TVÅ DAGAR KVAR!
Först och främst måste jag bara skriva om den helt sjukt roliga helgen.
Hade ju då som vanligt beslutsångest där på fredagskvällen, cirka två timmar innan bussen gick. Skulle jag åka på övningen med flygvapnet eller skulle jag stanna hemma och slappa? Det blev F 17, som tur var!
Där var helt sjukt många människor. 16 nya grundkursare, sammanlagt nästan 40 GK, cirka 30 som gick fortsättningskursen, vi var sju på ledarskapskursen och tio på instruktörskurs ungdom. Alltså folk ÖVERALLT i kasernen.
Under lördagsmorgonen höll vi i lite exercis med varandra på LK, var med GK på en genomgång om R3 (räddning, röjning, reparation) och fick åka omkring i något enormt fordon som vår kurschef löjtnanten körde. Därefter var det simning. Befälen körde själva, vi andra åkte buss. Väl framme vid simhallen i Ronneby ser det väldigt tomt ut. Vi hoppar av bussen och står där en stund. Till slut börjar biträdande instruktörerna ringa och alla ser allmänt förvirrade ut förutom Alvén som är övertygad om att befälen står utanför simhallen i Karlskrona. Och mycket riktigt. Så det var bara till att hoppa in i bussen igen, haha.
Väl framme i Kalleskrona simmade LK och FK för idrottsmärket. Alla fick guld (40 längder).
När vi några timmar senare är tillbaka på flottiljen och har ätit skulle vi ha utbildning med löjtnanten igen. Eftersom han normalt jobbar på R3 fick vi nu prova på rökdykning. Nere i ett rum i källaren på kasernen slängde vi på oss ett par oranga sjukt tjocka byxor och en lika fet jacka ovanpå uniformen. Kändes som att man hade dubbla lager av skidkläder på sig. Därefter fick vi även en hjälm på huvudet, som förövrigt var sjukt cool eftersom det fanns hörselkåpor eller vad det heter, så satte man igång dom hörde man allt typ tio gånger starkare, inte högre, bara starkare. Så om man gick på grus lät det som att man haft öronen i höjd med fötterna, haha svårt att förklara.
Vi hängde även en skyddsmask runt halsen och en tub med luft på ryggen. Rökdykarutrustningen vi hade på oss vägde 24 kilo. Sen hade vi dessutom ett munstycke till en vattenslang som vi skulle släpa med oss.
Därefter åkte vi ut till en stuga på flottiljområdet där vi gick in två och två. Clarenfjord och jag var näst sist. Man skulle krypa runt i stugan där det var kolsvart, för att leta efter en lång järngrej som vi skulle betrakta som en människa och därför hitta och rädda. Så innan vi gick in fäste vi fast skyddsmasken och skulle koppla fast en slang från tuben med luft till masken för att vi skulle kunna andas i stugan. Förvisso hade vi ingen rök i stugan eftersom det fanns en massa risker med det, men vi fick låtsas som att där var rök. När man fäst fast slangen skulle man ta ett snabbt djupt andetag för att man skulle kunna andas luften från tuben. Men det funkade inte på mig eftersom jag hade för litet ansikte, haha, så löjtnanten fick sätta igång ett ständigt tryck med luft in i masken, vilket gjorde att jag inte hörde nånting. Också var man etta in i stugan, Clarenfjord var precis efteråt och höll fast ena handen på mitt ben så att vi inte skulle tappa bort varandra, sen började vi krypa och shit vad svårt det var! Vi kröp runt i rum efter rum, krockade med väggar och möbler och hade någon sett oss så hade vi förmodligen sett förbaskat roliga ut.
Väl inne i det tredje rummet börjar Clarenfjord skrika på mig. Jag antar att han hittat järngubben men hör absolut inget av vad han säger med tanke på lufttrycket i min mask så jag skriker "VAAA?!" säkert fem gånger innan jag hör att han säger:
- Ska vi inte krypa in i rummet?
- Men vi är ju i rummet!
- .... Jaha..
Haha efter ett tag kände jag hur det började kännas lustigt på kinden som lufttrycket var på men tänkte inte så mycket på det, så vi fortsatte krypa in i väggar och förtvivlat söka efter vår lille gubbe som vi fått i uppdrag att rädda. Till slut hittas han och vi backar ut ur stugan.
När luften i tuberna höll på att ta slut så började de tjuta en stund men min vägrade ge upp haha. Så när vi satt i minibussen på väg tillbaka till kasernen höll den fortfarande på och jag fick inte tyst på den. Så efter kanske en kvart är det tyst i bussen förutom min tub som håller på att pipa och löjtnanten utbrister:
- Är det Bondesson som sitter och låter?
- Jajemen!
Senare under kvällen fick vi ett par timmar ledigt eftersom vi skulle ha julavslutning och när jag går förbi en spegel ser jag att jag har ett stort rött märke på kinden. "Vad i....?!" tänker jag. Haha sen fattade jag att jag fått en lätt köldskada av lufttrycket i masken och det var därför det känts så konstigt. Haha så kan det gå. Märket sitter fortfarande kvar, dock är det litet nu. xD
Vi fick även diska innan avslutningen. Gick väl någorlunda skitkasst. ^^ Haha det stod instruktioner på väggen om diskmaskinen men dom gjorde oss inte mycket smartare så vi tryckte lite överallt och öppnade och stängde och hej och hå, men till slut så fick vi igång den. När vi senare skulle tömma maskinen på vatten hade vi ännu ett problem, så det blev till att ringa Clarenfjords mamma. Till slut hade vi även detta löst. Vi hittade även två vattenslangar som man kunde rikta åt olika håll med ett ganska bra tryck så när löjtnanten tittade förbi när vi nästan var klara säger Alvén:
- Löjtnant, vi anhåller om att göra en skridskobana, och pekar ut mot asfaltsområdet utanför diskrummet.
Sen på julavslutningen satt vi i mässen. Efter att vi ätit delades vi in i olika grupper. LK hamnade med Klingburgare och Kristensson från IKU. Frågesport och spex. Vårt spex gick ut på en händelse som inträffat i Växjö när bussen som skulle ta några till F 17 inte kom så Fänriken Bjuhr fick åka och hämta dom.
Så vi satt 9 pers inklämda på några stolar som skulle simulera en minibuss och alla sjöng för full hals, falskt och på olika låtar. Tillslut ryter Clarenfjord som spelar Bjuhr:
- Men kan ni inte sjunga EN och samma låt? Det låter förjävligt och alla sjunger FALSKT!
Det blir tyst och alla tittar på varandra i några sekunder.
Sen börjar vi igen..
- En elefant balanserade på en liten liten liten spindeltråd....
Uppdaterar imorgon!