Vad finns det för motargument

För en stund sen läste jag igenom kommentarerna från ett blogginlägg där det diskuterades hur stor chans det var att lyckas beroende på vilka förutsättningar man har från barndomen. Det var väl självklart och de flesta kom med bra argument. Nyckelbarn var mindre motiverade och såg inte studier som en självklarhet medan de över arbetarklassen halkade in på de fina högskolorna utan att ens reflektera över varför, och valde linje efter slösurfande någon vecka efter studenten. 
 
Slutsatsen var hur som helst att majoriteten hittade den riktiga vägen även om några var desto mer osäkra på om de verkligen hade vad som krävdes. Av en slump fick jag även en inblick i vad vuxna önskade för en nyfödd för någon vecka sen och temat följde samma tråd; plugga och skaffa en utbildning.
 
Vad refererar vi denna önskan till, i grund och botten? Trygghet kanske, säkerhet, möjligheter, en bas, en viss status, vad? Är det kunskapen vi är ute efter? Studera och bli allmänbildad! Studera och få roliga år på kårerna! "Att studera" säger ingenting om vad en människa i grund och botten vill. En person kan vakna upp en dag och inse att det självklara valet är att gå i kloster, bo i ett hippiekollektiv, jobba på den lokala krogen, volontärarbeta på ett skepp, krossa systemet och skriva politiska låtar, frilansa som serietecknare eller mata gamlingar på byns äldreboende. Vart har ni utbildningarna till allt detta?
 
Vad är det alla dessa valen saknar? Pengar och en ekonomisk trygghet. Det saknar stigande framgång. Men når önskningarna om andra människors lycka utanför en framgångsrik karriär? Varför är livets självklara val lika med pengar?
 
Jag träffar många nya människor och får alltid frågan vad jag gör, direkt följt av om jag studerar. Jag är i just den åldern där folk (om de inte redan pluggat klart) borde börja tänka på det pronto. Det blir jag tillsagd gång på gång på gång. Och jag svarar alltid att nej jag reser mest och där emellan gör jag vad jag känner för, jobbar när jag får brist på pengar. Höjda ögonbryn. Skeptiska motfrågor. Tillsägningar om hur de vill att jag ska ändra mitt liv (för att systemet ska få så mycket nytta av mig som möjligt) och försök till att resonera fram när jag ska styra tillbaka till det normativa spåren där man slipper tänka själv.
 
Vem som helst ska kunna berätta sin livshistoria om när hen låg hela dagar på stränderna på en ö dit hen kom efter att ha paddlat i en egenflätad korg vilken hen skapade i Malaysia efter att ha volontärat på en ekologisk bondgård som hen hittade via sina sju israeliska vänner hen träffade i Somalia.
 
Eller om när hen besökte ett barnsjukhus för att få inspiration till den politiska serietidning hen började skriva sen hen blev förbannad på att fängelset serverade bättre mat än äldreboendet som hen fick jobb på efter att ha hoppat av nian. Eller vad för nåt outbildat trams hen nu än må syssla med. För om en människa är lycklig, om en människa bytt riktning och gör vad hen idag mår bra av och vill spendera sitt liv med, utan varken pengaflöde eller status, bryt då era förbannade normativa inrutade tankebanor för vad fan har man att säg mot det?
 

Kommentera här: