Solidarisk med vem

Sverige och Europa befinner sig i en knepig sits. Det finns inget självklart svar eller nån egentlig lösning och alla man pratar med har olika åsikter. Många förvränger sanningen till sin egen fördel och andra förvränger sanningen åt andra hållet för att verka opartiska och humanistiska. 
 
Generellt är jag rädd för alla män när jag är ensam trots att få av dessa skulle göra något ens i grupp, men att förneka att somliga länder har en annan syn och andra åsikter om mäns vs kvinnors rättigheter är faktiskt att ta en osolidarisk ställning mot kvinnor vars rörlighet och säkerhet begränsas. 
 
Många försöker släta över den här typen av inställning då de ofta kommer från människor med hatisk inställning till alla invandrare. Jag hatar såklart inte invandrare men jag hatar kvinnohat och där har vi ett stort dilemma. Det är stor skillnad på att säga "alla invandrare" och att säga "det finns ett problem". Visst finns det även svenskar som beter sig kränkande och begår sexuella brott och invandrare från andra länder än typ mellanöstern som begår samma typ av brott, men vad är det tänkt för åtgärd för helheten och hur lyckas vi med en hållbar integration utan att vi hunnit förstöra för många unga människors liv? 
 
Vi behöver lära om bland alla som tycker sig ha rätt att våldta, tafsa och se tjejer som sitt nöje att kalla och ragga på trots uppenbart obehag. Och vi behöver hitta ett annat sätt att uppfostra nästa generations tjejer och killar. Jämställdhet går från grunden. Föräldrar, skola och samhället i stort behöver samarbeta ihop, likaså myndigheter och politiker som försöker sopa allt under mattan samtidigt som tjejer överallt kränks utan att ha någonstans att vända sig.
 
Sverige som på egen hand har långt kvar att gå får extra utmaningar om vi samtidigt försöker motarbeta fakta med överslätande försök att tolka om statistiken för att inte framstå som rasistiska eller generaliserande. Det hjälper i slutändan varken oss själva, tjejerna eller de som kommer hit och behöver skydd för problemen kommer inte försvinna av sig själv. Det enda sättet är att göra jämställdhet en del av integrationsprocessen och se om det fungerar. 
 
Jag känner flera syriska killar och likaså de kan intyga att de och många andra far illa av hur de följer med över kammen de dras över tillsammans med resterande flyktingar. Jag kan koka av ilska när jag hör deras historier om rasism och lika mycket kokar jag när jag hör om våldtäkter, nu senaste de hundratals igenkännande kommentarerna i Isabella Löwengrips inlägg om händelsen i Köln. 
 
Det går inte att döma ut alla killar lika lite som man kan döma ut alla invandrare men åt vilket håll vi än försöker vara solidariska vänder vi ryggen mot några andra. Vad är lösningen?
 
Klicka på bilden för att komma till artikeln
 
 
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se