Passiv vs aktiv

Att vara en duktig feminist är att vara en passiv feminist och extremfeminist blir man när man börjar göra aktiva val. Och de überextrema det tjatas om i media har ofta inte något att göra med feminism alls. Har man problem med de så kallade extremfeministerna är man egentligen inte intresserad av jämställdhet, då vill man behålla maktstrukturen och använder sig av härskartekniker för att bibehålla saker på rätt plats. 
 
Jag flyttar mig t.ex. inte för män och jag rakar bara benen om jag känner för det. Inte för att vara en nagel i ögat utan helt enkelt för att lära om. Män är så vana vid sin förstaplats att de inte ser sina privilegier. Men ser man och väljer att vara passiv, så kallad bra feminist, får man en guldstjärna i kanten men accepterar att allt fortsätter. Män generellt har visat att de inte är intresserad av att ge kvinnor utrymme. Det speglas genom alla dagliga hot om våld mot offentliga kvinnor och genom det envisa tillvägagångssättet att hävda sin rätt istället för att försöka förstå och förändra. Vad finns det då för alternativ kvar än att aktivt leva förändringen? Det finns lätta svar på upprörande frågor men kort och gott sker omskolningen då kvinnor börjar vägra en andraplats. Det finns så många sätt vi försöks hållas på plats genom förminskning och det tyvärr ofta genomslagskraftiga argumentet "jag skulle aldrig ligga med någon som dig" men nej, jag bryr mig mer om vad jag tycker om mig än vad du tycker om mig. 
 
 
 
 

Kommentera här: