Tredubbelt bra - dig djur miljö

En annan sak jag är otroligt glad och tacksam över, med tanke på förra inlägget, är hur mycket veganska och vegetariska fake-kött/animaliska grejer det finns i Sverige och hur GOTT det är. När man ofta är utomlands i längre perioder är något av det bästa med att komma hem att gå till affären. Eftersom var tionde svensk är vegetarian blir det naturligt för många företag att försöka smyga sig in med nya produkter, ofta helt innovativa och banbrytande för att få en plats på den växande marknaden. När jag var ung fanns det havremjölk, idag är det långa väggar och frysar fulla med goda produkter. 
 
Kan främst rekommendera nuggets, pytt, quornfilé, soja wienerkorv, sojabacon och sojafärs (i maträtter som lasagne) för förstagångstestaren. När det gäller mejeriutbytarna är alla alpros yoghurtar super, likaså matlagningsgrädden (gärna blandad i pytten), sojamjölk i chailatte (testa på espressohouse, tacka mig efteråt), tofulines glass och alla mjölksorter i pannkakor och flingor så som rismjölk, mandelmjölk, hasselnötsmjölk eller sojamjölk. Jag skulle avråda från att dricka dessa mjölksorter som de är, använd hellre mixat med något. Yoghurtarna dock, särskilt de med hallon, jordgubb och blåbär är rena drömmen utan något till.
 
Produkter är alltid samlade tillsammans i affärerna så hittar man en hittar man allt, annars fråga efter t.ex. anamma, hälsans kök, quorn, astrid och aporna, tofuline, oatly och alpro. 
 
 
 
 
 
 
 

10 bra saker

Min nyfikna överanalytiska hjärna behöver en brejk ibland för om den får gå loss på alla intressanta ämnen kommer jag inse att världen och människofolket är utom hopp, igen. Och att leva i en bitter sanning med en hjärna som kräver insikter, förklaringar och djup kan lätt tippa över mot totalt jävla mörker. 
 
Så därför tänkte jag väga upp med saker som faktiskt går hand i hand med min högkänslighet. Jag håller på att börja gråta i genomsnitt kanske sju gånger om dagen för att jag blir så rörd eller glad, och att bara täcka själen med bomull (eller alternativet alkohol) en stund kan ge en tillfällig räddning.
 
1. Nordman. Jag hörde att han försöker hjälpa unga som hamnat utanför. Dessutom är musiken fenomenal.
 
 
 
2. Att Petra Mede utan att skämmas är med i "En clown till kaffet" vecka efter vecka utan smink. Hennes humor må kanske inte vara min grej men jag älskar henne som människa. 
 
 
 
3. Män som inte ser ner på kvinnor. Har man i någon form beblandat sig med människor, kanske främst på internet vet man att dessa är ganska sällsynta. Särskilt de som inte har problem att visa sig själva som stereotypt feminina eller de som öppet hyllar kvinnor. Bara tanken på att dom finns kan göra mig lyriskt glad.
 
 
4. Rollspelare. Vuxna människor med konstiga specialintressen som inte är rädda för att leka ihop. 
 
 
5. Johan Glans. Hela hans existens.
 
 
6. Bra böcker som ger en aha-upplevelser
 
 
 
7. Gräva ner ansiktet i kattpäls.
 
 
8. Program som trolljägarna och stalkers. Häng ut dom jävlarna.
 
 
9. Folk som har bosatt sig mitt i skogen.
 
 
10. Människor som hjälper och räddar djur.
 

Åter utredning

Förra onsdagen var det andra besöket hos överläkaren för utredningen. Mamma var med eftersom läkaren ville ha en bild av hur jag var som liten och hur mamma uppfattade mig. Vi satt även denna gång i två timmar trots att tiden hade gått ut för länge sen. Hon nådde en del av min problematik men vi missade den rastlösa och impulsiva sidan eftersom den inte tog plats under intervjun. Jag fick lägga in på slutet att jag fortfarande misstänker ADHD, och hon sa att hon skickar vidare en remiss som utreder allt möjligt. Hon var mest inne på det neuropsykiatriska, alltså autism- och aspergersspektrumet eller vad hon kallade det. Kan hända, men den andra sidan tar lika mycket plats i min hjärna, där min själ kliar och jag blir lättuttråkad och springer mellan jobb och platser och pratar för mycket och tar kontakt med okänt folk till höger och vänster.
 
Hon var hur som helst väldigt bra, pratade med mig utifrån mitt perspektiv och inte efter sitt eget som alla andra gör. Och hon försökte stärka mina bra sidor istället för att rada upp det som inte fungerar, som alla andra gör. Och hon gav mig positiv feedback på min envishet och hur jäkla mycket jag kämpar och för att jag vägrar ge upp. På slutet gav hon mig till och med en kram. 
 
Men nu i söndags startade en serie om nio unga vuxna som har aspergers och jag kände igen mig till kanske tjugo procent. Om jag bara skulle få den diagnosen hade det inte varit rättvist då den sidan idag nästan bara kommer fram när jag känner mig osäker eller ogillad. Gamla hjärnspöken efter hur folk bemött mig tidigare. Jag hade inte känt mig hemma i den miljön. Jag är alldeles för galen och utåtagerande, hade inte ens tänkt tanken mot autism innan jag påbörjade utredningen. 
 
Att jag emellanåt lever på insidan och tar in intryck och hänger för mig själv är för mig inget problem. Nej jag kan inte många sociala koder, men att jag ibland inte vill vara social är för mig normalt eftersom min hjärna har ett väldigt rikt innehåll då allt analyseras och nya lärdomar tas in hela tiden. Min introverta del har lite med blyghet att göra. När jag håller mig borta är det oftast för att jag tycker det är givande eller nödvändigt för återhämtning. Däremot har tidigare händelser gett mig total ångest när det kommer till jobb, chefer, kollegor eller krav som involverar fler än mig själv. Jag har tappat räkningen på hur många som skrattat mig rätt i ansiktet, stängt mig ute och ignorerat mig, snackat skit om mig så jag hört, försökt förödmjuka mig inför andra och fått mig att känna mig fullkomligt jävla värdelös. Men den problematiken i nya "påtvingade" grupper är snarare förknippad med vanlig psykologi, inte med någon diagnos.
 
För tio år sen var jag avstängd, sluten och socialt inkapabel men samtidigt obrydd. Idag har jag låtit min högkänslighet ta större plats, "ADHD"-sidan, eller min riktiga sida (när ingen psykiskt slår på mig eller jag är rädd för att det när som helst kommer börja), tar utrymme när jag mer och mer hittar mig själv. Jag trivs med mig själv och vem jag är idag. Det drar mig till folk jag faktiskt passar ihop med. Det får mig att välja saker efter viljor, inte borden. Människor i det här samhället är dock väldigt bra på att bryta ner annorlunda personligheter, även om dom ser att personen i fråga faktiskt är lycklig. Stå i ledet eller kasseras. Jag bryr mig inte om ifall jag får en diagnos eller inte, det viktiga är att jag får hjälp med strukturer, kaoset i hjärnan, rastlösheten, flyktbegäret och de snabba svängningarna. 
 
När det kommer till min personlighet kommer jag aldrig backa, ursäkta mig, försöka göra om mig, skämmas eller anpassa mig för att bli omtyckt. Människor som förväntar sig eller kräver det av mig är människor jag inte vill ha mitt liv och människor som går in för att bryta ner andra är människor jag föraktar. Den typen av samhälle är inget jag önskar en plats att ta del i. Då lever jag hellre ett sidospår med egna regler där målet är att rätta till allt det där jävligt defekta.
 

Livet i bilder

Tänkte göra en sammanfattning av vad som hänt den senaste tiden. Jag gjorde ett inlägg för ett par år sen så det är väl dags för ett nytt. Ni kommer till den förra om ni trycker på bilden här under.
 
September - December 2013
 
 Europaäventyr med början på Oktoberfest, München
 
Hittade tuffa amerikaner i industriområdet vårt sjukhushostel låg i
 
Dygnet jag inte visste om jag var i Tyskland eller Österrike
 
 Drog till Hitlers örnnäste men såg ej ett skit pga dimma
 
 Detour till Ljubljana, Slovenien
 
 Hängde med amerikan-ukrainaren Alex i punkkvarteren
 
 Mellanstop Venedig mitt i natten
 
 Rom
 
 Med Håkis
 
 Åkte genom Schweiz
 
 Och Amsterdam
 
 Firade min 23 födelsedag
 
 Flyttade till Göteborg och skrev tidningen plus hängde med gött folk
 
 Drog på fest i Jönköping, Ace Ventura vs Kurt Cobain aka hemlös alkis
 
 Jobbade på friends arena i Stockholm, sålde merch på black sabbath med min vapendragare Ylva
 
Januari - Juni 2014
 
 Drog till Koh Lanta, Thailand och volontärjobbade på ett katt- och hundhem
 
 Del av huset
 
 Kattinvasion
 
 Utekvällar med de andra volontärarbetarna
 
 Rachel och en av vovvisarna
 
 Drog på upptäcksfärd
 
 Folk från hostelet i Ao Nang
 
 Tatuerade mig med franska Charlene och Jai från förra gången jag var i Ao Nang
 
 Phi phi islands med Charlene innan jag drog tillbaka till Sverige
 
 Flyttade till Oslo
 
 Gick på loppis och hittade rullskridskor för femtio spänn
 
 Bodde på soffan i Storo
 
 Först med Samir
 
 Och sen med Webeccus
 
 Jobbade i mataffär och på äldreboende och hängde på norska öar med najsigt folk mellan varven
 
 Hade min käre bror på besök
 
 Hattfest i Jönköping
 
 Juli - December 2014
 
 Mötte upp Alexander i Paris
 
 Stack vidare till Charmaux
 
 Där jag träffade mina favoritspicegirls från Würzburg-tiden
 
 Vidare ner till Barcelona
 
 Tyskland vann VM
 
 Utsikten var okej
 
 Stack vidare till Ungern
 
 För ytterligare ett superbt möte med Håkis
 
 Budapest
 
 Med årets outfiter mot Bratislava, Slovakien och världens konstigaste borg
 
 Innan utkastning från bar pga sjunger för mycket rammstein på kareoke
 
 Återvände till borg, full av medeltidsdansare
 
 Spontanhoppade av tåg och hamnade i Brno, Tjeckien
 
 Hittade en datakille och historielärare, killarna framför vet jag ej vilka är
 
 Råkade åka till Warsawa, Polen och fick åka tillbaka ner till Krakow
 
 Auschwitz
 
 Birkenau
 
 Judisk tur i Krakow
 
 Museum i Krakow, gick även spökrundan med tortyrkammarmuseum men fick inget på bild
 
 Prag, Tjeckien
 
 Gick fel efter guidad krigstur, gjorde inte så mycket
 
 Lettisk folkdans eller nåt
 
 Fest med Jihad och Sam tillbaka i Sverige
 
 Drog till medeltidsveckan på Gotland
 
 Flyttade tillbaka till Oslo, hängde på katthem med Samir och Kattplanka
 
 Plocka blåbär 
 
 Håkis på besök
 
 Bosatte mig på Majorstuen
 
 I möglig lägenhet, jobbade som parkeringsvakt
 
Bodde med herr Spiikus och hängde med strålande folk
 
 Som dessa tre då jag spenderade nittio procent av min lediga tid på rock in
 
 Skickade in en debattartikel till Kristianstadsbladet
 
 Fixade min väst
 
 Firade jul nere i skåne med släkten, uppenbarligen
 

Januari 2015 - Nu
 
 Firade sista kvällen i Oslo med Mats-Monica på typ Torleifs med 90-talsmusik och öldränkta kläder
 
 Stack direkt till Götlaborg och utbildades till diplomerad massör med sju andra godingar
 
 Gjorde om en klänning
 
Och färgade håret lila 
 
 Såg Billy Elliot i Köpenhamn med en kompis eftersom nästkusin var med och dansade
 
 Stack till Stockholm med Håkis
 
 Spökrunda i Gamla stan
 
Tar inte så mycket bilder längre men har en känsla av att detta räcker.
På återseende mitt herrskap!

Vem sa att vi inte lever i ett patriarkat

Jag skulle vilja sätta vissa saker i ett nytt perspektiv. Vi människor är väldigt bra på att generalisera, dock är inte allt accepterat och det finns en anledning till det. 
 
Sverigedemokraterna har gjort det rumsrent att förakta invandrare. Dra dom över en kam, utgå från saker, se ner på, och även om vi själva aldrig skulle erkänna det ens för oss själva så ser många av oss invandrarna som sämre och mindre värda människor. Det är okej att generalisera och tala utifrån gruppen invandrare, mörkhyade, "dom från Syrien" osv. Lika accepterat är det att dela in alla muslimer i ett fack, eller judar, eller kristna, eller poliser, stockholmare, feminister och så vidare i all oändlighet. 
 
I dessa situationer finns inget intresse av att göra en personlig utvärdering, det finns inget individuellt, man har bestämt sig. Man vet ju hur dom är. Det intressanta här är ju att dessa direkta analyslösa bedömningar är vanliga bland män. Ja naturligtvis även bland kvinnor, men även mycket vanligt bland män. Däremot den kvinna eller icke-man som tassar in på området att generalisera män kommer bli häcklade, dumförklarade, hotade och minsann få veta hur liggbara de inte är. Det finns en stark ovilja att förstå. Alla dessa kränkta män, åh nej vi är minsann inga potentiella våldtäktsmän hur kan du säg så du borde dö jävla hora. 
 
Ändå kan vi ju ta och jämföra lite generaliserade grupper. I Sverige fick män våldta sina fruar fram till för femtio år sen. Alla yrken blev tillåtna för kvinnor i början av åttiotalet. Det här är successiva processer som kvinnor kämpat för och fortfarande slåss om idag för att nå jämställdhet. Det här är inte saker män självmant gett upp och det är viktigt att tänka på när man dömer ut länder utan demokrati som har en sämre kvinnosyn. Det är tack vare demokratin och kvinnors envishet som Sverige är där vi är idag, och fan ta män om dom tar cred för det. Svenska män kämpar ju än idag för att tysta kvinnor som jobbar för att få de rättigheter som alltid varit självklara för män. 
 
Män går i taket för att muslimer vill bygga moskéer, för att de inte får sjunga nationalsången på stan, för att en kvinnlig kollega tjänar mer och för att invandrare går på bidrag. Och klagar. Och röstar. Och skriver insändare. Och blänger. Och tar plats i protest. 
 
Som kvinna ser man det motsatta könet starta i princip alla krig, döda civila och barn och låta överlevande titta på när deras barn våldtas, bombar sig själva och drar tjugo oskyldiga med i graven, misshandlar homosexuella, hotar, slåss, mördar och våldtar i desto större utsträckning, får högre lön, objektifierar, köper fjortonåriga flickor, slår tjejer på rumpan, skuldbelägger våldsoffer och försvarar utövarna, tar mest plats överallt, i film, media, sport, serier, musik osv. De tar vad de vill ha, makt, pengar, status, skit i alla andra. Män ska ha. 
 
Desto fler kvinnor jobbar i förskola, i äldrevården, som undersköterskor, volontärarbetar, är veganer, jobbar för djur och miljö, gör obetalt arbete i hemmen, tar hand om barn. Ändå är det okej för män att förakta och förlöjliga kvinnor, till och med den de lever ihop med och som gör honom förbannat många tjänster varje dag. Men den kvinna som säger något negativt generaliserande om män möter härskartekniker, hot och hatfyllda kommentarer om hur man inte kan dra en hel grupp över en kam och hur bra killar dom minsann är.
 
Män anser alltså att de ska vara den enda gruppen fri från generalisering trots att dessa ställer till med mest i världen på andras bekostnad? Knepigast blir det kanske med tanke på att dessa vita män är de som står högst i hierarkin och inte möts av ett reellt förtryck. Kolla vilka du inte får kritisera så ser du vilka som har makten.
 
 

Inte färre män

Jag håller inte alltid med den här feministdebatten om att män borde exkluderas eftersom de redan får uppmärksamhet överallt. Ansvaret en enskild man har för gamla strukturer är lika relevant som ansvaret vi själva har för vilken klass vi föds in i. De män som uppmärksammat strukturerna och på ett eller annat sätt motarbetar fördelarna de får på bekostnad av tjejer är lika delaktiga som vilken kvinna som helst. De män som däremot tar allt vad patriarkatet erbjuder; makt, pengar, utrymme och kvinnokroppar (skulden faller ju på kvinnan om det händer henne något) trots att de är medvetna om vilka konsekvenser det får för det mindre prioriterade könet - de männen har jag ingen som helst respekt eller sympati för.
 
Många feminister verkar se allt tvåsidigt, män eller kvinnor. Vi har det så och dom har det så. Jag ser det väldigt individuellt och många faller bort på båda sidor. Det är inte ovanligt att känna sig otrygg, bli tafsad på, stålsätta sig med undvikande ögonkontakt och femton nej. Det är inte ovanligt att bli avbruten, känna sig underlägsen, inte tas på allvar, vara rummets objekt - en tjej. Samtidigt är det lättare att blockera ut självupptagna män än att handskas med de flesta tjejer. Många kvinnor stöttar patriarkatet då utdelningen är att de får känna sig liggbara. Män får utrymme att vara lite konstiga och egna, fula, giriga, våldsamma och egoistiska. Kvinnor straffar kvinnor som både sticker ut på ett bra och ett dåligt sätt. Är hon för snygg, är hon för självständig, har hon för bra självkänsla, går hon sin egen väg, är hon beundrad, är hon roligare än mig, får hon uppmärksamhet av män, är hon konstig, är hon inte inrättad i ledet, då ska hon brytas ner psykiskt.
 
Om man inte förstår eller är intresserad av de sociala reglerna har man ingen chans bland tjejer, och systerskap är kanske lika ovanligt som att hitta en bra killkompis som inte i sin dolda agenda ville ligga. Men jag kan inte sitta och hurra för kvinnokampen när sanningen är att min styrka och personlighet till stor del är formad av att jag under större delen av mitt liv har hängt med killar. Killar som respekterat och stärkt mig mer än någon tjej någonsin har gjort på ett jobb. Att nå jämställdhet innebär inte bara att män ibland tar ett steg tillbaka, det innefattar även att vi som kvinnor greppar tag i tjejen bredvid innan vi tar steget fram.
 
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se