Österrikssaknad
Kommer ofta in i olika nostalgifaser och nu är det Österrike som fastnat.
När jag åkte ner till Schweiz hade jag förhoppningar om att det skulle vara lika fint och fantastiskt som Flachauwinkl men skidbyn var inte alls upplagd likadant, det var kanske därför min magkänsla omedelbart sa nej.
Jag hade inte velat göra om det, men jag känner en intensiv saknad av de fyra månaderna. Människorna jag bodde och jobbade med. Guld. Värda. Jag gillar att leva med kontraster. Åka från Sverige och byta ut allt för en kort stund. Ny miljö, helt nya människor, nytt språk, nya arbetsuppgifter, ny vardag. Åka kälke ner för en brant skidbacke för att komma till jobbet, fira nyår i en soffa i sällskapsrummet med Simon och Markus, snöbollskrig med Thomas, häng i köket med hela gänget där vi lagade pannkakor och lärde oss jonglera. Åka ner för den slingriga vägen på pulka, utekvällen i Flachau, snowboardturerna uppe på berget de få gånger jag hade tid att åka. Alla låtar på radion jag fortfarande förknippar med Österrike och som tar mig tillbaka till lifthytten varje gång.
Vill hitta nya ställen och jobb som ger samma underliga men härliga känsla av att leva ett dubbelliv.
På väg upp till huset vi bodde i
Nybörjarliften
Några av godbitarna i köket
På rummet