Generation we're all the same
Vad är det egentligen som avgör vad var och en av oss tycker är snyggt?
Smaker på tapeter och skor kan skilja sig oändligt, men när det kommer till helheten av en människas personliga stil är det oftast förutsägbart till den grad att man somnar bara av att tänka på det. Men idag tog det nog fan priset och jag satte juicen i halsen av kvävt skratt i stil med "vad fan säger du människa".
Ända sen jag jobbade i garderoben på ett uteställe i Tranås har de där midjekorta skinnjackorna gått mig på nerverna. Inte för att dom är fula, utan för att alla har dom. Det matchas såklart med en löst stickad tröja, tighta jeans och ankelhöga boots, eller ännu värre, vita converse. Och några tunna ringar samt ledig makeup, ni vet, se osminkad ut men ändå vara misstänkligen snygg. Håret är långt och blondt eller med en ljusbrun ton. Eller jävlar om man skulle ta det ett steg längre och ta på sig en rymdinspirerad topp, en svart mössa med något häftigt skrivet mitt på pannan och ett par doc martens. Också bloggar man om det med en pose och en blick som säger "whatever" men ändå ger de där moderiktiga stilpoängen. Varvat med inlägg om resan till London och bilder på ens nakna fötter och en kopp te. Alltid. Samma. Jävla. Sak.
Och det var just ett sånt inlägg jag läste idag. Klichétjejen på tjugo år med den uttjatade looken och systemkameran som fortfarande inte tycks kunna ta några bra bilder, som sen skriver om glädjen i att äntligen våga vara sig själv efter de svåra åren som tonåring då man var tvungen att passa in.
Men så tänker jag vidare och inser att vi nog alla är väldigt klychiga. Mer eller mindre. Och rätta mig om jag har fel men styrs inte vår smak efter vilken musik vi lyssnar på? Visst fan har jag varit den klassiska rocktjejen med kängor, nitar och svart svart svart. Med en något större färgradie idag är jag fortfarande dragen till samma attribut. Det konstiga är att jag inte bär ett enda av mina plagg i någon samhörighetsanda, utan kort och gott bara för att det är snyggt. Vem inspireras vi av? Om jag tänker tillbaka på tiden när jag började rata vero moda, vem i bandet sum 41 var det jag snodde stilen från?
Men det finns utrymme för lekfullhet, det är roligt att blanda stilar.
