Godnatt gott folk

Det känns som att jag definitivt behöver träffa de andra musketörerna snart, det var ju så länge sen det var vi fyra. Och jag tror att det kan vara anledningen till varför jag är så orkeslös just nu. Jag träffar för lite folk som jag trivs med. Stockholm var awesome, att man träffade Louis och Björn och hela köret, det behövdes verkligen. Men nu när man är tillbaka i vardagen på sjukhuset och bara träffar människor som är åtminstone åtta år äldre, och som man inte känner, det mår inte jag bra av i längden, trots att jag som tidigare nämnt trivs jättebra på praktikplatsen. Sen firade jag och Dallo en riktigt najsig valborg i Åhus och Vä (skriver mer om det en annan gång), och det är sådana dagar som det behövs fler av. Och Ida har man inte sett på år och dar förutom idag på lunchen. Vi ska förvisso till liseberg nästa helg, men det är så lång tid tills dess. Dock borde jag tänka på vad en patient sa till mig igår när jag pratade med henne en stund. Det var något som hennes mamma hade sagt till henne:
- Alla längtar bort sina liv istället för att leva i nuet.
Och det är jäkligt sant.

Men det är ju så konstigt att klassen är ifrån varandra såhär länge, är ju van vid att träffa dom varje dag. Och när vi väl återvänder till skolbänkarna har vi bara fjorton dagar kvar till studenten då alla skiljs åt för gott.

Bara för att pigga upp mig ska jag gå och läsa min favoritbok "rapport från en dårfink" av Bertil Bertilsson.
På återseende mitt herrskap


Anonym    •  

Du skriver riktigt bra, roligt med någon som håller igång sin blogg :)

Angelica    •  

Jag kan hålla med dig om det du skrev, det var länge sen vi var alla fyra musketörerna och det känns konstigt att vara borta från kompisarna så länge och inte träffas varje dag!










Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se