dagen har jag stannat upp i situationer och vridit på tankarna. En del saker känns självklara och en del förändringar är jag redo att göra. 
 
Kort beskrivet handlade boken om att alla människor genom hela livet kommer ha 53 problem, varken fler eller färre. Så fort ett problem försvinner kommer ett nytt och det får många att vänta på att livet verkligen ska börja. Istället läggs ett femtiofjärde problem till i listan, att vi har problem, och därmed sätts en process igång som aldrig kommer få oss att känna oss nöjda. Vi strävar ständigt mot att vi bara ska fixa tvättmaskinen, få undan ett stort arbete och färga håret, sen kommer vi äntligen kunna andas ut och ladda om.
 
Vidare delade författaren in jaget i "egot" och "självet". Självet är min verkliga personlighet. Den lugna, sanna och välmenande sidan. Men de fyra delarna av egot; dansaren, försvaret, smärtkroppen och presteraren tar över och leder oss på olika sätt bort från vad vi verkligen vill och vilka vi verkligen är. Allt beroende på hur vi ser problem och hur vi vuxit upp att hantera dessa. 
 
En av frågorna i boken handlade om av vilken anledning man höll fast vid vissa personer. Är det för att man verkligen känner att de kommer bli viktiga i ens liv eller av någon slags skuldkänsla? Och det ligger något i frågan. Ofta kan nostalgin ta över och hoppet om att saker ska bli som de var, men det leder i nuläget snarare till att ibland agera som någon jag inte riktigt är.
 
För om jag granskar "självet" är jag väldigt intensiv som person. Jag vill att saker ska hända, jag vill att det ska va kreativt och galet men med en touch av friheten att vara fullkomligt ärlig och gå på djupet. Och gällande många gamla relationer håller jag ibland tillbaka i oron att göra saker värre, att inte mötas på samma våglängd, att ställa till det. Men det leder i sin tur endast till medvetenhet om hur detta inte är jag. Ibland är det kanske nödvändigt att gå vidare istället. 
 
Ska läsa om boken vid tillfälle, den sköljde över en med så många insikter att det krävs minst en runda till. 
 
 

Go helg

Är så jäkla trött, har knappt sovit de senaste tre nätterna. 
 
Igår var hela familjen, inklusive bror, i Malmö och firade mammas födelsedag. Blev svingod lunch, lite shopping, moderna muséet, fika och häng på mammas hotellrum. Sen på kvällen var det fest med högskolefolket. Tjejen från nyår som jag åkte kundvagn med och som fastnade i min bh så vi båda ramlade omkull fyllde år så det var fullt hus. Och en massa springandes mellan folks lägenheter. Efterfest sen i en korridor med några killar där vi hoppade en massa och spelade ett spel där man skulle dissa ett tilldelat ämne. Var hemma vid sex på morgonen.
 
Idag överraskade vi mamma med middag med några vänner, jag ska sticka iväg och spendera kommande dygn med att läsa en hel drös nya böcker.
 
 

Marin reunion och källarfynd

I onsdags träffade jag en gammal kurskamrat från sjövärnskårens sommarskola. Vi och fem andra hade några reunions efteråt men nu har vi inte setts på nästan sju år. Kan icke fatta att det gått så lång tid sen sist. Vi gick hur som helst och fikade för att sen kolla på Tom Hanks nya "inferno". Så kul att ses, både hon och jag jobbade som instruktörer men på helt skilda håll efter vi sågs sist och vi hann även gå igenom en massa gamla minnen från Kungsholmen. Sen tog vi några förfärliga selfies i biosalongen och slutligen körde jag henne hem i regnet medan vi pratade om snygga kursledare och medeltidslajv.
 
Hittade en bild på oss båda från sommarskolan 2008, sjukligt nostaligiskt att kolla igenom 
 
Igår var det fullt upp vid datorn hela dagen så by the time jag skulle gå och lägga mig blev jag vanvettigt rastlös. Bestämde mig för att dra ut och springa. Sagt och gjort, blev typ två kilometer och en massa styrketräning. Väl hemma igen fick jag för mig att gå ner i källaren och väl där hittade jag en stor låda med mitt namn på. Visade sig vara en massa studentpresenter jag inte sett sen dess och dessutom alla halsband vi fick hängda runt halsen. Så fin avslutning på dagen ändå.
 

Det är på tiden att ni också blir förbannade

Läste precis ett inlägg av Kenza där hon berättade om olika situationer hon varit med om. Situationer där hennes kropp inte är hennes, där hennes ord aldrig väger lika tungt som mäns och där hennes vilja inte spelar någon roll. Och jag känner hur jag kokar av ilska. Jag känner ilskan av alla de tjejer som igenkännande kommenterade inlägget. Det gör mig förbannad hur män alltid ska vända diskussionen till sin fördel, hur de måste neka, ta illa upp, argumentera emot, berätta att kvinnor också våldtar. 
 
Ni har ingen aning. Stanna upp för en sekund och lyssna på vad det är vi säger. Ta av offerkoftan och se verkligheten för vad den faktiskt är. Kvinnor kan också slå män men det är en helt annan debatt. Den är relevant men hör inte hemma i den här diskussionen. Släta inte över och få det att låta som att män har det lika dåligt ställt eller att män har det ännu värre. 
 
Tjejer vet vad det är som gäller, alla har vi våra historier, alla. Men det är inte vi som kan göra en förändring. Blir vi förbannade är vi extremfeminister som behöver ligga, säger vi ifrån blir vi skrattade i ansiktet och anmäler vi får vi frågan hur vi hade kunnat undvika att mannen tog på oss mot vår vilja. Det är inte kvinnoföraktet vi ska motarbeta, det är kvinnors val av klädsel och dryck. 
 
Behöver jag också berätta om vad jag varit med om? Tafsande kollegor, obehagliga män som ringer, catcalls, män som förföljer en med bil, härskartekniker, droger i drickan, antaganden om att man varken är intelligent, kapabel eller har något viktigt att säga. Och andra saker jag ännu inte vill prata om. 
 
Det har varit killar som tagit credit för saker man själv sagt och gjort, killar som avbryter och är sådär sjukligt viktiga att de måste ta upp allt syre i rummet samt måste tränga sig i köer. Killar som är hotfulla, som i grupp ropar efter en och får hjärtat att slå tre gånger så snabbt, som visar hur lite de bryr sig om min vilja och känsla av trygghet.
 
Att tvingas se varje man som en potentiell våldtäktsman är en tragisk säkerhetsåtgärd, inte en tro om att varenda man skulle våldta. Men ni måste lära er se det från vår sida. Slå näven i bordet och bli lika förbannade som vi är. Känn att det inte får gå till såhär. Om inget annat så iallafall för era egna systrar och döttrar. 
 
 
 

Lekhelg

Vilken helg alltså!
 
I fredags var det fest med högskolefolket, med färgtema. En hel drös folk som körde drickspel, dansade och hängde ute i korridoren och lägenheterna. Fick även hjälpa en stackars kille hem som inte ens kom ihåg vilket husnummer han bodde i.
 
I lördags mötte jag upp Adrian och körde till torpet mitt i skogen, sen kom även Sessan, Nour, Klas, Sam och Jihad. Temat var överklass och pyjamas tack vare Samirs förslag, som inte ens var där, och folk hade definitivt överträffat sig själva. Sessan och Adrian matchade med fräsiga pyjamasbyxor, skjorta och slips.
 
Därifrån spårade festen totalt. Det blev viskleken, dans, hoppfoton, skype med nån kille i Tyskland, leken där två personer sätter olika kroppsdelar mot varandra tills man ramlar, arabisk magdans, bugg, arabisk dans i grupp, rysk dans och klädbyten. Nour spelade metallica på gitarr, vi blåste upp en massa ballonger och smällde, vi lekte leken där man sätter en lapp av en person på sin panna och ställer frågor för att lista ut vem det är, vi spelade de konstigaste låtarna vi kände till, vi tog en massa bilder och sen slutade det med ännu mer dans.
 
Igår var det bara jag, Adrian, Klas och Sessan i stugan och de två senare åkte hem tidig eftermiddag. Jag och Adrian hängde några timmar och väntade sen ut att glöden skulle slockna i kaminen genom att göra en eldsläckardans aka fuldans. Sen stack vi till stan, gick en lång runda, kollade på halva tenacious d och idag var vi och spelade squash i en timme. 
 
Hämtade sen ut en ryggtavla på posten som jag letat efter i säkert tre år, resten av dagen blir det gilmore girls!
 
 
 
 
 
 
 
 

Heldag i Malmö

Spenderade hela dagen i Malmö. Fastnade inne på Emmaus i seriöst fem timmar. Kan inte minnas sista gången jag hittade så mycket snygga grejer. Gick och testade grejer stup i kvarten, bar runt på en hel korg kläder. Avslutade med en runda på myrorna och åkte hem. Så mina fynd efter att ha kollat igenom varenda plagg, obs tyvärr ej ironi, blev åtta superbt snygga grejer för under femhundra spänn. Måste erkänna att det är Rory i gilmore girls som inspirerat mig till ett helt nytt stilspår.
 
Och sen har jag ett svinbra tips till alla som löser metros sudoku men tycker det är för lätt. Börja med att leta upp en etta, sen en tvåa osv ända tills det är löst. Det blir seriöst svinsvårt. 
 
Nu blir det nattäventyr.
 
 

Den längre versionen

I onsdags tog jag nattåget till Stockholm, gick runt ett par timmar och hade sen ett möte om en affärsidé innan jag åkte vidare till Göteborg och hängde med min bror. 
 
Dagen efter, i fredags, fyllde jag 26 och började dagen med ett skypesamtal med Evan som tog en otippad vändning och slutade med att jag gjorde slut. Resten av förmiddagen spenderades sen med att gråta, prata med Adrian, äta glass och kolla på gilmore girls. 
 
På eftermiddagen kläddes det upp till oktoberfest med något dirndl-liknande och mot staden bar det av. Vid Göteborgsoperan möttes ungefär sextio festivalbussrelaterade människor, somliga gamla rävar, andra helt nya. Vi åkte till skogs och hamnade vid en scoutstuga, alla mycket pepp och kvällen började med lekar. Hoppa säck, apelsinleken, smälla folks ankel-ballonger och twister. Och folk blev fullare och fullare. By the time maten serverades var alla i full gång att måla olämpliga saker på sin klädsel, fläta varandras hår och förolämpa festens alla skåningar. En helt vanlig festivalbussenfest med andra ord. 
 
Vi var sen ett gäng som skulle gå ner till en bastu men gick fel, gick med ett annat gäng och kom rätt, hamnade i bråk med någon som tyckte att jag bara var en brud, han röstades ner och försvann, och det sista jag minns är att jag och Joda gick rätt ner i ett dike i sökandet efter scoutstugan. Mitt nästa minne är att jag sitter som en boll vid en brasa och att jag sen börjar må väldigt väldigt illa.
 
Dagen efter vaknade jag på ett liggunderlag i matsalen medan alla städade och båda skorna var borta. Letade i säkert en halvtimme och var nära på att ge upp när någon sa att de hade sett en klänning, en bh och en sko i en garderob. Bingo. Sen åkte vi till okänd ort och jag var så bakis att jag knappt kunde blunda. När vi sen randomly kom fram till en oktoberfest i Emmaboda kastade jag in handduken, hängde med partyfolket i bussen några timmar och åkte sen hem. 
 
I söndags var det släktträff och jag nyktrade till först där vi lunchtid. Pastorn undrade om jag hade druckit raketbränsle och det kändes rimligt. Breakups och festivalbussenfester är en farlig men underhållande kombo. Men släktträffen blev bra även om mormor inte kunde va med av skäl. 
 
Den här veckan blir ett helt annat inlägg.
 
Har absolut ingenting passande

Ja fast nej

Har hamnat lite efter med bloggandet då väldigt mycket hänt den senaste veckan.
 
Ett möte i Stockholm, resa till Göteborg, storslagen fest på över ett dygn med festivalbussen, födelsedag, släktträff och så tog det slut med Evan vilket kanske har tagit större delen av min energi.
 
Återkommer inom kort med mer detaljer om helgens bravader. 
 
 

Hektiskt och galet

Det går lite trögt med bloggandet för tillfället. Har några inlägg på gång men tar gärna emot tips och önskningar om ni sitter på några bra idéer. Hade tänkt börja en throwback-thursday-kategori efter helgen men nu försvinner jag fram tills måndag. Hektiskt och galet, precis som det ska va!
 
 

Snabbversion av dagarna

Har spenderat de senaste dagarna med diverse grejer. I torsdags när jag och Evan firade ett och ett halvt år tillsammans åkte jag till Hyllie och gick på Emporia. Älskar att dom har myrorna där.
 
I fredags kom Sam och Nour hit på förfest.  Vi promenerade sen in till stan och drack en massa shotar på diverse ställen. Måste skaffa en telefon för jag hade behövt ta bilder på när vi knöt ihop Sam i en filt.
 
Igår var det kalas och namngivning för ett kusinbarn vilket inkluderade umgänge med diverse trevliga släktingar i slottsmiljö. Innan dess hade jag, mamma och pappa åkt genom bland annat Vittskövle, Tomelilla (Bo Ohlssons) och Marsvinsholm. Väl på kalaset vann mitt lag i ett quiz trots att jag personligen inte kunde svaret på en enda fråga. Det var till slut lagnamnet som tog hem vår vinst, "Philemon Arthur and the dung". Kvällen innehöll sen även bordsdukskonst, självförsvarslektioner och en liten ettåring som somnade som en stock.
 
Idag blev det en tur bort till några kompisar som hamnade på villovägar så det blev ett besök hos mormor istället. På bussen satt en långhårig metalkille som jag både hann snacka korsord och förvirrade norska blackmetalband med.
 
Imorgon är dagen helt fullspäckad. Funderar även på att byta antingen hårfärg eller frisyr, eller båda.
 
Kanske såhär, inklusive pingvintröjan?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se