Rätt eller fel

Mycket av det vi människor gör är själviskt, men det syns olika mycket och reageras starkare på inom vissa områden. Vi styrs av generella "regler" och normer som säger vad vi ska tycka är rätt och inte. Det är dessutom lätt att ha åsikter så länge man inte behöver agera, man får pluspoäng för att vara liberal och solidarisk men lyfter egentligen sällan ett finger. 
 
Om vi tänker efter är våra liv fyllda av ställningstaganden där vi kan välja att agera eller vara passiva, bry oss eller inte bry oss. Det är inte mer än mänskligt att solla bort det som blir övermäktigt men i många fall ska vi nog vara försiktiga med att döma andra innan vi granskat oss själva. 
 
Baserat på vilka värderingar och erfarenheter vi fått med oss sen uppväxten kommer vi göra olika val i livet, och olika historia kommer skrivas hos oss alla. Fundera lite över moralen i alla dessa vardagssituationer: jag vill skjuta raketer på nyår, det skrämmer livet ur många djur men det gagnar mig för det är kul. Jag går förbi en tiggare som sitter utanför coop och med brytning hälsar god jul, jag tittar åt ett annat håll och går in. Jag är egentligen medveten om att en gris behövt skänka sitt liv men det är ju så gott med julskinka. Jag vet att många barn svälter i afrika men jag har faktiskt inte råd att skänka några pengar. Jag vet att många flyr från krig men det känns överväldigande att så många kommer hit. Det kändes inte bra att behöva frysa ut Helena på jobbet men det var faktiskt ingen annan som gjorde något heller. Jag vet att det finns många som behöver tak över huvudet men jag vill faktiskt inte att någon ska använda min stuga/mitt gästrum. Jag förstår att hon inte vill att jag går fram och tafsar på dansgolvet men jag har faktiskt inte fått ligga på flera månader.
 
Det är sen till stor del media som bestämmer vad det är vi ska förfasa oss åt eller hylla till skyarna. Det var skamligt att rösta på SD för nio år sen, idag är det nästan rumsrent. Under trettiotalet var det förkastligt att som tysk inte tro på den "överlägsna" rasen men sent fyrtiotal var knappt en människa i samma land nazist. Våldtäktskulturen växer så det knakar då det var tjejens fel som inte var försiktig nog, dessutom var hon redan en slampa och hon sa inte nej tillräckligt högt. Det är lite okej att ignorera och i hemlighet fördöma invandrare men de kan vara på svensk mark, se min barmhärtighet. Det absurda i hur vi använder djur går inte att argumentera kring, det är för normaliserat. Likaså hur kvinnans vilja alltid är sekundär till samhällets syn på kvinnors sexualitet och tillfällena hennes vilja ställer sig i skymundan för viljorna av de som fullständigt skiter i henne. Vi kan alltid glida undan när det kommer till att stå bredvid någon som far illa, tänk på familjen som förlorade sitt barn på stranden i somras för att inte en människa reste sig för att leta, eller mannen som blev överkörd av ett tåg för att ingen under de tio minuterna han låg där försökte sig på att ringa efter hjälp eller hoppa ner på spåret. Eller de aktiva mobbare som utan konsekvenser kan fortsätta stega rakt över allt och alla men ändå lyckas i livet. 
 
Vilken roll spelar vi själva? Vad är egentligen rätt eller fel?
 
 

Annan typ av träning

Fick världens ryck nu ikväll. Satt och tittade på "ondskan" för första gången när jag plötsligt blev rastlös och var tvungen att få ut lite överskottsenergi. Så jag slängde på mig fem lager kläder, satte "five" i öronen och drog ut på en löprunda. Det började ganska bra men så fort jag kom ut på en mörk långsmal gräsmatta passade jag på att öva lite på backstreet boys-dansen. Sen fortsatte det när "die Antwoord" var nästa fem låtarna i spellistan. Det blev lite försvarsutbildartorsdagsträning över det, fast flamsigare. Hittade en liten kulle att springa upp och ner för, kröp och hoppade och gjorde armhävningar och plankan och allt vad man nu brukar hitta på i styrkepass. Kom hem mycket lugnare och kollade klart på filmen. 
 
 

Dag 25 – Det här är jag bra på

Tolkningsfråga men det är främst tre saker som kommer till mig direkt: att skriva, skjuta och komma på kreativa idéer. Och att läsa av folk och stämningar. Även att hitta lösningar, anordna grejer och resa på egen hand. Det sammanfattar väl det jag kommer på såhär på rak arm. 
 
Klicka på bilden om ni också vill göra 30-dagarsutmaningen!

Skytte och bastu

Var ute och sköt med Linus, Sessan och några fler igår. Drog till en liten skjutbana jag inte visste fanns och dom stod för vapnen. Där var pistoler och gevär och revolvrar, en del utan rekyl och några så man höll på att ramla baklänges. Sessan sköt på markörlådan, nån Jimmie sköt på klämman så tavlan lossnade fyra gånger, vissa sköt inte ens på tavlorna och somliga körde galna sessions på typ femton skott i snabbskytte. Eftersom jag skjutit mycket tidigare gick det för det mesta ganska bra. Det bästa med en hand var 44 poäng och med två händer 46 poäng. När fötterna förfrusit drog jag, Linus och Sessan till sistnämdes stuga i skogen och lagade veganska hamburgare, satt och pratade och gick och bastade. Det blev svinvarmt så i slutändan var både jag och Sessan tvungna att springa ut i sjön och doppa oss, i slutet av december!? Sen körde vi hem.
 
 

Hittade en lista

Vad behöver du mest just nu? En plan och en lösning för mitt liv. Vänner, inspiration, äventyr och nya serier.

Vad tror folk om dig? En del tror nog jag är otroligt blyg vilket jag kan va. En del tror nog jag är ganska konstig, vilket också stämmer. Många människor tror jag dock har en felaktig bild av mig då jag ofta verkar spegla andra saker än jag känner. Svår fråga att svara på. Folk som känner mig bättre tror nog snarare att jag är galen och tycker nånting om allt.

Snarkar du? Lite oklart. Ibland fast tyst verkar det som. 

Brukar du skratta för dig själv? Ja jösses ja, ibland helt hysteriskt om det är nåt jättekul.

Kramar eller kyssar? Oväntade kramar är jättemysiga.

Vad lyssnar du på just nu? Här hemma har det blivit en del radio med Bryant, Adele och Bieber om och om och om och om igen. Självvald musik har varit "mer jul", satyricon och five. Perfekta blandningen.

Vad har du gjort i dag? Varit och åkt skridskor med pappa och Jacob. Det var tydligen planerat sen i höst för att vi skulle göra något ihop. Resten av dagen har gått åt att spela massa sällskapsspel och pingis, läsa "Sven-Hedin institutet" och kolla på ett avsnitt av band of brothers.

Vad gör du just nu? Sitter i ett stökigt rum och svarar på frågor trots att jag borde gå och lägga mig.

Hur svarar du i mobilen? Beror på vem som ringer. Har dock inte haft en mobil på snart ett år men vanligast brukade väl va "hallå" eller "hej det är Jenny".

Antal timmar sömn inatt? Nio kanske. 

Vilka yrken har du haft? Undersköterska, dagispersonal, instruktör i sjövärnskåren, au pair, diskare, försäljare, bartender/servitris, jackhängare i garderob, marknadsundersökare, skidliftsarbetare, tidningsutdelare, reseledare, kassör i mataffär, reklamkontrollant och parkeringsvakt.

Favoritdryck på morgonen? Juice eller vatten.

Vilken film såg du senast? Naken bland vargar. Jättebra film om en man som smugglar in ett litet barn i ett koncentrationsläger då han lovat pojkens föräldrar att ta hand om honom. Detta upptäcks av några judar som jobbar med bagaget och dom ställs inför dilemmat att gömma honom eller skicka honom i döden.

 

När brukar du oftast gå och lägga dig? Nu när jag varit sjukt jetlaggad har det kunnat va när som helst mellan sju på kvällen och tre på natten.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Inte kärlek men övertygelsen om att man verkligen kommer passa ihop med en person.

16 - Italien

Fortsätter listan om de sämsta till de bästa länderna jag varit i, de andra inläggen hittas under kategorin "resor".
 
Första gången jag åkte till Italien var när jag bodde i Würzburg. En kompis från Australien som gick på samma språkkurs skulle dit i två veckor och undrade om jag ville med. Jag hade precis slutat i au pair-familjen så det passade utmärkt och iväg for vi. Första stop Venedig, sen Florence, Bologna, Chinque terre, Siena, Rom, Napoli, Pompei, Bozen, Oberbozen och slutligen Verona. Den resan var helt fantastisk men det hade nog mer med sällskapet att göra. Det fanns fin natur och spännande städer men inte på det där sättet som känns helt rätt. Vi hamnade dock i ett gammalt nazistofficershus i en nationalpark, sprang efter tåg, hittade en rockabilly-fest i Rom och hälsade på en kompis som bodde så långt upp i bergen att molnen passerade rakt genom huset och det är upplevelserna jag kommer ta med mig.
 
Andra gången var mest för att Håkan skulle dit och jag inte hade något att göra. Vi tog över Rom och förföljde präster, klädde ut oss i romardräkter, fick betalt som statyer i yogaställningar och annat som Håkan och jag sysslar med när vi ses men faktum återstod gällande själva Italien. Folket, språket och miljön passar inte som handen i hansken men där finns definitivt potential. Dock är jag medveten om att min uppfattning om Italien inte delas av särskilt många andra men så är det ju.
 
 
 

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Vi kör vidare med listan jag påbörjade för över fem år sen, nån gång blir den väl klar.
 
Jag gråter över precis allt och är högkänsligheten själv. Ibland är det en ventil så jag gråter bara för att det känns så befriande efteråt men oftast är det för att jag skrattar för mycket. Kan även reagera väldigt starkt på fina tal, när andra gråter, olika stämningar, filmer, videor av djur som räddas av människor osv. Gråter även lätt av ilska om folk gör irriterande saker som att vissla eller tugga högljutt och jag inte kan ta mig därifrån. Är väldigt hårdhudad gällande många saker men kommentarer, blickar och folk som visar sitt ogillande mot mig tar jag stenhårt och kan ta dagar innan jag återhämtar mig ifrån. Skulle gissa att jag kanske gråter tre gånger i veckan, men som sagt av helt olika anledningar. 
 
 

Gamla historiska slott

En grej jag älskar är slott. Gamla historiefyllda slott i storslagen natur som har guidade turer runt salarna med berättelser om kungar och spöken. Även om Sverige har en del häftiga slott runt om i landet blandat med gamla ruiner och borgar är det inte riktigt samma sak som nere i bayern och Österrike. När jag bodde i Würzburg fick jag höra om flera magiska platser längs med Romantische strasse men kom aldrig iväg då jag jobbade i au pair-familjen och saknade bil. Men det är ett av mina mål för nästa år, att under den varma årstiden ta mig runt bland bergen och byarna för att besöka några av dom. Hoppas även på att springa på platser från andra världskriget som nästan andas historia. 
 
Har ni några särskilda grejer ni gillar?
 
 
 

Julafton

Hade en jättefin jul igår med mammas släkt. Vi var åtta personer som kollade på Kalle Anka, spelade kinaschack, satt och pratade och öppnade paket. Jag hade med flera från Evan och hans familj till bland annat mormor. Familjen öppnade sen när vi kommit hem på kvällen. Jag fick en kalender över nästa år, en selfistick, ett kontantkort på telefonen, förvaring till smyckesdelar, smyckeshängare, presentkort på gallerian, pengar, en klocka, ett spel, prenumeration på spotify och en massa strumpbyxor.
 
 

God jul

Nu drar vi snart iväg på julfirande så här får ni en bild från igår som pretty much sammanfattar årets lilljulafton. Förutom delen med hur alla gosade med släktens 2,5 månaders nykomling. God jul!
 
 

Julfirare

Skulle ha tagit lite bättre bilder men det hanns inte riktigt med.
 
 
Skjortgrej - Goodwill
Kjol - Savers thrift shop
Skärp - Gammalt från mammas garderob
Armband - Från New York, en födelsedagspresent och resten loppisar
Halsband - Mina egengjorda av tomhylsor som säljs för tvåhundra kronor styck

Värs bok

Kollade genom några pärmar häromdagen och hittade en gammal "musik bok och värs bok". Där hade jag som åttaåring samlat alla mina musikfavoriter och det var en brokig skara artister och band.
 
 
Hjalle och Heavy
 
 Väldigt unga Hjalle och Heavy
 
 Älskade gamla Five
 
 Moffatts och Markoolio
 
 Kiss och en katt utan öron (?)
 
 ABBA och ABBA-teens
 
 Och sist men inte minst "du är så yeah yeah wow wow"-Martin Svensson
 

Som barn

Jag fick frågan om hur jag var som barn, när jag lärde mig läsa och vilka teoretiska kunskaper jag hade innan jag började skolan. Eftersom mamma och jag var på utredning igår fick jag några svar där.
 
Bestämd och självständig. Jag lallade iväg på egen hand och bekymrade mig aldrig om vart de andra var. Jag var nyfiken och gillade att bestämma. Mina föräldrar försökte få mig att läsa sagor men jag vägrade, var intresserad av andra saker. Ville hellre upptäcka. Men plötsligt en dag hade jag bestämt mig för att prova och då satt det. Efter det började jag skriva i rasande fart, historier klappt läsliga och började med dagbok när jag var fem. 
 
Jag gillade tydligen inte att leka särskilt mycket med andra barn, snarare bredvid. Grejen var att jag gillade att ha någon där men var ofta försjunken i det jag gjorde så jag tappade bort ifall de andra hunnit gå vidare och börjat leka med något annat. Jag hade heller inget behov att umgås med folk särskilt länge, jag ringde bara vidare till någon annan. Men jag hade inte så bra koll på hur man borde bete sig, jag utgick bara efter mina känslor och trodde alltid att jag kunde övertyga andra om jag bara hade rätt argument. 
 
I skolan fick vi första året välja om vi ville leka eller plugga och jag valde skolarbete. Kan inte komma ihåg om det var lätt eller svårt men jag vet att man fick en extrabok om man blev klar i matte för snabbt. Jag har däremot inget minne av att det skulle gå särskilt lätt i skolan om det inte var så att jag var väldigt intresserad. Uttråkades ganska snabbt redan då. Mest hade jag sociala svårigheter men insåg det inte själv förrän jag var vuxen.
 
Med tanke på att jag var väldigt liten är min minnesbild inte helt klar eller korrekt. Behövs bättre svar kan jag försöka ta reda på mer. 
 
 

Dagen för utredning

Ja idag var det äntligen dags för utredningen. Och jösses vilken förmiddag.. 
 
Mamma var med för att berätta om hur jag var som barn och ungdom. Först satt vi och pratade i ett par timmar, jag, mamma, en läkare och en psykolog. Vi tog sen en paus och efteråt kallade de bara in mig och sa att "vi ser inga likheter med aspergers eller autism och det är ett gränsfall med ADHD eftersom du upplever koncentrationssvårigheter och rastlöshet, men du har mycket som väger upp så vi kommer inte sätta några diagnoser. Vad vi däremot upplever är att du är väldigt smart."
 
Vi åkte hem, jag gick upp på rummet och då brast det. Har varit otroligt ledsen hela eftermiddagen. Hade det varit en diagnos hade jag kanske fått någon form av hjälp, det hade funnits grupper att söka sig till, folk hade kunnat förstå en på ett annat sätt och man hade kanske fått möjlighet att bara vara utan att bli ifrågasatt. Min självbild stämmer inte överens med det dom sa trots att jag är medveten om min personlighet. Jag kan blogga om min underliga hjärna men ändå tycka jag är en idiot för jag har inte fått lära mig annat. Bara någon att ändra, någon som inte kan sociala koder, någon som inte passar in, någon som tar för mycket plats eller är för tyst. Någon man kan behandla lite hur som helst utan konstigheter. 
 
Jag berättade inget för mamma och kommer inte berätta för familjen. Jag kan inte berätta för någon för jag kommer låta högfärdig trots att det här på många sätt är ett handikapp för mig. De ville att jag skulle rita en karta över alla tänkbara livsval för att sortera ut alla för- och nackdelar men det känns för överväldigande just nu.
 
Nu känner jag mig bara livrädd för att uppfattas på fel sätt så jag ska bara fortsätta som vanligt men ta med mig vägledningen från idag och försöka hitta lösningar på egen hand. 
 
 

Nyårslöften

Älskar nystarter och vilken är väl bättre än ett nytt år?
 
  • Ska sluta äta sötsaker igen. Blir väl sjunde året totalt men har ätit godis i några år nu. Påverkas väldigt starkt psykiskt av socker, det gör mig stirrigare, deppigare och segare så adjö med det.
  • Mer ekologisk mat. Såg nyligen ett klipp om ekologisk/icke ekologisk mat, kan rekommenderas. Blir bara ekologiskt så långt det går nästa år. Dessutom närodlat eller rentav egenodlat. Finns även en fantastisk bok vid namn "kärnfrisk familj" jag kan tipsa alla att bläddra i. 
  • Vill åka på fler äventyr i Sverige. Har aldrig varit längre norrut än Åre men vill gärna se nya platser i mellersta och norra Sverige. Även småbyar i Dalarna. Hitta gamla torp och hembygdsgårdar, se Jokkmokk och Umeå. Njuta av naturen och kanske se norrsken. 
  • Spara pengar. Tjänade ganska mycket i Norge som gjorde att jag kunde ta ett helt jobbfritt år i år men nu är det dags att starta om samma procedur. Var, hur och med vad återstår att se.
  • Lära mig vardagsryska. Har kämpat med detta i säkert åtta år nu. Kan alfabetet och cirka trettio ord/meningar men där står det still. Fick lära mig "vart" och "ursäkta" i Ukraina i somras men vafalls, bättre kan jag.
  • Sätta igång med mina två hemliga projekt. Och hemliga är dom men dom ska med på listan.
  • Börja med skytte igen. Spelar ingen roll om det är pistol, gevär eller pilbåge, det är kul ändå.
  • Äta veganskt minst tre gånger i veckan. Äter redan ganska mycket men kan bli bättre.
  • Börja klä mig efter särskilda årtionden vissa dagar i månaden. Har velat göra det här hur länge som helst men har inte hittat tillräckligt många klädesplagg och smycken. Hade äskat att klä mig mer i typ 40- och 60-talsstil ibland.
  • Gå på mer loppisar. Min favoritsysselsättning som inte blir av tillräckligt ofta.
  • Ta tag i vissa intressen. Älskar att göra film, dra på photosessions med andra och tanken på att leta gamla byggnader m.m. Ska se till så det blir av oftare nästa år.
 
Vad har ni för nyårslöften?
 
 
 

Panikångest

Det är väldigt befriande hur tabut över psykisk ohälsa börjar minska. Folk är mer öppna och delar med sig, kändisar pratar ut och många hashtags har hjälpt folk att hitta en samhörighet där man kan andas ut. Det är inte ovanligt, det är inte konstigt, det är inte skamfyllt och gör en inte mindre värd. Det finns många situationer som tär. Ensamhet, rastlöshet, stress osv, och vi lever idag på ett annat sätt än vi är ämnade. Det öppnar upp för psyket att säg ifrån. Jag stressade mig till panikångest för sex år sen. Jag satt och läste en kväll när det plötsligt slog till och slutade inte dagen efter. Och vet man hur en fullskalig panikångestattack känns är det inte konstigt att man börjar frukta den och där har man bollen i rullning. 
 
Mina värsta attacker fick rummen att vändas upp och ner, jag ville fly från medvetandet och det var svårt att andas. Första året gick och jag grät så många gånger för att lätta på ångesten. Andra året gick, tredje. Inne på fjärde året fick jag jobb i Österrike och satt ensam i en kur hela dagarna. Det var en mardröm men också räddningen. Jag ställdes mot panikångesten och hade ingenstans att fly. Så jag bytte taktik. Jag började be om mer. Det var ett helvete och jag kunde inte hantera känslorna men jag övade och övade och efter ett halvår hade jag lärt mig att det enda sättet att bemästra ångesten var genom att ta mig igenom hela attacken medan jag bad den att trappas upp och bli starkare. För i slutändan kunde paniken inte fästa i vad hjärnan lurade den till att tro var en önskning. Och trycket över bröstet lättade för första gången på fyra år. 
 
Trots att jag inte haft panikångest mer än ett fåtal gånger de senaste två åren vill jag skriva det här för att hjälpa andra i samma situation. Hjärnans funktion skiljs inte mycket åt människor emellan när det kommer till grundläggande känslor och instinkter så förbered dig på ett helvete, ge allt tills det funkar och börja lev igen!
 
 

Övergivna hus

Ett intresse jag sjukt gärna skulle börja med är att hitta gamla obebodda hus och fabriker som är nerlagda. Så gamla att saker börjat rosta, trät börjat ge vika och allt bara ser sådär obehagligt mystiskt ut. Helst mitt ute på landet utan grannar i sikte. Försökte mig på några turer i höstas men fick inte syn på något lockande och flera hus kunde jag inte avgöra var bebodda eller inte. Men plötsligt hittade jag en blogg från en svensk tjej i Tyskland som efter mycket sökande på google börjat åka till platser, och till slut fick andra med samma intresse förtroende för att hon var seriös och började utbyta information om fler ställen. Alla bilder hon lägger upp gör mig otroligt inspirerad att försöka igen. Gå och fota på såna ställen är ju drömmen.
 
Bilden är inte hennes men du kommer till bloggen om du klickar på den.

På en måndag

 
Kjol - gammal från H&M
Tröja i spets - loppis
Linne - loppis
Leggings - gamla från Tally Weil i Tyskland
Halsband - second hand

Framåt

Som ni ser håller jag på och ändra om i bloggen så ha tålamod med att det ser förjävligt ut.
 
 

Önska på

Tänkte höra om ni har några särskilda önskemål här i bloggen? Saker ni vill att jag skriver om, stort och smått, frågor ni vill att jag svarar på, saker ni vill se mer av eller ämnen ni vill att jag tar upp. Önska på!
 
 

Fler halsband

Har varit igång och snickrat igen.
 

Ett guldfärgat halsband med fem Lugerberlocker, 39 cm.

 

En guldfärgad Magnum mellan två guldfärgade Luger, 39 cm.

 

Tre silverfärgade Luger ihop med en lilabandsflätad kedja, 39 cm.

 
 

 

All information finns i förra inlägget.

 

Skicka en kommentar eller skriv PM på facebook om du är intresserad!

Halsband tomhylsor

Fick ett ryck igår och började göra halsband. Var på skjutbanan några veckor innan jag åkte till USA och tog med mig en bunte tomhylsor därifrån. Hade sett bild på folk som gjort olika örhängen och halsband av baksidan på hylsorna och tänkte försöka mig på något liknande. Så jag for ner i källaren med pappas alla verktyg och maskiner, upp på rummet med tång, kedjor och smyckestillbehör och hade fyra timmar senare två färdiga halsband. Fick sålt ett ganska fort så idag gjorde jag ett nytt likadant. Hoppas på att kunna sälja några stycken nu när jag är hemma, annars får det bli en egen kollektion att ha på mig, jag älskar dom!
 
Tomhylsorna är av 44 Magnum, de är 39 cm vardera, ett guldfärgat och ett silverfärgat för 200 kronor styck eller 350 för båda. Kan även göra andra varianter med endast en hylsa eller hur många man skulle önska, samt armband att matcha eller om man bara önskar armbandet. Armbanden kommer kosta 150 kronor styck. Jag kommer dessutom skänka 15% av intäkterna till välgörenhet för att bidra lite nu när så många omkring oss är i behov av hjälp. 
 
Fler smycken kommer göras kontinuerligt i olika designer. Smyckena är perfekta som presenter, julklappar, till nyår eller vilka tillfällen som helst egentligen, så skicka iväg en kommentar om du är intresserad!
 
 

Psykologiböcker

Har nu gjort en av mina favoritgrejer när jag är hemma - gå till biblioteket och hitta fantastiskt spännande böcker!
 
Hjärnrevolutionen av Johan Norberg
Psyksnack! Stick hål på självhjälpsmyterna av Stephen Briers
Från idé till succé av Andreas Carlsson
Tänk det otänkta av P.A. Ståhlberg
och Valfrihetens tyranni, en bok om konsten att välja av Barry Schwartz
 
 

Dagens second hand

 
 
Klänning - Savers Thrift shop
Ärmlös skjorta eller vad det heter - Goodwill
Leggings - Begagnade på tradera
Halsband - H&M
Armband - Födelsedagspresent
Piercingsmycke - Safari bodyart studio Oslo

Dagens påklädnad

 
 
 
 
Strumpbyxor - Alldeles för välanvända från H&M 
Nåt strumpliknande - Tvåhundra år gamla från gud vet var 
Klänning - Om jag inte är helt ute och cyklar köptes den på bikbok för sju år sen
Shorts under klänningen - Nån liten second hand-butik i San Francisco 
Kofta - Goodwill 
Halsband - Hittat i nån liten assocearlåda på loppis 

Årssammanfattning 2015

Nu är ju inte året helt slut än men jag tänker att de kommande två veckorna inte kommer innehålla något häpnadsväckande galet så vi kör en årssammanfattning redan nu.
 
Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Roadtrip i USA. Besökte Litauen, Ukraina och Rumänien. Utbildade mig till massör. Färgade håret lila. Åkte på roadtrip i Sverige. Firade halloween och thanksgiving på amerikanskt vis.
 
 
 
Genomdrev du någon stor förändring?
Flyttade till USA och flyttade från Oslo.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
En kusin och några gamla klasskompisar.

Dog någon som stod dig nära?
Tack och lov inte.

Vilka länder besökte du?
Norge, USA, Danmark, Finland, Litauen, Ukraina, Rumänien, Österrike och Tyskland.

Bästa köpet?
Min älskade lilla Nikon D5200.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag träffade Evan på den där parkeringsplatsen i Reno. Det skakade om hela mitt liv till det bättre.
 
Saknar du något från år 2015 som du vill ha år 2016?
En plan. Jag driver fortfarande runt och letar efter det där som ska dämpa rastlösheten på riktigt. Är väldigt nyfiken och taggad över hur många val och utbildningar det finns och känner att jag verkligen är på rätt väg. 

Vad önskar du att du gjort mer?
Pluggat ryska, tjänat pengar, varit produktiv med vissa idéer, tränat squash.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit dåligt i USA, men det blir det ändring på. 

Favoritprogram på TV?
Årets julkalender.

Bästa boken du läste i år?
Har läst väldigt få böcker i år. Måste varit något från biblioteket om psykologi, feminism eller fotografi.

Största musikaliska upptäckten?
Det måste vara ghost. 
 
 
 
Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Eftersom jag inte jobbat sen i januari får jag nog säg de två sista dygnen som parkeringsvakt i Oslo när allt gick som en dans och jag dessutom hittade femtio kronor i parkeringsautomaterna.

Din största framgång på det privata planet?
Att jag träffade Evan och att jag har börjat förstå mig själv ännu bättre.

Största misstaget?
Att jag åkte hem en månad för tidigt från USA även om det är ganska mysigt här över jul.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mycket gladare även om allt såklart går upp och ner. Det var otroligt skönt att flytta från Oslo. Det var både fantastiskt och läskigt att åka själv till USA men rädslan vände efter tre veckor när jag kom till Reno och träffade Evan. Vissa perioder hemma i Sverige var tunga men över lag var det bara glädje.

Vad spenderade du mest pengar på?
Alla årets resor.

Något du önskade dig och fick?
Ett händelserikt år utan att behöva jobba. Att politiker börjat ta beslut om miljö och klimat.

Något du önskade dig och inte fick?
En utredning, men den är på gång.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Åt middag med hela familjen. Firade några dagar tidigare istället med Samir och Adrian på en redan existerade fest vid högskolan i stan med en massa nya fina människor, bland andra Amanda.
 
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ifall jag varit rik och ifall alla människor i världen velat varandra väl. 

Vad fick dig att må bra?
Utbildningen i Göteborg, resan till Stockholm med Håkan, flera hemmafester med nya människor typ könsbytarfesten hos Alex och Emmas 20-årsfest, all dans till backstreet boys - everybody med Samir, häng i Helsingfors med Laura, när Conan O'Brien kallade mig Rosie the riveter på sin show, resan runt Sverige och Norge med Evan, Litauen med Samir, månaderna i Reno osv.
 
 

De bästa nya människorna du träffade?
Johan och de andra från massageutbildningen, Nik, Nick, Adam och alla jag träffade i Los Angeles och under roadtripen i USA. Evan, TJ, Lilly och de andra från Reno, inklusive Evans familj. Guiden Karina i Kiev, den fantastiska lilla kvinnan Mjau från Taiwan som gav mig en massa resetips på hostelet i rumänska Sighisoara. Laura jag träffade på hostelet i Helsingfors och gick på tivoli med, Jacob, Jakob, Sessan och de andra jag träffade på wacken, Amanda och alla de andra från högskolan och flera andra fantastiska människor. Är även glad över att ha börjat umgås med Frida igen.
 
Mest stolt över?
Att jag tog mig igenom hela jobbtiden i Norge, de debattartiklar jag skickat in till olika tidningar och fått publicerade, att jag tog mig fram på basic ryska i Ukraina.

Högsta önskan just nu?
Vinna en massa pengar eller komma på något briljant att göra och tjäna dom på egen hand. Önskar även att alla djur skulle få leva i fred, att alla människor med idiotiska drag upphör med detta och att politiker gör fler åtgärder för att rädda djur och miljö.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Det beror dels på utredningen. Tänkte dessutom börja med nyårslöftet att inte äta sötsaker igen och ska försöka komma på konkreta framtisdmål. Och hitta ett sätt att bli mer självständig rent geografiskt.

Loppisfynd

Det här har verkligen varit årets längsta dag och klockan är bara halv tre på eftermiddagen. Jag kan inte minnas hur det var att gå upp klockan sju när man fortfarande gick i skolan. Men det har ändå varit otroligt produktivt. Har städat rummet, packat upp alla väskor och tvättat tre maskiner. Har plockat ihop saker att skänka till röda korset och ett klädpaket att sälja på tradera. Har lagat lasagne på sojafärs, morötter, paprika och spenat, kollat på julkalendern, letat upp en skrivbok jag behöver, lekt med katten, laddat över bilder på hårddisken och satt in några loppisfynd på rummet jag köpte vid ett slott utanför Höör igår.
 
Och på tal om loppisfynd så har jag gjort otaligt många bra under åren. Nya saker köper jag kanske en gång om året för att jag söker något särskilt, har ett presentkort eller vill köpa något man inte kan använda begagnat men annars går jag alltid på loppis och second hand. Det tycker jag för den delen är mycket roligare. Saker är mer originella och hittas inte i flera exemplar. Särskilt när man får rota runt i spännande lådor eller precis kommer in på loppisar när de öppnat så de bra grejerna inte försvunnit än. Eller när man stiger in i en butik man märker varit noga med att inte ta in vad för nåt sorts mög som helst. Bäddat för guldkorn. 
 
En av favoriterna hittade jag i somras när jag och Evan var ute på roadtrip i Sverige och körde från Visby till Fårö på Gotland. Vi körde ut på en liten väg för att ha picknick och fick syn på en loppisskylt som tog oss ut på en liten gård där en trevlig man sålde mig en gammal skrivmaskin för femtio riksdaler. 
 
 
Och igår fick jag syn på den här gamla pigtittaren som jag känner på mig kommer passa perfekt i mitt nästa hem. Fick betala hundrasextio för den. Längtar till fler loppisar drar igång till våren!
 
 

Morgonpigg

Mina dygn har blivit helt bak och fram sen jag kom hem. Första natten sov jag från ett på natten till halv tre på eftermiddagen. Sen somnade jag igen åtta på kvällen och vaknade tjugo över ett på natten. Stannade uppe hela natten och kollade sen på lucia. Började bli trött igen vid fyra på eftermiddagen men höll mig vaken till åtta. Är nu vaken igen sen halv sju på morgonen. Det är alltså såhär det känns att vara morgonpigg!
 
 

Ljudkänslig

Sen jag gick med i ett forum om högkänslighet på facebook har jag fått sjukt många nya insikter. Och träffat andra som känner precis som jag. Jag som år efter år trott att jag var den enda som liksom aldrig kunde samla ihop sig och härda ut vissa saker. Som ljud. När jag pluggade i Tranås urartade det i klassen på grund av att jag inte kunde koncentrera mig när jag hörde tuggummituggande med öppen mun. Ingen annan verkade reagera men det var för mig outhärdligt. Och hur jag än försökte lösa det med de som satt bredvid blev det bara fel. Och försökte jag stänga ute ljuden ökade stressen så jag var tvungen att fly omedelbart. 
 
Visst har jag försökt bemästra alla dessa ljud jag inte tål. Visslande, nynnande, tuggande, smaskande, vickande på fötter osv. men det spårar ur direkt. Antingen blir jag arg så jag bryter sönder det jag håller i eller så börjar jag gråta av ilska. Det kan ju kännas otroligt ocharmigt men ligger helt utom min kontroll. Jag säger ibland till folk jag står nära att de ska tugga med munnen stängd eller sluta vissla, men det är endast de jag vet kommer respektera och förstå. Annars håller jag mig hellre undan för att jag inte kan hantera känslostormarna som slår till. 
 
Nu senast för några dagar sen var det en person i forumet som skrev om just det här fenomenet och det rasade in kommentarer som folk som liksom jag trott att de var ensamma om den här egenskapen. Folk som liksom jag ber andra att sluta, som också pluggar i musik i öronen eller rusar iväg. Det hade tydligen även ett eget namn. Så nu idag när jag har rest Reno, Los Angeles, London och strax vidare till Köpenhamn har förstås fått ta min del "irriterande" människor. Sista timmen från Los Angeles var alldeles bedrövlig. Den underbart trevliga tjejen bredvid mig tog ett tuggummi och hur jag än försökte stänga ute det genom att skruva upp volymen på big bang theory hördes det ändå. Och jag skruvade på mig och gick långa rundor till toaletten men när vi var tvungna att spänna fast oss för landning började jag nästan gråta två gånger. 
 
Har nu fått lugna ner mig lite med satyricon och ghost från flygplatsens wifi. Bara sju timmar kvar av tjugoåtta innan man är hemma och kan njuta av ett tyst rum. Puh!
 
 
 

LAX

Sitter på LAX i Los Angeles, började resan från Reno för ungefär sju timmar sen. Försökte hålla mig vaken hela natten för att kunna sova på planet mellan LA och London men fick ändå tre timmars sömn på slutet mellan fem och åtta. Är alldeles slutkörd nu men har drygt två timmar kvar innan planet lyfter. Tar och tidsinställer eftersom dygnet är så bak och fram här. Ska försöka hitta nåt vegetariskt att äta och se om dom har M&M med mandlar. Ses på andra sidan!
 
 

En lycklig vardag

Jag gillar att se varje nytt år som ett stort spelfält. Varje månad är öppen för nya idéer och även om det sällan blir som man tänkt sig är det ändå otroligt mysigt att sitta och fundera över saker man vill förverkliga, platser man vill se, event man vill uppleva eller jobb man vill prova på. Det ger sån inspiration och gör en alldeles exalterad och ju fler saker man kommer på desto fler dyker upp i rasande fart och man blir så ivrig att börja göra verklighet av det genom att kolla kartor, biljetter, sidor på internet och forum om ämnena. 
 
Det finns egentligen oändligt med möjligheter för oss människor, vi har bara inte fått lära oss det. Det är svårt att bryta sig loss från samhällets syn och vilja gällande hur våra liv ska se ut. Även den minsta sak som att dricka öl efter jobbet en tisdag. Det går, man kommer inte va full eller bakfull dagen efter men ändå säger en röst att det inte är rätt förrän vi har nått fredagen. Men allt är egentligen val vi gör. Det märkliga borde ju vara hur vi köper hela konceptet trots att så få egentligen är lyckliga. Och intalar oss sen att det är så livet ser ut. 
 
Jag vet inte hur många människor som sagt åt mig att jag måste hitta fasta rutiner med jobb och bostad. Att man inte är ungdom längre, att man måste sätta ett datum och bestämma sig för att det är dags att börja studera eller ta tag i sitt liv. Men ser jag mig omkring är samhället fyllt upp till brädden av människor som stressar sig in i väggen, inte har tid för sina barn, jobbar på ställen de hatar, har söndagsångest, dricker allt de har fredag och lördag för att slippa tänka på hur eländigt de mår. Folk med fulla scheman som inte har tid att göra någonting spontant i sitt liv, som hinkar i sig kaffe och hatar alarmklockan på morgonen. Men som ursäktar allt det här med att det är så livet ser ut. Det är inte så livet ser ut men det är så vi är formerade att tro för att andra främst ska kunna tjäna pengar, för att maskineriet ska gå runt.
 
Trots att vi människor inte är särskilt monogama varelser har vi ändå ett stort behov av att claima andra som våra ägodelar. Vi gifter oss till höger och vänster och tror att ringen, pappret och ceremonin ska vara lösningen, att den kommer göra relationen skottsäker och att vi nu i djupet av våra själar bara kommer tillhöra varandra. Och många som skaffar barn har verkligen en önskan men många barn föds av fel anledning, så som hopp om nystart i ett förhållande eller för att vi lärt oss att det är en del av vägen vi går här i livet. Men det börjar samtidigt pratas anonymt om hur man hade valt annorlunda om man fått chansen.
 
Folk som pratar om hur man inte kan ha kul hela livet är på fel spår. Man kan såklart inte undvika sorg, svek, krossade hjärtan och problem som uppstår men det går att välja andra sätt att leva. Det är många osäkra saker som händer i världen just nu så det finns få anledningar att skjuta upp de där sakerna man är nyfiken på. Det finns lösningar på det mesta. Jag är tjugofem och har inga direkta planer på att stanna upp, tvärt om hittar jag nya spår ju fler ställen jag besöker. Jag jobbar när jag känner för det och gör vad jag vill resten av tiden, men väldigt ekonomiskt. 
 
Och det här är viktigt, jag har inga särskilda förmåner som andra inte har. Det ligger ingen sanning i att mina möjligheter är större eller annorlunda än någon annans. Vi har alla gjort våra val och de borde alla vara saker vi verkligen vill vare sig det är att köpa hus eller resa. Alla har vi ju för den delen olika mål och drömmar och ingen är mer rätt än en annan. Men viktigast borde alltid vara att efter egna intressen och egenskaper skapa ett lyckligt och trivsamt liv. För ingen kommer tacka dig för all stress, alla uppoffringar och dina år av vardaglig melankoli, minst av alla du själv.
 
 

Helt ny frisyr

Jag funderar på att göra något helt drastiskt med min frisyr. Har aldrig haft längre hår än typ en knapp decimeter nedanför axlarna men nu ska jag låta det växa så långt det bara går. Kan dock inte bestämma om jag vill fortsätta ha raklugg eller om jag borde ha snedlugg igen som jag haft de senaste tvåhundra åren. Planen är antagligen att ha långt hår och färga det mörkbrunt och sen köpa några peruker i olika frisyrer och färger för när jag känner för att variera mig. För annars tar det ju evigheternas evigheter för håret att växa ut varje gång jag klipper det kort igen. Har även funderat på att sätta i extensions när håret blir lite längre så det blir tjockare och lättare att göra fler frisyrer. Drömmen är att göra en sån där tysk gammal fläta de hade förr i tiden men har aldrig haft tillräckligt långt hår. Verkar som att mitt hår växer rätt fort numera eftersom det var precis ett år sen jag klippte sidecut ner till sex millimeter senast och idag är det ungefär tjugo centimeter. Väntar jag bara till sommaren så. 
 
 

Inte längre så rastlös

Något jag inte förstår här borta är hur annorlunda jag mår jämfört med när jag är hemma trots att jag gör ungefär samma saker. När jag är i Sverige klättrar jag på väggarna och får ångest om det går en dag utan att något händer. Här borta kollar jag på film halva dagarna men mår fortfarande bra. Har sällan spring i benen och har jag det tar jag antingen en halv lugnande tablett eller rör på mig och de tillfällena kan jag räkna på en hand. Och jag har varit här i nästan två månader. Är otroligt förväntansfull inför utredningen. Jag vill verkligen veta och förstå och höra hur tänker. Jag upplever ju aldrig hur andra upplever mig. Min rastlöshet är snarare pepp och drömmar och förväntningar inför framtiden snarare än att något måste hända i detta ögonblick för att jag inte ska börja springa i cirkar. Det svåra jag upplever nu är att möta andra människor på rätt nivå. Jag tycker det är ganska obehagligt eftersom jag inte vet vilka sätt som är rätt och vilka som är fel. Skillnaden märks tydligt här i USA. Återigen, jag längtar till utredningen så dom kanske kan lära mig något nytt eller ge svar på saker jag går och funderar på.
 
 

Las Vegas

Förra helgen åkte jag och Evan till Las Vegas. Jag åkte genom the strip en gång i våras men jag stannade aldrig då det var för stressigt och för mycket folk. Men hans föräldrar har en lägenhet mitt i smeten som vi fick låna gratis så vi tog långhelgen efter thanksgiving och stack dit. Ungefär sju timmar en väg. Vi körde en parallell väg från den jag tog upp till Reno första gången och stannade i ett par spökstäder på vägen och tog bilder. Väl där körde vi rätt in på världens område där anställda tog bilen och parkerade åt en. Lägenheten var på fyrtiofemte våningen så vi fick tre hjärtattacker när vi rullade upp gardinerna. 
 
Vi strosade runt i de närmsta casinona första kvällen innan vi gick och la oss. Andra dagen tog vi oss till New York New York och åkte en helt galen bergochdalbana som gav en nio whiplash-skador. Sen spöade jag Evan i airhockey innan vi gick till M&M och Coca cola för att spana in butikerna. Sen gick vi upp och ner längs the strip innan vi gick till Bubba Gump och åt. De hade VÄRLDENS godaste mushroomburger. En anställd gick runt med ett quiz om filmen Forrest Gump och vi hade alla rätt. Hela restaurangen var täckt av bilder och citat och vissa rum var byggda efter platser i filmen. Det var definitivt det bästa med hela resan. Vi fortsatte sen promenaden och gick in i några fina gallerior och casinon innan vi återigen gick och la oss.
 
I söndags, sista dagen, gick vi och tog lite bilder på saker vi missat efter min kamera dött dagen innan och sen åkte vi tillbaka till Reno. Mycket bra helg!
 
 
 
 
 
 

Detox och kättervägg

Vi hade en helt fantastisk dag i tisdags. Förra helgen när det var thanksgiving snackade jag med Evans syster och hennes rumskamrat som är väldigt intresserade av hälsa. Han berättade massor om hur kroppen fungerar med ett ionic fotbad och många andra saker jag inte hade någon aning om. Så vi bestämde att jag och Evan skulle dra hem till dom under tisdagen för att testa. Vi gick gå och sätta oss i en bastu i ders vardagsrum och jag med fötterna i en balja med vatten. Jag fick sen ett band runt min handled som var kopplad till en maskin med ytterligare en sak som låg nere i vattnet. Med hjälp av detta, på ett sätt jag fortfarande inte vet, drog det ut dåliga saker genom fötterna som tungmetaller och gifter. Det renade även organen, boostade immunförsvaret och reparerade cellerna. Man kunde sen se en karta på google över vad de olika färgerna i baljan betydde. Om det fanns svarta fläckar var det tungmetaller, om vattner var brunt var det levern och cellerna och om det var vita bubblor var det immunförsvaret osv. Evan gjorde sen samma sak och hela baljan såg ut som gyttja, ungefär som min men snäppet värre.
 
Vi drog sen och klättrade med henne. Hon och hennes pojkvän ska till sydamerika om en månad och klättra upp för en vulkan så de har övat de senaste tre månaderna. Det var både min och Evans första gång och först var jag lite skeptisk men när vi fick på oss selar och klättrade upp för de stora väggarna var det sjukt kul. Jag klarade hela vägen upp den enkla men när jag tittade ner var det så högt uppe att jag nästan började gråta. Benen och armarna skakade och jag trodde jag skulle dö men jag tog mig hela vägen upp till kanten och vidare tillbaka ner till golvet. De två dagarna efteråt var helt brutala. Vi kände oss båda mycket bättre i kroppen tack vare fotbadet men musklerna gjorde fasligt ont. Vi ska antagligen tillbaka och göra samma sak nästa tisdag. Väldigt kul och väldigt nyttigt!
 
 
 

En vanlig dag

Det är flera som har undrat vad jag gör här borta eftersom jag inte får jobba. Och eftersom jag inte har en bil så jag kan ta mig runt. Evan drar till jobbet vid sex på morgonen och jag som är sjusovare brukar vakna nånstans mellan tio och halv ett. Han kommer sen hem vid halv tre och tills dess kollar jag på film och äter frukost. När han kommer hem drar vi ibland iväg och gör saker som att kolla second hand-affärer, dra till biblioteket, klappa hundarna och katterna på the animal shelter, köper godis i the asian market eller hänger i gallerian där hans föräldrar jobbar. Ibland är han slutkörd efter jobbet så vi bara tar det lugnt och ser på fler filmer. Oftast drar han sen och repar med banden så jag joinar och bloggar under tiden eller stannar hemma och lagar mat, läser eller kollar på fler filmer. Ibland när han jobbar blir jag hämtad av hans mamma så jag är i gallerian och hjälper till med att fota tavlor och skriva ner information om mått och priser. Ibland hänger jag med en kompis jag träffade i en bar och ibland med TJs flickvän och en av hennes kompisar när hon har en ledig dag.
 
När Evan har lediga kvällar drar vi ibland iväg och spelar spel eller kollar runt i casinona i stan, drar på upptäcksfärder i Emerald bay vid lake Tahoe, går på spelningar eller hänger med när något av deras band ska spela även om det är utanför stan, går på magic shows, sticker till LA eller Las vegas för en helg, firar thanks giving med hans familj eller hittar andra saker i närheten av stan som hot springs eller spökstaden Virginia city. Men nu blir sista helgen innan jag drar hem till Sverige för jul och nyår så vi får se vad vi gör.
 
 

Los Angeles

Första gången jag var i Los Angeles var i början av mars det här året. Staden var så sinnessjukt stor att jag inte kunde greppa det. Jag satt på hostellet med kartan i handen och visste inte vart jag skulle börja. Om jag gick ut för en promenad skulle jag bara ha kommit ett kvarter på tio minuter och stan var tusentals kvarter kändes det som. Jag reste med buss och tunnelbana i evigheters evigheter men var fortfarande på ungefär samma ställe när jag följde kartan med fingret. När jag sen sov hos Nik från couchsurfing fick han hålla koll för min räkning i flera dagar. Andra gången jag var där var i början av juni och jag gick vilse i fyra timmar i letandet efter Conan O'briens warner bros studios och sen åkte jag hem till Sverige. Tredje gången var i oktober och jag stannade återigen hos världens snällaste Nik men hade inte tid att upptäcka mer av stan så vi drog till observatoriet kvällstid i griffith park och jag strosade runt vid the grove. Men nu senaste gången fick jag slå ihop flera av ställena jag varit på och insåg hur kort distans det var mellan flera av dom, när jag hela tiden trott det var ljusår emellan. Jag, Evan och TJ drog dit för att se Revenge men jag tog bilen och körde till beverly hills och kollade på utsikten istället. Och plötsligt minskade storleken på staden drastiskt. 
 
Vi gick på museet om psykiskt hälsa och historiska lösningar på att bota "mentalt svaga". Vi drog även till "it's a wrap" med gamla filmkläder och jag köpte en klänning från filmen "aloha" som jag måste se för att försöka upptäcka vem som bar den. Dom stack sen till en skivaffär medan jag gick och hittade några fynd i second hand-affärerna på melrose boulevard. Första kvällen skulle vi sova hos någon facebookkompis till Evan och TJ men hela huset turned in till en fest så vi snodde alla täcken i huset och gick och sov i bilen. De fick träffa sångaren i bandet efter spelningen även om jag pratade mest och som vanligt gjorde bort mig. Typ som när jag träffade finntroll-sångaren i London och ropade saker till honom på finska trots att han sen tydligen var svensk. 
 
Det var ungefär hela resan. Förutom att vi höll på att spinna och köra av vägen på väg tillbaka till Reno. Men nu känner jag mig sjukt nöjd med LA, har insett att jag mer är av en New York-människa. Skulle såååå gärna vilja åka dit nu innan jul men det får bli en annan gång.
 
 

En ny sorts gemenskap

Sedan jag skrev tidningen som svenska samhällsproblem och icke politiska lösningar på dessa för två år sen har jag gjort en annan upptäckt som vi faktiskt borde vara otroligt stolta och tacksamma för. Även om vi svenskar har väldigt svårt för att ta kontakt med varandra ute på stan, på bussen, i matkön och generellt bland människor vi inte känner så har vi en annan typ av sammanhållning jag inte tror finns någon annanstans i världen - den på internet. Genom facebook, metro, nyhetssidor och alla möjliga andra sorters sociala media är vi otroligt nära varandra trots de fysiska avstånden. Är det något som händer och uppmärksammas kommer alla ta del av detta och blogga vidare, skriva krönikor, kommentera i olika forum. Alla får vädra sina åsikter och debattera och ge nya sätt att se på saker. Allt i Sverige följer som en röd tråd och vi visar uppskattning till folk vi aldrig mött och diskuterar saker i helt nya grupper. 
 
Jag inser här borta i USA hur lyckligt lottade vi är för den atmosfären och den sammanhållningen vi har i ett så litet land som Sverige. Här borta lever alla med vansinnigt stora utbud av information och saknar direkta platser att bilda samma typ av mediala community. Alla vet olika saker och det rinner aldrig ett jämt informationsflöde till alla de miljoner människor som bor här. Och här borta finns snarare känslan av saknat intresse. Tycka vad man vill om hur vi svenskar är otroligt politiskt korrekta men det bidrar till ett öppnare klimat för bland annat utsatta grupper. Här borta skiter man i vilket för ämnena är aldrig på tapeten. Det är bara samma åsikter man håller sig till år ut och år in. I Sverige utvecklas vi och lär oss saker på löpande band och trots att tonen kan vara otroligt hård eller till och med hotfull är majoriteten vänligt inställda i sin tystnad. Jag tror det är ett otroligt bra sätt att utveckla ett land och eventuellt kanske även göra gemenskapen verklig IRL.
 
 

Tysta det unika

Mitt förra inlägg kom egentligen bara från att jag ville posta en ny version av en låt från mitt absoluta favoritband. Originallåten är inget jag lyssnat särskilt mycket på men när jag hörde den här var det kärlek vid första ögonkastet och jag undrade vart den varit hela mitt liv. Känslan av att hela kroppen fryser till is, stressen går spikrakt ner till noll och hela själen hittar ett lugn. Men man blir samtidigt så exalterad att man håller på att ramla av stolen över hur vansinnessjukt bra det är och man får gåshud över båda benen. Och jösses man önskar att låten aldrig nånsin ska sluta eller upphöra att ge en samma effekt. 
 
Men nio av tio som lyssnar inom samma genre tittar snett när man uppger satyricon och finntroll som sina två absoluta favoritband. Som att det finns någon coolhetshierarki inom punk och metal man måste rätta sig efter för att vara stenhård och respekterad, som delar upp i vi och dom; häftiga som gillar rätt grejer och töntiga som inte ligger på samma nivå av tuffhet. Folk säger ofta att jag lyssnar på två av de absolut sämsta banden som finns. Jag bryr mig inte och har aldrig gjort för hos mig har det alltid funnits en nyfikenhet i att göra tvärtom och se reaktionerna, se vad som händer, se vilka mönster som finns, hur jag blir bemött och hur andra beter sig när det är en som avviker. Men de flesta tystnar, blir osäkra, vågar inte, börjar vela om vad som är rätt och fel, blir måna om att inte agera på ett sätt som inte är accepterat och rättar sig in i ledet. Med lite skadat självförtroende och mindre benägenhet att prata om något utanför ramarna. Tystar alla de egenskaper och sidor som gör oss unika och intressanta. Men det finns inget vackert i att döma ut folk som inte är precis som en själv. Det gör ingen en tjänst att se ner på alla andras smaker. Det kan räcka med att själv hålla sig till vad man gillar och låta andra göra detsamma.
 
 

Våga eller följa

Jag förundras över vissa psykologiska fenomen. När vi har helt normala tankar men inte funderar på resultatet eller innebörden av dessa. Vi vet att alla människor har olika smak, att en köper vintagegrejer på loppisar, en annan mjukiskläder på gekås och en tredje klänningar på Filippa K. Somliga gillar mocha-latte, andra färskpressad äppeljuice och en tredje hatar bägge men älskar vin. Ni förstår vad jag försöker säga. Det är sällan vi träffar någon och tänkar att exakt den stilen vill jag ha, precis så fungerar jag också och allt hen tycker kan jag skriva under på. Vissa vill ha ketchup på ris och andra har inget emot att bära läder. Vi vet det här. Vi vet hur olika vi alla är, men ändå har vi ofta svårt för att se våra egna preferenser som något annat än facit. Vi ser våra egna liv som de rätta valen att applicera på alla omkring oss. Om jag avskyr U2 läxar jag upp den som gick på deras konsert och tycker jag det är otroligt töntigt med rollspel delar jag ut en känga till den som klädde ut sig på medeltidsveckan i Visby. Trots att vi vet hur störigt det är när någon försöker lära om vad en själv gillar.
 
Det är detta beteendet som sen kräver självhjälpsböcker med mantrat "våga vara dig själv". För vi formaterar varandra. Och vi är flockdjur. Alla hatar Bieber men ingen vet riktigt varför. Och vissa måste slå sig loss och stå för att de faktiskt har honom på spotify. Och inom de närmsta umgängeskretsar vågar vi ibland medge att vi har Aqua och Peter Jöback som guity pleasurs, något vi skulle straffas hårt för ifall alla visste. Utan en tanke på att vem som helst hade kunnat skickas ut i kylan baserat på något icke socialt accepterat vi alla bär på. Och vi andas ut och känner tacksamhet över att vi går säkra samtidigt som vi fryser ut de som ansågs utstickande. För att vi bryr oss så vansinnigt mycket. Och för att bestraffningarna kan vara så brutala. Men trots att nästan alla går med samma tankar och känslor raseras sällan muren av förväntningar så det skapas fritt spelrum att bara vara.
 
Trots att vi sen blir äldre är det bara frågeställningarna som skiftar. Vad ska folk säg ifall jag startar eget, ifall jag klipper kort, ifall jag har en ghost-tröja, ifall folk får reda på att jag inte vill ha barn, om jag helt byter stil eller om jag står upp för något jag faktiskt tycker. Kommer jag bli utskrattad eller ifrågasatt? Kommer folk prata bakom min rygg? Kommer folk respektera mig mindre eller se mig annorlunda? Tankar och frågor vi tvingar ställa oss själva på grund av att normerna är för smala och enkelriktade. Så vi brottas mellan att våga och att nöja de som vägrar acceptera. Trots att den enkla vägen alltid kommer innebära att dedikera sitt liv åt människor man inte passar ihop med och som aldrig skulle uppskatta ens rätta jag. 
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se