Det är inte bara att köpa den där pyjamasen
För några dagar sen fick Lady Dahmer fart på ett tiotal genushatare efter att ha lagt upp ett reklamblad av könsstereotypa pyjamasar på facebook. Lady Dahmer, eller Natashja som hon heter, menade på den onödiga könsuppdelningen då hennes son älskar de kläder som är menade för flickor, och därefter ramlade kommentarerna in om att hon skulle ”hitta riktiga problem” och klassikern ”men köp Hello Kitty-pyjamasen till din son då, problemet löst”.
Problemet inte ett dugg löst. Barn gör i princip allt för att passa in. De härmar, följer, ser, hör, tar in och är oerhört beroende av positiv bekräftelse. Dessutom har barn inga filter för vad de ska tro på, de kan inte reflektera eller sortera undan sånt som vuxna skulle skratta åt. Det krävs högst fem minuter för att lura i en treåring att det bor gröna kaniner på månen.
När dagis- och skolbarn gång och gång får föra vad som är rätt och fel, ”killar leker inte med barbie”, ”tjejer kan inte leka star wars”, ”rosa är en tjejfärg” etc. av sina föräldrar och lärare (för ja det är de vuxna som präntar in detta, det råkar inte vara så att alla pojkar föds med en inre röst som säger att tjejer är lite sämre osv.) så rättar sig barnen efter det. De ”lär” sig, och kommer det sen annorlunda barn som bryter mot reglerna så kommer de att få höra det, åtminstone få det påpekat. De vuxnas ord kommer alltid väga tyngre än klasskompisarnas, för som barn litar man blint på vad de vuxna säger.
Och barnen formas längs vägen. Det är mycket få barn som inte skulle börja ta åt sig till slut, för barn är så måna om att göra rätt. I det här fallet handlar det om en pojke som uppfostras av genusmedvetna föräldrar och inte fått några pekpinnar hemifrån, men när han blir gammal nog att börja interagera med resten av samhället (som till 95 % består av uppfostran genom stereotypa könsroller) kommer även han börja begränsas, i värsta fall genom skratt, hån och mobbing.
Så nej, det är inte att bara köpa den där pyjamasen.
