Kärlek och rädsla
Mitt lilla hjärta är på bättringsvägen. Ibland gör sorg och rädsla så ont att man är rädd för att bli lycklig då risken finns att det någon gång kommer tas ifrån en. Jag har stängt av allt under hela dagen för det fanns inte i min värld att Micko skulle kunna tas ifrån oss. Jag älskar honom så mitt hjärta värker och rädslan över att han inte är odödlig är så skrämmande att jag nästan gråter bara jag tänker på det. Jag var och träffade en kompis på stan och kom hem till ett skall i trädgården och stenen släppte. Han var hemma. Min lilla tosseboll hade fått medicin som hjälpt för hjärtat och om det är något jag lovar mig själv är att under resten av mitt liv vara uppmärksam på vad som finns i hundnosnivå i väskor och påsar och under möbler. Även om det inte var min chokladkaka han åt så har han hittat saker på mitt rum tidigare och en vacker dag kanske han skulle råka komma åt något jag omedvetet haft tillgängligt för en nyfiken och hång vovve, och då skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv.
Han är trött och darrig men ska bli återställd inom ett par dagar. Min katt har haft dille på att förfölja mig igår och idag och hon är så mysig att jag blir alldeles sentimental och fylld av känslor av ren kärlek. Nu ska jag ner och klappa Trigger och Micko och förbereda morgondagens utflykt mot Stockholm, Helsingfors och Oslo.
På återseende mitt herrskap!
Triggersnuttefia