Fanny om Per Morberg: Vi borde lära honom lite hyfs i köket och man borde typ inte svetta ner maten!

Ni vet när man har så tråkigt att man blir rastlös och inte vet var man ska ta vägen? Så känns det just nu, och det har varit så hela dagen dessutom, sen jag gick upp vid tre. Alltså seriöst, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Dagens i-landsproblem.

Men nu är det klart att man ska till Stockholm om två veckor iallafall, det kommer bli sjukt najs, som jag säkert skrivit femtielva gånger tidigare i bloggen, eller åtminstone en.
Och förutom en intervju med värnpliktiga på livgardet så är det massa grejer Louis och jag ska göra, bland annat spela biljard och kolla om det finns sjukare människor på nattklubbar i Stockholm jämfört med Kristianstad.

Igår var jag och Angelicus ute ja, efter att varit hemma hos henne ett tag. Ida skulle också hängt med från början, men hon fick dåliga nyheter och stannade hemma istället. Det var riktigt najs från början, hos Angelicus Petri,och på stationen i Bromölla där vi skulle försöka få upp kapsylen från en flaska utan öppnare. Bita gick väl halvbra, hålla kanten mot en bänk och slå med handen gjorde bara ont, och förslaget att försöka dra upp den mot kanten till en papperskorg lät något otrevligt. När jag sen kom på att man kanske kunde dra loss kapsylen mot en järnbänk såg jag nog bara allmänt dum ut, för det var en kille bredvid som skrattade åt mig. Det bjuder jag på. Som alltid. Och för att fördriva de tio minuterna i kylan tills tåget kom stod vi och dansade nån helgalen dans till låten "Benny hill". En dans som en tjej från marinen stod och dansade iförd Kalle Anka-kostymen mitt på torget i Karlskrona. Vi fick lite blickar, men vad brydde vi oss?
Väl borta på grand var det rätt kul i början, men sen blev alla helt aggressiva på dansgolvet och det var närgångna killar överallt som var sliskiga, sen var där typ inget folk man kände och det var så förbannat KALLT!
Nej, jag tror faktiskt jag föredrar att gå ut på onsdagar, istället för fredagar. Och inte grand.. Men Caroline har snackat om det nyligen så kanske det blir att dra ut någon av dom kommande veckorna!

Måste bara skriva en sak om amerikanerna som var med på vår engelskalektion i tisdags.
Dom var även med på religionslektionen vi hade igår, där vi även hade en vikarie. Så när amerikanerna kom in i rummet sa vikarien:
- Varsågoda, ni kan börja när ni vill.
Och jag tänkte: lilla vännen, dom är från USA, dom kan ingen svenska.
Så svarar en av amerikanerna på svenska, med amerikansk brytning:
- Tack så mycket. Ja. Vilka här inne har haft oss innan, på en engelskalektion?
Jag satt bara och gapade medans Dallo utbrister:
- NI HAR LURAT OSS!!
Amerikanen svarar:
- Vi har inte lurat er, ni frågade aldrig om vi kunde någon svenska.
(Dock var det just den frågan jag hade ställt till dom under engelskan och fått svaret "I can say sill and some other words, but I'm not gonna tell you, because you're gonna laugh at me" och "I can only count on swedish".
Men själva grejen var att jag tyckte det var så coolt att dom bara kunde engelska, och att man kunde säg precis vad som helst på svenska för att dom inte skulle fatta ändå. Riktiga amerikaner! Men nehej, så var inte fallet.
Fast dom är fortfarande coola.

Det går en film nu, om någon blond tjej som verkligen är blond.
Går och kollar på den innan jag somnar på tangentbordet.
På återseende mitt herrskap.

Där satt den!

Innan jag loggade in här för att skriva bloggen fick jag syn på en massa klänningar på startsidan till bloggen. Och under står det att det var en massa exempel av bröllopsklänningar till kronprinsessan Viktoria.
Visst. Kungligheter är en viktig del av ett land med monarki, och visst känner man till när det händer sådana saker, men har det inte gått för långt när man börjar ta smygbilder på paret under den kvällen de förlovade sig, och att man nu letat klänningar på en massa catwalks, och att man ändrar tv-tider för att precis allt ska handla om förlovningen.
Jag menar, bara för att Viktoria råkade födas som kunglig betyder väl inte det att hon inte ska ha något privatliv så som alla vi andra har! Att ha fått reda på nyheten räckte för mig, mer än så vill jag inte veta. Jag är bara glad för deras skull och bryr mig inte det minsta om vilken färg tårtan ska ha eller vilka ord som sades under frieriet.

Back to reality.
Det här var den mest fantastiska dagen på LÄNGE!
Utbildningsmässan satte alla pusselbitar på plats! Jag ska åka som volontär till Afrika eller åka till Australien med work and travel company. Att åka där innebär kort sagt att man åker till Australien och får ett arbete, reser runt i Australien och kan bli uppringd var man än är och blir erbjuden ett jobb. Och det kan vara allt från diskare till hotellreceptionist eller jobba på ett disko, vad som helst! Jag vet seriöst inte vilket som lät mest spännande, Afrika eller Australien! Jag får kolla upp det.
Sen träffade jag även en massa militärfolk som jag "kände" sen tidigare, och som jag snackade med ett tag. Och samlade pennor gjorde jag tillsammans med Ida och Almisch som också var där!

Fast min mobil skulle krångla idag och inte fungera över huvud taget, den bara lös mörkblått och knapparna på sidan lös gröna. Mycket märkligt. Men efter att ha lämnat in den på PMR fick jag tillbaka den på eftermiddagen, som ny. Och väl hemma laddade jag den och tog emot nio sms. Snacka om att bli av med mobilen när man behöver den som mest.

Lyssnade precis på ett röstmeddelande på mobilen. Det var skolsystern som sa att jag kommer få laktosfri vegetarisk kost måndagar och fredagar. Göttans! Hon är en riktig problemlösare, vår skolsyster.

Nu ska jag gå och kolla upp framtiden.
På återseende mitt herrskap.

Jaså det är såhär det känns!

Jag kan inte låta bli att retas lite med alla typiska modebloggare!


Dagens outfit: T-shirt. 170 kronor. FN. http://www.sFN.se/




Och då kan man ju samtidigt nämna en grej jag beställde innan.
Impulsköp, för att den var så snygg! Men främst för ändamålet. Såklart.
Från FN den med.


Haha vad modebloggare måste känna sig löjliga egentligen. För jag gör det. Dagens outfit. Who the hell cares.
Nu ska jag gå och vara glad någon annan stans.
På återseende mitt herrskap.

SKIDRESAN!

Nu tog jag mig i kragen.
Skidresan ja.

Det var till Stöten det bar av förra söndagen, tillsammans med en annan familj, dit en av deras döttrar även följde med, fjortonåriga Amanda. Stugan vi bodde i var seriöst helt galen. Det fanns fyra sovrum, kök, stort vardagsrum med ätplats inkluderat, en stor hall, ett "spa" osv.

Den mest skräckinjagande händelsen inträffade samma kväll som vi anlände. Jag och Amanda har som tradition att första kvällen släpa med oss en pulka och en lapp och åka ner för närmaste backe. So we did.
Problemet var ju bara att där var en plogmaskin ute och körde i backen som vi valt ut att åka i, då den hade gupp! Efter ett par åk i backen bredvid började vi diskret smyga oss närmare plogmaskins-gupp-backen. Men vi var upptäckta, och det var då skräckcenariet satte igång.
Tänk dig en kolsvart kväll, där det enda ljudet du hör är knarrandet av snö under dina fötter. Det närmsta ljus du kan se lyser från den långa, svarta pisten några hundra meter därifrån. I mörkret står du tillsammans med din kompis, gömda bakom ett par träd, med hjärtats dunkande i huvudet efter att pulsat genom meterhög snö. En plogmaskin med sitt strålkastarsken vänder sig mot er, och stannar. Du byter en blick med din kompis och börjar sakta gå mot plogmaskinen och backen som den står i, väl ute i den plogade backen, där du står på fast mark och endast är ett trettiotal meter från plogmaskinen börjar den köra mot er. Skräckslagna vänder ni på klacken och börjar springa tillbaka, samma väg ni kom ifrån, och just som ni båda når lössnön trillar ni båda på magen och tittar bak. Plogmaskinen är fortfarande efter er. Paniken kommer krypande och ni försöker ta er fram, med pulkor och hela köret i era händer, och står nere i snön till midjan för varje steg ni försöker ta. Och ni inser att plogmaskinen är desto snabbare än vad ni är. Ännu några blickar bakåt, plogmaskinen är fortfarande efter er, vilken nu har kört utanför själva den plogade backen och står ute bland träden. Ni är så nära staketet och friheten att ni nästan kan ta på det, och en sista kraftansträngning senare är ni över på den andra sidan, där ni lägger er ner på rygg och andas ut, samtidigt som ni tittar upp i den mörka himlen, med en och annan blinkande stjärna.

Tja. Visst skrev jag det väl lite väl dramatiskt där, men det var iallafall så jag kände i det läget, med tanke på att jag faktiskt tänkte mig in i en skräckfilm under tiden, vilket faktiskt gjorde det lite komiskt. I själva verket var det ju bara den lille plogmaskinsmannen som inte ville riskera att köra över oss om vi åkte pulka i backen han plogade.

Iallafall. Snowboardåkningen började dagen därpå, för både mig och Amanda. Första backen vi åkte var riktigt riktigt härlig! Visst var det en grön backe, men man kan inte jämföra att åka en grön backe på skidor och snowboard, iallafall inte om man står som nybörjare på en bräda. Vi var ute så pass tidigt att vi hade backen helt för oss själva, och under upploppet kör jag störtlopp hela vägen, så fort att man hör vinden vina. Då får jag syn på en stor gul isklump och hinner bara tänka "helvete" innan jag flyger all världens väg, även kallat en meter, och slår i huvudet och axeln. Jag fick ingen hjärnskakning, men det var bra nära. Efter det skaffade jag hjälm och kunde sen fortsätta med galenskapen.
Och med tanke på att en av sittliftarna var långsammare än den var hade jag och Amanda väldigt roligt under det flertalet minuter vi satt där varje dag. Vid ett tillfälle hade vi en reklamskylt där det stod: "Mycket åka." Sen var där en bild på fyra godisbitar som det stod Ako på. Och sist stod det "Mycket Ako". Så från det tillfället kunde vi stå eller sitta i vilken lift som helst och bara snacka dalamål, medans vi sa: "Ako. Ako i liften. Ja, nej nu har vi int Ako i liften, nu vart det läkerol i liften."
Ett annat bestående skämt var cheap reklamen från tele 2:
- Bhäää.
- ... We don't talk like that..
- I know. Sorry.
- You should be. Thanks for coming in though. Remember. Keep it cheap!

Under onsdagen kom en av Amandas systrar, Emma, och hennes pojkvän Fredrik och joinade vår stuga.
Amanda och jag underhöll oss själva med att gå till ett ungsomsställe vid namn "Bakfickan" som innehöll pingisbord, biljardbord, datorer och ett gym. Biljard blev vår sysselsättning. Och jag menar allvar, vi var KASSA!
Vi var även på ett äventyrsbad och spelade bowling.
Vi spelade alltså inte bowling på äventyrsbadet, utan gjorde sakerna vid olika tillfällen. Tänkte bara göra det helt klart för er, så ni inte bokar en resa till stöten för att upptäcka när ni kommit fram att det inte alls finns ett äventyrsbad med bowlingbana i.

En dag var det faktiskt inte mindre än 38 minusgrader på en av fjälltopparna, dit den stora stolliften gick.
Jag satte mig, efter att ha noterat varningsskylten, i sittliften och förstod inte riktigt varför det var så tomt på folk. Hade inga i stolen före, och ingen i stolen efter. När jag kommit halvvägs började bitarna läggas på plats. Luften var tunn, det blåste något fruktansvärt, och det var KALLT! Men det blev inte mycket värre än så, det var faktiskt inte så farligt när man väl kom upp där. Minus 20 hade jag nog gissat på att där var, som kallast.

Sista kvällen drog Fredrik igång en lek som heter "Mjölkpaketsleken". Väldigt roligt, men väldigt svårt. Nämner inga detaljer, med tanke på att jag ska försöka dra med tjejerna och leka det på fredag!
Ja, resten av dagarna blev iallafall en massa snowboardåkande!
Gick även en dag på snowboardskola för att lära mig svänga ordentligt, utan att trilla femhundratrettio gånger i minuten. Hade värsta coola läraren Ted, kan rekomendera honom om ni någon gång ska till stöten och åka bräda!
Träffade en underlig kille i tioårsåldern på väg till skidskolan under lördagsförmiddagen. Han stannade mig och frågade om det var hundfjället, och pekade ner mot soltorget.
- Nej, svarade jag, med tanke på att hundfjället ligger beläget fyra mil från stöten.
- Nahej, svarade han, på en bred skånska. Jag letar efter min kompis. Jag vet inte riktigt var hon är.
Han fortsatte att snacka om klockan, att jag också var från skåne och att hans syster hette Sandra.
Vi gick bredvid varandra en stund, och efter ett par sekunders tystnad säger han:
- Du?
- Ja, svarar jag.
- Det finns mycket knark och skit i Landskrona.
Jag fick kämpa för att hålla mig från skratt.
- Ja, jag antar det. Mer än i Kristianstad iallafall.
Samtalet blev bara värre och värre.
- Jag bor i Norge faktiskt.
- Jaha, i Norge säger du, svarar jag.
En stund senare lägger han till:
- Fast jag är här med ett behandlingshem från Sollentuna.
Jag står förmodligen och ser ut som ett livs levande frågetecken.

Han försvann upp i en av backarna en stund senare, och vinkar innan han åker med liften. Jag vinkar tillbaka och sätter mig ett fåtal minuter på brädan innan jag börjar huttra och går in i skidboden. Och vem står inte inne i shoppen om inte han.
- Där är du igen, säger jag förvånat.
- Hallå igen, svarar han, innan han försvinner igen.
Efter det såg jag aldrig honom igen.
Mycket märkligt...

Nåja. Sista dagen innan vi åkte hem blev det till att åka off-pist i mormors störtlopp med Amanda, där vi även tog en hel del bilder på varandra. Off-pist var lätt det najsigaste på länge, det var helt perfekt!

På vägen hem från fjällen hälsade vi på brorn min, i Karlskoga, där vi även träffade hans gode vän som jag har för mig hette något som började på J. Och även Andrea, Jaks flickvän. Det var najs att träffa dom, och det var en bra bok jag han börja läsa. Jpod tror jag den hette.
Och här har vi en förträfflig bild på brodern min under en växtlampa.


Ja, där har ni resan i ord och bilder.
Och ännu en storsäljare publicerad.
På återseende mitt herrskap.

Om en vecka är det 100 dagar kvar till studenten!

Jag har längtat så mycket till utbildningsmässan att det förmodligen inte är ens hälften så storslaget som jag fått för mig att det kommer vara. Men efter en kort titt på lappen om vad morgondagen kommer bestå av, så ändrar jag tillbaka till att, jo, det kommer bli helt fantastiskt! Ungefär allt jag vill göra efter studenten finns med på ett litet A4-papper. Arbeta i USA eller Australien eller något annat land, polisyrket, en framtid i försvarsmakten osv.
Haha med stora bokstäver! Var precis inne på utbildningsmässans hemsida och klickade in mig på Blekinges flygflottiljs hemsida för att där mötas av en text om sommarkurserna.
Och det här är vad jag fann. Bilderna är dock från 07, inte 08.
http://www.mil.se/sv/I-Sverige/Utbildningsforband/Blekinge-flygflottilj-F-17/Sommarkurs/

Inte nog med det, imorgon ska jag även hjälpa Angelica med hennes historiauppgift om andra världskriget.
Har det gått så illa att man mer än frivilligt tar på sig skolarbete, då är det enda jag kan komma fram till att vi behöver historia B på vår skola.

Just nu spelar dom Ebba Grön - Die mauer på radion.
"Halt! Här får ingen passera, här kommer ingen förbi. Kommer aldrig över nån mera, så gå är du snäll om ditt liv är kärt. Över taggtråden såg jag min livskamrat, Susanne stod och gestikulera. Vi har gått här i tjugo år snart, men med en k-pist är det svårt att diskutera..."

Anyways.
På fredag ska jag, Ida, Angelicus (och kanske Dallo) ut.
Grand för att vara exakt.
Fler som ska med?

Kan ju även nämna att vi äntligen fått våra efterlängtade studentmössor. Nu känns det att det inte är långt kvar!

Jag har ju lovat att jag ska uppdatera om skidsemestern, och det kommer. Så småningom..
Ikväll faktiskt. Det kan jag tumma på.
På återseende mitt herrskap.

Bara en massa tankar

Jag tror jag har fått någon skrivarmani sen förra söndagen, har bara skrivit och skrivit dagarna i ända, dock inte i bloggen. But now I'm back on track, och nu kan ni banne mig inte klaga på att jag skriver för sällan!

Okej, jag har insett en sak om mig själv. Jag är inte normal nån stans.
Jag kommer på mig själv dagligen med att tänka på engelska. Jag menar. Tänka på engelska?!
Och det handlar inte om bara enstaka ord, utan jag kan tänka stora grejer.. Flera timmar, för att sen inse att jag inte tänker på mitt egna språk. Då har något gått snett. Eller?

Jag är faktiskt mycket gladare än jag kan tyckas förväntas vara. Och jag kan inte ens säg varför. För jag har ingen aning. Jag bara känner en fruktansvärd lycka hela tiden. Inte för något speciellt, jag bara har den känslan i mig hela tiden.
Jag har fått för mig att det har med kosten att göra. Jag lovar, man mår så mycket bättre, både fysiskt och psykiskt av att inte äta en massa snabbmat och godis, bakelser osv. Och har man lagt av, och klarat av några tuffa veckor då man känner ett oerhört sötsug, ja då kan man faktiskt klara hur länge som helst.
Nyårslöftet jag hade detta året var att inte äta snabbmat, kakor, chips, dricka läsk, glass och inget godis förutom choklad. Men det visade sig faktiskt inte vara någon lyckad idé, för har man den biten kvar så gör det ändå en enorm skillnad på hur man mår. Iallafall hur jag mår. Så jag har helt enkelt bestämt mig för att skippa det också. Vi människor behöver inte så förbaskat mycket fett och socker i oss. Frukt är godis, hört talas om det?

Det var även en annan sak som fångade min uppmärksamhet, igår när jag lyssnade på radio på bandit. Det var en reklam om miljön. För er som undgått det så försöker jag göra en förändring. Cyklar vart jag än ska, endast bil i nödfall, försöker vända mig till ekologiska varor osv. Ja, jag tror att jag kan förändra. Iallafall. På reklamen var det en tjej som berättade att om man minskade köttätandet, alltså att man hade en köttfri dag i veckan, ja då hjälpte man miljön. Och jag var ju inte sen att haka på den idén, så från imorgon så börjar det. Jag vet förvisso inte ens om jag äter kött varje dag ändå, men nu kan man åtminstone tänka på vad man gör.
Och jag hoppas att det är något ni också kan joina. Jag menar, bara en sån enkel sak kan förändra. Why not liksom?

Och när vi ändå håller på att drömma om förändringar så kan jag lägga till att jag är sugen på volontärarbete så det bara skriker om det. Problemet är bara att jag inte har någon som helst aning om hur man ska göra för att få arbeta som volontär, i Afrika eller något fattigt land i Europa. Jag vet inte ens vilka man kan åka som volontär med. Det hade iallafall varit en dröm för mig att få åka och hjälpa människor. Tänk att få vara med och bygga en by, ge människor rent vatten och medicin. Drömmer mig bort....



Problemet är ju att det ofta bara slutar som drömmar, när man har så storslagna planer. Men jag ska göra vad jag kan för att komma iväg. Jag tar gärna emot hjälp om det är någon som är kunnig på området eller vet vart jag kan vända mig.

USA är ju också en dröm. Frågan är bara vad jag skulle göra där. En riktigt cool sak hade ju varit att va ledare på ett sådant typiskt sommarläger in the states. Tänk dig lägret i familjen Addams, dit Wednesday och Pugsley skickas. Eller lägret i "Två ska man vara" eller "Föräldrafällan". Tänk att man sitter i en grå liten stad i Sverige och skriver om det här. Men det var faktiskt de två unga männen från Amerika som fick mig att inse idag att det faktiskt inte är omöjligt. Man lever bara en gång. "Fånga dagen" för att citera Fredrik Wikingsson.

Nu var det nästan klart att man ska till Stockholm om bara ett par veckor dessutom, för en intervju på Livgardet och en ommålning på herr Davisons skola. Det kommer bli najs, med tanke på att man inte bara kommer ett steg närmare ett avslut på värnpliktstidningen, utan dessutom får träffa Louis, haha vi har ju minst femtusen saker vi ska göra innan han rycker in i lumpen i juli.
Förlåt, men jag bara måste nämna några drömmar här.
För någon vecka sen drömde jag att jag, Dallo, Louis och en massa okända människor var på en underjordisk bar som nästan var helt lila. Eller röd. Vi väntade på Angelica och när hon kommit begav vi oss ut från baren. Det var mörkt ute och när vi gick längs en gata gick den sönder och blev bara en massa höga backar som knappt gick att ta sig förbi, och det fanns ingenting utanför vägen, förutom byggnader som var en bit ifrån, så det enda sättet var att klättra. Till slut kom vi fram till en perrong där vi väntade på ett tåg. Louis åkte tillbaka till Stockholm, sen stod jag bara där.

Louis kontrade några dagar senare med en dröm där han hade varit på en bar med några kompisar, då jag kommit in, iklädd en romersk toga och sagt
- Sprit är fel. Ni borde skämmas!
Sen gick jag igen.



Nej nu går jag och pluggar lite sjukvård. Det är stor chans att jag skriver senare. Har ju skidsemestern att berätta om.
På återseende mitt herrskap.

What the...?

Det konstigaste som hänt på länge hände idag.
Jag hade precis kommit hem från skolan när det ringde på dörren. Och det var några av pojkarna som bor längre ner på gatan, och med sig hade dom Micko som tydligen rymt från pappa när de var ute och gick. Jag lyfter in Micko och skäller på att han stuckit bara sådär, och vad tror du Micko gör? Jo, efter att ha morrat och visat tänderna hoppar han upp och biter mig i handen. Blev snygga gropar i handen och repor i naglen, vilka gör förbannat ont. Chockad så man bara stod och gapade blev man, och var tvungen att ha handskar för att röra honom, då han fortfarande gick till attack och bet mig några gånger. Jag vågar för tusan inte röra hundskrället mer, så länge jag vill ha kvar händerna..



Jag kan trösta mig med att skolan åtminstone var halvkul idag. Första halvan. Där var två 20-åriga amerikaner med på engelskan som berättade om sig själva och som vi fick ställa vilka frågor som helst till. Det första vi gjorde var en övning som de brukade göra i USA, ungefär som våra brandövningar, med tanke på att de har desto fler jordbävningar än vi i Sverige. Så när killarna skrek "EARTHQUAKE" skulle alla kasta sig under bänkarna och hålla fast i stolbenen.

Och ja jäklar vad jag vill åka till staterna nu alltså, ännu mer än tidigare. Tur att det är utbildningsmässa på torsdag, det kommer bli sjukt najs!



Och ja, snowboardresan skriver jag om ikväll.
På återseende mitt herrskap

Fettisdag för hela slanten

Japp, skidsemester har man varit på. Men inte är det vad det här inlägget kommer handla om.
Har långrast nu, med en massa klasskamrater bredvid mig som sitter och skriker bokstäver, med tanke på att de kör hänga gubbe. Och har man nyligen fått reda på att en av lärarna på skolan bloggar, då blir iallafall jag för nyfiken för att hålla mig borta. Så jag gick in och läste, och hittade en spännande lista.. Och spännande listor kan jag inte heller hålla mig borta från...

Regler: Det här är svårare än du tror! Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt namn, får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar, annat än på första frågan då så klart! Lycka till!

1. Vad heter du? Jenny
2. Ett ord på fyra bokstäver: Jama
3. Flicknamn: Janis (tänkte på rebellen i Mean girls haha)
4. Pojknamn: Jake
5. Yrke: Järnvägskusk
6. Färg: Jättegrön
7. Klädesplagg: Jeans
8. Mat: Jelly beans? 
9. Sak i badrummet: Jordgubbstandkräm
10. Plats/stad: Jamaica
11. En orsak att vara sen: Jordbävning
12. Något man skriker: JÄVLAR!
13. Film: Jurassic park
14. Något man dricker: Juice
15. Band: Judas priest
16. Djur: Jädda med G
17. Gatunamn: Jaktvägen
18. Bil: Jaguar
19. Sång: Jag hatar söndagar
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Jugoslavisk dans

Nu börjar lektionen, så jag uppdaterar senare med alla äventyren från föregående vecka.
Ha det göttans och på återseende mitt herrskap!

Alla hjärtans dag var det ja..

Om jag ska vara ärlig så vet jag inte om jag klarar av en skidsemester just nu, just med tanke på att man inte kommer vara ensam en enda gång. Sex andra som bor i samma stuga...
Men jag tror det kommer vara bra ändå, åka snowboard hela dagarna, that's gonna be awesome!
Bara man får någon tid för sig själv. Någon gång..

Den här dagen kan vi bara glömma.
Dels på grund av att jag inatt drömde att jag nästan blev mördad på järnvägsbron innan tivoliparken.
Du har antagligen ingen aning om vad det handlar om, men det spelar ingen roll.

Tack Louis för att du bryr dig! :)

På återseende om en vecka mitt herrskap.

Nevermind

Känner mig så förbannat jävla ensam...

Ja du hörde

HELVETEHELVETEHELVETEHELVETEHELVETE!

Men den här låten är bra iallafall..
http://www.youtube.com/watch?v=bwjHcyWh2DE

Masne

Jag mår allmänt lustigt. Har så tråkigt att jag nästan är illamående.. och då har man tråkigt!
Var egentligen tänkt att man skulle på bio med Isak ikväll och kolla på någon skräckfilm :O Fast det gick inte så nu sitter man hemma och packar istället.

Men ja, igår var det roligt iallafall. Vi hade rekrytering på försvarsutbildarna. Det var väl ett tiotal killar som kom dit. Jag, Isak, Jönsi, Erland, Alm, mini och Jonsson var på olika stationer utomhus och hade samband med varandra via radio. Jag och Isak var på en observationsplats, alltså bara en snöhög med ett hål i där man skulle krypa in och känna sig allmänt hoptryckt, dom andra var i ett stabstält, en annan stab eller i ett vindskydd. Vi fick även frågor som vi skulle ställa mellan varandra, och det var här vi fick bevisat hur URUSLA vi är på radio haha! Jag och Isak skulle skicka till Adam-David (Jönsi/Jonsson) och vi var Adam-Erik (jag/Isak) och när vi skulle skicka en fråga sa jag "Adam-Erik, Adam-Erik", anropade mig själv med andra ord! Och någon gång när vi skickade en fråga fick vi tillbaka samma fråga en stund senare, och vi svarar:
- Det var vi som ställde frågan, com
- Jag vet,com

Och precis när dom nya kommit dit och satt i stora salen och lyssnade på furir Persson skulle Isak och jag in dit för att hämta två hopfällda bord och fyra stolar. Problemet var ju bara att borden låg bakom en massa saker så vi slog i första bordet med ett brak så alla vände sig och glodde på oss. Även ett annat gammalt befäl stod bredvid och blängde på oss. Vi bar ut bordet och öppnade alla dörrar för att komma ut med den tjocka sidan, vilket resulterar att vi går rakt in i klädhängaren och välter fyra galgar, ännu en gång vänder sig alla. När vi sen var på väg ut genom den sista dörren kommer jag på att man kan vända bordet så den smala sidan är först, vilket Isak och jag skrattade ihjäl oss åt. Nästa tur in var faktiskt näst intill felfri vilket fick det gamla befälet att lägga in kommentaren:
- Tre gånger till, sen kan ni nog det här tjejer..

Och förövrigt. Jag dör.

Vinterkurs

Jag tror jag behövde vinterkursen förra veckan, för nu är man back in the game och inte det minsta skoltrött!
Också får man ju uppfylla Dallos önskan och berätta lite om vad vi gjorde där!

För er som missat det så var jag på vinterkurs med flygvapnet i Grövelsjön, Dalarna, under föregående vecka.
Åkte dit lördagen innan, sov förmodligen cirka 73% av hela resan upp. Första kvällen fick vi bara lite information i matsalen, fick ett rum, rumskamrater och en massa materiel.
Under söndagen hade vi mest bara utbildning i kallt väder i iDyllen, ett rum bredvid matsalen, där våra kaptener spexade rundor och tog på sig alla kläder vi hade fått ut och började klättra upp på stolar.
En av kaptenerna kom även med en klockren kommentar när hon snackade om dom gångerna vi skulle iväg och inte äta på fjällstationen:
- Glöm inte spriten så blir det roligare höll jag på att säg...

Under eftermiddagen fixade vi med skidorna, försvarsmaktens träplankor aka vita blixten. Fixade bindningar, vallade dom, och andra spännande saker. Sen gick vi och kollade på SJUKT imponerande bilder som en av guiderna på fjällstationen tagit under somrarna. Vilken natur alltså, det är helt galet!

Under måndagen var tiden kommen. Åka skidor. Vi tog oss ner en bit nedanför the place på en stor yta med orörd snö och en längdskidåkningsled rätt genom. Och det var riktigt varmt! Först skulle vi åka runt i en stor åtta för att se om man över huvud taget kunde förflytta sig på dessa plankor till skidor. Och trots att man varit på skidsemester åtminstone tio gånger i sitt liv så stod jag bokstavligt talat på näsan säkert fem gånger. Också skulle vi trilla med vilje och sen försöka ta sig upp med hjälp av stavarna. Såg bara allmänt dumt ut.

Efter en kort lunch fortsatte vi med skidexercis där man skulle göra vändningar och "marschera" med skidorna på. Det gick bra fram tills vi skulle lära oss att vända genom att lyfta upp ena benet så att baksidan av skidan var i marken, alltså att skidan stod rakt upp, sen skulle man på något krångligt vis vända runt skidan till andra hållet och sen slänga över den andra skidan. Lite pinsamt med tanke på att alla klarade det och jag trillade varenda gång. Dock är jag inte väldigt förvånad.
Senare under eftermiddagen fick vi gå upp för en backe med skidorna på och sen åka ner i skidspåret. Hela tiden hörde man någon skrika "UR SPÅR" medans en annan körde rakt ut i skogen eller gjorde ett textilstopp, alltså kastade sig åt sidan för att slippa komma upp i en fart där det inte går att stanna och sen försvinna långt åt... ja...

Under måndagkvällen började jag bli förkyld så man vaknade morgonen därpå med feber, den dagen vi skulle bada isvak, det jag ville göra mest av allt på hela kursen. SURT! Fick alltså inte följa med, låg och sov hela dagen.
Onsdagen var minst lika illa, så det var bara att glömma den 2,4 mil långa skidmarschen under två dagar. Trodde jag skulle ligga där ensam, men under eftermiddagen kom en av mina rumskamrater också tillbaka, hon hade problem med fötterna, så vi satt och snackade en massa skit och kollade på film. Under kvällen kom två andra också tillbaka, så under torsdagen satt vi alla fyra och kollade på film tills dom andra kom tillbaka.
Alltså det var riktigt coola människor där borta, och alla såg ut som någon annan. Där var en som såg ut som Robert från boxerreklamen, en som presenterade sig som Arne, en som såg ut som Johnny Depp, Soran Ismail, en som heter Robin och en annan som heter Mark. Men ja som sagt, dom var riktigt coola. :)



På fredagen började det roliga igen med tanke på att man då var frisk igen. En fjälltur med "vanliga" skidor blev det, med fotograferingsguiden på ett av fjällen. Det var sjukt coolt faktiskt, vi tog oss fram på spår som vi själva gjorde, upp för backar och ner för backar, ganska långt upp, ibland var det helt dimmigt och man såg bara en massa snö överallt. I nerförsbackarna stod jag oftast på näsan, förvånande, och hade ganska ofta ett halvt kilo snö innanför byxorna.
Under lunchen var hela min grönpåse full med rödsprit, så min lunch blev helt enkelt fyra bitar choklad från grönpåsen, så under de sista sju kilometerna tillbaka stod man på ganska ostadiga ben, särskilt med tanke på att det mestadels var uppförsbackar. Men när vi fick syn på fjällstationen hade vi nästan bara nedförsbackar. Haha Robert åkte framför mig, det var en ganska bred plogad backe, och man hör Robert skrika och köra av backen rakt ut i skogen. Hahaha sjukt lyckat.

När vi sen lämnat tillbaka alla saker hade vi bara en middag med spex och hela köret kvar.
Vi i tredje grupp drev med fänrik Philipsson med hans oceaner av tid. Och hans mössa.
Sen kollade vi på skitroliga bilder från kursen, bland annat folks miner när dom var i isvaken. Man skrattade så man fick kramp i magen. :O
Sen var jag och en av rumskamraterna, Alfaro, inne hos Yoshi, Alvén och några andra och kollade på "We were soldiers" några timmar tills alla somnade.

Lördagen gick väl mest ut på att städa, säg farväl till befälen och sätta sig i bussen. Jag, boxerRobert och Klingburgare satt längst fram i bussen och hade allmänt skitroligt ännan till Halmstad. Jag fick en massa nummer av dom med folk som jag kunde ringa. Så jag satt och hade roliga samtal med många spännande människor. Bland annat en fransman som jag bad berätta om Paris, en skittrevlig smålänning som inte verkade speciellt förvånad att jag ringde, så vi satt och snackade om allt möjligt. Sen ringde jag till en annan som jag frågade ut om julkalendrar. Jag hade en diskussion med en annan eftersom han hade speciella teorier om universum, också ringde jag även en som kallades kattman och bodde i skogen som blev irriterad och la på. :O Sen var där även en som vunnit en supermariotävling eller nåt. Jag hade iallafall väldigt kul, och allt inspelat på mobilen.
Under bussfärden hann vi även kolla på tre filmer. Vi hade även ett fjärde alternativ vad det gällde filmer. Säkerheten i bussen.
Men den ballaste var ju lätt en med Adam Sandler. "Little Nicky". Se den om du inte redan har gjort det säger jag bara!

Jag kröp även runt i bussen någon gång och letade efter ett par solglasögon.
Och var allmänt pinsam en gång. Det var med en kille från kursen som kallas dansken, och det var fullt med danskar i hela bussen. Så när chauffören någon gång sa något i mikrofonen la han på slutet till "Och jag ber om ursäkt för att jag inte kan säg det på danska". Då säger Klingborg eller Robert att jag ska kalla på dansken så han kan översätta. Dansken satt nästan längst bak i bussen så jag ropar "DANSKEN!!"
Klingborg och Robert bara skakade på huvudet och skrattade åt mig, men det tog flera timmar innan jag själv fattade.

Men ja, nu är man tillbaka i verkligheten igen. Har snickrat mycket på projektarbetet idag, och dessutom kollat upp det här med att vara volontär efter gymnasiet, jag hoppas VERKLIGEN det går, efter sommaren, det är definitivt något jag hade velat!

Min femtielfte bok publicerad.
Nej nu går jag och sover.
På återseende mitt herrskap.
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se