Myter och konsten att bromsa
De flesta som fortsätter konsumera trots den bidragande miljöpåverkan skjuter undan problemen med argument som: "det finns redan så många som handlar att det inte kommer göra någon skillnad om jag slutar ", "varför ska jag ta ett ansvar om ingen annan gör det" och "men jag vill ha nya kläder, shoppa är ju något av det roligaste som finns".
Bra att veta först och främst är att det visst gör en skillnad, det gör en oerhörd skillnad hur varje enskild människa konsumerar. Låt oss säga att ett kilo kläder skulle vara tre plagg, och att vi i snitt shoppar tjugo plagg om året - det skulle innebära ett förbrukande av ungefär femtiosextusen liter vatten och nästan nitton kilo kemikalier rakt ut i naturen. Och om hundra personer tillsammans skulle bestämma sig för att köpa vars ett plagg på second hand istället för i en vanlig affär skulle insatsen spara lika mycket resurser som utsläppen för en persons bilåkande under ett helt år.
Under en halv livstid kan man som enskild person undvika motsvarande sexton personers årliga avgasutsläpp, och samtidigt spara två miljoner åttahundra tusen liter vatten samt nästan ett ton farliga kemikalier - bara genom att nyttja vad vi redan har istället för att köpa nytt. Beräkningen är dessutom bara anpassad efter klädköp, och har varken utsläppen för elektronik, möbler eller andra miljöbovar inräknade. Tänk vilken fantastisk möjlighet att göra skillnad!
Sen har vi det förståeliga argumentet: "varför ska just jag göra något när det inte finns någon annan som bryr sig". Visst, man känner sig väldigt liten i det stora sammanhanget, och om man skulle räkna på hur mycket världen får utstå av alla människor tillsammans blir ens egna bidrag ganska litet. Men vi människor söker gärna förebilder och tycker det känns mer okej att ta klivet om man har andras fotsteg att tassa i. Och någonstans måste det vända, någon måste se allvaret och börja agera, någon måste ta mod till sig och sluta blunda för världsproblemen. Folk kommer följa tillslut - jag lovar.
Sist men inte minst vill jag att alla ska förstå skillnaden mellan nyproducerat och andra hand. Att ställa sig på naturens sida handlar inte om att sluta shoppa, bara att byta riktning och bli mer kreativ. Varje svensk kastar i genomsnitt åtta kilo kläder per år, vilket med andra ord är tonvis med viktiga resurser att spara på för andra människors bruk. Det finns second hand, loppisar, tradera, ebay och möjligheten till att sy och ändra om. Det går att anordna klädbytarkvällar med sina kompisar eller kollegor, och många städer ordnar fler och fler event med samma funktion: att byta bort något man tröttnat på och få med sig något nytt. Idéerna för vad man kan göra är gränslösa.
Det enda vi vet har en gräns är jordens förmåga att hantera de enorma våger av utsläpp som nyproducerandet och slängandet medför. Det kommer förr eller senare få en saftigt mer livskrävande konsekvens om vi inte börjar bromsa nu.
