Kvartalskris
Idag hände nåt oväntat, jag började få åldersnoja. Fram tills nu, förutom när jag skulle fylla tjugo, har jag gillat att bli äldre. Få fler erfarenheter, bli mer van och självsäker osv. Men när jag idag började planera de kommande två-tre åren kände jag att shit, det är inte att bara lalla runt längre. Att dra och cykla i Polen verkade vara en ganska normal grej när man var tjugotvå men kanske inte helt samma sak om ett par år när man är typ tjugoåtta.
Och jag börjar känna hur viktigt det är att välja rätt saker. Fram tills nu har det funkat att spontant hoppa på grejer inför en hel sommar, resor kors och tvärs och att bara leva väldigt sporadiskt men nu känns det snarare viktigt att göra grejer som nästan är för sent när man är typ trettiotvå. Alltså tjugofem är ju ingen ålder egentligen och i den här takten lär jag fortfarande se ut som nitton när jag är trettiosju, men det var på något sätt ändå en jobbig insikt.
Dels börjar det kännas lite stressigt eftersom jag faktiskt vet vad jag vill jobba med när jag blivit "vuxen". Jag slits mellan de planerna och den sidan som fortfarande vill testa olika yrken och uppleva platser i världen.
Finns det något som heter 25-årskris?
skriven
Vet inte om det finns någon officiell 25-årskris, men jag upplever att ganska många verkar drabbas av det ändå, så klart det finns! Ålderskriser är ju ålderskriser oavsett det är allmänt vedertagna begrepp. Jag hade nog inte så mycket åldersnoja kring 25, det kändes snarare skönt att bli äldre, jag tyckte att jag hade förlikat mig med mitt åldrande och att det är ju bara en siffra, man är den man är och det finns inget som säger att man måste leva på ett särskilt sätt för att man har en viss ålder. Jag tycker fortfarande så: det är bara dumt att sätta begränsningar för sig själv baserat på vilken ålder man tillhör. Om du vill cykla runt i Polen passar det lika bra nu som det gjorde för fem år sedan. Man ska göra det man vill, tycker jag. Sen kanske man inte kan göra allt på samma gång, vilket ju förstås kan bli ett problem om man är en sån som vill att allt ska hända nu (jag är definitivt sådan). Vad är det du vill jobba med? Kan du kombinera det med andra drömmar och mål? Eller skjuta lite på det till förmån för att testa på olika saker? Alternativt köra på det nu men bestämma att om si eller så många år släpper du det för ett tag och lever lite utanför lådan? För även om man tycker om lådan och rent av har skapat den själv, kan det nog vara skönt att lämna den ibland.
Själv kan jag känna stress över att åren bara går och går. Inte att jag inte uppnått vissa saker vid en viss ålder, men att det känns som att åren bara rinner ifrån mig och ibland undrar jag vad jag egentligen fyllt dem med. Dessutom är jag väldigt rädd för att åldras, alltså att få sämre minne, ha ont i kroppen och bli rynkig, saggig och ful. Just nu ser jag ju typ ut att vara 10 år yngre än jag egentligen är, men vem säger att det är konstant? xD