Bihålsinflammation, nej tack

Har varit vaken sedan sex i morse, på grund av att jag har så förbaskat jäkla ont i bihålorna på höger sida.
Så fyra omgångar vatten har kokats i en kastrull, där jag hängt över med en handduk på huvudet. Jag vet inte om det hjälper, lite kanske, men det gör fortfarande skitont och det verkar ju aldrig ta slut.

Någon som brukar ha samma problem när ni är förkylda, och vad gör ni isåfall åt det, förutom att snyta sig tre gånger i minuten, använda nässpray, sova högt, och som jag nu gjort i morse: haft kokande ångor i näsan?

By the way. Bilden är från 2005 och inte som jag ligger i trädgården nu.

Shopping USA

Nu ska jag snart gå med Mickost, men tänkte att jag kunde lägga upp bilderna på vad jag köpte i New York först.



Vita skor och svarta skor. Dom var likadana, men så galet billiga att jag var tvungen att köpa i båda färgerna. Dom kostade 160 kronor styck.

Och dom gråa med nitar köpte jag i Harlem för ännu mindre. 80 kronor.












Shortsen är från Forever 21. Går att beställa saker där från internet dessutom vilket jag varit nära på att göra flera gånger. Awesome att dom hade flera affärer i New York. Dom gick på 150 kronor.

Det andra plagget, vad man nu ska kalla det, köpte jag vid Madison square garden ungefär. Sjuttio kronor ungefär.












Ett armband jag köpte ute på gatan, där det fanns en massa olika stånd med smycken, kepsar, tröjor, mat och krimskrams längs Broadway. Kostade 160 kronor.














Jeans från Levis i en affär som hade helt galen säkerhetskontroll. Nevermind. Dom kostade iallafall runt 200.
































Den svarta klänningen köpte jag i en affär på Broadway för 160 kronor, och den gula kommer från en affär i Harlem och gick ungefär för samma pris.




































Ett linne jag hittade i stadsdelen Harlem och gick på ungefär femtio kronor.

































Jag gick och letade efter en snygg väska hela veckan men hittade inte en förrän näst sista dagen för 180 kronor.

Det var den tjugotredje

Hos Ida var man ja.

Kvinnofolket drog mig ur sängen på morgonen, vilket jag fortfarande inte begriper hur Ida kan göra. Gå upp tidigt alltså. Vi åt frukost med hennes familj och mormor innan vi gick på en skogspromenad, jag fortfarande halvt sovande. Men det var verkligen vad man kallar att vara ute på landet. Fast sen tog vi in på en stig, och då hamnade vi verkligen inne i skogen, för vi hittade ingen väg ut, så vi fick traska över daskande pinnar med spindelnät i munnen. Är det inte härligt med lantliv?


Ja tro det eller ej, men vi hittade sen en rondell. Det var egentligen tänkt att vi skulle se en stenhög eller vad det hette, men vi insåg efter att ha kommit till återvändsgränden att.. vi gick på fel väg.
Tillbaka hos Ida satt vi och fikade och snackade och skrattade åt inavlade höns.

På eftermiddagen missade jag nästan bussen hem. Men bara nästan.
Jag satt sen och snackade med Mathias ett tag, innan jag åkte bort till A3 för att träffa Louis.
Unge herrn hade sagt att vi skulle träffas på bostället, så dit gick jag, och möttes av en kille i vakten som var värnpliktig och inte hade någon aning om vem jag snackade om. Han skulle snacka på radio och sa:
- Ja jag har en tjej här i sextonårsåldern som söker en Louis..

Sexton. Typ. Tack..

Men där var han inte, utan det kom bara fler och fler människor dit som pekade åt olika riktningar in på fältet. Och jag fortsatte gå tills jag träffade två andra killar som hade i uppdrag att kolla om ett staket var helt. Dom visste inte heller vart Boden låg, så jag fortsatte gå. Förbi en korsning och förbi några andra killar, och hade Louis på telefonen som hade lika stor koll på vart jag var som jag hade om vart han var. Ännu en korsning med massa folk. Jag frågade en annan kille som inte heller visste var Boden fanns. Jag fortsatte gå och kände att alla, utom dom som sprang runt och lekte krig, kollade på mig.

Jag fortsatte gå, och när jag kom till nästa korsning sa Louis att jag skulle gå till vänster. So I did. Nya soldater, men ingen från Boden. Då var jag på södra delen av hela övningsfältet och hade flängt runt i över en timme. Men när jag sen gick åt andra hållet möttes jag faktiskt av en herr Davison. I grönkläder och skägg. Hans kompani var lite överallt medans han själv inte hade så mycket för sig.

En stund senare när det hade gått tre befäl förbi gick det upp för honom att det egentligen var väldigt förbjudet för civila att vara på området, vilket förklarade varför alla hade kollat så frågande på mig hela vägen dit. När befälen dessutom började bli lite undrande och ställa frågor och meddela att Louis hade hela ansvaret kom vi fram till att det kanske inte var någon bra idé och jag smög ut från övningsfältet igen.

Med en ganska bra bit tillbaka till busshållsplatsen i Norra Åsum fördrev jag tiden med att räkna de korta strecken vid sidan av vägen, och dessutom hur många steg jag gick mellan varje reflexstolpe. Sjuttiosju.

Jag mötte bussen som gick mot wendes precis när jag kom fram, och sprang fram för att fråga om den gick tillbaka till Kristianstad. Men klart som fan att det var sista bussen, så det var bara till att börja gå.
Jag hörde någon minut senare att bussen stannade bakom mig, och busschauffören lät mig åka med tillbaka till Helgedal. Jag blev helt varm i hjärtat som när någon har med sig vetebröd.

Sen satt jag och kollade på film med Mathias resten av natten.

Det var den tjugoandra

Det kändes som att man fick sova i typ sju kvart innan man skulle gå upp igen.

Denna gången körde My och jag till Ida. Egentligen bara för att plocka upp henne, för sen fortsatte vi till Olofström där det, såklart, började regna så fort vi kom fram. Jag gjorde bort mig direkt i första tältet vi gick in i, för jag hittade den fulaste tröjan i världshistorien, gick fram till den och gjorde massa fula ljud, som att jag egentligen tyckte den var snygg. Ida fick då syn på att han som sålde kläderna stod och kollade på mig, varefter hon gjorde ett hysteriskt försök att få mig att sluta innan hon fick bråttom därifrån.


När regnet lugnat sig träffade vi Petri och Emma. Vi promenderade gata upp och gata ner på marknaden innan Emma med familj och även Petris familj skulle åka hem. Vi andra gick och åt. Också gick vi på resten av vägarna, där Ida hittade ett par solglasögon och jag ett diadem. My och Petrus fick vara med på bilder istället.
Sen åkte vi virvelvinden, som var ganska kul (men kan aldrig slå tosselillas en regnig dag).
Jag och My stod för allsången på väg tillbaka till Ida.

Vi gick ner till vattnet, jag var fotograf, dom andra satt och såg snygga ut i solen och vattnet var förbaskat kallt.
Någon timme senare gick vi tillbaka till familjen Perssons hem och åt, pratade, och pratade lite till innan Petri åkte hem. Pladdrandet fortsatte. Också åkte My hem, medans jag var kvar och sov hos Ida.


Det var den tjugoförsta

Fortfarande inget badväder, så vi tog bussen hem.

På kvällen kom My hit innan vi stack ut. Eftersom hon dricker och inte jag fick jag äran att vara chaufför. Vi stack till bildard där var ganska mycket folk, och det kom direkt fram några helsingborgare till oss som vi satt och snackade med under hela tiden vi var där, och som dessutom drack ikapp med My. Där var en lång, en som hade massa kläder, ett par, också en kille vars pass jag fick kolla, vilket han sen ångrade eftersom han hade typ världens roligaste andranamn. 

Sen blev det banken. (Nej, det kommer aldrig heta bånken i min värld.)
Och denna gången kom faktiskt My ihåg hur det såg ut där efteråt haha.
Den bästa dj'n nånsin var där, plus typ tusen studenter och My försvann efter ungefär tre minuter.
Jag satt och snackade med folk överallt innan Mathias, Simon, lillen och en massa okänt folk kom dit.
När vi skulle sticka upptäckte My att hennes mobil var väck, också försökte Simon bjuda folk på "efterfest" innan typ femtio man försökte trycka in sig i en liten bil, medans vi hade en urinerande man framför oss. Vi åkte till Simon, där de flesta herrarna satt och drack rökig whiskey. Då kände vi att vi satt vår sista potatis, och My och jag åkte hem och åt frukost halv sex på morgonen.

Det var den tjugonde

Den här dagen var ju så galet sjukt varm att man inte stog ut.
När jag och Mathias på torsdagseftermiddagen skulle gå till OKQ8 för att skicka ett paket med kläder (som jag säljer här i bloggen) kom vi fram till att: vi måste åka och bada!
Men Åhus var för kallt, Tollarp var för stängt och medelhavet var för långt bort, så då fick det helt enkelt bli att åka till min käre mormor som personligen fortfarande var i USA. Efter diverse sms skickade till Ida, Petri och My fick vi faktiskt dessutom med oss den sistnämnde.

Någon timme senare fick vi stjuts till stan för att ta bussen, men jag kom på att jag fortfarande inte hade något bankkort, Mathias hade sitt hemma och mamma hade inte sin plånbok med sig, så vi började rensa ut tiorna och femmorna som fanns till parkeringsbiljetterna. Tvåhundra kronor tyckte vi skulle räcka till mat för två dagar så vi hoppade på bussen och åkte till Broby.

När vi en timme senare skulle betala i affären slängde vi fram alla mynt, och mannen bakom oss fick ansiktsuttrycket "klart som fan att jag hamnade i den här kön", och när vi en halv minut senare upptäckte att vi hade ungefär 27 kronor för lite var nog mannen på väg att svimma av ilska.
My blev vår räddare i nöden som kom fram mitt i vår kris.


Fast nåt bad blev det ju inte, för självklart skulle det börja regna under färden från Kristianstad till Broby. Men trots att vi var lagom sugna på att sen gå och grilla på festplatsen gjorde vi faktiskt det. Där var en motorcykelträff dock, så det var fullt av folk, bland annat min egen far och ungefär halva familjen Bauer.
Fler av våra ilandsproblem löste sig innan vi faktiskt kunde starta elden och börja grilla korv.

När vi gick hem till mormor igen hade allt mc-folk åkt hem, och vi fetade oss hela kvällen med att äta chips, godis, bananer, muffins och nutella. Spela kort gjorde vi dessutom, såna stressiga att jag till slut skrattade så mycket att jag fick svinont i magen och knappt kunde sitta upp.
Bestämmandet av några regler:
- När man är klar lägger man armarna över korten och säger banana split
- Nej man tar en banan och kastar på bordet
- Man måste ta en banan och slå dom andra i huvudet med
- Nej man måste ta en banan, skala och äta upp innan man vunnit

Jag tror vi somnade sen.

Det var den nittonde

Idag är ännu en sjukdag, så då kan jag väl passa på och skriva ett inlägg för varje dag sen jag kom hem från New York.

Under onsdagen förra veckan skulle jag vara på en viss plats, en viss tidpunkt utan att ha kommit ihåg någon av dom. Så när jag under morgonen sprang runt på gamla sjukhusområdet fick jag syn på en av killarna från jobbet. Han visade mig åt vilket håll jag skulle fortsätta virra runt. För inte hittade jag det. Jag frågade både en postkille, en trädgårdsman och en ung tös innan jag kom in i en byggnad som verkade rätt. Men icke. Så stackarna där inne fick leda mig i gångar under marken för att TILL SLUT komma fram till medicinutbildningen. Tjugo minuter för tidigt.

Några timmar senare gick jag bort till Idus, där vi bland annat tittade på fina bilder av män i kycklingdräkter.

På eftermiddagen gick vi och fikade med Möj på trendis uteservering, där Ida försökte beställa rörsaft och vi konstaterade att när den första ostabiten är kastad blir det inbördeskrig i Thailand.

Resten av dagen var jag med Mathias och kollade på typ.. scrubs.

Något ofrisk

Har fått en värre förkylning än jag haft på flera år. Jag har dessutom tappat rösten. Jag tror det kan bero på att jag efter medicinutbildningen igår satt och fikade och snackade med My på teapot i flera timmar. Definitivt värt det, men idag känner jag mig som en överkokt svan med feber, halsonda, trötthet och har då som sagt tappat rösten vilket verkade lite charmigt med den hesa rösten i morse, men som nu ikväll inte är så förbaskat spännande längre när det varje gång man försöker säger något känns som att man får en fiolstråke nerkörd i halsen.

Så efter den här enorma kraftansträngning ska jag gå ner, kolla på film och tycka synd om mig själv.
Ja det får man ibland.

På återseende mitt herrskap

N E W Y O R K

Snacka om att det knappt varit lugnt en halv sekund sen jag kom hem från USA.
Så det är väl därifrån man får ta det!

Förrförra måndagen åkte jag, bror, mamma och pappa till New York. Vi mellanlandade i röda korsets bakvända land innan vi tog oss vidare till staterna i ett flygplan jag verkligen vågar kalla high tech. Jag menar... TETRIS PÅ PLANET?!

Vi kom iallafall fram till hotell 91 i Chinatown senare under måndagkvällen, amerikansk tid.
På tisdagen började upptäcktsfärden. Vi åt frukost på ett ställe som hotellet rekomenderade, och det var verkligen ett sådant ställe man tänker sig feta amerikaner äta på, dessutom var hälften av kunderna poliser.
Där satt även en mörkhyad man som hade beställt, och en av servitriserna gick förgäves och letade efter rena bestick åt mannen. Efter att ha undersökt både diskmaskinen och alla tänkbara lådor tog hon då ett par använda ur en burk, torkade av dom på handduken hon hade hängande ur förklädet och lämnade över dom till mannen som helt ovetandes tog emot dom och tre minuter senare hade gafflen i munnen. Snusk.

Därefter gick hela familjen längs broadway ner till battery park där färjorna till frihetsgudinnan gick. Vi promenerade sen längs västra sidan upp till platsen där the twin towers stått. Alltså byggnaderna som utsattes för terrorattacken 2001. Där var bara ett stort tomrum och massor av lyftkranar, samt en vägg i anslutning till platsen till minne av alla de brandmän som mist livet i försöket att hjälpa till.

Nästa stop blev brooklyn bridge, dit vi gick halvvägs ut och tog bilder. Jag till mamma:
- Ta några bilder på mig och Jak.
När jag sen kollade genom kameran upptäckte jag fyra bilder av stålvajrar och två av mig och min bror. Haha.
Mamms och papps gav sen upp och gick tillbaka till hotellet medan jag och Jacke på småvägar tog oss upp till 14th street där jag hittade "forever 21". En billig affär med grymt awesome kläder. Vi traskade sen längs 2 avenue tillbaka till hotellet.
På kvällen anlände även mormor, mormors syster och hennes man, samt min morbror och hans fru.

Under onsdagen var det kasst väder, men vi gav oss ut ändå efter en frukost på ett intressant franskt ställe med en man som var trevlig, men nästan obegriplig i sina försök att prata det engelska språket.
Jag, mamma, mormor och Inger åkte till midtown, alltså platsen med dom riktiga skyskraporna. Vi gick genom rockefeller center, och när de senare försvann mot en kyrka gav jag mig av mot central park på egen hand. Men det var som sagt dåligt väder, och det blev bara en liten fotorunda innan jag frågade om vägen till platsen där John Lennon blev mördad. Pensionärerna missuppfattade dock vad jag letade efter och skickade istället in mig i central parks minnesstig "strawberry fields" som ledde fram till det bänkomringade imaginemärket. När jag senare var på väg därifrån fick jag syn på platsen jag från början letade efter! Med tända eldar och en reporter med tillhörande kameraman kunde det inte vara annat än John Lennons mordplats.
Mer kringströvande blev det sen innan jag åkte ner till lower east side som sades vara ett bra shoppingställe. FEL!
Gick sen besviket hem till hotellet igen.

Men på kvällen gick vi alla till little Italy för att äta på en restaurang, alla som tidigare nämndes, och även mina kusiner samt deras kompis. Jag hade för ont i magen för att äta något storslaget, så jag fick istället resterna från allas tallrikar. Höhö.

Under torsdagen var däremot finare väder igen och den tunna jackan åkte på.
Frukoststället blev denna gången det läskiga gaffelcaféet, där amerikanska pannkakor och ägg med bacon beställdes in. Dagen gick åt att upptäcka mer av Manhattan, med andra ord att promenera andra hållet längs Broadway, upp till union square. Hittade ganska mycket najs i affärerna men köpte bara två par jeans, ett par shorts och sminkborstar. Snacka om att det var billiga saker i denna underbara stad. Framme i den lilla ekorrbebodda park träffade jag otippat på en av mina kusiner, hennes mamma och deras kompis som var där för att träffa min broder som jag fick syn på en stund senare. Vi tog oss bort till caféet cosi där jag åt en muffins som var ungefär lika stor som mitt huvud. Sen gick vi hem till lägenheten där morbror och hans fru bodde under tiden de var i USA, snacka om utsikt. När min bror senare gick iväg för att strosa i affärer valde jag att stanna och haka på erbjudandet jag fick om att gå på yoga med morbror och kusin. Det var nämligen en kvinna de kände som skulle hålla i lektionen.

Ja, utan att egentligen ha någon aning om vad jag gav mig in på följde jag med till en av dessa berömda små gator där det fanns en liten hörna där det skulle utföras yoga av oss och tre kvinnor till.
Med oerhört knepiga rörelser att uträtta, och musklerna skakandes hade jag absolut ingen aning om vad jag höll på med. Men efter ett par:
- Good Jenny! sagda till mig antog jag att jag gjorde någonting rätt. Eller så försökte hon bara vara snäll.
Efteråt gick jag, morbror, kusiner, kompis, morbrors fru och yogainstruktören och åt på ett nästan helt vegetariskt ställe med asiatisk mat, för att därefter bli följd till subwaystationen varifrån jag sen åkte hem till chinatown.

Fredagen var examensdagen (hela anledningen till varför resan till New York blev av). Äldste kusinen skulle bli advokat, och vi samlades allihop vid madison square garden, tillsammans med tusentals andra anhöriga. Det var ungefär åttahundra personer som skulle ta sin examen, så det tog en stund för allihopa att dels ta sig fram till sina platser och även att en efter en bli kallade fram för att få en tygbit hängd runt halsen, le och gå tillbaka till sin plats. Mellan dessa händelser var det dessutom några proffessorer och en elev, samt en dam från vita huset som höll tal, vilka man efter en stund aldrig tyckte tog slut, trots att dom alla var bra på vad dom gjorde.

Tre timmar senare steg vi ut från byggnaden och delades upp för att gå åt olika håll efter att tagit ett par, eller kanske tre bilder av den nybakade advokaten. De flesta skulle med och äta mat på hennes skola medans jag och mamma bestämde oss att efter att ha shoppat lite mat, kläder och skor åka till central parks östra sida för att fika. Vi åkte en crowded buss ett antal hållplatser fram till vägen i höjd med guggenheimmuséet, där jag upptäckte att min plånbok var stulen. Snabbt som in i hildegard tog vi oss tillbaka till hotellet med tunnelbanan för att spärra kortet, men när jag en stund senare gick in på internetbanken upptäckte vi att ungefär tre och ett halvt tusen svenska kronor blivit upphandlade för. Satfläsk!

Så nästkommande dag gick ut på att ta oss från den ena polisstationen till den andra. Vi fick fylla i lappar, snacka med utredare och diskutera, berätta och svära lite över vad som hade hänt.
På eftermiddagen släppte vi dessa tramsigheter för att åka över till en park i Brooklyn där kusinen med tillhörande folk hade sin examenspicknick. Det var mysigt med sol, filtar, vegetarisk mat och massor av människor som var där för att komma bort från storstadsrytmen en stund.
Brodern försvann efter en stund för att åka på en vrålkonsert. Själv tog jag, mamma och pappa en kväll på stan där vi åkte till times square med alla dess turistfällor, enorma reklamskärmar, gratis kramar och människor med kameror i högsta hugg, precis som jag.

Söndagen gick i promenadens tecken. Jag och kusinernas kompis bestämde oss för att ge oss av upp till Harlem, som ligger norr om central park, för att kolla upp 125th street som den nyblivna advokaten tipsat oss om skulle vara en bra afrikanskinspirerad väg. Men inte tog vi tunnelbanan från den sydöstra spetsen av parken vi valt att träffas vid, utan vi gick hela vägen upp längs den östra sidan i parken, vilken faktiskt inte var lika enorm som jag väntat mig. Jag tror bara det tog ungefär en och en halv timme för oss med vissa uppehåll. Och visst fanns där bra shopping i Harlem, men bara en affär som hade med Afrika att göra. Ingen besvikelse för min del, men dock för Jennys (ja den andra tösabiten hette samma som jag).

Jag åkte därefter för att träffa mammi på samma plats som jag träffat Jenny på tidigare under dagen, men möttes av hela min familj. Vi gick och åt hamburgare på ett helamerikanskt ställe innan vi styrde våra steg mot söder och dess tunnelbanestationer. Mamma och pappa åkte ner till battery park medan jag och broder tog några affärer på broadway innan även vi åkte för att möta päronen. Jag köpte ett par snygga tavlor som såldes överallt innan pappa åkte till hotellet och vi andra gick till century 21 i närheten av ground zero, med ett kort stopp på vägen, då jag blev jagad av en kackerlacka. Affären var dock en besvikelse och vi gick hem till hotellet igen någon timme senare.

Sista dagen i detta fantastiska land ägnades åt shopping, shopping och åter shopping. För att få ut så mycket som möjligt av sista timmarna i staden tog jag med min frukost och åt längs broadway där jag faktiskt bara köpte ett diadem och en ögonskugga. Jag hade även blivit tipsad av ännu en plats på östra sidan av Manhattan som skulle vara bra, men som tyvärr även det blev en besvikelse, och jag spenderade fem minuter åt att snacka med en kille som försökte få mig att donera pengar till diskriminerade homosexuella. Lockande. Men hade jag donerat pengar till alla som behöver så hade jag varit mer pank än jag redan blivit.

När jag senare genade över en väg tillbaka till broadway fick jag syn på den första och enda fotbollsplanen jag skådade under resan. Mitt sista köp blev sen ett armband där jag råkade dra upp ett sår på kuppen som sen vägrade sluta blöda. Nej. Biggaråer blev även en klok investering som jag satt och åt i taxin på väg till flygplatsen, därifrån vi (självklart) åkte hem igen med ännu en mellanlandning i schweiz.

Ett överflöd av bilder kommer senare att laddas upp på facebook.
Ännu en bok publicerad och på återseende mitt herrskap

Ikke alle liker att det går så fort hos oss

Haha när jag vaknade idag kom jag och tänka på en video som jag brukade kolla på för några år sen med dom jag umgicks med då. Jag, Natha och Jossan spelade dessutom in när vi själva dansade likadant som mannen i filmen. Ja, vad jag snackar om är en norsk reklamfilm som är helt sjukt klockren.
Enjoy!

Nu var man tillbaka

För att ni ska få något nytt att läsa om kan jag konstatera att New York är en helt underbar stad som jag kom hem från i tisdags. På en vecka hann man med i princip allt man hade planerat, vilket jag kommer skriva ett inlägg om senare, för jag har så otroligt mycket jag vill berätta om.
Dessutom har jag shoppat en hel del, så bilder på kläder får ni också senare.
Jag vet, jag har sagt det tidigare, men nu har jag till och med redan tagit bilder på allt och lagt in på datorn.
Är fruktansvärt trött efter att knappt ha sovit inatt. Omställningen med tidsskillnaderna i Sverige respektive USA tar ju några dagar att vänja sig vid.

Och igår var även det en storslagen dag som det även blir ett inlägg om senare.
Idag ska jag upp ganska tidigt, så jag får nog ta och starta en film som jag förmodligen kommer somna till innan jag hunnit trycka på play.

På återseende mitt herrskap

Hejdå Sverige, hej USA!

Nu hoppas jag att dom som är intresserade av kläderna i det andra inlägget antingen läser detta eller kommentaren i början av annonsen. För idag åker jag och en helsikes massa släktingar till New York, USAAAA!
Min kusin tar nämligen sin examen på fredag, så då får man ju passa på att åka till the states.

De senaste dagarna har jag fått brutalt många läsare i bloggen, så om någon av dessa hundrafemtio människor skulle få för sig att komma tillbaka och läsa detta, och rentav varit i denna enorma stad, så är jag bara glad om jag får lite tips på bra och billiga shoppingområden, eller bara trevliga ställen att åka och titta på.
Jag och min kamera kommer vara totalt oskiljbara, så storslagna platser att få fina bilder på hade jag gärna tagit emot förslag på.

Vad jag försöker komma fram till är: jag kommer nog inte finnas vid någon dator mer än ett par gånger denna veckan, så jag hoppas ni kan stå ut med att få svar tills nästa tisdag när vi kommer hem igen.

Godnatt, ha en trevlig vecka och på återseende mitt herrskap

Konfirmation

Får väl ta och passa på att skriva här nu när man har tid.
Alla ni som själva skriver blogg vet om att ibland har man ork och motivation till att skriva, och ibland har man inte.

Förrförra söndagen var jag hos mitt kusinbarn som konfirmerades.
De flesta gamla hederliga släktingarna som man träffat genom åren på födelsedagar, julfiranden, och naturligtvis konfirmationer, var där. Jag, pappa, mamma, mina fastrar och en annan familj från andra släkten satt och solade benen på trappan. Jag var runt och fotade allt som rörde sig, eftersom hysterien över denna fantastiska kamera inte riktigt lagt sig än.

Det var goda kakor, barn och katter överallt, och en konfirmand i en jättefin klänning.
Bilder går inte att ladda upp verkar det som, får prova en annan gång.
Alla andra saker jag gjort sen dess får bli en annan gång, nu är jag en upptagen man i mina bästa år och har inte tid att skriva om det, hur mycket jag än velat.
På återseende mitt herrskap
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se