Juliusspital x 2
I fredags kväll kom jag till Tyskland och slogs under natten till av sån smärta i magen att jag inte kunde röra på mig. Dagen efter hade jag svårt att stå upp men var med på Roberts skolutställning ett par timmar, tills jag blev snurrig i huvudet och gick till sjukhuset med Hannah.
En doktor tryckte på magen och tog lite blod och kunde snabbt konstatera att jag hade en hyfsat allvarlig blindtarmsinflammation och var tvungen att opereras ganska omgående. Jämfört med smärtan jag hade förra gången jag var inlagd på just detta sjukhus var detta ingenting och jag låg mest och fnittrade och tyckte att det var hysteriskt komiskt att detta hände bara några timmar efter jag kommit fram till Würzburg och dessutom prickade in veckan jag tänkt åka på tågluffning i några dagar till Paris och London, precis som jag hade tänkt förra gången jag blev sjuk.
Mot operationssalen där dom tryckte in något i armen på mig som fick allt att gunga och gunga och bli suddigt och till sist var jag så trött att allt blev svart. Nästa gång jag vaknade var det mitt i natten, men tynade bort igen för att sen sova hela natten. Nästkommande dagar var helt galna. Jag hade tre plåster på magen och fick inte äta. Jag drömde om mat hela dagarna och ville bara krypa ur mitt eget skinn av all den smärta jag hade i kroppen. Som tur var hade jag besök varje dag, antingen av Robert, Hannah, norska Kristina, franska Charlotte och Lisa eller italienska Silvia.
Sköterskorna behandlade mig som att jag bara lådsades ha ont, och var så klen att jag bara satt och grät. Tredje dagen kom några doktorer på rond och fick frågan vad dom hade gjort med mig på operationen. Då fick jag reda på att det inte var blindtarmen utan en cysta som hade brustit, därav den påse med blod jag hade på magen som tömde ur det som låg och skvalpade på fel ställe inne i magen på mig.
Fjärde dagen fick jag mat och tillbaka gnistan nog för att ta en långpromenad runt och runt och runt i sjukhusets korridorer för att följande dagar ta turer ut i trädgården med Robert, och under sjätte dagen, igår, skrevs jag ut.
Idag är jag så lättad och glad över att vara tillbaka ute i verkligheten. Smärtan berör mig inte när jag mår så bra och kan äta vad jag vill, kolla på film, sitta i parken, njuta av värmen och bara vila upp mig. Jag är så glad över att vara just här, över att jag ska flytta nu om bara några veckor och över att jag ska träffa en massa människor ikväll.
Så jag missade semestern men mår så jäkla bra ändå!