Jag vill alltid sträva efter respekt
Om vi brainstormar fram de grupper som besitter mest makt, är normer, syns överallt och slipper bli ifrågasatta så har vi bland annat män, vita och heterosexuella i toppen. Ju fler kriterier som fylls desto rakare väg. Mer betrodda, större handlingsutrymme, fler fördelar. Men att någon syns och har mer makt blir på nästes bekostnad och att någon är norm gör de andra till undantag. De är alla frågor om förtryck. Kvinnor, homosexuella, mörkhyade - ju fler av kriterierna desto mer hagel. Jag tror inte en grupp blir mer förtryckt än en annan, däremot tar det sig uttryck på olika sätt och kommer ofta från olika typer av människor baserat på bland annat rasism, egoism, religion, kvinnoförakt och värderingar beroende på vart man kommer ifrån.
Jag får många fördelar bara genom min hudfärg och genom att aldrig ha varit ihop med en tjej. Förtroende till exempel. Det har blivit förhållandevis enkelt att få jobb, jag har bara kunnat glida genom vardagen utan några större problem. Min begränsning är att jag inte döms efter vad jag gör utan för hur jag ser ut och bara det faktum att jag är tjej för tjejer kan ju inte göra något lika bra som killar. Jag avråds att göra saker, vara på ställen, bete mig och se ut på vissa sätt för män har ju ingen kontroll över sig själva och slår det slint på deras hjärnor var det ändå jag som gjorde fel. Men invandrare beskylls för att vara terrorister, undviks på kvällstid, tittas snett på, hatas för sina annorlunda bakgrunder och/eller religioner. Det vrålas om brottsstatistik medan analysen uteblir. Homosexuella är först och främst sin sexuella läggning, ses som en närvarande fetisch eller upprör och känns påträngande. De tvingas till att vara politiska statements på dygnsjour. De tvingas till upprepade nervösa garderobsutkliv och kastas mellan byråkratiska processer då ingen verkar veta vad man gör med människor vars fas att exprimentera aldrig verkar ta slut. Vad gör man när två tjejer vill köpa hus, det är för många snippor på samma ställe?!!
Men när en man hävdar sin rätt att förtrycka kvinnor pga "säg något ni egentligen gör bättre än oss på", biologiska drifter, fysisk styrka, intelligensskillnader, "ni är bara till för en sak höhöhö" blir jag förbannad. Eller de som tycker man ska ägna sig åt viktigare saker, eller tänka på hur lyckligt lottad man är som föddes i världens mest jämställda land. "Sluta klaga." Eller de män som är insatta och positiva till feminism men i vardagen ändå glider fram på fördelarna de automatiskt får som män.
Jag är medveten om många fördelar jag får på bekostnad av vissa andra och det är min skyldighet att ställa mig bakom dessa. De har tolkningsföreträde och jag tänker lyssna. Om jag får reda på att det finns beteenden jag kan ändra för att få andra att känna sig mer trygga, förstådda, jämlika eller whatever tänker jag inte argumentera för min rätt att fortsätta. Om vitas hävdade rätt till saker skadar andra tänker jag aldrig försvara ett rasistiskt beteende, om det så handlar om något så enkelt som att ta bort en figur i Kalle Ankas jul (som inte gör någon som helst skillnad i mitt liv men kan göra i andras som inte är priviligerade genom sin hudfärg) osv. Jag vill inte bemöta homosexualitet som personens främsta personliga egenskap. Jag vill lära känna personen på bussen som inte kan så bra svenska. Jag vet att många invandrare känner sig isolerade och missförstådda i Sverige och längtar efter att kunna gå utanför dörren utan att möta skeptiska blickar.
Den dag jag börjar utnyttja min maktposition eller behandla människor efter antaganen är även den dag jag inte längre kan klaga på den man som ignorerar sitt förtryck mot mig.
