Juliusspital x 2

Jag är så jäkla glad. Slogs plötsligt av den tanken och kände att jag var tvungen att logga in här för att skriva av mig.

I fredags kväll kom jag till Tyskland och slogs under natten till av sån smärta i magen att jag inte kunde röra på mig. Dagen efter hade jag svårt att stå upp men var med på Roberts skolutställning ett par timmar, tills jag blev snurrig i huvudet och gick till sjukhuset med Hannah.

En doktor tryckte på magen och tog lite blod och kunde snabbt konstatera att jag hade en hyfsat allvarlig blindtarmsinflammation och var tvungen att opereras ganska omgående. Jämfört med smärtan jag hade förra gången jag var inlagd på just detta sjukhus var detta ingenting och jag låg mest och fnittrade och tyckte att det var hysteriskt komiskt att detta hände bara några timmar efter jag kommit fram till Würzburg och dessutom prickade in veckan jag tänkt åka på tågluffning i några dagar till Paris och London, precis som jag hade tänkt förra gången jag blev sjuk.

Mot operationssalen där dom tryckte in något i armen på mig som fick allt att gunga och gunga och bli suddigt och till sist var jag så trött att allt blev svart. Nästa gång jag vaknade var det mitt i natten, men tynade bort igen för att sen sova hela natten. Nästkommande dagar var helt galna. Jag hade tre plåster på magen och fick inte äta. Jag drömde om mat hela dagarna och ville bara krypa ur mitt eget skinn av all den smärta jag hade i kroppen. Som tur var hade jag besök varje dag, antingen av Robert, Hannah, norska Kristina, franska Charlotte och Lisa eller italienska Silvia.

Sköterskorna behandlade mig som att jag bara lådsades ha ont, och var så klen att jag bara satt och grät. Tredje dagen kom några doktorer på rond och fick frågan vad dom hade gjort med mig på operationen. Då fick jag reda på att det inte var blindtarmen utan en cysta som hade brustit, därav den påse med blod jag hade på magen som tömde ur det som låg och skvalpade på fel ställe inne i magen på mig.

Fjärde dagen fick jag mat och tillbaka gnistan nog för att ta en långpromenad runt och runt och runt i sjukhusets korridorer för att följande dagar ta turer ut i trädgården med Robert, och under sjätte dagen, igår, skrevs jag ut.


Idag är jag så lättad och glad över att vara tillbaka ute i verkligheten. Smärtan berör mig inte när jag mår så bra och kan äta vad jag vill, kolla på film, sitta i parken, njuta av värmen och bara vila upp mig. Jag är så glad över att vara just här, över att jag ska flytta nu om bara några veckor och över att jag ska träffa en massa människor ikväll.

Så jag missade semestern men mår så jäkla bra ändå!

Fantastiska tre veckor

Och nu har jag kommit hem från Känsö.

Vilken kontrast från de typiska "kvinnojobben" jag hade förra året, dessa fantastiska kollegor trodde jag inte fanns på riktigt. Nu blir det ju förstås annorlunda när man bor så tätt ihop och spenderar dygn efter dygn tillsammans, men att jag skulle få jobba ihop med dessa åtta helt underbara personerna väntade jag inte mig. Visst fick man väl bjuda lite på sig för att komma in och få sin plats på ett ställe där i princip alla instruktörer redan kände varandra, men det var det värt, och kul hade jag!

Jag saknar flera av dom som jag kom lite närmre ute i Göteborg, är alltid konstigt att skickas tillbaka till det civila efter att vara så van vid att ha levt på ett annat sätt i flera veckor. Jag vet inte riktigt vad jag ska säg om själva ungdomsutbildningen med tanke på att jag uppenbarligen inte hamnade på rätt kurs då jag tillhör armén och inte marinen. Hade lektioner i excercis, tält, sjukvård och morse, var dessutom gruppchef för en av de fyra grupperna på fortsättningskursen samt att jag hade hand om en del uppställningar, visitationer och var lite fotograf vid sidan av. Egentligen upptäckte jag tidigt att jag inte trivdes på vattnet, särskilt på de båtar utan motor vilket jag visste sen Märsgarn men ändå kände att jag ville jobba med. Det var helt galet vilka sjöben jag hade efter fem dagar ute på havet, kände mig full i flera dagar efteråt.

Jag kör bara en snabb reflektion över hela kursen men skriver mer när jag får tid. Jag kan bara säg att det var helt jävla underbart vad man kan trivas på ett jobb när man känner uppskattning och samhörighet med sina kollegor.

Men det ska väl vara Göteborgare till det!


Goa gubbar

Jag är och jobbar som biträdande instruktör på en sommarskola precis som för två somrar sen, dock i Göteborgs skärgård istället för Stockholm, och på en annan kurs. Men jag kommer därför inte kunna vara vid datorn särskilt mycket fram tills om två veckor.

Nu vet ni.
På återseende mitt herrskap
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se