Dag 13 - En vanlig dag hemma hos mig

En ganska typisk dag här i Tyskland är att gå upp vid halv sju på morgonen och göra de två minsta barnen färdiga. Två timmar senare tar vi bussen ner till stan och byter till en spårvagn att ta oss vidare till andra sidan stan med, för att slutligen hoppa på den sista bussen mot Binos dagis där jag och lilla Julius lämnar honom, vinkar och gör samma procedur hem. Ibland missar vi bussen och får gå och inspektera affärer grundligt där han även har en förmåga att tappa bort mig även om jag står två meter bakom honom. Söt.

Sen pusslar vi mestadels av dagarna. Och målar, leker med lera, läser böcker, pekar på bilderna i böckerna, lyssnar på musik, spelar spel, bygger legohus och lär honom nya ord.

Efter jag slutat jobba vid två på eftermiddagen vet man aldrig vad som händer. Går på bio med Vivi, träffar tjejerna, umgås med Robert eller bara lägger mig och sover.

Helgerna brukar innebära utekvällar på massa krogar och nattklubbar, utflykter till olika städer och träffa folk att dra till nya ställen med här i Würzburg. Erkänner att jag gillar att tillbringa en och annan kvart med Robert också.
Och framöver har vi en hel del andra länder planerade att besöka. Tyskland ligger ju mitt i smeten!

Ska försöka skriva oftare om speciella händelser vi gör. Har viss bildbrist, men vafalls.
Nu vet ni, och på återseende mitt herrskap.

Frankfurt

Jag älskar loppmarknader, fast jag går aldrig på några eftersom dom ska vara så satans svåra att hitta.

I lördags åkte jag och åtta tjejer till Frankfurt. Det var så tidigt att solen knappt gått upp. Daggen låg kvar i gräset och ugglorna satt i träden. Gatlamporna var tända och vi famlade i dimman och mörkret. Jag överdriver, vi åkte klockan halv nio på morgonen vilket är mitt i natten för en sömntuta som mig. Jag masade iallafall ihop mig i en säckliknande form på mitt säte och försökte sova under de två timmarna det tog att åka tåg från Würzburg. Det enda jag lyckades åstakomma var mitt halvslumrande tillstånd av koma då låtarna från satyricon spelades i min mp3-spelare.

Väl där fick vi en bra dag. Vi traskade runt staden för att ganska snabbt hitta en enorm loppmarknad som sträckte sig över kanske femhundra meter längs en flod. Så mycket skräp. Så mycket att utforska! Vi plöjde snabbt genom denna soptipp innan vi delade på oss och två hängde med mig för att granska detta område lite noggrannare. Jag köpte fem tröjor och en gammal plåt-cigarettask för sammanlagt tio euro. På vägen tillbaka hittade jag även ett par converse, med min vanliga tur även i storleken som sitter som en smäck på mig, för knappt tjugo euro.



Tyskland älskar fanimej kyrkor. Var man än går hör man ding-dong och var man än tittar ser man de spetsiga kyrktopparna. Jag menar.. har dom en kyrka för varje familj? Femtiotvå stycken finns här i denna relativt lilla staden Würzburg. Frankfurt är en stor stad, gissa vad det innebär..

Vår eftermiddag spenderades iallafall längs en shoppinggata med brutal rea. Hittade fler fynd och innan vi åkte hem gick sex av oss upp för cirka åttiotre rulltrappor för att sätta oss på ett café och studera utsikten, fika och snacka.

Jag gillar tyska utflykter och nu ska jag på bio med några av tjejerna.
På återseende mitt herrskap.

Dag 12 - Tio saker du inte vet om mig

Först och främst.. vem är du som läser?
Jag kan inte garantera att folk inte vet detta om mig, så jag får nog göra en lista över tio saker jag inte brukar säga i samma veva som första gången jag skakar hand med en person och berättar mitt namn.

  • På söndag har jag varit nykterist i ett år
  • Jag har sprickor i vänstra nyckelbenet som gör att jag inte kan stå på händerna särskilt länge utan att det gör ont
  • När jag var liten ville jag jobba som fönsterputsare
  • Jag ryser när jag ser hjul från gamla hästdroskor och springer ibland förbi dom
  • Jag gjorde nästan dreadlocks när jag var i Thailand och vill fortfarande prova det
  • Jag har gått till frisören tre gånger i mitt liv, de andra gångerna har jag klippt mig själv vilket även gäller de gånger jag färgat hela eller delar av mitt hår grönt, svart, lila, blått och alla andra hårfärger jag haft
  • Jag har sifferminne, så vissa kombinationer sitter i flera år efter att jag bara hört dom en gång
  • Jag har skrivit dagbok sen jag var sex år och har alla böckerna kvar hemma i Kristianstad
  • Näst efter bensin, krut och precis färdiganvänd gräsklippare gillar jag doften av riktigt gammalt trä
  • Jag har sparat massor av filmer jag gjort med kompisar under högstadiet, innehållande bland annat vår tolkning av sagan om ringen, en säng som brakar ihop vid misstänkt överfall, snor & makrill, sjungandes med vatten i munnen, giftermål med mig som präst, böghögar och fina tillfällen där vi vrålar "YEEEAH" då vi sliter i en upp och nervänd pall

Dag 11 - Mina syskon

Jag har en storebror som är ett år, nio månader och en dag äldre än mig.

Det är ju ganska så känt att syskon bråkar med varandra, dock var jag och min bror lite av ett undantag. Jag kan inte minnas en enda gång jag haft ett bråk, slagsmål eller ens ett stor diskussion med honom under hela mitt liv.


Vi har mer eller mindre stått som hyfsat nära kompisar genom dessa tjugo åren och haft väldigt roligt ihop på alla utflykter och resor vi varit på. Dock insåg vi senast vi träffades att vi egentligen inte känner varandra så väl. Vad vår syskonrelation består av är ett "kompisskap" där jag bara är glad att jag har honom som en galen, kreativ, rolig, smart och lättsam bror att hålla mig i närheten av när han är i Kristianstad. Vi håller inte med varandra i allt vi gör eller tycker, men det nöjer vi oss med att veta och går ofta inte djupare in på saker.

Det är roligt att spendera tid med honom, för han sina ganska speciella sätt att tänka för att vara en kille på tjugotvå. Han är dessutom en bra lyssnare och är så otroligt klok i sina val att leva.

Ja.. där har vi vem min käre bror är.

Förklaring en gång för alla

Jag tänker göra en sak klar gällande min blogg, vilket kommer göra det här inlägget ganska personligt.

Ni som läst ett tag eller känner mig sen tidigare vet att jag för ett antal år sen hade en helt annan klädstil än vad jag har idag. Det var för att jag ville väcka reaktioner. På den tiden var jag desto tystare, men att skylta med vad jag tyckte om saker kunde jag ändå få fram vart jag stod och fick människor att fråga, tänka och uppröras. Fast egentligen så retade det nog mest bara människor.

När jag började på gymnasiet startade samtidigt ett helt annat liv. Jag kände ingen på skolan och började umgås med dom som sen blev mina bästa kompisar, vilka var väldigt annorlunda än vilka jag umgåtts med tidigare. Med tiden förändrades jag med allt det nya, blev lugnare, mer mogen och stack inte längre ut med min klädstil eller attityd.

Men efter studenten under sommaren för ett och ett halvt år sen gick det sakta men säkert upp ett ljus för mig att jag inte var bekväm med vem jag hade blivit. Ingenting stämde längre, och pang så insåg jag att jag gått till att bli min gamla syn av "vem som helst". Jag var inte längre en rebellisk femtonåring, men jag var heller inte den enkla Jenny som lämnade gymnasiet i en vit tyllklänning efter att första dagen klampat in med kängor och en äcklig grön jacka.

Det blev som en förvirrad identitetskris där jag gick tillbaka till att lyssna på punk och bara känna efter. Mitt behov av att dra ögon till mig med mina kläder var inte lika starkt, men att låta mig glömma bort vad jag tidigare stått för blev för mig obegripligt och plötsligt fann jag mitt sätt att avreagera mig på: genom att skriva.

Det blev som en mogen version av mig själv där jag kände att allt som plötsligt kom fram igen på något sätt behövde synas för att uppnå den tillfredsställelsen jag tidigare fått genom uppseendeväckande beteende och klädsel.

Och här kommer jag till punkten varför jag nu sitter och skriver allt detta:

Vad jag har förstått är det människor som läser min blogg som kännt sig träffade av vad jag skrivit. Kompisar, släkt eller båda, vad vet jag.
Dock skriver jag aldrig några åsiktsinlägg på grund av er. De starkare reaktionerna jag delar med mig av handlar om saker jag gör eller undviker att göra vid tillfällen jag står inför olika val. Det handlar om vad jag ser eller läser varje dag, och skulle aldrig hänga ut någon av er för att jag retar mig på hur ni lever era liv, vilket jag för den delen inte har så stor koll på.

Så med tanke på att det är inte är efter er jag skriver kan jag heller inte stå för vad ni måhända känner er träffade av. Och skulle jag senare skriva om saker där ni tar åt er kan jag redan nu dra till med att ni får läsa lite på egen risk. Jag har åsikter, jag kommer skriva om dom, men jag gör det som sagt inte på grund av någon av er som jag vet läser här.

Men! Jag vill väcka reaktioner, jag vill att folk ska fundera, uppröras eller hålla med.
Det är därför jag skriver här och inte i en dagbok.

Tjugo hundra tio

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja för bövelen, och här får ni massa random exempel:
Jobbade på en festival, var i New York, flyttade utomlands, sökte jobb på ett slott, sov på bottenvåningen av Stockholms centralstation, åkte pulka i vångabacken, räddade livet på en katt, fångade ett plektrum från Hardcore superstar och lyckades slarva bort det på ett par timmar, körde Barneys variant att åka till roliga platser utan att bokat hotell och istället leta upp random folk på stan att sova hos, återvände till försvarsmakten och utbildades till soldat istället för ungdom, hade en temafest, flög ensam, nej nu räcker det.

Höll du några av dina nyårslöften?
Att inte ha några i år, jajemen.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Tycker människor blir föräldrar överallt, men ingen som jag känner bra.

Dog någon som stod dig nära?
En ganska nära släkting.

Vilka länder besökte du?
USA, Danmark och Tyskland en gång innan jag flyttade hit.

Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Fler resor och upplevelser, mer jobb, fler bra konserter!

Vilket datum från 2010 kommer du alltid minnas?
Jag skulle snarare uttrycka det såhär: sommaren 2010 kommer jag alltid minnas tack vare My with the stick.

Din största framgång 2010?
Vafalls skulle det vara? Komma tillbaka i grönkläderna och må awesome kanske. Eller att äntligen ta steget och flytta till Würzburg.

Största misstaget?
Jag gjorde misstag och nöjer mig med det svaret.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
När jag var sjuk under våren gick jag och fikade med Mjew några timmar samt träffade tjejerna när jag hade feber. Efter det fick jag halsfluss och fick inte prata på två veckor.

Sen kraschade jag med cykeln i beckmörker det första jag gjorde när jag kom till Tyskland.

Bästa köpet?
SYSTEMKAMERAN!

Vad spenderade du mest pengar på?
Jag shoppade galet mycket kläder. Flänga runt i Sverige med tåg hela tiden var nog inte så billigt det heller.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla random grejer jag gjorde ihop med My, som när vi cyklade tandem på Ven, var i Stockholm, Göteborg och Malmö inom loppet av två veckor, träffade galna människor att umgås med överallt och gick på skåneleden.

Första gången jag träffade Joe på en fest och en bild på en tjock flygande katt kom upp på en projektor efter att vi i vårat övertrötta tillstånd precis hade kämpat för att sluta skratta åt den i hans mobil.

Bryta allt det gamla för att flytta till Tyskland och här få en helt annan vardag med storslagna människor.

Vilka sånger kommer alltid påminna dig om 2010?
Tror inte jag har en sådan låt. Men bara för att det var första gången jag hörde Rammstein - Mutter det året får jag nog säg den låten.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det var ett satans år.. Första hälften. Sen vände det och blev väldans glatt!

Vad önskar du att du gjort mer?
Tänkt på vad som var bra för mig själv och vad jag egentligen ville.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Gått hemma och varit arbetslös?

Hur tillbringade du julen?
I en del av Tyskland som heter Thüringen, med Robert, hans föräldrar och syster. Var svårt att få in julstämningen med fondue och negerbollar istället för tomten och Kalle Anka, men det var en otroligt kul helg.

När jag och Robert hade varit ute och gått en runda och frusit fingrarna av oss gick vi in och värmde fingrarna på badrummets golvvärme.

Fick för mig att det var en bra idé att bita tag i underarmen på honom vid något tillfälle. Samtidigt kom hans mamma in i rummet, alla bara tittade på varandra, jag fortfarande med hans arm i munnen. Samma sak när vi gjort negerbollar och han åt degen från mina fingrar efteråt. Vi dog av skratt.

När vi sista dagen åkte till en vilda västern-restaurang satt vi vid ett bord med en låda att dra ut, vilken vi la torr mat i som vi inte tyckte om. Och antog att det var själva poängen.

Blev du kär i år?
Jag lyckades stanna en Robert på Tirili tack vare hans Norgejacka.

Favoritprogram på TV?
Parlamentet, var nog ganska obänkad vid teven förra året.

Bästa boken du läste?
Läste jag några böcker? Oh wait.. ska jag välja den om brandbilar, polisbilar, traktorer eller grävmaskiner?

Största musikaliska upptäckt?
Snarare återupptäckt. Gamla godingarna asta kask, anti flag, ebba und so weiter. Och en hel del från bandit efter dom anlände till Kristianstad.

Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Jag har ingen aning om vad jag önskade mig. Pengar kanske. Det fick jag.

Något du önskade dig men inte fick?
Häst och grytlappar.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Jag började med att hälla saft över mig själv. Sen åkte jag till Malmö och shoppade med mamma och bowlade därefter två timmar med några kompisar på kvällen.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om man tagit sig upp i norr med goa gubbar och åkt snowboard. Två år sen sist.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Random.

Vad fick dig att må bra?
Alla spontana och galna upptåg, nya platser, konserten med hardcore superstar i Gattabarrrg, Tyskland har vi nog redan kommit fram till, människorna jag lärde känna och säkerligen en massa annat.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Haha frågan.. jag minns när jag var tretton..

Vem saknade du?
Jag saknade min farmor förra året.

Vilka andra jag har saknat håller jag utanför bloggen.

De bästa nya människorna du träffade?
My, Joe, Robert, au pair-familjen och alla flickor och pojkar jag träffade här i Würzburg.

Nyårslöften

Kom att tänka på något som Robert och jag pratade om för några veckor sen. Nyårslöften.

Sammanlagt fem år av mitt liv har jag lagt på att inte äta godis. Jag samlade in pengar att köpa hunden för eftersom jag fick tusen kronor de tre första åren. Sista gångerna var för mitt psykes skull. Det är inte klokt vad jag mådde bra av att inte äta godis, chips, kakor, läsk och glass. Första månaden var alltid tuff, men sen kände jag inget behov av det längre. Sötsuget försvann.

MEN! Jag vet att det är otroligt svårt att hålla nyårslöften om man varken är otroligt envis eller motiverad. Och där har vi väl problemet med varför alla nyårslöften bryts efter fyra dagar; för att den nya vanan inte kommer från motivationen till förändring. Detta gäller ju samma sak som den klassiska "jag börjar på måndag..". Det håller inte. Man kan inte sätta ett datum på när man är redo att ändra på sitt sätt att leva. Det är när man känner att "nu jävlar vill jag sätta igång", börjar planera och ser fram emot stegen mot målet som man ska grabba tag i sin idé.

Likadant var det för mig. Jag var inte motiverad bara för att det var nyårsafton.
Jag klarade mina löften för att jag heter Envis i andranamn.

Dag 10 - Bloggfavoriter

Jag har ganska svårt för att verkligen fästa mig vid en blogg. Det brukar bero på att jag i början fick en uppfattning om att det stod intressanta och tänkvärda saker, men att det i slutändan bestod av 90 % "såhär blir du snygg och smal", "jag vill ha uppmärksamhet" och "vinn skräp". Dom människorna tappar jag respekten för rätt rejält. Börjar bloggen bli större försvinner oftast det personliga, då går det mer ut på att fånga mer publicitet för att kanske tjäna några kronor på det hela. I samma veva ryker denna person från min lista av vad jag vill lägga min tid på att läsa.

Lady Dahmer
gillar jag på grund av hennes brinnande för att starta diskussioner om smarta saker gällande "genustänk". Äntligen någon som pratar och argumenterar, med vett i skallen dessutom.

Anna Kaagaard Kristensen
verkar allmänbildad, smart och delger dina åsikter på ett fängslande sätt.
Dock följer jag inte hennes blogg nåt värst efter jag läste hur hon beskriver sig själv: "jag är sarkastisk, självgod och egocentrisk och jag pratar oftast mer än vad jag lyssnar, alltså jag lyssnar ju men jag blir oftast tyst när jag blir tvungen att andas mellan utläggningarna". Sådana människor har jag otroligt svårt för. Men jag går in där då och då och förbluffas ibland över hur otroligt jävla bra hon kan uttrycka sig om saker jag håller med om.

Kenza - chockerande kanske? Men hon är nog den enda stora bloggaren jag vet som är "på riktigt". Hennes humor är sjukt jävla galen, hon inspirerar en och är en bra underhållning när man bara vill läsa om något lättsamt.

Ketchupmamman har jag börjat följa nyligen. Hon är helt jävla störd, och det menar jag som en enorm komplimang. Hennes oväntade kommentarer är ibland hysteriskt roliga. Var får människan allt från?

Men vad människor får ut av att läsa de stora bloggarna som lever av skönhetshysteri, skitsnack och intelligensbrist förstår jag inte. För mig är det varken roande eller intressant, utan i högsta grad motsatsen. Att följa hur jävla snett det ens är möjligt att gå i människors tänkande får mycket att kännas jävligt sorgligt och hopplöst.



(Och ja, ibland gillar jag min egen blogg också.)

Plötsligt händer det

Först sitter jag och läser bloggen till genusmotarbetar'n nummer ett Lady Dahmer, för att därefter gå över till världen av grymma åsikter gällande samma ämne.

Tre minuter senare traskar jag in i köket där jag hittar de två yngsta pojkarna sittandes med fyra dockor med tillhörande kläder utspridda här och var. Har tidigare bara sett dom leka med lego, brandbilar och pussel.

Det är inte mina barn och därmed inte heller mina sätt att uppfostra, men vad det gäller lilla Julius förstår han än inte vad färgerna spelar för roll. Därmed är det heller ingen stor grej att jag låter honom bära en rosa mössa på stan eller att han leker här hemma iförd en ljusrosa tröja. Jag gör det inte för att visa vad jag tycker, för att skapa debatt eller för att försöka få andra människor att tänka ett steg längre; jag gör det för att det egentligen inte är en så stor jävla deal.

Barnen här hemma uppfostras på samma sätt som jag gjorde när jag var liten. Utan något flickigt eller pojkigt. Det som är roligt, det bara gör man. Tjejen här hemma bär nog alla färger utom just rosa, hon gillar inte när man gör frisyrer i hennes långa hår och hon sysselsätter sig med saker som att spela flöjt och handboll.
Pojkarna grabbar tag i första bästa leksak att roa sig med (trots att Julius har en stor förkärlek till alla fordon som tutar och blinkar i en enda röra). Dom kan vara hårdhänta, men inte som att leken utgår efter en handling under rubriken våld.

Jag är otroligt tacksam att föräldrarna, liksom jag, inte sätter barnen vid teven stup i kvarten.
Dagens barnfilmer är skit. Vuxna ser dessa program med andra ögon än barn, dom tar in historiernas händelser på ett helt annat sätt och lär sig av dessa tecknade och animerade "förebilder".

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag har tamejfan hamnat i rätt familj.
Ja kanske lite på grund av att dom är bedårande också.

Hårda arbetsdagar..


 

I fredags då barnen fortfarande hade jullov tog jag med mig de två yngsta till en lekplats som låg en bit iväg. Allt var frid och fröjd, med undantag för att tvååriga Julius vägrade lämna sin mamma. Han grät och grät, skrek och sprang tillbaka mot huset så fort han fick chansen. Att gå dessa åttahundra meter tog nog en halvtimme och jag fick springa efter honom säkert fyra gånger då han ibland vände tvärt för att försöka kuta hem så fort han bara kunde.

 

 

 

Det var en satestor lekplats och de arma små barnen var nog på alla gungor, klätterställningar och sandlådor där fanns. När jag kom hem upptäckte jag att jag tagit fyrahundraelva bilder under en och en halv timmes tid. Bra!

Nu är snön borta. Nästan värt att själv gå dit någon dag och leka.. Ehe.
På återseende mitt herrskap

SATYRICON

Alltså allvarligt talat.
Hur i hela friden har jag lyckats missa detta bandet under mina tjugo år?

Det här är för bövelen klockrent! Inte en eller två låtar, utan dessa norska herrar är fan storslagenheterna själva. Låten. Musikvideon. Bandet. Jag blir nästan glad i hjärtat som när någon har med sig vetebröd. Lyssna!

Dag 9 - Min tro eller livsfilosofi

Min livsfilosofi är att tro på mig själv, eller göra mitt bästa för att vara den personen att tro på.

Ämnet förknippas såklart med religion, och nej jag tror inte på gud. Vem vet vad som står bakom allt på denna jord, men jag orkar heller inte bry mig. Gamla historier som sägs vara sanna, en man, något man aldrig kommer se i vilket fall som helst. Vad andra tror på får dom stå för, personligen antar jag att de troende gör sin sanning i att gud finns för att därifrån hitta sin styrka. Tror människor så starkt på att det verkligen finns en gud att tacka för allt gott och en gud att få tröst från när allt går åt helvete så får dom nog sin bekräftelse av övertygelsen att vilja tro på det. Det finns inga bevis. Det som finns är en bok och en inställning om att "tacka gud för allt bra, och går det dåligt så var det så gud ville ha det i vilket fall som helst". Enkelt och energigivande att leva efter det sättet egentligen.

Men själv väljer jag att tro på vad jag ser och vad jag vet, inte vad jag vill tro på för att göra saker enklare.
Därför tror jag på mig själv istället. Vad som händer är ren fakta från omständigheterna jag orsakar för mig själv i livet. Klarar jag ett prov är det på grund av mina egna inlärda kunskaper och kraschar jag med cykeln är det för att jag är kass på att hantera fordon.

Ju mer jag tror på sig själv desto bättre blir resultaten i livet. Och desto bättre mår jag.

Dag 8 - Favoritsaker

Kängorna - När jag jobbade sommaren på Märsgarn var där en man på förrådet som festade med oss ibland. I sitt givmilda, berusade tillstånd sa han en kväll åt mig att ta vad jag ville från utrustningen innan jag åkte hem. När jag sen stod där sista dagen och skulle lämna tillbaka sakerna kom han ihåg vad han hade sagt och talade än en gång om att jag fick behålla allt om jag så ville.
Jag tog sjöstridskängorna.

Som jag verkligen älskar.

 

Kameran - Dom flesta vet nog att jag sällan lämnar huset utan någon av mina kameror. Jag tog med mig fel laddare till den lilla kameran, så jag släpar numera med mig systemkameran i många vändor utanför dörren. Tur den är storslagen och värd besväret.

Ja alltså. Ge mig kängorna, kameran och bra musik i öronen och jag lever i evigheter.

Kanske lite nutella också.

Raised fist

 

Satfläsk så bra!

Dag 7 - Vänner

Alla vet vi nog att riktiga vänner inte växer på träd. Men vad är egentligen en vän?

En person att dela allt med. Som finns där oavsett vad. Någon man har roligt med, som man kan prata med, som lyssnar, stöttar och finns där när man mår dåligt. En person som verkligen får en att må bra, någon man kan lita på och som inte dömmer. Någon man kan vara sig själv tillsammans med och som man ser fram emot att träffa.

Jag har haft flera bästa vänner genom åren, men tiden går och man växer ifrån varandra, blir ovänner eller bara går olika vägar i livet. Jag insåg ganska nyligen att jag oftast dras till människor som är väldigt olika mig själv. Kanske för att jag får ut något av att vara med personer som har helt andra perspektiv, åsikter, intressen än mig själv, och som egenskapsmässigt står som min raka motsats.

Men det har visat sig att det inte håller i längden. Att vara olika kan vara en fördel till viss grad, men sen tär man bara på varandra.

Som det ser ut idag njuter jag av att träffa nya människor hela tiden. Kunna dela roliga stunder med random folk på nya platser och ta allt som det kommer. Det mår jag bra av just nu.

Har ni riktiga vänner, håll hårt i dom!
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se