Här kommer mer bowling

Och lika snabbt som skrivlusten kom tillbaka försvann den igen.
Fast varje gång jag sätter mig vid datorn får jag lust att skriva, bara det att jag blir så rastlös och inte vet vad jag ska skriva om.

Helgen var väldans rolig.
I lördags träffade jag Ida och var ute och gick med henne och Micko till ekenabben. En sjuhelsikes massa ormar hela vägen dit som låg och solade. Ida var nog lagom förtjust i dom med tanke på hur hon flög runt och skrek varje gång hon hörde att det prasslade i buskarna eller vassen.
Det var en lagom lång runda så vi verkligen hann prata av oss.
På vägen tillbaka träffade vi en man från Österrike som lånade ut sitt ENORMA objektiv till min kamera, så jag inte behövde sätta mig i knät på ormen jag fått sikte på, för att få en bra bild. Jag passade då även på att fråga om lite om jobbmöjligheterna i mannens hemland, men fick som svar att det var svårt, men dock inte omöjligt.

När vi kom tillbaka till stan satt Petri och väntade på oss vid gräsmattan utanför biljard. Efter mer babblande gick vi alla tre plus Micko som bihang hem till mig och åt pizza. Jag fick även hjälp av Ida som ställde upp som modell, eftersom jag som tidigare nämnt vill få väck lite av kläderna som hänger och skräpar i min garderob (eller numera på fåtöljen).

Vi skulle därefter möta upp Mathias och Lillen för att cykla till bowlinghallen på Näsby. Jag fick ta pappas enorma cykel där jag inte ens nådde ner till tramporna så Ida fick allvarliga skrattattacker, och Petri skrek för att hon inte var van vid cyklen hon fått låna.
Men vi kom fram till slut och det blev en jäkla runda, där Mathias och Lillen var lika kassa som förra helgen, eftersom de ännu en gång druckit lite för mycket.
Ida vann, med mig som halvtvåa. Jag vet inte riktigt hur vi räknade poängen där på slutet.
Sen stack vi till staden där alla gick åt olika håll. Jag hängde med hem till Ida, M och L gick ut på krogen för att fira att Hv71 hade vunnit guld och Petri tog tåget hem.

Ida och jag satt sen i deras lägenhet och pratade ett par timmar tills vi båda blev så trötta att jag cyklade hem.
Men nu ska jag och Mathias kolla på film som jag förmodligen kommer somna till efter två och en halv sekund.
Går ju bredvid i hemtjänsten denna veckan så det blir en tidig morgon.

Tar och skriver imorgon om vad jag gjorde i söndags.
Lägger kanske upp några bilder från bowlingen också om ni är snälla.
Godnatt och på återseende mitt herrskap

Yes!

Skrev jag att jag var på ett möte i onsdags om ett sommarjobb i hemtjänsten på området där jag bor?
Kvinnan jag snackade med där var riktigt schysst och denna veckan ska jag gå bredvid alla vardagar utom på onsdag.

Jag skrev ju för ett tag sen att jag hade fyra olika alternativ med jobb inför sommaren.
Det ena var Tosselilla sommarland där jag var på intervju för ett par veckor sen. Men nej det gick inte vägen (kan berätta mer i ett annat inlägg.) . De andra alternativen jag hade var Märsgarn eller Kungsholmen, alltså samma jobb som jag hade förra sommaren, antingen i Stockholm eller Kalleskrona, men dessvärre var jag för sent ute detta året och de hade redan tillsatt alla platser de hade för biträdande instruktörer.

Jag är alltså oerhört glad för dessa jobbtillfällena och håller både höger och vänster tumme för att det funkar.
Hoppas ni också gör det!

Kan man vara mer velig?

Idag fick jag ett samtal från gostudy, där de undrade om jag fortfarande var intresserad av att åka utomlands och plugga (jag hade tydligen skrivit upp mig på en lista för att få mer information för länge sen).
Hon berättade att en termin i Australien skulle kosta över femtiotusen kronor, och min första tanke var nej tack, låter det som att jag är gjord av pengar eller?
När vi la på kom jag och tänka på en annan sak jag anmält mig intresserad av, nämligen work&travel. Man åker dit för att tjäna pengar och se och upptäcka hela landet. Man kan därför flytta runt hur man vill och kan hitta jobb inom alla möjliga bransher. Nu pratar jag utifrån Australien, men man kan även åka till Nya Zeeland, Kina, Sydamerika, Canada eller Afrika.

Ni måste tycka att jag är oerhört velig, för bara ett par dagar sen handlade det om att jag skulle åka till Thailand, och jag är inte ens i närheten av att ha bestämt mig än.
Jag får ta det som det kommer. Nu har jag knappt råd med en cykel att ta mig dit med eller en snygg bikini att ha på mig när jag simmar över.

Fick dessutom ett annat samtal idag. Märsgarn har redan biträdande instruktörer så det räcker i sommar. Han hade dessutom snackat med skolchefen för Kungsholmen (dock inte om mig), och fått höra att dom redan skrivit klart instruktörslistan för i sommar, så det ser mörkt ut. Jag får helt enkelt rikta in mig på att det blir vården i sommar, vilket egentligen är det bästa alternativet eftersom det är så nära och man tjänar så bra.

Vad är era planer för hösten?

BMI 16

När jag var sexton vägde jag fyrtioåtta kilo. Den sommaren var jag på en sommarkurs i flygvapnet utanför Ronneby och hade ett befäl som kallades för Konga.

När vi var ute i fält fick han reda på vad jag vägde och blev så chockad att han utbrast "fyrtioåtta?!" varje gång han såg mig de följande dagarna. Under samma kurs fick vi en genomgång av vad som krävdes för att bli stridspilot. En av sakerna var att man skulle väga minst femtiosex kilo, och jag satte därefter målet att jag skulle gå upp till just den vikten i muskler.

Följande åren efter sommarkursen 2007 gick jag upp ett par kilo och vägde över femtio. Trots att jag fortfarande ville öka i vikt stannade den på mellan femtiotvå och femtiotre.
För ett par månader sedan hände något som gjorde att min vikt bara rasade. På fem veckor gick jag ner till fyrtiofem och hade absolut inget fläsk att klämma i.
Det såg ut att vända för ett tag, och jag gick upp så att jag återigen vägde fyrtioåtta, men nu är den nere på fyrtiosex.

Visst, jag är ganska kort, men att väga så här lite är inte normalt någonstans.
Jag äter normalt, är ute och går nästan varje dag och allt är som det brukar, men ändå utsattes jag för en ofrivillig och omedveten bantningskur.

Men varför skriver jag detta i bloggen?
Jo, för att jag undrar om det är någon som vet hur man kan öka i vikt igen.
Något man borde äta? Göra? Någon träning?

På återseende mitt herrskap

Rekomenderar!

Innan jag lägger mig i ett sjuhundra år långt bad tänkte jag att jag skulle skriva om en av dessa saker jag sagt att det ska bli ett inlägg om. Nämligen en kille som heter Joakim Forsberg.

Att det är den bloggen jag föredrar mest av alla beror nog mest på att vi är så fruktansvärt lika. Vi hade skrivit om flera ämnen som påminde om varandra när jag hittade hans blogg, och det är ofta som att bara låta någon annan skriva vad jag tänker. Många egenskaper har vi dessutom gemensamt, vilket gör det kul att läsa om hur han hanterar situationer och reagerar i vissa sammanhang.

Men det som verkligen fick mig att fastna för hans blogg var inläggen om åsikter han hade inom vissa områden. Dessutom har han ett sätt att skriva på som gör en intresserad och nästan engagerad.
Han tar upp saker som djurplågeri, fjortisar, särskrivning, vänskap och våldtäkter också vidare.
Det är nästan tack vare hans blogg som man återfått lite hopp om människan, just på grund av att han är så klok och besitter starkt etiskt tänkande.

Jag rekomenderar iallafall alla att gå in och läsa lite, särskilt er som tar ställning och har starka åsikter inom olika frågor, bland annat de som berör samhället.

http://joakimforsberg.blogg.se/

På återseende mitt herrskap

De svåra valen

Antingen kan jag jobba hela sommaren i hemtjänsten här i Kristianstad, med ganska bra betalt, eller så kan jag åka till Stockholm och jobba som biträdande instruktör i marinen precis som förra sommaren. Det är dock bara tre veckor med mycket lägre lön.

Nu är bara frågan hur jag ska göra. Saknar ju det militära så fruktansvärt mycket, men behöver pengarna till hösten.

Beslutsångest!

Some help bitte

Snö. I slutet av april. Varför?
Trodde faktiskt det skulle bli sommar där för ett tag, men så fel man kan ha.
Var med när Mathias skulle spela match i Vinslöv nu ikväll. Först var det mest bara mulet och duggregnade lite till och från. Efter ungefär en timme börjar det komma små snöflingor, som strax växte och blev enorma. De la sig dessutom och täckte hela fotbollsarenan. En stund senare började det hagla, för att därefter utbytas mot de enorma snöflingorna igen. Jag vill ju ha sol!

Men min handikappsvarning börjar släppa lite och jag kan numera gå på egen hand utan att se ut som ringaren i notredam. Vi gick alltså med hundskrället tidigare under dagen, därav detta konstaterande.

Förresten. Jag ska lämna in en ansökan till en folkhögskola nu de kommande dagarna och behöver skicka med ett personligt brev. Jag har skrivit ihop ungefär hur det ska låta, men tänkte ändå höra med er vad ni tycker man ska ha med. Jag vet att det finns mallar på internet, men jag frågar hellre er personligen. Nu har jag förvisso inte fått några kommentarer på de senaste typ tio inläggen, men om ni har något bra så kom gärna med idéer!


Nu ska vi gå och laga mat, jag ska duscha och sen kommer jag antagligen skriva de inläggen som jag har lovat er.
På återseende mitt herrskap

Som det kan bli

Som vanligt blir det inte alls som man tänkt sig, trots att jag faktiskt inte alls haft mycket för mig under dagen.

Hade ju flera inlägg jag hade tänkt skriva, men det blir en annan dag, för dagen gick mest bara åt att ta det lugnt. Kolla lite på tv, gå en runda med Micko och Mathias, och på kvällen kom Ida och My hit. Vi satt och snackade på mitt rum ett par timmar innan vi gick ner och vräkte i oss hälften av innehållet i vårt kylskåp. Sen fetade vi oss ännu mer genom att göra chokladbollar efter att vi kollat på asroliga klipp på youtube.
Vi halvsomnade sen till två avsnitt av grotesco, som My faktiskt inte sett (!!!!utropstecken).

Nu sitter jag av någon obegriplig anledning och skriver detta, nästan tre på morgonen.
Jag slänger med det roligaste klippet i världshistorien och går och lägger mig.
På återseende mitt herrskap

Old School Hollywood

Den här låten är riktigt jäkla bra. Ett band som gör lite, vad ska man kalla det, speciella låtar, men fy fan vad bra dom är. Lyssnade mycket på dom i sjuan, och har nu fått något återfall. Blir så ibland.

System of a down. System av ett ner. Enjoy.

Så kan det gå

Ibland skriver jag att jag senare ska uppdatera om speciella saker i bloggen, men lyckas sen glömma bort det totalt.
Jag har bland annat nämnt att jag ska ta bilder på kläderna jag köpte i Malmö och skriva om en blogg som jag rekomenderar för de som har egna åsikter om saker. Tankspridd och oerhört upptagen som jag är, höhö, försvinner detta ibland och jag kommer inte på det förrän jag senare går tillbaka och läser gamla inlägg och tänker "fan, visst ja!".

Nu har jag det iallafall fräscht i minnet igen, och om inget storslaget händer imorgon så kommer jag uppdatera om just detta. (Som ni kanske märkt har jag fått tillbaka orken att blogga.)

Här får ni, som tröst, en bild jag tog när jag satt och kollade på den mest fantastiska och klockrena serien genom tiderna. Nämligen....?

Garderob

För ett tag sen skrev jag om kläder som jag kunde göra om för att dom skulle få ett helt nytt utseende. Men samtidigt har jag hittat massor av kläder som antingen är för små eller som jag vet om att jag aldrig kommer använda igen. Och då funderar jag lite på vart jag ska göra av alla dessa kläder.

Jag kan sälja dom på tradera eller på en loppmarknad, men det känns som att man skulle vilja sälja dom på ett ställe där fler människor kan se dom och därmed lägga högre bud.
Hade jag haft många läsare i bloggen hade jag kunnat lägga ut bilder och pris här, men antalet läsare ligger på ungefär mellan tio och femton läsare om dagen (max), och därför tänkte jag höra med er om ni kan komma på något bättre sätt?

På tal om kläder har jag dessutom börjat på att göra om jeansen med vida ben som jag köpte i Malmö med Petri. Dom är inte riktigt klara än, och jag vet inte säkert hur jag ska göra nu heller för att dom ska bli snygga, men det löser sig nog. Jag får ta och göra det nu när jag både har ont i höften/magen och det är dåligt väder ute.

På återseende mitt herrskap

Vi hade iallafall tur med vädret

Förra kvällen tyckte jag, Mathias och Lillen att vi skulle hitta på något exotiskt för en gångs skull.
Så vi cyklade till bowlinghallen på Näsby. Dom hade druckit några öl och drack dessutom under spelets gång, medans jag höll mig till mitt hederliga vatten.
Jag vet inte om det spelade in i resultatet, men dom var iallafall kassa, medans jag (för första gången i mitt liv tror jag) vann stort under båda omgångarna!
Men maskinen skulle strula ibland och välte ner käglor som skulle stå och hakade upp sig så inget hände två gånger. Upprörda som vi var gick vi och klagade, och fick sen en extra timme att spela när vi kände för det.

När vi sen kommit förbi cykelvägen under bron skulle vi vända och cykla hållet genom stan, men innan dess skulle jag hoppa upp på Mathias rygg. Det var helt misslyckat och vi försökte några gånger, fram till att jag för en gångs skull hoppade upp ganska högt, så Mathias böjde sig framåt för att sen snubbla så vi båda trillade ner i asfalten.
Ja det gjorde ont, men vi reste oss efter en stund. Men då fick jag en jäkla magonda som vägrade släppa, och när jag gick några steg blev det värre. Då kom mina kollegor hej hej (polisen) förbi och undrade hur det var med mig.
Då hade jag så ont att jag knappt kunde stå upp, så dom snälla herrarna stjutsade mig till akuten och fick sen stödja mig hela vägen in eftersom jag knappt kunde gå.
Så förbi väntrummet och direkt in på akuten där en kvinna la mig på en säng, tryckte på magen och gav mig smärtstillande. Också kom Mathias dit som hade cyklat och höll mig sällskap i en timme tills tabletterna börjat "verka", då skulle kvinnan se om jag kunde gå. Det gick lite halvdant men det gick bättre än tidigare.
Så då fick vi åka hem med mamma som kom och hämtade oss.

Så idag känner jag mig ganska handikappad och ska snart gå och äta frukost.
På återseende mitt herrskap

Glöm inte er själva



Det är helt sjukt vad samhället ställer höga krav på oss människor.
Jag har hört många äldre som säger att de är glada att de inte växer upp idag. Med andra ord betyder att deras prestationsnivå låg långt under gränsen för att bli utbrända, och att de dessutom hade tid att andas, vilket har ändrats till att bli precis tvärt om idag.
Men vad är det för liv vi lever? Samhället är inte format efter människors behov, samhället är en stor process där produktion i slutändan är hela syftet. Vi lever därför efter dess lagar, och har för oss själva knappt tid att träna eller sova. Pengar sitter högst i hiearkin, för pengar kan faktiskt få oss människor att göra nästan precis vad som helst. Vi utbildas till att bli maskiner som går och går tills vi inte orkar mer.
Det finns knappt tid för barnen, för hustru och make, för vänner, för nöjen och drömmar. Allt detta hamnar på andra plats, för om inte samhället får allt vad det kräver av människan varje dag så rasar systemet, och det är vi själva som blir lidande.

Vi lever i ett modernt samhälle, ett samhälle som styrs av andra länder. Vi är beroende av en snabb process för att gå runt, det hade inte fungerat att arbeta i den takten och i den omfattningen som på sextiotalets Sverige, för vilka hade vunnit på det? Människan.

Och det är ju ett samhälle där produktionen kommer i första hand.

Fartfylld vecka

Den här veckan alltså!
Vart fick jag all energi från?

Jag var på jobbintervju i söndags.
I måndags träffade jag My (Mööj) och promenerade i skogen, tog en massa bilder och snackade.
I tisdags var jag på två möten och fixade massa saker i stan. Under kvällen letade jag upp över sjuttio telefonnummer att ringa angående sommarjobb.
Onsdagen gick åt att faktiskt ringa alla dessa jäkla samtal (som jag nämnde i förrförra inlägget), utan några positiva besked. Jag var dessutom i stan och lämnade ett antal CV till de företagen som sagt att de eventuellt var intresserade.




Igår blev det ännu en runda till stan för att lämna ett CV till. Jag fick även ett par samtal ringda om jobb på andra ställen än i Kristianstad, och skrev därefter ett personligt brev som jag mailade på eftermiddagen. Under kvällen cyklade jag till FBU för att kolla läget. Har ju inte varit där på nästan ett år, med undantag för när jag lämnade utrustningen i höstas.
Bara Jönsi och Alm kvar av dom som började samtidigt som jag. Sen var där en massa nya.
De hade övning på Näsby fält med sjukvårdsmoment inlagt, haha säger jag bara. Den övningen innan de nya lärt sig grunderna i sjukvård, förflyttning och allt annat för den delen var bara en ren katastrof och definitivt slöseri med utbildningstid. Nevermind. Jag snackade med furir (numera sergeant) Persson om att börja som ledare istället, men då var jag tvungen att gå genom en annan organisation, typ lottorna eller hemvärnet haha.
Får väl se vart man hamnar i höst.

Idag har jag suttit och skrivit ännu fler personliga brev, fyllt i en ansökan till en folkhögskola och ringt samtal om fler jobb utanför Skåne.
Nu har jag det klart att jag kommer jobba i sommar iallafall!
Har fyra eventuella ställen, så det är najs. Nu är jag bara så galet nervös och rastlös. Jag vill veta vad jag ska göra i sommar så jag kollar mailen en gång i timmen!

Nu ikväll var jag med när Mathias spelade en fotbollsmatch. Vi cyklade dit på en cykel och jäklar vad det blåste motvind! Har precis kommit från affären och ska iväg till Lillen om en stund och spela monopol och laga mat, vi och en annan kille som jag inte kommer ihåg namnet på.

Trevlig fredagkväll!
På återseende mitt herrskap

By the way. Jag ÄLSKAR min nya kamera!

Kameran


Nikon D3000 + AF-S DX 18-55/3,5-5,6G II

Det är nu det gäller!

Jag kan göra en lång historia ganska kort: jag har inget sommarjobb men är i akut behov av ett.
De flesta arbetsgivare har redan tagit in alla som behövs, vilket jag märkte av idag när jag ringde runt sjuttio samtal till företag i Kristianstad.
"Nej vi har tyvärr tillsatt alla tjänster för i sommar".
Skulle jag bli jobblös denna sommaren vet jag inte vart jag ska göra av all tid. Och det är dessutom vad jag helst vill av allt, kunna spara ihop pengar att sticka härifrån med. Just nu känns det som att jag sitter i klistret, men jag är så sjukt pepp att bara ringa runt och göra allt jag kan för att ändra på situationen.

Posten, butiker i stan, restauranger, fik, taxibolag, barer, hotell, mataffärer, you name it. Jag har ringt allt och fortsätter brainstorma, men idéerna börjar ta slut.
Någon som kan hjälpa mig hitta ett sommarjobb eller ge förslag på branscher?

Nikon

För bara några dagar sen började jag återigen fundera på vilken digital systemkamera jag skulle köpa, eftersom det nu börjar bli lite mer färgglatt ute och därför roligare att fotografera. Jag hittade en ganska snabbt som på cyberphotos hemsida fick toppbetyg, för bara fyra och ett halvt tusen. Så jag slog till.
För att kunna betala allt på en gång kom mamma och jag överens om att jag skulle låna några tusen av päronen och sen betala tillbaka efter hand. Jag visste dock att jag hade lite pengar liggandes hemma som jag bland annat fick på studenten och min födelsedag i höstas. Jag gick skallgång i huset och hittade kuvert lite överallt, som till slut visade sig täckte HELA kameran, med undantag för fyra hundra som mamma och pappa behåller istället för att jag skulle få en biljett till Ugglas revy (som jag för den delen redan sett en gång).
En gratis kamera, hurra!

Och i fredags fick jag ett sms om att den fanns att hämta på OKQ8. Dit skuttade jag samma eftermiddag och har sen dess fotat nästan konstant. Den är så jävla bra så det finns inte. Utomhus kan man ta bilder utan att det ser ut som att det snöar (vilket min förra kamera skulle envisas med), samt att dom blir riktigt förbaskat detaljrika med bra färger. Dessutom är den lätt att hantera med knappar som sitter där man vill ha dom, och den tar bilder när man vill få dom tagna och inte tre år senare. Sist men inte minst så kan man ta bilder i rörelse!
Allt detta visste jag att kameran skulle "innehålla", men att faktiskt själv kunna se resultatet när man köpt sin första EGNA systemkamera och få använda hur man vill och ta så många bilder som minneskortet tar.. det är så jävla najs!


Mjukisbyxeland

Hela den här gulliga "fredagsmystrenden" var inte lika omfattande för några år sen som den är idag, och det är bara en sån sak som tråkar sönder hela Sverige. Något som alla medelSvenssons går igång på, och egentligen alltid har gjort, bara att det nu fått ett eget namn istället för att bara vara allmänt lökande i soffan med chips och svensk "underhållning" framför teven.

Och där har vi dom: mjukisbyxorna.
Det började väl som något plagg man hade där på fredag och lördagkvällarna för att slippa sina åtsittande jeans eller sin obekväma klänning, och det köper jag. Men sen då, när folk slutade klä sig personligt och istället drog på sig mjukisbyxorna i skolan och på fritiden för att det var lätt och bekvämt.
Personligen hade jag tyckt det varit lika roligt att gå runt och visa sig i mjukisbyxor som att ha en sopsäck om kroppen. Det säger inte ett skit om vem man är.
Det har ingenting med utseendefixering att göra och jag kräver inte att ungdomar ska se ut på ett eller annat sätt. Det enda jag är trött på är att dom sätter stämpeln "jag är tråkig och har ingen personlig stil" på sig själva istället för att visa vilka dom egentligen är.
Det kanske handlar om mode. Dom som på min skoltid hade tajta jeans och dyra märkeströjor följde trender, är det kanske vad ungdomarna med mjukisbyxorna gör idag? Men är dom verkligen så lättköpta? Är mode så viktigt att dom tar på sig vad fan som helst? Eller handlar det om att ungdomarna sätter bekvämlighet före personlighet?

När jag själv började högstadiet kunde man lätt se vilka typer av människor det var som gick på skolan, eftersom alla såg ut på sina egna sätt. Inte att man dömde ut någon, men "på den tiden" köpte man kläder som speglade vem man var och därför var det lättare att se vilka man passade bättre ihop med och vilka som la väldigt mycket tid på sitt utseende också vidare.
Att hälften av alla högstadieelever idag springer runt i mjukisbyxor och för mycket smink är bara tröttsamt.
Och så jävla opersonligt.
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se