Polisförberedande

Jag har bott i Tranås i nästan sju månader nu och har ändå inte skrivit något om utbildningen här i bloggen.

Även om mycket vi gör under utbildningen inte känns särskilt relevant inom temat polis får vi ändå ut väldigt mycket av timmarna i skolan. Jag får känslan av att många i klassen ändrat inriktning - utbildningen har gett en insikter om detta verkligen är vad man vill jobba med senare i livet eller om det finns något liknande som skulle passa ännu bättre.



Vi har en kvinnlig och en manlig lärare som är standard, vilka har oss i kurserna psykologi, etik, rättskunskap, svenska, polisverksamhet och sociologi för att nämna några. Det blir mycket filmtittande, diskussioner, skrivande, grupparbeten och filminspelande. Vi är inne mycket på historia, gamla krig, geografi, olika typer av människor gällande ras och uppväxt, och går igenom lag efter lag..



Sen har vi en del praktik, särskilt nu när det börjar bli varmare och i höstas innan kylan drog på. Fram till i december förra året hade vi några timmars skytte varje fredag, vi har varit på studiebesök i Göteborg där vi träffade sjöpolisen och rytteriet, de två föredetta poliserna Ulf och Mosskull som jobbat i Tranås är med oss några gånger i veckan och har dragit ut oss i skogen för att leta lik, söka spår i stulna bilar, lära oss lite självförsvar och grepp och observera människor på stan. Också har vi spelat huliganer på Linköpingspolisens övningar för att dra till med ett urval av allt vi har gjort.



Denna veckan var vi på regementet P 4 Kvarn där vi för tredje gången var figuranter och skulle spela aggressiva fotbollssupportrar. Poliserna gick verkligen in för det, och vi som gjorde rejält motstånd och kastade potatisar i ansiktet på dom fick vad vi tålde. Dom sprejade pepparsprej (vatten) i ansiktet på oss och visade rejält hur dom ville ha det. Många av oss blev omhändertagna flera gånger om, vi var uppe och hoppade på bilarna, skrek i megafoner, kastade saker så hårt vi kunde på poliserna, tände fyr på smällare och några som visade sig nästan var bomber och kutade genom väggen av poliser så några fick springa efter. Det blev ganska våldsamt, mycket puttande och slängande hit och dit. No mercy från båda sidorna. Totalt blåslagen dagen efter, från både batonger och knuffande. Jag måste ge poliserna att dom åtminstone var sjukt effektiva, och inga att leka med, varken dom eller deras polishundar.

I onsdags var det en verbal övning på brandstationen vid Jönköpings flygplats där fyra olika gäng med ungefär fem poliser i varje kom dit en grupp i taget, och vi skulle försöka spela ungefär samma roller inför varje gäng som kom. Handlingen var att en stor grupp veganer samlats vid stugan för att köra nåt otrevligt besök på ett möte inne i stan där minkuppfödare höll till. Vi hade nån "60-årsfest" när polisen kom dit, och höll på att langa plakat om djurmord hit och dit, samt att vi hade en efterlyst dansk kvinna på plats. De flesta av oss veganer visste inte att vi höll på med detta, utan hade kommit dit för att ha en lugn diskussion, så dom satt passiva och var villiga att snacka med poliserna när de kom dit.

Fifi, Lovisa, läraren Gunnar och jag var dom enda som var uppkäftiga och ville att polisen skulle sticka därifrån. Första gänget gick rätt lugnt, bara visade allmänt att dom inte hade där att göra, men eftersom en av övningsledarna tidigare hade sagt att vi skulle köra på hårt, även personliga påhopp, så var det den vägen jag körde på resten av de tre gängen. Det blev riktigt rått alltså, på ett sätt jag aldrig trott att jag kunde prata till en annan människa, men det blev så tydligt att det var en roll jag spelade, att jag bara fullständigt gick in för det, vilket var förvånansvärt lätt. Jag gick alltså på varenda stackars polis med ett personligt påhopp, hårt och brutalt. En blyg tjej, en kort kille, en mesig kille, en som inte gjorde sitt jobb, en som tagit jobbet för han tyckte han var så snygg, en som sminkade sig för hårt, jag hittade alltid en svag sida hos dom som jag verkligen bröt ner i flera minuter tills deras leenden försvann och dom blev tysta och osäkra eller visade sitt ointresse och gick därifrån. Alla höll ju sina miner och spelade på bra som poliser som frågade varför jag var så otrevlig och berättade att de tänkte gå och prata med några av mina kompisar. Fast hemskt var det, men alla berömde mig för det efteråt.
Flera av poliserna sa att dom var tvungna att knyta näven, att dom var på gränsen till att slå till mig, att jag kröp under skinnet på dom, att jag träffade precis rätt, deras svaghet som blottades på ett så rått sätt att dom hade svårt att behålla sakligheten som poliser.

Det var likadant varje gång, när jag, Fifi och Lovisa efter att övningen avbrutits gick och bad om ursäkt sa dom att det var lugnt, vi var inte så farliga, förutom hon, och alla pekade på mig. Det var tur att man fick tillfälle att be om ursäkt och verkligen berätta att det inte var så jag tyckte om dom, annars hade nog ingen av oss klarat av att prata med dom på ett sånt sätt. Ändå gav dom mig högsta betyg och sa att det var viktigt att få reda på sina gränser som poliser, hur dom själva reagerade när de kom i de här situationerna. Min lärare tyckte jag skulle få en oscar för bästa kvinnliga biroll. Själv kände jag mig bara hemsk som utan att på något sätt visa att det bara var ett skådespel stå och förolämpa och elakt spy ur mig hemska saker till andra människor som bara försökte vara trevliga. Det var till och med så att flera i klassen och lärarna inte klarade att stå kvar och lyssna på mig för att jag var så gräslig.

Ja.. sånt gör vi i skolan..



Om några veckor åker vi till en polishögskola på Irland, sen är det nästan skolavslutning och flytt från Tranås som gäller.
Ska försöka uppdatera lite mer jämt efter hand så jag inte drar allt på en gång som idag.

På återseende mitt herrskap
1 Hanna - Mode och min vardag:

skriven

Vad spännande det låter!

Kommentera här: