JennyHeltEnkelt

Mycket av det vi människor gör är själviskt, men det syns olika mycket och reageras starkare på inom vissa områden. Vi styrs av generella "regler" och normer som säger vad vi ska tycka är rätt och inte. Det är dessutom lätt att ha åsikter så länge man inte behöver agera, man får pluspoäng för att vara liberal och solidarisk men lyfter egentligen sällan ett finger. 

 

Om vi tänker efter är våra liv fyllda av ställningstaganden där vi kan välja att agera eller vara passiva, bry oss eller inte bry oss. Det är inte mer än mänskligt att solla bort det som blir övermäktigt men i många fall ska vi nog vara försiktiga med att döma andra innan vi granskat oss själva. 

 

Baserat på vilka värderingar och erfarenheter vi fått med oss sen uppväxten kommer vi göra olika val i livet, och olika historia kommer skrivas hos oss alla. Fundera lite över moralen i alla dessa vardagssituationer: jag vill skjuta raketer på nyår, det skrämmer livet ur många djur men det gagnar mig för det är kul. Jag går förbi en tiggare som sitter utanför coop och med brytning hälsar god jul, jag tittar åt ett annat håll och går in. Jag är egentligen medveten om att en gris behövt skänka sitt liv men det är ju så gott med julskinka. Jag vet att många barn svälter i afrika men jag har faktiskt inte råd att skänka några pengar. Jag vet att många flyr från krig men det känns överväldigande att så många kommer hit. Det kändes inte bra att behöva frysa ut Helena på jobbet men det var faktiskt ingen annan som gjorde något heller. Jag vet att det finns många som behöver tak över huvudet men jag vill faktiskt inte att någon ska använda min stuga/mitt gästrum. Jag förstår att hon inte vill att jag går fram och tafsar på dansgolvet men jag har faktiskt inte fått ligga på flera månader.

 

Det är sen till stor del media som bestämmer vad det är vi ska förfasa oss åt eller hylla till skyarna. Det var skamligt att rösta på SD för nio år sen, idag är det nästan rumsrent. Under trettiotalet var det förkastligt att som tysk inte tro på den "överlägsna" rasen men sent fyrtiotal var knappt en människa i samma land nazist. Våldtäktskulturen växer så det knakar då det var tjejens fel som inte var försiktig nog, dessutom var hon redan en slampa och hon sa inte nej tillräckligt högt. Det är typ okej att ignorera och i hemlighet fördöma invandrare men de kan vara på svensk mark, se min barmhärtighet. Det absurda i hur vi använder djur går inte att argumentera kring, det är för normaliserat. Likaså hur kvinnans vilja alltid är sekundär till samhällets syn på kvinnors sexualitet och tillfällena hennes vilja ställer sig i skymundan för viljorna av de som fullständigt skiter i henne. Vi kan alltid glida undan när det kommer till att stå bredvid någon som far illa, tänk på familjen som förlorade sitt barn på stranden i somras för att inte en människa reste sig för att leta, eller mannen som blev överkörd av ett tåg för att ingen under de tio minuterna han låg där försökte sig på att ringa efter hjälp eller hoppa ner på spåret. Eller de aktiva mobbare som utan konsekvenser kan fortsätta stega rakt över allt och alla men ändå lyckas i livet. 

 

Vilken roll spelar vi själva? Vad är egentligen rätt eller fel?