Dag 3 - Mina föräldrar
Min mamma är nog den starkaste människan jag vet. Hon är en supermamma som vid alla tillfällen får saker att verka rimliga, och hon har koll på allt man behöver veta vid alla tillfällen.
Jag vet inte en enda gång hon på något sätt visat en svag sida eller på något sätt behövt hjälp, stöd, tröst eller stöttning. Hon har alltid haft en stadig sida utåt och uppfostrat både mig och min bror till två självständiga och egentänkande individer. Hur hon hanterade oss under barndomen kan jag inte minnas på annat sätt än att hon varit otroligt delaktig, fruktansvärt tålmodig och alltid pigg på nya idéer.
När jag kom in i tonåren och blev den andra i familjen som inte var konflikträdd, och som dessutom var otroligt envis, nyfiken och visste vad jag ville, blev det ofta fel mellan mig och mamma. Vi är otroligt olika som människor och när en lagom trotsig tonåring gjorde entré i familjen var det inte bara en eller två gånger som vi tänjde på varandras gränser. Idag kan jag förstå hur tolerant hon var som gav mig rättvisa konsekvenser för felaktiga beteenden, men alltid lät mig se ut och tycka vad jag ville, och litade på mig tillräckligt för att låta mig göra i princip vad jag ville från femton års ålder.
När vi båda nu är vuxna har vi förståelse för varandra, trots våra skillnader, och jag har faktiskt lärt känna min mamma som person. Tidigare hade jag ingen aning om hennes liv, hennes relation till andra människor och vad hon tyckte och tänkte. Idag känner jag bara henne som otroligt humoristisk, ambitiös och med båda fötterna på jorden.
Pappa
Folk säger att jag är väldigt lik min pappa. Han är lugn, envis, gör vad han själv känner för och kan ofta vara inne i sin egna lilla värld. Egentligen vet jag inte mycket mer om honom än vad farmor och mamma har berättat.
Vi är nog mest vana vid att springa om varandra i vardagen, så ibland kan det vara skönt att ha en pappa som inte ställer djupare frågor än vad som hänt under dagen.
Som förälder under min barndom var han väldigt aktiv med att göra saker som att dansa med oss barn, bära oss på axlarna under alla utflykter och finnas omkring oss i allt vad vi hittade på. Än idag väcker han mig på samma sätt som när jag var liten; genom att sätta igång radion på högsta volym.
När jag var liten försvann han ibland iförd uniform och en Ak 4 på ryggen. Himla spännande och vapnet vägde så mycket att det knappt gick att lyfta. Kanske det var min käre far som väckte mitt militära intresse som tolvåring..
Annars skulle jag beskriva min pappa som en lojal och humoristisk man som tar allting som det kommer.
Lättsam, trevlig och alldaglig. Som gillar motorcyklar, att promenera på skåneleden och vara social bland människor.
Så trots att även min mamma och pappa är väldigt olika varandra har dom tillsammans gett mig den bästa uppfostran jag kan tänka mig.
Jag älskar mina föräldrar!