JennyHeltEnkelt

Jag håller inte alltid med den här feministdebatten om att män borde exkluderas eftersom de redan får uppmärksamhet överallt. Ansvaret en enskild man har för gamla strukturer är lika relevant som ansvaret vi själva har för vilken klass vi föds in i. De män som uppmärksammat strukturerna och på ett eller annat sätt motarbetar fördelarna de får på bekostnad av tjejer är lika delaktiga som vilken kvinna som helst. De män som däremot tar allt vad patriarkatet erbjuder; makt, pengar, utrymme och kvinnokroppar (skulden faller ju på kvinnan om det händer henne något) trots att de är medvetna om vilka konsekvenser det får för det mindre prioriterade könet - de männen har jag ingen som helst respekt eller sympati för.

 

Många feminister verkar se allt tvåsidigt, män eller kvinnor. Vi har det så och dom har det så. Jag ser det väldigt individuellt och många faller bort på båda sidor. Det är inte ovanligt att känna sig otrygg, bli tafsad på, stålsätta sig med undvikande ögonkontakt och femton nej. Det är inte ovanligt att bli avbruten, känna sig underlägsen, inte tas på allvar, vara rummets objekt - en tjej. Samtidigt är det lättare att blockera ut självupptagna män än att handskas med de flesta tjejer. Många kvinnor stöttar patriarkatet då utdelningen är att de får känna sig uppmärksammade, eller liggbara. Män får utrymme att vara lite konstiga och egna, fula, giriga, våldsamma och egoistiska. Kvinnor straffar kvinnor som både sticker ut på ett bra och ett dåligt sätt. Är hon för snygg, är hon för självständig, har hon för bra självkänsla, går hon sin egen väg, är hon beundrad, är hon roligare än mig, får hon uppmärksamhet av män, är hon konstig, är hon inte inrättad i ledet, då ska hon brytas ner psykiskt.

 

Om man inte förstår eller är intresserad av de sociala reglerna har man ingen chans bland tjejer, och systerskap är kanske lika ovanligt som att hitta en bra killkompis som inte i sin dolda agenda ville ligga. Men jag kan inte sitta och hurra för kvinnokampen när sanningen är att min styrka och personlighet till stor del är formad av att jag under större delen av mitt vuxna liv har hängt med killar. Killar som respekterat och stärkt mig mer än någon tjej någonsin har gjort på ett jobb. Att nå jämställdhet innebär inte bara att män ibland tar ett steg tillbaka, det innefattar även att vi som kvinnor greppar tag i tjejen bredvid innan vi tar steget fram.