Jo jag sa

Förresten så var ju jag och familjen uppe vid slottet förra helgen.

Bilder på facebook snart indeed.

I brist på annat

Idag hade jag inte så mycket att göra, så eftersom de skorna jag köpte var otroligt svarta gick jag och köpte nåt dekorationsband och sydde fast på skosnörena. Fast jag upptäckte sen att hela jag lös lila när jag hade dom så jag snodde lite sot från kaminen och hällde på dom. Nu blev dom.. såhär:


Bilder vet man aldrig när dom kommer

Haha fan vad najs. Upptäckte precis att jag faktiskt fått kommentarer om vilken hårfärg jag skulle färga till. Folk sa mörkbrun, och vilken tur, för det är precis den färgen jag köpte igår och ska färga till imorgon.

Men det kunde varit värre

Igår var jag på ett gym med en personlig coach som sa till mig vad jag skulle göra och inte göra. Funkade bra, men det gymmet är alldeles för långt bort, så jag ska leta upp ett närmre istället. Men när jag var på väg därifrån undrade tränaren om jag ville vara med på ett aerobicspass som startade precis efteråt. Eftersom jag varit sugen på aerobics ett tag tänkte jag.. varför inte och hoppade in.

En grupp på kanske tio personer som alla var runt 40, och den hurtiga tränaren som skrek allt på tyska. Fatta sämst jag var. Dels hade jag inte en aning om vad kvinnan hoppade runt och snackade om, och när jag väl såg vad dom gjorde hade jag inte en chans att göra rätt ändå, allt blev tvärt om och helt fel och det gick förjäkla snabbt. Dessutom var det tråkigt och när jag såg mig själv i spegeln som en väldigt kass version av Bambi på hal is fick jag en massa skrattattacker och till slut blev det för mycket så jag bugade och bockade och gick hem istället.

Tysk awesome helg

Idag! Idag var första dagen sen jag kom till Tyskland som jag kände att detta faktiskt är mitt hem. Att jag inte längre bor i Sverige utan att jag har flyttat utomlands och bor i en helt ny stad och i helt nytt land. Det slog mig plötsligt när jag satt på bussen. Eftersom jag brukar fara runt några veckor på utbildningar och några runt i Sverige och åker hit och dit hela tiden så kändes detta likadant fram till nu. Innan kändes det bara på samma sätt, som att det var några veckor som spenderades här och saknaden efter föräldrarna och alla där hemma hade inte riktigt slagit in. Först nu inser jag att jag faktiskt kommer spendera ett helt år här. Och det menar jag på ett riktigt jävla bra sätt.

Denna helgen var awesome. I lördags kväll träffade jag några av tjejerna från tyskalektionen, och deras volontärkompisar. Det var en norska, en från Mexico, två från Frankrike, en från Polen, Australien och en italienska. Vi gick till en vinkällare i Residenz, vilken var fylld av en massa femtioåriga tyskar som samtidigt som vi tyckte det var en bra idé att gå en guidad tur genom hela källaren.

Eftersom jag uppenbarligen var den enda som inte förstod tyska var mina försök att hänga med totalt misslyckade. När jag stod och tittade på guiden och undrade vad han pratade om upptäckte jag efter en stund att alla människor var vända åt mitt håll, och tittade uppenbarligen på väggen bakom mig. När jag efter ett skrattanfall vände mig för att återigen hamna rätt stod jag antagligen där och glodde på väggen i tre minuter för länge. När jag började hänga med var dom redan på väg in i nästa rum.




Sen träffade vi två killar som norska Kristina kände, och gick med dom till en pub där folket från universitetet brukar vara. Skitnajs ställe. Tyskarna är så öppna jämfört med i Sverige, så under kvällen hann jag bland annat med att fira en random killes födelsedag med hans kompisar. Sen stannade jag en kille med en norsk flagga på jackan, wohooo. Fast han var inte från Norge. Men han gillade Dimmu Borgir. Sen missade jag bussen och sov hos honom, och snackade en massa skit halva natten, och skulle sen upp tidigt på söndagen.

För då åkte alla tjejerna och från lördagen utom polskan till Nürnberg, där vi fick med oss en av deras kompisar från Turkiet och gick på dess välkända julmarknad där vi promenerade runt på förmiddagen och frös röven av oss. Jag hade bara tunna strumpbyxor och en klänning från dagen innan, så jag var tvungen att köpa strumpor av alpaka-ull det första jag gjorde. När vi gått runt i allt det myspysiga tog vi oss istället upp till slottet som ligger i staden, där vi gick upp i tornet och tittade på utsikten över stan.

Därefter delade vi på oss så att tre åkte till ett leksaksmuseum medans vi fem sista åkte till ett Hitlermuseum. Så otroligt intressant att det inte var klokt. Däremot kan jag skriva om det i ett annat inlägg ifall ni vill. Nu vet jag att ni är ganska svårflörtade, så jag tolkar det som ett ja vilket som.

Resan hem var sen allmänt övertrött och jag babblade om en massa nonsens och dom fattade ingenting och blev sen likadana och kallade mig "crazy swedish people".

Nej nu ska jag sova. Jag skriver mer om massor en annan gång.
Gute nacht.

Converse svart svart svart

Jag hade en sån jefla tur idag, för den timmen då jag och minstingen väntade på bussen inne i Würzburg gick vi in i en sportaffär då jag behövde idrottsskor att ha inomhus. Precis innanför dörren hade de några rea-hyllor jag inte kunde hålla mig borta från, där jag hittade det paret converse som jag velat ha i år och dar, för bara 278 kronor! Utropstecken. Fanns dessutom bara i två storlekar kvar, vilket det ena paret var mina trettionio och en halv.

Som den gången i Stockholm på beyond retro inne i topshop, då jag hoppade upp för att se vad som fanns på en hylla eftersom jag var för kort för att se över kanten, och även där hittade ett par som var precis min storlek.

Jag är glad i hjärtat som när någon har med sig vetebröd.





















Hjälp

Nu behöver jag er hjälp med en sak.
Upptäckte nu ikväll att jag har utväxt och behöver färga håret senare idag.

Så här får ni några bilder, hade varit till stor hjälp om ni kommenterade vilken ni tycker passar bäst, eller om det borde vara en helt annan färg. Och inte vit-blond för bövelen.

Brun-svart

 

Mörkbrun

 

Rödbrun

Röd-blond

Brun-orange med grönt lite överallt

Brunt med en svart peruk över


Så alla goda idéer, bring em!

Respons respons

Jag tycker det är intressant hur vi människor fungerar.

Vad är det som gör att de flesta tjejer gillar särskilda saker medans killar bryr sig om annat? Har detta med uppväxten att göra, och den uppmuntran barn får åt olika håll? Killar ska vara tuffa och gilla mörka färger, samt att fatta tycke för tekniska prylar och vara målmedvetna. Tjejerna å andra sidan ska vara söta, glada, ha rosa tapeter och använder sig av prat för att lösa problem.

Så ser det generellt ut idag. Beror detta på att föräldrarna har köpt hela konceptet och format oss efter denna mall som gjort oss till de vi är idag? Går det att lura i oss intresse och smak eller ligger det någonstans naturligt för oss inbakat i vår hjärna sen lång tid tillbaka?

Eller är det någon blandning? Kan det vara så att vi har dessa skillnader i hjärnan, men genom föräldrarnas uppmuntran får det att bli de ungas sanning?

Låt oss ta mig själv som exempel. Jag har inte ett enda minne av något rosa från min barndom. Som liten skitunge var tapeterna gula, vita, gröna och blå med kaniner, kläderna att döma från våra fotoalbum var en explosion av färger, blandade hejvilt.

Upp i åldern. Tio år gammal var tapeterna gula, på skolfotot hade jag vita knästrumpor, svarta skor och mörklila kläder. Under lucia var alla flickor tärnor utom jag som insisterade på att få vara tomtenisse. Det var aldrig något snack om saken, rosa var aldrig något intressant för det var bara en färg.

Men jag lekte med barbie och dockor precis som mina kompisar, samtidigt som det var roligt att leka med bilar, spela fotboll och syssla med saker som min käre bror gjorde.
Så vitt jag vet gjorde våra föräldrar ingen skillnad på oss vad det gällde uppfostran. Vad jag gjorde kunde min bror och vice versa. Det var först när jag var gammal nog för att själv ta beslut som jag valde mitt liv i en helt och hållet självbeslutad riktning.

Har allt detta något att göra med vilken pojkflicka jag blev? Är pojkflicka/flickpojke resultatet av en barndom baserad på att man själv fick lista ut vem man var, vilket inte drog åt ett särskilt håll?

Och hur blev jag då?
  • Envis
  • Målmedveten
  • Motståndare till negativt grupptryck
  • Löjligt omtänksam om andra
  • Självständig
  • Glad

Vad gillar jag?
  • Ha en bra hårdag
  • Umgås med killar
  • eller tjejer
  • Töntiga komedier
  • Försvarsmakten
  • Shoppa

 

Tänk efter. Hur såg din uppfostran ut och vad tror du?

Vad man kommer att tänka på fem i åtta en fredagskväll

Det är egentligen rätt intressant att se vad olika människor väljer att göra med sina liv.

Låt oss börja med ungdomarna. Att det inte finns mycket till jobbutbud för oss unga öppnar faktiskt ganska många dörrar för oss på olika håll, så som jobb utomlands, folk åker som au pair eller använder sina sparade pengar till att resa runt i världen. Folk tar sig till Norge, Australien, USA eller bara tågluffar runt i Europa. Folk tar chansen att studera utomlands, eller flyttar till en ny plats i Sverige och börjar med något dom är intresserade av.

Vad det gäller generationen före oss brukade jag i Sverige tjuvlyssna lite på just den åldersgruppen, om det så var på ett café, i mataffären eller i kön till en bio. Jag lyssnade efter dialekter. Och jag kan lova er att det inte är många människor som pratar en annan dialekt än tillhörande just den plats vi är på.

Beror detta på att vi svenskar är otroligt bekväma med vad vi känner till och är trygga med?
Kan det vara att Sverige såg ut på ett annat sätt på "deras tid", och att jobben de då fick gjorde att de fastnade på den plats där de började och vande sig?
Eller såg dom det helt enkelt aldrig som ett alternativ? Var andra platser hela tiden något man åkte på semester eller utflykt till, medans platsen man föddes i var själva utgångspunkten för allt i ens liv redan från början?

Jag tror självklart att många människor är väldigt nöjda med sina val. Platsen där man är född står en alltid lite närmre, och vi människor fungerar just på det sättet att vi väljer det som är mest bekvämt. Men samtidigt har jag hört maaassor av personer, främst kvinnor, som i samtal klagar över sina liv och drömmer sig bort med sina "en dag ska jag..".

Vi kan inte skylla på något varför det aldrig hände. Vi glömmer att leva i nuet och är otroligt fokuserade vid att tänka framåt, och låter bara åren gå, medans vi lever i våra invanda mönster och grämer oss.
Tänker man realistiskt ligger allt i våra händer, och otroligt mycket i vårat psyke. De flesta tankar som går genom våra huvuden varje dag är saker där vi klankar ner på oss själva och tänker att vi inte kan, vi inte är värda eller att saker inte händer oss själva, utan människor som är så mycket mer framgångsrika och bättre än oss själva.

Vem är det som bestämmer sånt? Jo det är vi själva som gör oss till offer utan någon bakomliggande sanning. Och det är lätt att se på människor vilka som behandlar sig själva på detta sätt. Tror man inte på sig själv kommer ingenting ändras någonsin. Det kommer inte komma hem någon till dig och fråga om du vill följa med på ditt livs äventyr och uppfylla dina egna största drömmar.

Det är något man själv behöver inse och träna på att förstå. Vi har inte tid att lägga våra liv på att spela offer.
Vi har huvudrollen i vår egen film.

"It's our live that's happening while we're busy planning the future.
Det är våra liv som pågår medans vi är upptagna med att planera framtiden."

Vad man kommer att tänka på kvart över tio en torsdagskväll

Förra gången jag var på en av försvarsmaktens utbildningar sköt vi med lös ammunition när vi övade i skogen. Vid en tillbakaryckning kände jag på mig att mitt hörselskydd satt fel, mer fel än mitt vanliga problem att vänster sida funkade varannan dag och vissa eftermiddagar. Tyvärr öppnades även eld på min vänstra sida, vilket gjorde att jag efter övningens slut bara hörde ett tomt tjut i det vänsta örat. Obehagligt som satan, men som tur var gick det över efter ett halvt dygn.

Under den förrförra utbildningen hade vi faktiskt en lektion just i detta. Hörseln.
Innan brydde jag mig inte så mycket om hörselskydd på konserter och annat, jag lät det ringa i hela huvudet, jag visste att det alltid skulle gå över.

Men jag kan lova er att det inte är så satans mysigt att alltid ha det ljudet i huvudet som jag hade efter skotten, och numera bär jag alltid öronproppar med mig. En dag blir det för mycket, och det kan inte kroppen reparera.

Så bara ett tips: var rädd om er hörsel.

Liam Lynch

Allvarligt talat, vad är det för fel på mig?
Jag är satetrött, men nu när jag faktiskt verkligen behöver sova så kan jag inte.

Var precis inne på en gammal kompis facebooksida och hittade en låt som jag inte hört på femtio år.
Ja när var det egentligen man lyssnade på denna..? Sju år sen kanske.

Lyssna, och om inget annat så för videon.

God kväll och på återseende mitt herrskap

Först och främst har dom dubbat Tom Hanks röst så han låter som en tönt här i Tyskland.

För det andra var jag inne och läste en blogg tidigare ikväll, av en ung tjej som var otroligt klok och mån om andra människor. Såna personer gör fanimej ens dag.

För det tredje jag har blivit otroligt trött. Alltså under hela dagen, vad jag än gör.
Sätter jag mig bara ner så somnar jag. Och ändå sover jag hela nätterna. Någon som har någon bra idé på hur man håller sig pigg och vaken om dagarna? Kaffe är otroligt borträknat.

För det fjärde undrar jag vad ni vill läsa mer om?
Åsikter om saker? Något särskilt? Favoritlistor? Bilder från Tyskland?
Och nu vill jag bannemej att ni ger förslag!

Och glöm inte att livet är för kort för att lägga tid på att fundera över vad andra tänker och tycker, och att det inte ligger någon sanning i att det är rätt att undervärdera er själva. Ja.

Läs rubriken

Young Dracula

Ja lite töntigt är det, men jag kom och tänka på barnprogrammet som gick under sommaren 2007 när jag jobbade på dagis under ett par veckor, unge greve dracula, och kände att jag bara var tvungen att kolla på det. Sett det?

Ja

Haha alltså seriöst. Jag har kommit på några saker som vore kul att testa på här i Tyskland, förutom boxning, men när jag sen kollar runt på internet fattar jag absolut ingenting av vad som står på tyska.
I Sverige brukar det finnas en "på engelska"-knapp, nu får jag använda med google translate istället. Dagens i-landsproblem.

Jag antar att de som läser min blogg även känner mig, så jag frågar er: vad tror ni hade passat mig att börja på för sporter eller aktiviteter över huvud taget?

Ärlighet varar längst

Sitter här och undrar vad som hände med allt. Verkligen allt.
Den här kvällen har bara gått åt att reflektera, reflektera och tänka.

Jag har fått lite distans från mitt "liv". Allt det gamla.
Livet gick bara i en rasande fart från mitten av högstadiet fram till nu, med så otroligt många människor som stod mig nära och som bara försvann på ett eller annat sätt.
Det är så otroligt mycket som hänt i mitt liv, både bra och dåliga, och jag ångrar egentligen ingenting, och det är inte mycket jag skulle velat ha på ett annat sätt. Allt som händer gör nog det av en anledning. Kan det vara så att de människor vi träffar inte är en slump, utan att det var meningen att just dom jag passerar i livet skulle finnas just där, just då?

Är det meningen att man ska gå vidare från allt det gamla, och se detta som ett sätt att slita sig loss från allt och börja om på nytt? Inse sina misstag, lära sig något och ta nya tag? För en gångs skull göra saker som jag mår bra av och inte alla andra utom mig själv. Lära mig att sätta mig själv först ibland och gå efter magkänslan.

Dags att hitta tillbaka till sig själv, vad jag står för, vem jag är och vad jag vill.

Jag bryr mig inte ens om att de flesta inte vet vad jag pratar om heller. Jag måste börja vara ärlig mot mig själv och kunna lita på mig, och främst tycka om mig själv. På riktigt.

Kunna släppa spärrarna och sluta bry mig om saker som inte borde beröra mig. Släppa tiden där jag tappade bort mig.

That's the fact Jack.
Nu är det dags att börja om.

Hop like a kangaroo

Ja okej, lite dålig har jag varit på att blogga idag då.
Och igår.

Sitter och lyssnar på Tenatious D - Tribute på svensk radio och har det bra just nu.
Dagen bestod av min första tyskalektion hemma hos en privatperson, tillsammans med en norska, en från Polen, en från Ukraina och en australienska. Dock hade dom gått den kursen sen i september och läst ganska mycket tyska i skolan tidigare, så jag var definitivt i underläge och koncentrerade mig som en get första halvtimmen för att fatta vad dom pratade om. Andra halvtimmen höll det inte längre, så jag tittade på uppstoppade spindlar och funderade på hur jag skulle ta mig tillbaka till huset efteråt. Konstigt ändå hur fort hjärnan kan tröttas ut genom att bara översätta till andra språk i huvudet.

Efteråt gick vi till bussen och åkte in till Würzburg från byn bredvid där lektionen varit. Fick massa tid att prata med dom, som är i Tyskland för ett volontärår där de jobbar på olika dagis. Tydligen kunde de tyska killarna även göra så för att slippa lumpen. Om de gick med på att lägga ett och ett halvt år åt att jobba frivilligt på ett av kommunens ställe fick de en fribiljett ifrån det militära.

Resten av dagen har jag faktiskt bara sovit. Hade en förkylning på gång, vilken jag inte känner av längre som tur är. Och nej, jag lämnade inte barnen ensamma. Barbara är ledig på onsdagar.

Ska gå och kolla på sista halvan av "Sherlock holmes smarter brother" som jag somnade från tidigare idag. Det är en film med de tre nedanstående skådespelarna som gjort många filmer ihop, bland annat "det våras för Frankenstein" och "det våras för Sheriffen".

Väldigt sevärd film faktiskt, men inte så känd.

Gene Wilder

 

Madeleine Kahn

 

Marty Feldman

 

Godafton och på återseende mitt herrskap

Montag

Idag har jag på egen hand lyckats ta med mig två små barn genom hela stan till dagis och fått med mig minstingen HELA vägen tillbaka till huset. Nu snackar vi en femåring och en tvååring samt fyra byten mellan bussar och spårvagnar. Och nu i veckan ska jag visst dessutom börja på tyska, och boxning.



Ovanstående text skrev jag idag vid fyra på eftermiddagen utan att publicera inlägget.
Nu sitter jag i min säng och har verkligen haft en otrolig otur resten av dagen. Det ändrades med planerna här i huset så jag kunde cykla bort till boxningen som ligger nere i staden. Problemet blev att vi bor på ett berg, och hur vi än vänder och vrider på det så måste vi ta oss ner för en brant backe för att komma till stan. Jag fick därmed låna en mountainbike och börja cykla i ösregn, mörker och brutal lutning på vägen. Första backen bromsade jag inte alls, utan bara for i sjuhundra kilometer i timmen och blinkade för kung och fosterland för att kunna se något för allt vatten i mina ögon. Jag upptäckte efter några hundra meter en korsande väg och panikbromsade med handbromsen. Vad jag inte tänkte på var att mountainbike-typen inte stannar som vanliga cyklar, utan dom lyfter med bakhjulet om man bromsar för hårt. Ja, iväg flög jag med cykeln över mig.
Där låg jag en stund och funderade över livet.
Nej, det gjorde lite småont. Fast efter en stund tänkte jag att vafan.. nerförsbacke är faktiskt inte så farligt, så jag fortsatte cykla, dock något mer försiktigt.
Jag kunde heller inte hitta boxningsklubben, så när jag en halvtimme senare klampade in i lokalen, blöt som en gnu, valde jag att bara titta på, då alla mina träningskläder var genomvåta och min arm dunkade lite sådär lagom härligt på några ställen. Men dom var riktigt trevliga på klubben, och de som tränade var mellan 10 - 35, och helt olika bra.
Det ska nog bli najs att börja träna boxning.

Nu är planen att äta kvällsmat och kolla på film.
Godnatt

Sunday it is indeed

Snacka om att ha haft en skön dag idag. Gick upp vid halv elva då hela familjen var ute i solskenet. Jag skojar inte när jag säger att det var varmt. Jag satt ute i bara pyjamas, vilken bestod av t-shirt och byxor, och det var alldeles perfekt. Grannens katt var dessutom på besök hela dagen. Den är så jäkla söt och gosig, och skulle hela tiden envisas med att gå in i huset så man fick springa efter och jaga ut den.

Under dagen kom även Laurels (familjens förra au pair) morbror och mormor hit ett par timmar innan de alla tre flög hem till Australien. Jag, Barbara, Achim och morbrodern åkte under eftermiddagen till ett stort kapell som ligger här på samma berg som vi bor på. Riktigt storslaget.

Men det roligaste var att både tyskarna och australiensarna är otroligt pratglada, så när en tysk man utanför kapellet började prata med morbrodern stod de där och pratade och pratade. Achim vände sig efter en stund, då han flera gånger misslyckats med att avbryta samtalet, mot mig och Barbara som stod uppe på en trappa och låtsades trycka ner fingrarna i halsen, då han menade på att det aldrig tog slut. Dock såg tysken detta och jag höll på att dö av skratt haha.

Nu ikväll har vi alla bara tagit det lugnt, och jag var ute och sprang för en stund sen. Dock var det kolsvart så jag sprang ungefär som de detektiver jag och Dallo föreställde när vi skulle springa hem till mormor under första countryfestivalen för att hämta vår legitimation.

Men nu ska jag sova så man orkar upp tidigt imorgon.
Gute nacht

Du hörde

Jag satt precis och kollade på filmen "tjenare kungen", som handlar om två tjejer som träffas under en synthkonsert under början av 80-talet. De är dock båda punkare trots att punken varit "död" i ett antal år, och startar sen ett band där de får kämpa mot att falla för de moderna musikstilarnas grupptryck i branschen.



Det var många år sen jag såg den filmen, och hade glömt hur trovärdig den faktiskt är.
Bilden av punkare idag förknippas ofta med svartrockare eller emos, men vad jag skulle vilja göra är att en gång för alla göra klart skillnaden mellan dessa:

Emos är något nytt som gjorde inträde i fjortisvärlden för ett par år sen. Dessa har ingenting att göra med punkare, utan de är snarare varandras motsatser. Tänk er en helt vanlig fjortis. Förmodligen går era tankar runt en brunett eller blond tjej i fjortonårsåldern med tighta jeansleggings, alldeles för mycket smink och som fnittrar och är allmänt omogen, gärna flera tillsammans eller spatserande med en mobil i handen. Emo är fjortisens uppgraderade version av en ego-uppmärksamhetssökande stil. Emo, emotional hardcore. Dessa vill genom emons musik, beteende och klädsel ha bekräftelsen och uppmärksamheten riktad mot sig själva, genom att försöka sticka ut och uppträda på sätt som en del människor reagerar på. De är även dessa i fjortis-ålder, vilket förklarar dess omogna beteende. Kläderna är mestadels svarta, gärna med rosa inslag som hello kitty och liknande avskyvärda ting. Ja, jag ogillar emo skarpt, och är förbannad över att något så löjligt över huvud taget finns.

Punkarna däremot hade en stil som växte under 70-talet, och blev stor i Sverige. Att de klädde sig som de gjorde var för att söka så mycket uppmärksamhet som möjligt, inte åt sig själva, utan åt vad de ville ha sagt. Deras kläder var protester mot mycket i vårat samhälle, med dess klasskillnader, kapitalism och vinsthysteri i företagen, samhällets produktionsutveckling också vidare. På den tiden var det väldigt många som reagerade över att de prydliga "ungdomarna" bildade ogillande åsikter och gick över till att färga och raka håret på olika sätt, klä sig uppseendeväckande med sina åsikter skyltande på kläderna. Massor av färger, ofräscha, uppkäftiga, nitar, hängslen, kängor, skinnjackor, pins och det ena och det andra skrivet på sig. Att de gick i en viss utseendemässig riktning var inget viktigt. Vad som spelade roll för dom var att det de ville ha sagt kom fram till samhället. Då var det något nytt, då var det ovanligt och högst ogillande av de äldre att de unga tog ställning på detta sättet.

Idag har de flesta funnit sig i hur samhället fungerar. Alla människor har olika åsikter, men i många ämnen är det otroligt likt varandra. Att verkligen kämpa för vad punken står för har i princip dött ut.

Men att förknippa emo med punk är ungefär som att säg att karate är samma sak som balett.

Look-a-likes

Jag vet att det är svårt att tro, men ikväll har jag fått bekräftat att det finns en fulare version av Roland Cedermark.
Sitter faktiskt och tittar på en live-film med denna bedårande man just nu, efter att jag och tjejerna sjungit sönder våra röster då vi började med sing star vid åtta.

Jag fick även sagt av en av de tyska tjejerna:
- Now you can tell everyone that the first german word you learned is "brusthaaretoupe". Vilket betyder.. tja.. brösthårstupé haha.

Här har ni skönheterna

 

Den charmige Roland Cedermark

 

 

Och den tyske herren Dieter Thomas Kuhn


Slit dom med hälsan och på återseende mitt herrskap

Guten abend

Jag vet inte om ni redan har märkt det, men jag har mest bara tid för att blogga under kvällarna.
Tänkte bara uppmärksamma er så att ni inte går in här under dagarna och blir fruktansvärt besvikna, ehe.

Nu ska det tydligen komma hit ganska många människor, bland annat familjens förra au pair från Australien som dök upp här igårkväll, för att sjunga sing star. Herrejistanes.

Det är helt otroligt vad skönt det är att få skriva på svenska. När man bara träffar tyska om dagarna, där man endast försöker konversera med barnen på detta språk, och engelska med föräldrarna går det över till att man inte längre tänker på svenska. Haha det är till och med så att när jag tänker försöker komma på de orden jag saknar på engelska eller tyska, och glömmer bort att det faktiskt bara går att tänka som en vanlig människa på mitt eget språk.

Jag gråter fortfarande efter att jag för en stund sen var inne på Joakim Forsbergs blogg och läste detta:
Gå in på google maps. Välj vägbeskrivningar. Skriv in från Japan till Kina och välj länderna. Kolla nummer 43 i listan över vad man ska göra för att komma fram.

Trevlig kväll och på återseende mitt herrskap!

Jack White

På tal om något helt annat satt jag precis och lyssnade på the white stripes, och kom att tänka på att sångaren och gitarristen Jack White faktiskt är löjligt snygg. Killen som vägrar skivbolag som inte tar emot LP-skivor och som är med som en av musikerna i "åter till cold mountain", där han i slutet skaffar barn med Renée Zellweger. Beskåda.

 

 

Würzburg


 

Jag har inte tagit några bilder av staden eller omgivningen här i Würzburg än, men jag gick precis in och läste om vad som finns i närheten, och det får mig bara att gilla det mer och mer.

Jag har aldrig varit med om något liknande denna fantastiska stad. Den är perfekt för mig som både gillar historia, färg och pratglada människor. Det känns så rätt!

 

Who am I?

Jag känner mig som en überkriminell kvinna som flytt landet för att byta identitet.
Anledning? Tyskarna har bytt mitt namn. Jag och Barbara var i stan idag och med mig hade jag mitt pass så vi kunde ordna ett bankkonto och ett busskort åt mig. Vad jag däremot inte tänkte på var att det i min legitimation står Anna före Jenny. Så utan att fråga skrev damen på resekontoret in Anna Bondesson som mitt namn. Men det kan jag nog leva med, hade varit värre om jag hette typ Hildur eller Rosmarie i andranamn.

Officiell tysk

Jag måste säg att resan började otroligt bra i morse, då jag efter två bussresor kom fram till flygplatsen i Göteborg. Jag tågade in med mina enorma väskor och ställde mig vid skärmen med alla avresor, varpå jag efter en stunds sneglande upptäckte att Frankfurt fem i nio inte stod med. Något förvirrad letade jag upp en man som jobbade på landvetter, som direkt kunde konstatera att "det är inte så konstigt att den inte står med, för du är på fel flygplats."
När han upptäckte att mitt ansiktsuttryck gick över till "mwaaaaahw??!" la han tröstande till:
- Du är inte den första, och definitivt inte den sista.

Fast jag hamnade rätt, efter en 642 kronors taxiresa med en hurtig man jag ville hitta en off-knapp på. Hurtiga män i all ära, men inte när man är stressad, ruinerad och klockan är sju på morgonen.

Nu är jag iallafall i Würzburg, Germany, mitt hem det kommande året. Hur väl man än vet vad det innebär att vara au pair kommer man inte undan den otroligt konstiga känslan att stiga in i en familjs liv utan att känna någon av dom. Det är ju som att bara knacka på hemma hos en barnfamilj med orden "hej jag heter Jenny, nu flyttar jag in". Som Carina Berg, fast något mer permanent.

Det är en fantastisk familj jag hamnat hos, och jag känner redan att tyskan börjar komma tillbaka efter de drygt tre åren i tyskalärarnas händer, vilka bestod av ett tappert gäng där den ena påstod sig se ut som en dränkt katt och den andra var med på söndagsöppet då han var välsignad med gåvan att kunna fisa melodier med händerna. Nu när man måste försöka anpassa sig då ingen av de tre barnen kan engelska går det faktiskt desto fortare.

Würzburg som stad är också oerhört imponerande. Jag kan lova att det inte går att beskriva vad jag såg idag, det är något jag måste ta bilder på. Utsikten från berget vi bor på var något av det mest storslagna jag sett, och själva staden är full av gamla byggnader, färgglada hus och har en otroligt mysig känsla över sig.

Det enda negativa so far är att jag råkat låsa garderoben så jag inte får upp den.
Godnatt och på återseende mitt herrskap

Brilliant

Håller ni inte med om att det genom tiderna funnits massor med snyggingar i kändisvärlden som under ett par år hade stor uppmärksamhet i media, och som sen blev.. oattraktiva? Lite småfeta, gamla, skäggiga, sönderknarkade eller bara tappade det där lilla extra som fick oss att vara fortsatt intresserade.
Låt oss ta Zach Braff som ett lysande exempel




Som JD i Scrubs                                                  Jaeeh, nej


Sen har vi de som å andra sidan bara hade åldern till en fördel, där de i de yngre åren bara sett allmänt mesiga ut, and turned out to be this:



Freddy Rodriguez




Jocke Berg i Hardcore Superstar


Någon som tycker tvärt om?


Unga mammor

Jag har alltid varit emot unga mammor, främst av anledningen att inte ens det för sin ålder mognaste barnet besitter den personliga utveckling och det ansvarstagande tänkandet som en vuxen människa har. De tonåringar som idag skaffar barn får ofta höra att dom är otroligt starka. Sånt gör mig förbannad. Att en tonåring är stark nog att behålla ett barn gör inte det rättvist för ungen på något sätt.

Hur fort en femtonåring än må mogna under sin graviditet är inte detta i närheten av de vuxna, just av den simpla anledningen att de fortfarande själva är barn. Allt har sin gång, från nyfödd till trotsålder och barndom över till tonår och in i vuxenvärlden.

Men vad jag pratar om är min egna generella åsikt om ämnet unga mammor. Alla får vi ha en åsikt, men jag förstår inte hur vissa människor är funtade. Igår var jag inne på en blogg och läste sidovis med inlägg från en tjej som är 14 och ska föda i december. Flera gånger hade hon skrivit svar på läsarnas kommentarer, vilka ofta bestod av uppmaningar att göra abort, hon blev kallad hora, folk skrev att hon var äcklig och de kunde inte förstå hur hennes föräldrar kunde vilja ha att göra med sin dotter som låg med allt och alla. Att stenas var det någon som tyckte var lämpligt för henne.

Så provar vi att tänka efter lite också. Det lever flera miljarder människor på jorden som alla föddes med ett liv. Ett liv, sitt eget. Alla bildade vi under uppväxten en egen uppfattning om allt vi känner till. Hur kan folk seriöst tro att dom har rätt att ingripa i en okänd människas liv och uppmana till att döda dess barn som hon kärleksfullt väntar på ska få se världen?

Vad ger människor utifrån rätten att anklaga henne för att sälja sex för pengar, när det i själva verket var hennes förra pojkvän hon varit tillsammans med i två år som är pappan? Ska hon mördas för att andra inte känner sig bekväma med tanken att hon ska föda? Vill man själv inte bli förälder som ung kan man helt enkelt låta bli, men att skriva dessa saker till tjejen som använder sin blogg för att skriva av sig, för att man själv inte tänker likadant och har bildat olika åsikter om detta, är så otroligt elakt och irrelevant med tanke på att dom inte har ett dugg med hennes liv att göra.

Hur skulle det bli bättre av att hennes föräldrar vände henne ryggen undrar jag också?
Att dom tar avstånd från sitt barnbarn och så starkt visar sitt misstycke åt dotterns val att de inte vill ha med henne att göra. I min värld är detta otänkbart. Som förälder är något av det viktigaste stöd och tillit. Man kan inte lämna sitt barn på grund av "dåliga" val som de själva gjort.

Skulle nu detta vara så oerhört omöjligt för dessa förbannade läsare att acceptera får de väl antingen skita i att över huvud taget läsa bloggen, eller så får de väl skriva av sig i en personlig bok.

Att skriva det direkt till flickan är direkt kränkande och jävligt hänsynslöst.
Hur vore det om vi alla gick och slog varandra på käften med ord varje gång vi såg något vi inte gillade?

Mjau

Oh yes they are mine!
Fast som jag skrev så åkte en del av inredningen åt helvete, närmare bestämt allt det avlånga silvriga krimskramset. Köpta på dinsko för 599 riksdaler.

The knights who said NI

En vanlig kväll med Joe och hans polska granne Rafael:

Vi kollar på barnfilmen "Fantastic mr Fox" och Joe får i filmen syn på en tekanna som han har hemma.
Joe: Oh wait, go back!
Rafael: What, to Poland?

Så gick vi ut och gick i skogen på kvällen
Rafael: How do you say squirrell in swedish?
Jag och Joe i kör: Ekorre
Rafael: EKG?

Joe: Can you say "a bear drinking beer with an bird with a beard"?
Rafael: A bird drinking beard on a bench?

 

The packning begins

Jag såg framför mig att man bara kunde ta en handfull kläder i en väska att slänga över axeln och hoppa på flyget. Men nej så lätt var det inte. Jag upptäckte nu när jag efter en dags shopping med mamma står med hundratusen saker på min lista, och ska packa en resväska stor nog att fylla mig själv.

Nu har jag iallafall fått användning för de två presentkorten från stadium jag fick på mitt kalas för en vecka sen.
För ettusenfyrahundra riksdaler fick jag:
- Ett par tights för löpning
- Ett lila linne
- Ett blått linne
- En lila sportbh
- Ett par blå shorts
- Ett par lila shorts
- En lila kofta

Alltihop är träningskläder, och är precis vad jag är i stoooort behov av eftersom jag i dagsläget är ute och springer i för små shorts och icke-sportvänliga bomullst-shirts med en sportbh under i barnstorlek 164.

Även ett par kängor inhandlades, som dock hade asfula dekorationer vilka kommer ryka så fort jag får tag i en tång.
På onoff hittade vi en dator av märket Acer och i från några andra affärer fick vi även med oss bland annat ett usb-minne, en resväska och filmer till videokameran.

Igår fick jag även med mig t.ex. en halsduk, två mössor, ett par pyjamasbyxor och ett par strumpbyxor efter en kort vända i staden.

När vi ändå är inne på shopping kan jag rabbla upp lite av det som jag kom hem med från Stockholm:
- Filmen om den heliga graalen med Monty Phyton
- Ett spel till mamma om hur typiskt svensk man är
- Några fynd i ett fåtal second hand-affärer
- Gula bandet

Några råd om vad man borde ta med sig och vad man bör lämna hemma i Sverige?
På återseende mitt herrskap

And it's on

Nejfan nu måste jag få tummen ur röven och börja skriva här igen!
Jag går fortfarande in här varje dag med tanken att "vad kul om någon har kommenterat", men inser lika fort att det krävs att man skriver något för att detta ska ske.

På gymnasiet hade vi herr Jonas i svenska, där han under en lektion skulle förevisa hur fel det kan bli när man viskar en lång mening till en person, som i sin tur försöker föra samma budskap vidare till nästa. Och nästa. Och nästa.. Och ja hur rätt blir det egentligen när man kör viskleken? Vem har inte lyckats få "kamel" till "brödrost"?
Min poäng är inte svårare än att det just nu händer en hel del i mitt liv, hit och dit, men jag träffar inte Kristianstadfolket ofta nog för att dom ska få en sammanhängande bild av alla beslut som fattas. Jag säger en sak till någon, planerna ändras och vips så stämde det förra lika mycket som att Lars Ohly och Jimmie Åkesson tittar på romantiska draman ihop.



Lättast vore bara att skriva allt här.
Nu ikväll bokades flygbiljetten till Tyskland. Bokat och betalt in i minsta detalj.
Jag har med andra ord fem dagar kvar innan jag flyttar utomlands, varav tre av dessa kommer spenderas i Kristianstad. Det är så nära att jag till och med har börjat packa ner mina dvd-filmer i plastfickor.
Tyskalektionen är bokad väl framme i Deutchland och imorgon ska en bärbar dator inhandlas.

Nu lovar jag att jag ska skriva här oftare. Inte bara oftare, utan till och med hyfsat ofta.

På återseende mitt herrskap och tack, tack, tack för att bandits webbradio finns.
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se