Psykologistudiedrömmar

Förra veckan liftade jag med en läkare som gav mig en helt sjuk peptalk. Jag hade åkt med honom i kanske två timmar och snackat om allt mellan himmel och jord när vi gick in på det här med att utbilda sig vidare. Mitt stora problem är ju att jag alltid blir rastlös och vill göra olika saker och därför inte kan koncentrera mig på bara ett ämnesområden, särskilt inte i flera år i taget. Han tyckte det var bättre att satsa på en sak och hålla ut så jag iallafall har en bas att stå på, sen kan jag fortsätta in på andra områden. För om man tittar rent krasst så har jag möjlighet att göra i princip allt jag drömmer om eftersom jag bara är tjugofem, men jag måste starta nånstans. 
 
Jag berättade att jag är väldigt intresserad av psykologi och innan han släppte av mig sa han att om jag bestämmer mig för ett område så finns där inga tvivel i världen att jag skulle kunna ta mig in på programmet, oavsett avgångsbetyg. Han jobbade på universitetssjukhuset i Uppsala och sa att han jobbat med många psykologer genom åren och att jag var lika snabbtänkt som de bästa han jobbat med. Alltså what?
 
Kollar nu den skolan med lägst intagningspoäng och om jag så skulle lägga på max meritpoäng är jag inte i närheten av att komma in. Testade att göra ett gammalt högskoleprov och jag fattar ingenting. Vem tyckte matte var relevant för att bli psykolog, eller egentligen det mesta? Skulle alternativet bli att utbilda mig utomlands? Blir nästan salig bara av att tänka på det. 
 
Hade nästan önskat att någon snackat om vikten av betyg när man var yngre, och att jag hade kämpat för mer rättvisa betyg i omvårdnadsämnena. Sjukt ifall ett galet svårt mattetest ska hindra mig från att jobba med det jag faktiskt är bra på men jag antar att sökandet efter möjligheter och utlandsstudier begins.
 
 

Kommentera här: