Sexton dagar kvar
Vad skönt det är att bara sitta här nyduschad och skriva, äta helt perfekta gröna vindruvor och lyssna på Ebba Grön på radio.Idag hade jag alltså min andra dag på ambulans eftersom en av arbetarna förra gången tyckte att jag skulle komma tillbaka. Sagt och gjort! Men det var väldigt lugnt nästan hela dagen. Började klockan sju och fick inte första larmet förrän drygt tre timmar senare. Transport till Hässleholms sjukhus och därefter mer väntan på ambulansstationen. Nästa larm kom vid ett, då vi åkte hem till en alkis för att berätta för femtielfte gången att hans magsmärtor berodde på att han drack för mycket och inte åt någonting. Någon timme senare åkte vi vidare, till en by utanför stan, där det var en person i min ålder som inte mådde så bra. Sista turen blev precis innan vi slutade klockan fem, en äldre patient som kördes till akuten. Så dagen bestod mest av att springa runt på stationen. Jag snackade även med en av sjukskötarna som hade samma efternamn som mig, men vi var däremot inte släkt med varandra. Dock kände jag till några av hans kusiner.
Sen utmanade chefen honom i pingis så det blev en svettig och jämn match som till slut vanns av chefen.
Och dom två sista killarna jag åkte med var jäkligt roliga. En av dom ringde på porttelefonen för att någon skulle öppna så vi kom in, och när någon svarade "ja hallå" så svarade han ordentligt: "ja det var från ambulanssjukvården". Och när han sa "ambulanssjukvården" gick han upp på tå och sen ner igen lika fort. Det såg sjukt dumt ut, som i någon gammal film.
Imorgon är sista dagen av praktiken. Det har gått så förbannat fort, alla sju veckorna! Och efter imorgon så är det praktiskt taget bara trams kvar innan skolan slutar. Carnevalen, skattjakten, balen, Jonas trädgård, och en dag försvinner för Jespers student, också skulle hela klassen hitta på något om jag fattat det rätt.
Sen kan jag ju berätta att jag körde helt värdelöst idag, skulle övningsköra med mamma genom stan till maxi, och jag fick motorstopp hela tiden, vilket jag inte fått på flera månader. Men det värsta var när jag skulle köra ut från maxi parkeringen sen, för jag råkade hamna på den vänstra sidan så att bilisten som skulle ner till parkeringen inte kom förbi. Jag fick panik och mamma skrattade. Fel. Asgarvade. Jag backade och fick värsta skrattattacken jag också, och polacken som satt i bilen började också garva, och personen i bilen efter, och personen i bilen efter den också. Till slut lyckades jag komma ut, och skulle nu in i en rondell, båda fortfarande garvande, och körde in i den vänstra filen, men när jag skulle ut kom en bil och jag fick fortsätta till nästa, samma sak där, nästa, likadant, nu hade vi kört ett varv men inte fan kom vi ut ur rondellen. Till slut, på fjärde försöket kom vi ut vid räddningstjänsten och lyckades därefter komma hem utan några större problem. Vafan hände? Jag är visst åter en trafikfara. Nedrans. Jag som trodde jag kunde köra bil.
Letade precis upp en bild på vindruvor och fick upp texten: "Vindruvor är bra för att sänka blodtrycket." Precis vad jag behöver göra.. Suck.. Vad har jag när jag vaknar imorgon då? 70/50?
Nog predikat.
Auf wiedersehen.
skriven
Njae, inte sne.. Men det var ruskigt mycket skit på den ;)