Siesta

Jag är kanske inte den snabbaste indianen i glashuset, men jag tänkte nu berätta lite om sommarens bravader.
 
Såhär var det. Jag gjorde ett sommarjobbsryck under påsklovet förra året då jag drog hem till föräldrarna mitt i den polisförberendande utbildningen vilken jag har ett svagt minne av att jag gick. Bland annat stod jag med en skylt på stan om mitt arbetssökande, och mellan varven mailade jag helvilt en massa spontanansökningar till allt jag kom över. Väl tillbaka i Tranås då klassen var vid parken utanför stadshuset och spelade kubb ringde det en mycket vänlig man från festivalbussen som erbjöd ett jobb på i princip alla Svergies festivaler, och på den vägen var det.
 
Så vi skiljdes alla åt när utbildningen var klar i slutet av maj, och jag som hade tetrispackat släpet med pappa som varit och hämtat allt mitt bråte hade bara en fet ryggräck med tält att transportera direkt från Tranås till Hässleholms Siesta. Måste erkänna att jag hade lite fördomar om folket jag mötte denna soliga dag på festivalområdet. Verkade uppstyrt, säkert någon som bossade runt och såg till att man gjorde allt ordentligt och lagom, samt att det säkert skulle finnas fullt med såna där självsäkra säljartyper vilka alla kände varandra. Uppstyrt och lagom höll i sig en kvart ungefär, sen gick det utför i den goda bemärkelsen. Hade inte en aning om att hela sommaren bara skulle bestå av ett enormt röjarparty utan gränser och regler, samt med människor som var så jävla sköna att man redan dagen efter var en i gänget med tretton galna upptåg rikare.
 
Siesta var kallt dock, nåt så satans kallt. Både mamma och mormor kom förbi med filtar, sovsäckar och fleecetröjor. Hade nittiotvå lager tyg runt mig varje natt och vaknade varje morgon stelfrusen till den grad att jag behövde tinas upp i morgonsolen innan jag kunde göra annat än att ligga på marken som en trött fiskpinne.
 
Vad hände egentligen då? Vi byggde byggde upp servicetälten som vi senare fyllde med tv-apparater, pingisbord, soffor och andra möbler som senare under veckan kom att utvecklas till vedträn efter störd hyperdemolation. Jag siktade in mig på att krama en kille jag såg rätt ofta utan att snacka med honom. Vare sig det var på campingen, på nån spelning eller promenadstreckan däremellan var han målet och fick säkert sammanlagt tjugo kramar. Jag och Jesper drog runt och letade efter ställen att komma in på med våra VIP-band, och backstage var ett av ställena. Vi kastade glas mot väggen bara för att vi kunde och snackade med alla i vår väg. Den svenska björnstammen frågade jag vilka dom var efter världens längsta kramrunda, och insåg efter en kort förklaring av deras egentliga storhet att jag nog var på fel festival. Även kapten röd kramade jag eftersom han såg ut som en snäll version av Frankensteins monster, men hans storhet hade nog stigit honom åt huvudet för han var väldigt osympatisk utan att jag ens visste vem han var.
 
Jag hängde sen med nån punkare här, nån efterhängsen t-shirt-målare där och med folket i servicetältet. Efter att ha varit nykterist i över två år byttes det till att vara onykter i sju veckor. Nån gång stod jag och pratade om vikingar på en sten, en annan gång ritade alla på servicetältväggen, spelade pingis vilket slutade med att alla i princip bara låg runt bordet eftersom det var för svårt att springa när allt gick i slow motion. Vi klappade polishästar som dreglade och hade sig, kollade på Raised fist med tillhörande move, alltså att höja knytnäven och se arga ut. Vi konfronterade drägg, åt upp musikernas snacks, high fivade och missade, drog runt och snackade med främlingar. Ibland var det jobb också. Vek lite kondomer, spelade pingis, tvingade folk att bära våra armband och lite sådär. Siesta var den lugna och kalla festivalen - uppvärmningen kan man säg.
 
Har heller inte många bilder att hänga i granen, nästa inlägg får bli om Sweden rock.
 
Stay tuned, nu går jag och lägger mig, nattinatt.
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se