Misofoni

Kollade på Skavlan förra veckan där den fantastiske Ricky Gervais var med. Under intervjun kom Fredrik in på frågan hur Gervais bemöter sitt problem med ljud och Ricky svarade kort och gott att han bara får resa sig upp och gå därifrån.
 
Hittade en artikel om misofoni av en slump för ett par år sen men det är inte förrän nu jag springer på något liknande igen. Misofoni är helt enkelt att ha stora svårigheter för särskilda ljud, typ smaskande eller visslande.
 
För mig startade det i trettonårsåldern, som jag minns det, med att inte tåla ljudet av tandrensning efter maten. I Tranås gick det helt snett med min grupp i klassen där två av tre tuggade tuggummi med öppen mun. Kunde inte hantera det utan fick med jämna mellanrum gå till toaletten och svära av ilska.
 
De gånger hörlurarna lämnats hemma eller telefonen dött och jag hamnat på ställen med ljud svåra att dölja har jag vid ett par tillfällen blivit så arg att jag börjat gråta. Har slagit många saker i väggar genom åren.
 
På mitt jobb nu måste jag ibland byta säte ifall jag hamnar för nära något som inte kan skärmas av. Och trots att en femtedel av alla människor beräknas lida av problemet är det sällan man hör talas om det.
 
Numera är ljuden något man snabbt noterar och skärmar bort. Endast i väldigt stressade situationer får man infallet att vilja välta åbäket från sin stol, i övrigt reser man sig bara och väljer en annan plats. Konstigt tycker många och oh well känner jag själv, men jag älskar att det någon som Ricky man delar plågan med.
 
Värt att notera dock: yay för the Ricky Gervais show, inte the Office











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se